Bögen är lös

Jag lyssnade till ett samtal mellan Edvin, Jenny Jägerfeld och Ann-Christine Ruuth på bokmässan där de vände sig emot begreppet ”komma ut” och blev nyfiken på Edvins bok. Han hade helt gått mig förbi men så hänger jag inte heller med i tv och radio särskilt bra.

Bögen är lös är mer eller mindre en handbok för bögar och för dig som helt enkelt vill veta mer om bögvärlden. Och ja, precis som titeln antyder så vill Edvin att vi använder ordet bög om homosexuella män. Edvin utgår från egna erfarenheter och skriver med en stor dos humor. Istället för att man ska komma ut (för vem då liksom?) så tycker Edvin att man ska ha en acceptansperiod. Först en där personen det berör själv accepterar att man inte tillhör heteronormen och därefter är det dags för anhöriga och vänner att acceptera det så att de kan förstå och leva med det.

Vidare försöker Edvin, men misslyckas, att få ett svar på frågan om varför man blir bög. Han landar i att det ändå är alltför komplext för att kunna hitta en enkel förklaringsmodell. Han går igenom hbtqi-historia och bögarnas kamp och hierarkiska ordning i Stockholm. Han analyserar bögars fascination för popdivor och är själv ett galet stort fan till Lady Gaga. Jag har aldrig direkt hört henne så jag satte på den låten Edvin sa var hennes allra bästa men efter 30 sekunder gav jag upp. då hon definitivt inte var något för mig.

När det gäller handboksperspektivet så ger Edvin en ganska detaljerad bild av både hur bögar har sex och vad olika ord betyder i bögvärlden. Det här måste vara fantastisk läsning för den unge vilsne bög som behöver hjälp och stöttning för att hitta till bögvärlden och kunna hänga med där. Här finns också explicita tips till dig som står inför att vilja komma ut.

Hela jargongen i boken är öppen, rakt på sak och ofta väldigt rolig. Jag lyssnade på boken och kan verkligen rekommendera det då det är Edvin själv som läser den. Bland allt det här roliga finns också episoder och fakta som är riktigt tragiska och mörka och tyvärr är ju vardagshomofobin, som Edvin benämner den, högst levande i vårt samhälle. Det allra viktigaste kapitlet handlar om hur du som tar emot ett komma ut-besked ska agera. Inte för att ett sådant här kapitel ens borde behövas men bara läs det så att du inte agerar fel den dagen det är dags.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 31 oktober 2022
Mitt betyg: 4/5

Ellens val: Förbjuden längtan

Sjätte delen i Ellens val-serien kretsar förutom Ellen mest kring Gabriella som slits mellan Anton/herrgårdsfrulivet och läkaryrket samt Elisabeth som stöter på sin ungdoms kärlek och inser att känslorna inte alls svalnat. Men tyvärr är han gift med familj numera. Dessutom lockas Gabriella av kärleken men det blir inte alls som hon tänkt sig. På det politiska planet jobbar kvinnorna med bl.a. soppkök och Ellen slits mellan allt hon vill göra men blir plötsligt så trött.

Det är lite mer erotik än romantik än i den här delen och förutom prästen så är männen väldigt goda och förstående, alltså väääldigt. Det är mycket fokus på just kärleksbestyr och lite mindre på politik men å andra sidan heter ju just den här delen Förbjuden längtan. Till nästa del önskar vi oss mer av kvinnokampen men jag tyckte ändå att den här var bra och underhållande att lyssna till. Jag ser alltid fram emot en ny Ellenbok!

Förlag: Lovereads
Utläst: 14 september 2022
Mitt betyg: 4/5

Sanningen om ostrondykerskan

Tredje delen i Säfstrands serie Vid livets vägskäl handlar om Inez som en gång varit en hyllad författare men dragit sig undan och numera är folkskygg. Då hennes granne plötsligt dör bestämmer hon sig för att döstäda och hyr in en städerska till hjälp. Meja är den mest försiktiga och osäkra människan i världen och det är inte lätt för henne att handskas med den minst sagt speciella gamla damen. Tillsammans tar de sig dock framåt i livet och utvecklas var för sig men tack vare varandra.

Jag har läst de bägge två andra delarna i serien och de hör inte ihop mer än tematiskt. Min favorit är Skrivklubben för lyckliga slut och kanske på grund av att det var mitt första möte med Säfstrand eller så berörde den mig bara mest? Men jag tycker mycket om den här boken också trots att karaktärerna är knepiga. Inez är emellanåt rätt otrevlig och dryg och Meja är så tafatt att jag få spunk på henne. Men se där, det är ju precis så det ska vara när man läser en bok. Karaktärerna ska beröra och ännu en gång så lyckas Säfstrand väldigt bra med just detta. Miljöerna vid havet är väldigt lockande och Mejas nakenmarsvin (var tvungen att googla) verkar bedårande. Kanske läser jag mig bakåt i Säfstrands utgivning eller så väntar jag på nästa bok men hon har definitivt befäst sin plats på min måste läsas-lista!

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 26 augusti 2022
Mitt betyg: 4/5

Skrivkramp

Förra året lyssnade jag till Utloggad och tyckte den var rätt underhållande så jag såg ändå fram emot nästa del i serien Skrivsystrar vilken är Skrivkramp. I den här boken följer vi Emma som ska skriva uppföljaren till hennes succédebut som utspelade sig i Indien. Problemet är att Emma inte alls vill skriva om Indien och hon får inte ur sig ett enda ord nästan. När en chans till miljöombyte dyker upp tar hon den och blir husmor på en internatflickskola där inte så mycket skrivro och en hel del besvärligheter väntar henne.

Jag hade inte läst alls vad den här boken skulle handla om och gillade inledningen där karaktären Lucy hjälper Emma att skriva första kapitlet till boken som hon har så svårt att få ur sig. Jag såg fram emot att få följa Lucys och Emmas relation när Emma istället helt plötsligt åker till den här internatskolan och historien utvecklas till något helt annat och tyvärr ganska ointressant. Jag lyssnar nog med ett halvt öra för jag blir galet förvånad när den skolflicka jag trott varit typ 15 hela boken visar sig vara nio eller något liknande.

Jag hade för mig att jag ändå gillade Utloggad rätt mycket men ser nu att jag gav också den en trea. Kanske är inte den här serien riktigt något för mig men jag gillar ändå att den handlar om skrivande människor. Ett plus också för att Emma *spoiler* inte kärar ner sig i någon man utan den viktigaste relationen är den mellan henne och den nioåriga flickan. Jag får dock se om jag lyssnar vidare.

Förlag: Historiska media
Utläst: 25 september 2022
Mitt betyg: 3/5

Finistèreböckerna


I en av mina tre bokcirklar brukar vi ha en sommarträff och till den skulle vi läsa Bodil Malmstens första Finistèrebok. Jag lyssnade på nästan hela på bussen till och från Karlstad och klämde det sista en broderikväll i soffan. När den var slut blev jag genast sugen på att lyssna vidare och ta reda på hur det gick.

Böckerna berättas i jagform men Bodil är tydlig med att säga att det inte är en skildring av hennes liv i Finistère, fast att hon ju precis som karaktären i boken flyttade dit och köpte ett hus. Däremot så bekriver hon ”sitt Finistère.” Böckerna är som en serie betraktelser av livet sammanflätat med det som händer i Finistère. Ibland är det beskrivningar av hur man blir av med mullvadar i trädgården och ibland mer filosofiska utlägg kring olika saker. Och så är där blommor i alla dessa former och ett evinnerligt men konstigt nog njutbart uppräknande av allsköns trädgårdsväxter.

Jag fick en kommentar från ett halvt medlyssnade öra att hon bara gnällde i boken och ja, det är mycket gnäll. Men det är ofta befogat och dessutom roligt gnäll och en hel del finurliga formuleringar. Fler än en gång så smilade jag åt Bodils ord och jag gillade även hur hon använde ett språk fritt från förkortningar eller syftningar eller vad jag ska kalla det. När hon t.ex. pratar om sina hemtrakter så heter det alltid ”mellersta Norrlands inland och fjälltrakter.”

Det är omöjligt att läsa det här utan att tänka sig att det är Bodils liv. När vi cirklar om boken så kommer jag på mig själv flera gånger med att prata om händelser och relatera dem till vad jag googlat fram om henne och jag tänker att böckerna är en true story. I andra boken berättar hon hur folk tänkt liksom jag och dessutom kontaktat henne efter första boken och velat ha vägbeskrivningar, sagt att de ska hälsa på och ta med sig sina barn. Bodils replik:

Som vore mitt Finistère ett nöjesfält, ett Eurodisneyfinistère, en temapark för Finistèrefantaster med Finistèrepromenader på från boken kända stigar och vägar och visningar av från boken kända platser, Finistèreutflykter och turer guidade av personal i mullvadsdräkter eller förklädda till mig och madame C.

Jag lyssnade på böckerna och tyckte det gav väldigt mycket att höra Bodil själv läsa dem. Nu när jag bläddrar i e-böckerna för att skriva om dem så ser språket så lockande ut att jag blir sugen på att läsa dem också. Kan Bodil vara min ingång till den här poesin jag aldrig lärt mig tycka om? Jag är hur som sagt väldigt glad för att jag äntligen läste henne och vill definitivt ha mer. Det som drar ner betyget på andra boken är helt enkelt att det blev lite för mycket och lite för långrandigt. Jag vet inte om jag bedömt den annorlunda om jag avvaktat lite med att lyssna på den.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 14 resp. 21 juli 2022
Mitt betyg: 4/5 resp. 3/5

Ellens val: Möten i skymningen (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Vi flyttade i slutet av mars och jag läste inte en enda bok under hela februari. Då var det rätt skönt att mjukstarta upp hjärnan med en Ellenbok. Jag lyssnar oftast på böckerna i den här serien och tycker att Ella Schartners mjuka röst passar så fint till den. Eftersom det här är en serie finns det risk för spoilers i den här recensionen.

Vad handlar den om?
Precis som titeln antyder försiggår en hel del möten i skymningen. Ingeborg får reda på att Anton ska gifta sig med någon annan men hon är fortfarande förtvivlat kär i honom. Gerda hittar äntligen kärleken men den är väldigt komplicerad på fler än ett sätt. Dessutom är Carls mamma svårt sjuk vilket sätter käppar i hjulet för Carl och Ellens bröllopsplaner.

Vad tyckte jag?
Jag älskar den här serien och mer eller mindre kastar mig över de nya delarna när de kommer ut. Det är en sådan fin blandning av komplicerade kärlekar, kvinnokamp och universitetslivet. Just den här delen var kanske inte den mest spännande och allting löste sig väldigt fint men sådant är ju livet också emellanåt som tur är.

Förlag: Lovereads
Utläst:
12 mars 2022
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Den lilla blomsterhandeln vid havet (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag behövde något fluffigt att lyssna på. Blev nyfiken på tredje delen i den här serien men tänkte att jag skulle ta dem i ordning.

Vad handlar den om?
Poppy tillbringade ofta sina somrar hos mormor i St Felix i Cornwall tills en händelse gjorde att hon aldrig mer ville återvända. När mormor dör får hon dock ärva hennes blomsterhandel och motvilligt tar sig Poppy an uppgiften. Ett litet aber är att hon hatar blommor men som tur är får hon hjälp av  den excentriske floristen Amber och faktiskt mer eller mindre hela St Felix.

Vad tyckte jag?
Well, fluff de sa, fluff det var helt enkelt. Så jag fick precis vad jag önskade mig. En mysig miljö med ett trevligt persongalleri, romanser, lite spänning, lite mystik och några hundar. Och så lite svärta som ju behövs för att balansera upp den här typen av böcker. Men, jag tycker att Poppys relation med Ash känns konstig, jag förstår inte riktigt varför broderierna är så viktiga och den hade kunnat sluta lite tidigare.

Och titeln hörni? Jag har faktiskt inte ens vetat vad boken hette under tiden jag lyssnade på den, när någon frågade så visade jag bara omslaget och sa att det var fluff. Men varför måååste de heta ”den lilla whatsoever”. Den här borde ju ha hetat Daisy Chain såklart. hur som helst tyckte jag om den och kan tänka mig att lyssna vidare för att få hänga lite till i fiktiva St Felix.

Förlag: Lavender Lit
Utläst:
6 maj 2022
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

En sak i taget

Jag har varit lite nyfiken på den här ett tag då jag tyckte Emmes Utloggad var underhållande plus att den här handlar om att göra sig av med saker, ett ämne som jag gillar!

Grace Appleton har en make som inte kan låta bli att släpa hem grejer. Han reser i yrket och har alltid med sig presenter hem fastän han verkar inte ha insett att barnen blivit större och inte längre uppskattar glittriga småbarnspresenter. Hans senaste påfund är att fynda lastpallar med returnerade varor och han berättar upphetsat för Grace att man inte ens vet vad man får men att det kan vara fynd.

Deras hem svämmar över av saker och t.o.m. de båda förråden i trädgården är proppfulla. En kväll går Grace på ett föredrag som två minimalister håller i, de är pensionärer och hävdar att de aldrig varit så lyckliga som sedan de gjort sig av med 80% av sina ägodelar. Grace låter tanken så sakta gro men när hennes granne och bästa kompis Kelly plötsligt får råttor i trädgården p.g.a. Graces familjs saker så känner hon att måttet är rågat. Hon måste rensa, men utan att hennes make får veta något.

Jag tyckte om den här också. Det är lättsmält och mysbrittisk, lite överdriven men underhållande och ganska rolig. Grace liv är väldigt långt ifrån mitt eget och jag tycker det låter så vansinnigt jobbigt att behöva hämta och lämna fyra ungar i olika skolor varje dag ända upp i 15-årsåldern. Jag trodde på förhand att den kanske handlade om lite mer Marie Kondo-style-rensning men Grace man har en sjuklig nivå på sitt samlande och är mer åt en hoarder.

Själv har jag ändå relativt få saker och gillar när man kan ha en plats för allt och jag har heller aldrig haft problem med att slänga saker. Jag är faktiskt inte särskilt förtjust i att få presenter för mycket av det som jag slängt genom åren är just presenter. Folk menar väl men det blir bara fel och onödiga saker liksom. Att samla på saker har inte heller varit min grej sedan barndomen. Däremot känns det ju inte bra att slänga fungerande saker och det är fint att Emme lyfter dumpstring i den här boken också vilket ju är ett bra sätt att ta vara på mat.

Förlag: Historiska Media
Utläst: 22 januari 2022
Mitt betyg: 4/5

Stjärnor, systerskap och julens mirakel

Förra året läste jag Tre systrar och en jul att minnas av Sarah Morgan och jag gillade den så pass att jag tänkte jag skulle läsa henne i jul igen. I den här boken har vi en sårig relation mellan Gayle och hennes två döttrar, Sam och Ella. De har inte haft kontakt på fem år men då Gayle råkar ut för en olycka sträcker hon ut en hand mot sina barn. Hon har ägnat stora delar av livet åt att skapa framgång åt sig själv och sina barn och lull-lull och trams har aldrig varit hennes melodi. Systrarna blir därför ömsom förvånade och ömsom förskräckta när Gayle tackar ja till att fira en familjejul i Skottland med dem. Hon har alltid hatat julen medan de älskar den.

Sarah Morgan skriver lite längre böcker än vad feelgoodgenren normalt betyder. Hon har också ett långsammare berättartempo men i gengäld mer komplexa karaktärer och historier. Här är det trasiga och sorgesamma familjerelationer som avhandlas parallellt med en hel del humor som faktiskt får mig att dra på smilbanden. Samtidigt får vi en rejäl dos romantik och inte minst ett snöigt Skottland och all-in på julfeelingen. Säg någon som inte skulle vilja fira jul på ett smärre slott i Skottland?

Jag tycker bäst om Sam men Ellas lite mer neurotiska och känslomässiga personlighet är en bra balans till Sams mer yrkesmässiga och logiska personlighet. Jag lyssnade på boken och även om jag tyckte mycket om Ella Schartner i Ellen-böckerna så blir det väldigt sockersött när hon gestaltar fyraåriga Tab som är Ellas dotter men eftersom det är en julroman så är det helt ok. Det här blev årets sista julbok för mig och tre stycken var en helt lagom dos.

Förlag: HarperCollins Nordic
Utläst: 22 december 2021
Mitt betyg: 4/5

Tolv hundar i juletid

Årets andra julroman blev Tolv hundar i juletid och ordet hundar i titeln gjorde definitivt sitt för att locka mig. Ally har nyligen flyttat hem till sina farföräldrar i småstaden Pine Hollow. Hon säger att det är för att hjälpa dem med hundhemmet de driver men egentligen trivdes hon inte så bra i New York och hon känner sig lite vilsen i livet.

Bens syster och hennes man omkom i en olycka för ett par år sedan och han blev då vårdnadshavare för sin systerdotter. Han gör allt för att göra henne lycklig, eller nästan allt, han tänker definitivt inte köpa en hund som hon tjatar om. Ben sitter också i stadsfullmäktige i småstaden och har fått öknamnet Ebenezer Scrooge på grund av sin buttra uppsyn och förmodade julhat. När staden måste spara in på pengar lägger han den avgörande rösten på att dra in finansieringen av hundhemmet. Självklart möts Ally och Ben och hans dåliga samvete får honom att erbjuda sin hjälp när det gäller omplaceringen av de kvarvarande hundarna.

Den här julromanen gillade jag! Ja, den är klyschig men den innehåller också småstadsidyll, romantik med förhinder, julstämning så det förslår, en lesbisk borgmästare, överdådigt dekorerade brownies och så var det alla de här hundarna. Vilka härliga karaktärer! Det finns ett lagom stort persongalleri med mestadels härliga hjälpsamma småstadsmänniskor och kanske är de lite väl puttenuttiga ibland men hallå, det är en julroman! Självfallet gestaltas också nackdelarna så som skvaller och oförmågan att kunna vara anonym.

Jag upptäckte nu till min glädje att det finns två delar till om Pine Hollow. En med Houdini-hunden Harry i centrum och såklart en om Maximus, hans nya ägare och den person som man förstår hör ihop med de förstnämnda två. Du som har läst fattar vilka jag menar och man förstod att det fanns mer att hämta mellan de två. Lovely, hoppas Lavender Lit ämnar ge ut även dessa två på svenska men annars ska de nog gå att komma över på endera sättet!

Förlag: Lavender Lit
Utläst: 15 december 2021
Mitt betyg: 4/5