Utvandringens tid

utvandringens-tid

I kursen Postkoloniala litteraturstudier som jag läser just nu skulle vi bl.a. läsa den här boken för att diskutera postkolonialism och genus. Salih var okänd för mig men desto kändare ute i världen och han har utnämnts till en av de viktigaste arabiska författarna. Salih föddes i Sudan men tillbringade en stor del av sitt liv utomlands, framför allt i London.

Utvandringens tid kom ut 1966 och den berättar historien om Mustafa Sa’id, en man som slår sig ned i den lilla byn Wad Hamid bredvid Nilen i Sudan och gifter sig med en lokal kvinna. Strax därefter återvänder bokens namnlöse berättare till byn efter att ha studerat i England i flera år. Inom kort träffas Mustafa och  berättaren ett par gånger och Mustafa berättar då delar av sitt livs historia. Han har också studerat och bott i England och där haft flera fruar och han har en rad hemligheter. Genom boken rullas Mustafas liv upp och det är ibland berättaren som leder oss igenom historien och ibland Mustafa själv.

Jag hade lite svårt att komma in i boken och tyckte den var lite långrandig. Det lättar mot mitten men avtar på slutet igen. Hade jag inte läst den som en del av kursen hade jag nog inte greppat poängen för så smart är jag inte riktigt. 🙂 Mustafa åker till England och spelar på en överdriven orientalisk identitet, han förför brittiska kvinnor och lämnar dem desperata och suicida. Det blir som en hämnd för kolonialismen när han tar makten över kvinnorna. Han är också väldigt framgångsrik och populär bland den brittiska överklassen och ljuger hejvilt om vissa saker men tar ändå alla med storm. Flera år efteråt när berättaren träffar britter så minns de än den fantastiske Mustafa Sa’id.

Det finns hela uppsatser och böcker skrivna om den här boken och det finns väldigt mycket symbolik i den men som sagt så ser jag inte allt. Mustafa är t.ex. född samma år som Sudan koloniserades och dör när landet blir självständigt. Jag var ganska stressad och trött när jag läste den och skulle nog ha tagit det lugnare för att förstå och komma ihåg lite mer. Vi får se om den dyker upp i den kommande tentan för i så fall får jag lusläsa den lite mer. Om inte annat så kan jag nu bocka av Sudan på min läskarta!

Förlag: Leopard förlag
Utläst: 13 maj 2021
Mitt betyg: 3/5

Ett år av vila och avkoppling

Den här boken fick jag som en Secret Santa-present i julas bara det att jag absolut inte kom ihåg att vi skulle ha bokbyte så jag slet upp paketet när det kom och blev mäkta förvånad eftersom jag just precis beställt samma bok som Secret Santa-bok åt en av de andra deltagarna i bokbytet. 😀 Haha, jag funderade lite hoppfullt på om Bokus kanske tyckte att jag skulle få boken eftersom jag tittat på den så mycket. Men så var det ju inte. Nu i våras lyckade jag få den vald som bokcirkelbok i en av mina bokcirklar så att den blev läst också.

Jag köpte den här boken till min väninna för att hon skulle få (och nu har fått) barn så jag tänkte att hon skulle längta efter lite lugn och ro mitt i spädbarnstiden. Hon som köpte den till mig tänkte nog att jag som höll på bli utbränd behövde lite lugn och ro. Fast det var ju inte alls vad boken handlade om. Eller tja, det beror på hur man ser det. Den namnlösa huvudpersonen känner sig olycklig och vill sova bort sina bekymmer och vakna som en ny människa efter ett år då hennes kropps celler föryngrat sig. Hon hittar en tvivelaktig psykiatriker och lyckas få sömnmedel och andra piller utskrivna. Sen går hon hem och petar i sig så mycket hon kan och sover så länge det går. Vaknar, äter lite, ser på tv, får besök av sin väninna Reva, petar i sig piller och sover. Och så går det runt.

Huvudpersonen är inte särskilt sympatisk. Hon är bitchig och totalt oempatisk mot Reva och underligt besatt av ett ex som behandlar henne riktigt äckligt. Hon vräker i sig piller i sådana mängder att jag förundras över att hon aldrig får en enda överdos av något slag. Boken är väldigt skruvad i hela sin story och fullkomligt orealistisk men ändå sugs jag in i den och läser vidare med iver. Vi får också en del förklaringar till saker under resans gång vilket gör huvudpersonen lättare att förstå. Moshfegh skriver kliniskt och redogörande men ändå med en hel del känslor och humor. Det var rejält blandade omdömen om den här boken i bokcirkeln där de allra flesta var för eller emot den. Läs den själv och avgör.

Förlag: Modernista
Utläst: 25 mars 2021
Mitt betyg: 4/5

Månadssummering april 2021

Jag kan inte klaga någonstans på min april-läsning. Förutom nedanstående åtta romaner och en barnbok så har jag lyssnat på 2/3 av Przewalskis häst och läst drygt 1/3 av Señor Peregrino så jag har läst mycket. Jag tror inte heller att jag kommer orka/hinna läsa ut någon av dem ikväll så jag vågar mig på att publicera min månadssammanfattning redan nu.

Ska jag klaga på något är det att jag halkat efter med recensioner och bloggandet vilket nog mest beror på universitetskursen jag läser. Men den är så intressant och tack vare den fick jag äntligen läst både Achebe och Rhys så jag är väldigt glad att gå den! Moran har jag också velat läsa länge och även om jag inte blev överförtjust så är jag glad att ha läst den och jag har hennes senaste i hyllan som väntar.

Träningen och jobbet rullar på, jag har varit frisk och det är vår. Folk börjar vaccinera sig och livet känns allmänt riktigt fint. Jag har dock haft en släng av hjärntrötthet igen på sistone och misstänker att jag kanske egentligen inte orkar med att plugga men jag vill så gärna fullfölja och så har jag förbjudit mig själv att läsa någon ny kurs i höst. Förutom den handledarkurs jag ska gå via jobbet då såklart. Sen är jag fortfarande lite sur på nya WordPress men kämpar på och tänker att jag väl vänjer mig så framöver.

Jag läste bara en enda bok från Sverige och faktiskt fler böcker från andra länder sammanlagt (5) än just Sverige, Storbritannien och USA (4). Det ser jag väldigt positivt på och mycket beror såklart på min kurs.

Månadens bästa: Hjärtlinjer
Jag var superpepp på den här eftersom jag gillade hennes debut så mycket och jag blev inte besviken. En verkligt intressant bok och en riktigt bra bokcirkelbok.

Månadens viktigaste: Me and White Supremacy
Jag har läst den här i sakta mak under ca tre månader för att kunna fundera, reflektera och diskutera med mina vänner i den tillfälliga bokcirkel vi upprättat för denna bok. Det har varit väldigt givande och mynnade ut i att jag nu har en fjärde bokcirkel med fokus på antirasistiska böcker.

Månadens äntligen läste jag den: Allt går sönder
Den här har jag varit nyfiken på länge och när vi i kursen skulle läsa uppföljaren Inte längre hemma och bara ett utdrag ur denna så kände jag att jag ville läsa hela boken. Det ångrar jag inte, den var riktigt bra och väl läsvärd.

Månadens sämsta: Berättelse om ett äktenskap
Alltför närgånget, köttigt men ändå helt distanserat. Alltså, Geir – nej tack.

Lästa böcker april 2021:

  • Dit solen aldrig når av Marianne Cedervall
  • Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen
  • Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran
  • Allt går sönder av Chinua Achebe
  • Inte längre hemma av Chinua Achebe
  • Sargassohavet av Jean Rhys
  • Hjärtlinjer av Brit Bennett
  • Me and White Supremacy av Layla F. Saad
  • Monstret på vinden av Lindsay J. Sedgwick

BÖCKER

Totalt antal lästa böcker: 0
Svenska/engelska: 8 / 1
Fysisk bok/e-bok/ljudbok: 3 / 5 / 1

Skönlitteratur: 7
Barnböcker (0-12): 1
Ungdomsböcker (13+): 0
Fackböcker: 1

Ursprung

Hyllvärmare: 0
Bokhylleböcker: 0
Nyinkommet: 2
Rec.ex: 1
Biblioteksböcker: 2
Streamingböcker: 4
Radioföljetong: 0
Lånat: 0

FÖRFATTARE

Totalt antal lästa författare: 8
Kvinnor/män/icke-binär: 6 / 2 / 0
Antal författare jag läste för första gången: 6

GEOGRAFI

Antal böcker per världsdel:

  • Afrika: 2
  • Asien: 0
  • Europa: 5
  • Nordamerika: 2
  • Sydamerika: 0
  • Oceanien: 0

Antal böcker per land:

  • Dominica: 1
  • Irland: 1
  • Nigeria: 2
  • Norge: 1
  • Storbritannien: 2
  • Sverige: 1
  • USA: 1

Dit solen aldrig når (måndagsmikron)

dit-solen-aldrig-nar

Varför läste jag den?
Jag hade svårt att sova och behövde något lättsmält och bekant.

Vad handlar den om?
Det är tredje boken om Anki och Tryggve. Anki ger sig ut på långritt och stöter på något som heter Fruntimmershuset. Tryggve hittar några gamla anteckningar om ett av sina första och ännu olösta fall. Det ena leder till det tredje och snart är de bägge inblandade i ett fall igen.

Vad tyckte jag?
Som vanligt mysigt, hästigt, gotländskt och lagom spännande utan att bli makabert. Jag blir lite nervös när Anki verkar lite svartsjuk på att Tryggve hänger med en trevlig kvinna och jag hoppas för guds skull att serien avslutas utan att de får ihop det. Män och kvinnor kan vara kompisar liksom. Lite weird också med att Ankis barnbarn bor hos henne tillfälligt i två månader och byter skola hux flux pga diverse omständigheter. Men trevligt för Anki att få hänga med sitt barnbarn.

Förlag: Lind & Co
Utläst: 1 april 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Berättelse om ett äktenskap

berattelse-om-ett-aktenskap

Månadens första bokcirkelbok blev Berättelse om ett äktenskap. Hade det inte varit just en bokcirkelbok hade jag inte läst ut den kan jag ju inleda med. Jag hade hela tiden minnet av Gulliksens exfrus respons på den här boken i bakhuvudet och hur den nu än ligger till med sanningen så gav det en obehaglig känsla över hela läsningen.

Boken skildrar ett äktenskap, hur det började, fortlevde och avslutades. Det är hela tidens mannens perspektiv som ges, även när det är hustruns eller barnens tankar vi tar del av så är det genom mannens ögon och tolkning. Jan och Timmy träffas när han är nybliven pappa och de blir snart kära. De lever ihop  under ganska många år och får egna barn tillsammans. Jan har en fetisch där han gillar att fantisera om sin hustru med andra män och vad de skulle göra tillsammans och han uppmuntrar henne ständigt att få vara fri och göra vad hon vill. Han är stolt över att de har ett icke-könsstereotypt äktenskap där Timmy gör karriär medan Jan är mer av en hemmaman som förvisso skriver men också sköter hemmet. Saker som att det är Timmy som skär upp kalkonen på nyår är väldigt viktigt för Jan som är livrädd att någon ska anse att de har ett konventionellt äktenskap. En dag träffar Timmy Harald på jobbet. Attraktion uppstår och de börjar träna tillsammans medan Jan fortsätter att uppmuntra Timmy till att träffa honom och tänder på fantasier om vad de två skulle kunna göra. Tills det en dag inte är roligt längre.

Alltså, nej. Jag vill inte veta exakt vad de gör i sängen, hur de rör vid varandra och vilka undergivenhetsfantasier Jan har. Särskilt inte när jag bara tänker att det här är en direktrapport från Geirs egens sängkammare. Jag läser gärna romance med finess men det här är bara osmakligt, för närgånget, köttigt men ändå helt distanserat. Jan tjatar och tjatar om att Timmy ska vara otrogen men när hon väl blir det så bryter han ihop. Är det det som anses vara den här romanens storhet? Att den är just alldeles för närgången och skildrar en människa i förfall? Jag blir less på ältandet och skummar mig så fort jag kan igenom den andra halvan av boken.

Vi funderade mycket i bokcirkeln på exakt vad det var som kritikerna blev så lyriska över i den här boken? Det lilla jag kan köpa är att han försöker reda ut vad ett äktenskap och kärlek egentligen är men den ansatsen drunknar i allt annat. Jag blir definitivt inte sugen på att läsa något mer av Gulliksen framöver.

Förlag: Weyler förlag
Utläst: 5 april 2021
Mitt betyg: 2/5

Månadssummering mars 2021

Mars blev en helt ok läsmånad men inte enligt planen. Jag fick en del kurslitteratur att klämma in på slutet och jag var inte upplagd för mina hyllvärmare. Ljudböcker blev det inga denna månad för jag hittade ingen jag orkade lyssna på efter att ha lyssnat på eminenta Ellen-böckerna. Jag försökte med en feelgood men tyckte den var tramsig. Försökte med fackböcker men insåg att jag inte orkade ta till mig alla fakta. Till sist gick jag emot mina egna principer om att jag ”vill läsa riktiga romaner själv” och försökte mig på att lyssna på en dylik men jag stod inte ut med uppläsaren, som råkade vara författaren själv. Till sist lyssnade jag på några avsnitt av mina styrketräningspoddar istället.

Bloggmässigt kom jag av mig lite men jag fortsätter att försöka att inte lägga onödiga krav på mig själv och det är ju bara jag som tycker att jag ska blogga varje dag. Inte någonsin har jag fått ett argt mejl från en bloggläsare om hur jag understår mig att missa att publicera en dag. 🙂

Jag föll ner i ett svart hål kring min träning vilket blev bra för då kravlade jag mig upp igen och satte nya mål på en, för mig, låg nivå och vips så blev allt bra igen! Jag avslutade mars månad med några dagars krasslighet som tack vare de nya restriktionerna gjorde att jag stannade hemma och vilade och det utvecklades aldrig till något stort. Pre-covid hade jag jobbat  med de symtomen jag hade eftersom det ofta som lärare är enklare att göra jobbet själv än att berätta för någon annan hur de ska göra. 

Månadens bästa: A Mercy
Det var nog ingen bok som direkt knockade mig denna månad. Det här var en av kursböckerna och jag hade först lite svårt att komma in i berättarstilen men den var väldigt intressant.

Månadens mest efterlängtade: Skuggor över Jorvik
Jag gillar serien om Ödesryttarna och gillade även denna som la lite nya perspektiv på saker och ting.

Månadens sötaste: Den lilla häxan
Jättecharmig bok i härligt format. Rekommenderas!

Månadens mest oväntade: Ett år av vila och avkoppling
Inte alls vad jag förväntat mig och en annorlunda upplevelse.

Lästa böcker mars 2021:

  • Gun Love av Jennifer Clement
  • Bygga muskler som vegan av Andreas Abelsson
  • I går av Agóta Kristof
  • Den lilla häxan av Fabian Göranson 
  • Skuggor över Jorvik av Helena Dahlgren
  • Ett år av vila och avkoppling av Ottessa Moshfegh
  • Lärarens ledarskap: relationer och grupprocesser av Matts Dahlkwist 
  • A Mercy av Toni Morrison
  • Lycka till med resten av livet av Isabel Boltenstern

BÖCKER

Totalt antal lästa böcker: 9
Svenska/engelska: 8 / 1
Fysisk bok/e-bok/ljudbok: 5 / 4 / 0

Skönlitteratur: 4
Barnböcker (0-12): 1
Ungdomsböcker (13+): 1
Fackböcker: 3

Ursprung

Hyllvärmare: 0
Bokhylleböcker: 2
Nyinkommet: 3
Rec.ex: 1
Biblioteksböcker: 0
Streamingböcker: 3
Radioföljetong: 0
Lånat: 0

FÖRFATTARE

Totalt antal lästa författare: 9
Kvinnor/män/icke-binär: 6 / 3 / 0
Antal författare jag läste för första gången: 6

GEOGRAFI

Antal böcker per världsdel:

  • Afrika: 0
  • Asien: 0
  • Europa: 6
  • Nordamerika: 3
  • Sydamerika: 0
  • Oceanien: 0

Antal böcker per land:

  • Sverige: 5
  • Ungern: 1
  • USA: 3*

*Jag vet inte riktigt hur jag ska kategorisera Jennifer Clement då hon är mexikansk-amerikan. Men den här boken är mer amerikansk än En bön för de stulna så jag sätter den som amerikansk.

Bygga muskler som vegan

Jag har följt Styrkelabbet i flera år och i början bestod de bara av Daniel och Philip. Styrkelabbet är en blogg och numera även en podd som handlar om styrketräning. Det är träningstips, nörderi i olika övningar, en hel del forskningsreferenser och en annan lite flamsigare historia emellanåt. Numera har de vuxit och är totalt sju anställda men de har behållit sitt fokus på styrketräning och är fortfarande lika bra.

De har alltid legat i framkant och vart positivt inställda till oss veganer (och vegetarianer) och inkluderat gröna kostråd sedan länge vilket jag uppskattat. De har gett ut några kostböcker med matscheman för både allätare och veganer och det här är deras första bok som riktar sig enkom till veganer (eller andra intresserade såklart!). Diskussionerna har gått heta i vegangrupperna på Facebook om huruvida det här är en bok du behöver och på det svarar jag: det beror på. Själv älskar jag att ha allt samlat i en bok även om du säkert kan googla fram det mesta på nätet.

Andreas Abelsson skriver själv inledningsvis att boken främst är skriven för dig som är ny inom eller nyfiken på vegankost och om du redan tränat och ätit växtbaserat länge så har du troligtvis koll på det mesta. Jag själv känner att jag har koll på ganska mycket men inte exakt allt och jag gillade verkligen att få den här pedagogiska sammanställningen som jag kan återvända till när helst jag har funderingar.

Boken går igenom kalorier, makronutrienter, mineraler och mikronutrienter, kosttillskott och det finns t.o.m. ett kapitel om ketogen kost vilket för mig personligen är tämligen ointressant men ändå bra för den som kanske äter lchf och vill testa veganskt. Avslutningsvis finns där några recept och träningsprogram så är du helt grön inom veganismen och/eller styrketräning har du verkligen en bra handbok här.

Den är seriöst skriven men relativt enkel och innehåller mängder med forskningsreferenser för den som vill läsa vidare. Jag äter redan de mineraltillskott som rekommenderas men visste inte att B12 kan vara så pass svårt för kroppen att ta till sig, och dessutom ofarligt att överdosera, så jag beställde genast extra B12 när jag läst det kapitlet. Nu kollade jag mina värden i höstas och de var prima men det är ju bra om de fortsätter vara det.

En annan sak jag inte visste var att näringsjäst är så pass proteinrikt (51 g/100 g) och även om man inte äter såna mängder så plockade jag med ens fram min burk från längst bak i skåpet och strösslade det över mina middagar. Jag har också fått mig ett uppsving generellt kring mina kostfunderingar och jag äter ju lunch i en skolmatsal på gott och ont. Maten är oftast god och jag älskar att slippa göra matlåda men emellanåt kan den vara lite proteinfattig och som styrketränande individ vill jag gärna ligga på 1,5-2 g protein per kg kroppsvikt varje dag och då fungerar inte vissa maträtter. Det här har jag nog slarvat med ett tag och nu är jag på banan med träningen igen så är det bra om kosten hänger på.

Boken är kanske mer ett häfte en bok men jag tycker den var läsvärd och som jag skrev här ovan så tycker jag att det är skönt att ha alla fakta samlade. Dessutom gillar jag Styrkelabbet väldigt mycket så jag är kanske lite partisk och rekommenderar den absolut. 🙂

Du hittar fler böcker om träning på min sida Löpbrigaden!

Förlag: Styrkelabbet
Utläst: 3 mars 2021
Mitt betyg: 4/5

Gun Love

Månadens första bokcirkelbok var Gun Love eller Gun. Love. Den verkar faktiskt heta lite olika och bägge titlarna är relevanta och passande.

Gun Love handlar om Pearl som växer upp med sin mamma i en bil utanför en trailerpark. Pearl bor i framsätet och mamma i baksätet. Kriminaliteten finns nära men mamma jobbar på ett sjukhus och Pearl går i skolan. På fritiden hänger hon med April May som bor i en av husvagnarna, de sitter på bryggan och dinglar med fötterna ovanför alligatorfloden och röker cigaretter som Pearl stulit från de andra invånarna i trailerparken. En dag kommer mannen Eli till parken och blir ihop med Pearls mamma och det blir startskottet för en förändring i hennes liv.

Det här var min andra Clementbok då jag tidigare läst En bön för de stulna. Bägge böckerna är bra men jag håller En bön för de stulna lite högre. Gun Love är onekligen intressant, välskriven och gripande men jag får också en känsla av att den ska vara lite filmisk. Den skulle bli en jättebra film med så där lite orange filter och flera färgstarka karaktärer. I bokform så blir dock karaktärerna aningens överdrivna, nästan lite åt karikatyrhållet och jag tror att det är det i kombination med det lite [för] coola språket som får mig att inte bli helt såld.

Jag har som du ser ändå gett den en fyra i betyg för det är en bra bok. Den lyfter en intressant del av USA:s fattigdom, psykisk ohälsa och barn och vuxna på glid. Den innehåller en hel del vapen, ibland faktiskt rena uppräkningar vilket nog är tänkt att ge en inblick i den vapentokiga södern och titeln kan både syfta på kärleken många har till sina vapen eller också just vapen och kärlek. Fast just kärlek finns det inte så himla mycket av, kanske är trots allt vapnen viktigare? Och hur kan man älska någon om man själv inte är riktigt hel? Hur som helst så rekommenderar jag bägge hennes böcker och läser gärna fler framöver.

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 1 mars 2021
Mitt betyg: 4/5

Ellens val: Kärleken

Så snart jag hade lyssnat färdigt på första delen om Ellen slängde jag mig över den här delen. Eftersom det är en uppföljare så får du vara beredd på spoilers.

Nu har Ellen äntligen börjat på universitet i Ljungsala där hon ska läsa litteraturvetenskap. Hon har lämnat pensionat Solgården för att bo på studentskehemmet tillsammans med några andra flickor men Gerda är fortfarande en kär vän. Även om hon älskar att få läsa vid universitetet så möts hon av fördomar från några av de andra (mer välbärgade) studenterna och hon blir också mer och mer intresserad av Carl, doktoranden hon träffade på redan i första delen. Men hur ska det då bli med Jonas?

Förutom att följa Ellen så fortsätter vi att få vissa inblickar i Isas liv men vi lär också känna läkardottern Alva och hennes väninna, den ”fina” flickan Gabriella som ska gifta sig – ett bröllop hela Ljungsala pratar om. Sen får vi också mycket av det jag gillar allra bäst: kvinnokampen! Både den som sker på alla de individuella planen där de olika flickorna kämpar för sina rättigheter men också den gemenskap och den gruppkamp som sker inne på Ulrikas fik där planer och ränker smids.

Den här serien marknadsförs som romance och ja, det finns en och annan sexscen med men det är långt ifrån Simona Ahrnstedts detaljerade beskrivningar. Nu kanske det finns olika nivåer av romance, jag har ju bara läst Simona och någon enstaka Nora Roberts (zzznark), och Ellen är ju ganska ung så det kanske blir mer av den varan senare men jag tycker att de här böckerna mer är feelgood fast med väldigt allvarliga och viktiga undertoner. Kvinnors utsatta situation i samhället, det förtryck de utsätts för, deras inskränkta friheter, deras beoendesituation – allt sådant och mycket mer lyfts i den här serien och ännu mer i den här andra delen än den första. Det är faktiskt så att det här är en bit kvinnopolitisk historia och ett feministiskt manifest, om än i en aningens lättsam förpackning.

Jag tänker mig att det här är en serie jag skulle kunna plocka fram och läsa om ibland och det har jag då aldrig känt om någon feelgood förut. Nu längtar jag verkligen efter tredje och fjärde delen vilka kommer i höst!

Förlag: Lovereads
Utläst: 28 februari 2021
Mitt betyg: 4/5

I går

Månadens bokcirkelbok i min feministiska cirkel var I går. En riktigt kort historia på runt 100 sidor men som ändå genererade många diskussioner.

Sandor föds som Tobias i en liten by någonstans i Östeuropa. En dag lämnar han byn av en anledning och beger sig till ett grannland där han får bo på barnhem innan han blir vuxen och kan börja jobba på klockfabriken. Han drömmer om Line, hans barndoms vän, och plötsligt dyker hon upp på bussen en morgon. Sandor vågar inte ge sig till känna utan spionerar på henne istället och drömmer om att de en dag ska bo tillsammans.

Jag hade nog tänkt att Kristóf skulle vara lite tung och svår men förutom ett fåtal väldigt flummiga partier så är boken väldigt rakt och enkelt berättad. Därför blev jag aningen perplex när några av bokcirkeldeltagare diskuterade huruvida det som hände i boken hände på riktigt eller i Sandors fantasi? Jag är en extremt bokstavlig läsare och har av den anledningen aldrig riktigt förlikat mig med poesin och jag har kanske lite svårt för det här med att läsa mellan rader ibland. Vi var några som faktiskt pratade om att läsa om i alla fall inledningen till boken och jag gjorde det men blev inte så mycket klokare. Jag hade svårt att placera inledningen i bokens kronologi.

Hur som helst så är det här som du märker en tankeväckande och läsvärd bok. Jag läste någonstans att hon skrev sina böcker på franska trots att hon inte behärskade språket men också att den här boken är skriven senare än Den stora skrivboken och att hennes franska då har blivit bättre. Nu läste jag ju den på svenska men det var inget jag reagerade på, att språket skulle varit fel på något sätt, sparsmakat – ja, men så skriver ju många författare. Berättelsen är lagom märklig och intressant och jag kan definitivt tänka mig att läsa mer av Kristóf!

Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 6 mars 2021
Mitt betyg: 4/5