På söndagen är det alltid lite lugnare och den kändes extra kort i år. Kanske för att jag fått två långa heldagar istället för bara en eller kanske för att jag åkte hem lite tidigare än jag gjort andra år. Det är en balansgång mellan att maxa mässan och att inte komma hem för sent eftersom jag går upp tidigt på måndagen och åker till jobbet som vanligt.

De unga, arga, ensamma männen

• Medverkande: Ida Östensson, Henrik Wahlström, Thor Rutgersson, Ulf Mellström

Ett samtal där de diskuterade huruvida vi har fler unga arga män idag och varför de är så arga. Machoidealet har kommit tillbaka och många män vågar inte prata om psykisk ohälsa. Manosfären erbjuder enkla lösningar på det de här killarna upplever som problem. En känga delades ut till medierna vilka gärna ger uppmärksamhet och talutrymme till män med unkna värderingar vilket får andra män att tro att dessas normer är rådande.

Dålig stämning

• Medverkande: Suad Ali, Fredrik Andersson

Jag köpte Dina händer var fulla av liv mer eller mindre när den var pinfärsk men sen har den inte blivit läst. Jag är dock väldigt pepp på den och gick för att höra om Alis senaste bok vilken jag också köpte. Hon berättade hur hon ville skriva om en person som inte är så himla duktig hela tiden och som inte vill jobba så mycket. Den utspelar sig på en arbetsplats och i sin research bad Ali folk att  skicka in det sjukaste som de fått göra på sin arbetsplats, alltså, tänk team building etc. Jag skulle gärna läsa en lista över det. Haha

Mieko Kawakami

• Medverkande: Miho Hellén-Halme, Mieko Kawakami, Yukiko Duke

Jag har ännu inte läst Kawakami heller men har hennes Heaven väntandes i hyllan. Men jag tycker om att passa på att lyssna på mer långväga gäster när man har chansen och vill ju läsa henne. Hon började tydligen som artist vilket jag inte hade någon aning om och hon ger lite superstar-vibbar fast hon verkar väldigt genuin och ödmjuk. Hon berättade att hon vill skriva om ljusglimtar vilka kan hjälpa folk genom livet. Vi fick också veta att hon inte gillade Happy Birthday som barn då hon var besatt av tanken på att vi ska dö och inte förstod hur folk kunde fira att de kom ett år närmare döden. Fast vi firar väl ändå att vi fått leva ännu ett år?

Lise Tremblay

• Medverkande: Lise Tremblay, Kristina Sandberg

Tremblay har jag läst och gillat. Hennes romaner är så små och söta men otroligt innehållsrika. Precis som Jocelyne Saucier använde sig Tremblay av tolk fast än hon absolut var kunnig i engelska. Tyvärr är min skolfranska alldeles för dålig för att jag ska förstå mer än bara några ord men enligt en bokvän så var översättaren katastrofal så tyvärr missade jag väl halva innehåller i det hon ville säga. Tremblay sa i alla fall at hon är intresserad av folk som flyttar från stan till landet och av tysta människor så det är vad hon skriver om.

Efter detta packade jag ihop mina saker och åkte till Centralstationen bara för att i panik åka tillbaka till Gothia då jag trodde jag glömt plånboken på rummet. Men det visade sig att jag råkat lägga den i resväskan när jag packade om mina handväskor innnan jag lämnade hotellet första gången. Herregud, jag blir snart 50 – är det så här det ska vara nu? Då kanske jag håller med Mieko Kawakami om Happy Birthday ändå… 🙂