2666

I december 2011 började jag bokblogga och då var den här boken rätt het och hyllad. Jag bad sambon köpa den till mig när han ändå skulle handla lite på näthandeln. En gång påbörjade jag den men kom inte långt och sedan dess har den stått oläst i hyllan. Den har faktiskt varit min allra äldsta hyllvärmare ganska länge nu.

Sedan december 2011 har jag också endast läst en enda roman av en sydamerikansk författare: Torsdagsänkorna av argentinska Claudia Piñeiro. Det känns ganska pinsamt att jag bara läst en enda så därför hade jag en bra anledning till att en gång för alla ta tag i 2666. Så det här blev sommaren jag tog mig an den.

Bolaño föddes i Chile, och bodde i Mexico och Chile halva sitt femtioåriga liv och den sista halvan i Spanien där han dog 2003. Han såg sig själv främst som poet men är mest känd för sina romaner. 2666 är den enda jag läst av honom och det var hans sista bok som redigerades klart och utgavs efter hans död. Han ville att det skulle bli fem böcker men den gavs ut som en enda, bestående av fem olika delar och strax över 1000 sidor lång.

Den första delen handlar om fyra litteraturvetare vilka alla forskar om den tyske författaren Archimboldis romaner. Författaren är försvunnen och de bestämmer sig för att leta efter honom. Den andra delen handlar om en mexikansk filosofilärare som är lite mentalt instabil. I den tredje delen följer vi en svart amerikansk journalist som åker till Mexiko för att skriva om en boxningsmatch. Den fjärde delen handlar om den mexikanska staden Santa Teresa, nära gränsen till USA, och alla de kvinnor och flickor som försvinner, våldtas och mördas där. I den femte och sista delen så är Archimboldi i fokus och vi får följa hela hans liv fram till nutid.

Det som knyter ihop alla delarna är den fiktiva staden Santa Teresa och kvinnomorden. Vad jag förstår så ville Bolaño bl.a. skildra morden i Ciudad Juárez i Chihuahua, Mexico där över 370 kvinnor mördades mellan åren 1993-2005.

Jag erkänner att jag stundtals fick kämpa mig igenom den här romanen och jag hoppade t.o.m. över kanske en 30 sidor i fjärde och femte delen. Hade jag inte gett mig attan på att spika min andra sydamerikanska bok så hade jag kanske gett upp den. Varje del har en ganska intressant grundstory, vi kan kalla dem hotellkorridorer. Problemet är att när Bolaño för oss framåt genom den här hotellkorridoren så öppnar han också varenda dörr åt sidorna och berättar vad som finns där. Alltså v a r e n d a. Och det är endast i den sista delen som en av sidoberättelserna faktiskt är relevant för resten av läsningen.

Så det här var den ena anledningen till att jag mot slutet började hoppa över dessa sidoberättelser. Han berättar typ allas drömmar (och när blev drömmar ens intressanta?) och om någon träffar en ny perosn så beskriver Bolaño typ hela dennes historia på fyra sidor. Han kan aldrig nöja sig med att säga o.s.v. utan måste berätta precis varenda sak. När han beskriver Archimboldis fascination för alger så beskriver han exakt alla alger och vad de heter på latin. Min gräns är nådd när han gör en liknelse vid Sisyfos och sen på två sidor måste berätta hela historien om Sisyfos.

Det är helt enkelt alldeles för mycket saker instoppade i den här romanen så det blir bara tröttsamt. Nu brukar ju jag dessutom gilla när finns en del obskyra fakta som i ex. Olga Tokarczuks Löparna men det här är too much. Det är en hel del namedropping av olika gamla författare också. Någonstans får jag en känsla av att Bolaño vill berätta allt han någonsin lärt sig och att den här boken ska visa hur beläst han var. Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket syftet liksom.

Den andra anledningen till att jag hoppar över saker är att i den fjärde delen så beskrivs hur många mördade kvinnor som helst. Det är den tjockaste delen i boken och det skulle inte förvåna mig om han beskrivit 370 stycken. Jag vet inte om han ville hylla dem genom att ge alla en egen plats i boken men till slut orkar jag inte läsa meningen ”Hon våldtogs vaginalt såväl som analt fler gånger” tillsammans med beskrivningar av hur offren var klädda och hur de bragts om livet. Vi får dock också viss fakta kring varje offer lite beroende på hur mycket polisen vet. Resten av kapitlet handlar nämligen om de poliser som utreder morden men det är för många personer att hålla reda på.

Men när vi väl befinner oss i hotellkorridorerna så är varje del ganska intressant och välskriven. En av sakerna som drev mig framåt (förutom min nationalitetsstatistik) var ändå att jag var nyfiken på hur allt skulle knytas ihop. Jag blev tyvärr inte särskilt imponerad av just den biten kan jag tala om. Det är också en bok som fått mig att flertalet gånger vända mig till min sambo och klaga på delar av den så jag kan ju åtminstone inte säga att den lämnar mig oberörd. Det här är nog också by far den längsta texten jag någonsin skrivit om en bok.

Kommer jag läsa mer av Bolaño? Troligtvis inte men jag är ändå glad att jag läste den. Däremot testar jag gärna andra sydamerikanska författare. Om du vill veta mer om kvinnor och flickors utsatthet i Mexiko så tycker jag att du istället ska läsa En bön för de stulna av Jennifer Clement. Det är synd att något så viktigt drunknar bland allt svammel i den här boken.

Utläst: 31 juli 2020
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Doktor Glas

Jag har tidigare läst Den allvarsamma leken av Söderberg och föll inte riktigt. Nu fick jag en chans att ha lite minibokcirkel med mitt ena barn för att bättre kunna bistå denne i sitt skolarbete och såklart tog jag den och läste därmed Doktor Glas.

Doktor Glas är en läkare som en dag får besök av unga fru Gregorius. Hon känner sådan avsky mot sin man, pastor Gregorius, och mot att behöva ligga med honom så hon ber Glas att han ska fabricera ihop att hon lider av någon avkomma som innebär att de måste praktisera avhållsamhet. Eftersom att Glas också har en stark motvilja mot pastorn och ser sin chans att få spela denne ett spratt så går han med på hennes idé.

Hon återkommer dock efter en tid och berättar att pastorn nu har tagit henne med våld varpå Glas ljuger för pastorn att denne lider av ett hjärtfel och måste åka till kurort ett par veckor. Men när pastorn återvänder därifrån och Glas inser att fru Gregorius är fast med denne man för evigt så bestämmer han sig för att helt enkelt döda honom.

Det här är idag en klassiker och jag kan se varför. Glas är, sitt tråkiga liv till trots, en intressant personlighet att läsa om och det finns såklart massor att diskutera kring de handlingar han begår. Som Stockholmare är det kul att läsa om hur Glas flanerar på stadens gator och bl.a. blickar ut över Helgeandsholmen tilsammans med pastorn vilken sörjer att de ska bygga ett riksdagshus där. Jag älskar böcker som får mig att googla och vilja veta mer (När byggdes eg. riksdagshuset? Svar: 1897-1905. Boken är utgiven 1905 men utspelar sig i slutet av 1890-talet).

Glas är makabert besatt av folks utseenden, särskilt de lite mindre fördelaktiga, och han räds inte de elaka adjektiven när han beskriver hur pastorn ser ut eller hur han måste vända sig bort för att hans avsky gentemot dennes ansikte är så stark. Han har inte heller något till övers för svagbegåvade och han verkar helt enkelt rätt osympatisk.

Söderberg skriver stundtals väldigt vackert och månen återkommer ofta genom boken. Ett fint stycke citerade jag här och en annan lång utläggning om just månen avslutas så här:

Och vad är månskenet?
Solsken i andra hand. Försvagat, förfalskat.

De partier jag tycker är lite jobbiga är framför allt när Glas sitter på krogen och diskuterar med sina vänner eller när han själv går loss och raljerar filosofi och moral mm. Jag förstår att man förr i tiden använde skönlitteraturen som ett forum för bildning men med nutida mått mätt så kan man kalla det han gör för namedropping när han slänger in små stycken för att visa att han minsann är beläst (i t.ex. Dorian Grays porträtt fanns ett helt kapitel med den här typen av text). Men romanen är definitivt läsvärd och gärna i någon slags cirkelform så att du får chansen att diskutera den med någon!

Utläst: 12 april 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Främlingen (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Ännu en bokcirkelbok men också en omläsning. Jag minns inte om jag läst den på svenska tidigare men det är en av hela två böcker som jag läst på franska är det begav sig.

Vad handlar den om?
Om en ung man, Mersault, som är extremt likgiltig för det mesta och dessutom mördar någon.

Vad tyckte jag?
Jag vet att jag tyckte mycket om den men inser att jag egentligen inte minns så mycket. Googlade lite på den nu och då trillade några polletter ner igen men inte bestående. Jag antar att fascinationen ligger i Mersaults obehagliga personlighet.

Utläst: 18 mars 2017
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Själens osaliga längtan (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Den här låg i ett fint bokpaket i en tävling jag vann på en bokblogg!

Vad handlar den om?
Två tvillingsystrar som får ärva en lägenhet med excentriska grannar och lite spöken. Många besök på en härlig kyrkogård som jag nästan tänkte besöka sist jag var i London men det blev inte av.

Vad tyckte jag?
Jag tyckte om den men kan se på mitt betyg att det var något som inte nådde ända fram. Exakt vad vet jag tyvärr inte. Jag vill dock fortfarande läsa Tidsresenärens hustru av författaren.

Utläst: 25 mars 2016
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Stenarna skola ropa (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag hängde på Kulturkollos facebook-bokcirkel.

Vad handlar den om?
Jag erkänner att den här boken var helt blank för mig. Google säger att den handlar om ett hembiträde som är analfabet men arbetar i ett intellektuellt hem. Hon känner sig hotad av all text hon inte förstår och sen händer det nog något spännande.

Vad tyckte jag?
Jag gav boken en trea. Det är en deckare vilket inte är min kopp te men den hade väl ändå något som tilltalade mig. Text och böcker var ju viktiga för handlingen och sådana gillar jag! Den var säkert välskriven också.

Utläst: 15 oktober 2015
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Lila hibiskus (måndagsmikron)

Titel: Lila hibiskus
Författare: Chimamanda Ngozi Adichie

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 279
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 2003)

Utläst: 25 februari 2015
Mitt betyg: 4/5

Varför läste jag den?
För att jag läst En halv gul sol, snudd på stalkat Chimamanda online och bara: Pling! Den här författaren måste en läsa a l l t av!

Vad handlar den om?
En familjefader som är en hjälte i samhället men misshandlar familjen och styr dem med järnhand i hemmet. Hans barn som gör uppror.

Vad tyckte jag?
Jag skäms så jag dör att jag inte skrivit några recensioner av alla Chimamanda-böcker och jag funderar allvarligt på att läsa om så många jag hinner innan hon kommer i november. Jag älskade den såklart!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Sista brevet till Sverige (måndagsmikron)

Titel: Sista brevet till Sverige
Författare: Vilhelm Moberg

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 398
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1959)

Utläst: 26 oktober 2014
Mitt betyg: 5/5

Varför läste jag den?
Fjärde delen i en fantastisk serie där allt började med att vi skulle läsa Utvandrarna i bokcirkeln och därpå se teatern och jag läste alla för att vara förberedd. Sen var teatern bara baserad på Utvandrarna men jag ångrar mig ju inte alls!

Vad handlar den om?
Kristina och Karl-Oskar är nu gamla och vi möter dem en sista gång.

Vad tyckte jag?
Vet inte varför jag aldrig skrev en ordentlig recension av denna när jag gjorde det av de övriga tre men jag tyckte väldigt mycket om den också. Min svägerska sa häromdagen att hon läser om serien för typ sjunde gången och jag ska absolut också läsa om den igen!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Americanah

4D8CC4A1-1B7C-454D-A376-9F0524BF6692.jpegTitel: Americanah
Författare: Chimamanda Ngozi Adichie

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 586
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2013)

Utläst: 8 juli 2018
Mitt betyg: 4/5

Om någon frågar jag mig om favoritförfattare så är den första jag kommer att tänka på Chimamanda. Det här är den fjärde boken av henne jag läser men tyvärr har jag bara mikrobloggat om En halv gul sol. Jag drog mig länge för att läsa den då jag var så såld på de andra och så hade jag någonstans läst lite missnöjda kommentarer om den här och jag var nog lite rädd att bli besviken. Det var ju såklart helt i onödan, jag blev inte besviken det minsta. Jag har för mig att det bl.a. var bloggposterna i boken som någon stört sig på men jag tyckte tvärtom att de var intressanta. Ibland kan det ju stjälpa att läsa för mycket om böcker, både positivt och negativt.

Ifemelu och Obinze är kära tonåringar i Nigeria. Hon åker till USA för att plugga och tanken är att han ska komma efter men en händelse gör att Ifemelu bryter kontakten helt med honom och han kommer aldrig dit. Deras liv tar olika vägar, Ifemelu blir en framgångsrik bloggare i USA som skriver om rasfrågan medan Obinze söker lyckan i London. Olika partners kommer och går men de kan aldrig riktigt släppa varandra i tanken.

Kärlek är ett centralt tema i boken men naturligtvis också rasism och klass. Chimamanda sätter ord på många saker kring rasismen vilka fortfarande är högst levande idag och även om vi kanske kommit några steg framåt sedan boken skrevs så är det ännu långt kvar. Eller har vi kommit längre? I ett av blogginläggen skriver Ifemelu att om man frågar svarta och vita om rasismen tillhör det förflutna så säger vita att den gör det medan svarta svarar att den fortfarande existerar. Och visst gör det den.  Vithetsnormen är fortfarande rådande i världen och främlingsfientligheten letar sig alltjämt in i de minsta vrår. Jag rekommenderar alla att läsa den här boken och särskilt du som är vit.

Köp på Adlibris eller Bokus

Glaskupan (måndagsmikron)

glaskupanTitel: Glaskupan
Författare: Sylvia Plath

Förlag: Bonnier pocket
Sidantal: 317
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1963)

Utläst: 10 februari 2014
Mitt betyg: 3/5

Varför läste jag den?
Jag skulle ha Madame Bovary och köpte hela klassikerfyran för att de var snygga och feministiska!

Vad handlar den om?
(Här blev jag tvungen att googla) En ung flicka kommer inte in på den författarkurs hon hoppats på, försöker ta livet av sig och hamnar på mentalsjukhus.

Vad tyckte jag?
Det här är en sådan där bok som jag bara v i l l tycka om men den når mig inte. Är jag för gammal när jag läser den? Beror det på att jag själv aldrig varit poet eller självmordsbenägen? Jag kanske bara inte var på rätt humör? Jag ska nog läsa om den i framtiden för att ge den (och mig) en ny chans.

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

God Jul (som i en berättelse)

god-jul-en-berattelseTitel: God Jul
Författare: Jonas Karlsson

Förlag: Bonnier Pocket / Bonnier Audio
Sidantal/Speltid: 164  / 3 tim 28 min
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2013)

Utläst: 22 november 2014
Mitt betyg: 4/5

För ett par veckor sedan var jag riktigt sjuk. Så sjuk att jag inte ens orkade läsa. Jag orkade bara ligga i ett mörkt rum och blunda och det var då jag för ovanlighetens skull lyssnade på en ljudbok, eller faktiskt två. Det här var den andra och den bättre av dem men så älskar jag också Jonas Karlsson helt ohämmat.

I kommunhuset diskuterar ledningen hur man ska kunna göra något fint och juligt för kommuninvånarna men det får helst inte kosta. Det beslutas att man ska skriva God Jul genom att arrangera adventsljusstakar på ett specifikt sätt i fönstren men projektet blir inte så lätt som man väntat sig.

Tidigare i år fick jag en fråga från tidningen Svensk bokhandel om vad som var det roligaste jag läst i år. Jag läser inte direkt rolig litteratur så jag svarade istället något vackert som jag läst och som gjort mig lycklig. Hade jag fått frågan idag hade jag utan tvekan svarat God Jul. Jag vet inte hur många gånger jag fnissade under lyssningen. Alla karaktärer är så fantastiska – unga Frida som bara lever för jobbet och har ett orört cigarettpaket hemma i köksskåpet som hon skaffade när hon flyttade hemifrån, för fyra år sedan, för att markera ungdom och frihet och äventyr. Och alla män och kvinnor i kommunledningen som bara sitter och dividerar totalt meningslösa småsaker och känner att de gör något fantastiskt för invånarna i kommunen. Jag undrar så smått vad kommunpolitiker tycker om den här berättelsen?

Ta och läs den här lilla pärlan nu i juletider eller lyssna på Jonas Karlsson själv när han läser den. Jag är inte förtjust i ljudböcker men den här kan jag absolut rekommendera!

Köp på Adlibris eller Bokus