Titel: Americanah
Författare: Chimamanda Ngozi Adichie

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 586
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2013)

Utläst: 8 juli 2018
Mitt betyg: 4/5

Om någon frågar jag mig om favoritförfattare så är den första jag kommer att tänka på Chimamanda. Det här är den fjärde boken av henne jag läser men tyvärr har jag bara mikrobloggat om En halv gul sol. Jag drog mig länge för att läsa den då jag var så såld på de andra och så hade jag någonstans läst lite missnöjda kommentarer om den här och jag var nog lite rädd att bli besviken. Det var ju såklart helt i onödan, jag blev inte besviken det minsta. Jag har för mig att det bl.a. var bloggposterna i boken som någon stört sig på men jag tyckte tvärtom att de var intressanta. Ibland kan det ju stjälpa att läsa för mycket om böcker, både positivt och negativt.

Ifemelu och Obinze är kära tonåringar i Nigeria. Hon åker till USA för att plugga och tanken är att han ska komma efter men en händelse gör att Ifemelu bryter kontakten helt med honom och han kommer aldrig dit. Deras liv tar olika vägar, Ifemelu blir en framgångsrik bloggare i USA som skriver om rasfrågan medan Obinze söker lyckan i London. Olika partners kommer och går men de kan aldrig riktigt släppa varandra i tanken.

Kärlek är ett centralt tema i boken men naturligtvis också rasism och klass. Chimamanda sätter ord på många saker kring rasismen vilka fortfarande är högst levande idag och även om vi kanske kommit några steg framåt sedan boken skrevs så är det ännu långt kvar. Eller har vi kommit längre? I ett av blogginläggen skriver Ifemelu att om man frågar svarta och vita om rasismen tillhör det förflutna så säger vita att den gör det medan svarta svarar att den fortfarande existerar. Och visst gör det den.  Vithetsnormen är fortfarande rådande i världen och främlingsfientligheten letar sig alltjämt in i de minsta vrår. Jag rekommenderar alla att läsa den här boken och särskilt du som är vit.

Köp på Adlibris eller Bokus