Hjärtlinjer

För ca tre år sedan läste jag Bennetts debutroman The Mothers och tyckte väldigt mycket om den. Ända sedan jag såg att Hjärtlinjer skulle komma ut på svenska har jag varit vansinnigt taggad på den och som tur var lyckades jag sälja in den till en av mina bokcirklar i april.

Tvillingsystrarna Desiree och Stella växer upp i en liten småstad i södra USA där det bor väldigt ljushyade svarta människor. I tonåren rymmer de till New Orleans och Stella upptäcker att människorna här tar henne för vit. En dag försvinner hon härifrån och hör aldrig mer av sig till Desiree. Några decennier senare följer vi Jude, Desirees dotter, som tar sig till college och jobbar extra som servitris på en cateringfirma. På en av festerna möter hon någon som på sätt och vis kommer att förändra världen för henne.

Den här boken vinner på att inte spoilas även om du under läsningen snart själv förstår vad som ska hända. Bennett är skicklig på att teckna karaktärer och att lyfta viktiga frågor både som fokus och lite mer i bakgrunden. Rasism och white passing är de stora frågorna i den här boken. Vilka förutsättningar och möjligheter har en människa som är svart respektive vit? Som en bikaraktär finns en fint gestaltad transperson och de svårigheter hen möter, inte i första hand från omgivningen utan mer kring det praktiska/vardagliga och det inre emotionella.

Bennett skriver också fram en fin småstadskildring och allting känns väldigt trovärdigt och tidstypiskt. Alla familjerelationer, alla saker folk gör av kärlek eller rädsla, stora händelser och små detaljer – det finns så mycket bra i den här boken och den lyckas dessutom vara spännande. Jag kan gott förstå att den här boken ska bli en TV-serie och jag ser mycket fram emot den. Nu önskar jag att jag hade köpt boken istället så den fanns i min hylla men jag lyssnade på den och tycker att Astrid Assefas inläsning var väldigt bra. Det är även en bra bokcirkelbok för dig som letar tips på dylika.

Förlag: Albert Bonniers Förlag 
Utläst: 18 april 2021
Mitt betyg: 4/5

Przewalskis häst

przewalskis-hast

Przewalskis häst är den tredje boken i Lundes klimatkvartett, den tredje av hennes böcker en av mina bokcirklar läser men den andra jag läser. Jag stod över träffen med Binas historia men ämnar nog läsa den framöver. Jag valde att lyssna på den här boken och det var tur för mig att vi flyttat fram träffen ett par gånger då den var rätt lång.

Vi följer tre spår i boken som alla knyts samman av just Przewalskihästen. Vi har ett i 1800-talets Petersburg vilket vi följer genom att läsa den berättelse som zoologen Michail nedtecknat om hur han åkte på expedition till Mongoliet för att fånga in vildhästar till sin och andras djurparker. Där finns Karin som är tysk veterinär och som ägnat hela livet åt dessa hästar sen hon såg dem för första gången som liten flicka när hennes mamma jobbade åt Göring. Och så har vi Eva som bor tillsammans med sin dotter i ett framtida Norge där samhället kollapsat på grund av klimatet. Eva bor kvar på den djurpark hon drivit med sin familj men nu är det nästan bara hästarna kvar, hon kan inte förmå sig att släppa ut dem också.

Man kan tro att det blir snurrigt eller mastigt med tre olika spår men det fungerar väldigt väl. Inledningsvis tycker jag att den ryske zoologens kapitel är lite tradiga och det blir ganska mycket fakta in your face men allt eftersom så blir de både spännande, lärorika och sorgsna. Karin är en lite märklig karaktär som liksom inte kan förstå varför hon ska gå och lägga sig samtidigt som sin f.d. man eller behöva prata med honom. Hon trivs bäst på egen hand och har en knepig relation till sin son. Precis som i Blå så gillar jag framtidsspåret allra bäst men det är för att det är så intressant och skrämmande att tänka sig hur det kan bli. Hur kommer vårt samhälle se ut om 50 år?

Jag längtar dock tillbaka till alla karaktärer under läsningens gång förutom lite mot slutet, boken hade kanske kunnat rundas av lite tidigare och fler trådar hade kunnat lämnas lite öppna. Jag förfäras av vår historia och förfasas av vår möjliga framtid. Människor har varit så grymma och elaka och varför hade vi bara inte kunnat låta de vilda djuren få vara istället för att med våld fånga in dem och visa upp dem i djurparker? Jag mår illa när jag lyssnar på hur de jagar fölen ute på stäppen i Mongoliet och kan inte föreställa mig den skräcken hästarna själva kände. För att inte tala om de människor som visades upp på liknande sätt. Psykologin bakom människors beteenden är både skrämmande och fascinerande och det är just den biten som gör att jag gillar dystopier, zombiehistorier etc. Hur kommer vi egentligen att agera den där dagen när allt slutar fungera och vi måste lämna allt känt bakom oss och hanka oss fram dag för dag?

Jag är själv gammal hästtjej och kände mycket väl till Przewalskihästarna så det var en oerhörd förvåning och besvikelse jag kände när jag nyss läste att moderna DNA-tester har visat att dessa hästar troligen inte är några vildhästar utan bara förvildade tamhästar! Vilket antiklimax liksom. Hur som helst är boken väl läsvärd och jag tänker läsa de resterande två delar i hennes klimatkvartett också.

Förlag: Natur & Kultur
Utläst: 11 maj 2021
Mitt betyg: 4/5

Ellens val: Kärleken

Så snart jag hade lyssnat färdigt på första delen om Ellen slängde jag mig över den här delen. Eftersom det är en uppföljare så får du vara beredd på spoilers.

Nu har Ellen äntligen börjat på universitet i Ljungsala där hon ska läsa litteraturvetenskap. Hon har lämnat pensionat Solgården för att bo på studentskehemmet tillsammans med några andra flickor men Gerda är fortfarande en kär vän. Även om hon älskar att få läsa vid universitetet så möts hon av fördomar från några av de andra (mer välbärgade) studenterna och hon blir också mer och mer intresserad av Carl, doktoranden hon träffade på redan i första delen. Men hur ska det då bli med Jonas?

Förutom att följa Ellen så fortsätter vi att få vissa inblickar i Isas liv men vi lär också känna läkardottern Alva och hennes väninna, den ”fina” flickan Gabriella som ska gifta sig – ett bröllop hela Ljungsala pratar om. Sen får vi också mycket av det jag gillar allra bäst: kvinnokampen! Både den som sker på alla de individuella planen där de olika flickorna kämpar för sina rättigheter men också den gemenskap och den gruppkamp som sker inne på Ulrikas fik där planer och ränker smids.

Den här serien marknadsförs som romance och ja, det finns en och annan sexscen med men det är långt ifrån Simona Ahrnstedts detaljerade beskrivningar. Nu kanske det finns olika nivåer av romance, jag har ju bara läst Simona och någon enstaka Nora Roberts (zzznark), och Ellen är ju ganska ung så det kanske blir mer av den varan senare men jag tycker att de här böckerna mer är feelgood fast med väldigt allvarliga och viktiga undertoner. Kvinnors utsatta situation i samhället, det förtryck de utsätts för, deras inskränkta friheter, deras beoendesituation – allt sådant och mycket mer lyfts i den här serien och ännu mer i den här andra delen än den första. Det är faktiskt så att det här är en bit kvinnopolitisk historia och ett feministiskt manifest, om än i en aningens lättsam förpackning.

Jag tänker mig att det här är en serie jag skulle kunna plocka fram och läsa om ibland och det har jag då aldrig känt om någon feelgood förut. Nu längtar jag verkligen efter tredje och fjärde delen vilka kommer i höst!

Förlag: Lovereads
Utläst: 28 februari 2021
Mitt betyg: 4/5

Ellens val: Det nya livet

Jag lyssnar på en bok i veckan fram och tillbaka till jobbet men de senaste tre veckorna har jag i ärlighetens namn inte kunnat hålla mig på helgen från att sträcklyssna klart, annars hade en bok nog räckt längre än en vecka. Dessutom blir det lite extra mysigt att starta måndagen med en färsk bok. Den här veckans bok var Det nya livet, första delen om Ellen där Helena Dahlgren skrivit de två första delarna. Helena har tidigare skrivit en hel del noveller samt böcker för barn och unga men det här är väl kanske hennes andra bok för vuxna lite beroende på hur man ser det. Bokserien är framtagen i ett s.k. writers’ room där förlaget varit med och skapat serien. Du som vill läsa mer om det kan göra det här.

Det nya livet utspelar sig 1915 och handlar om Ellen som är 18 år och som beger sig till universitetsstaden Ljungsala för att söka efter sin syster Isa. Isa gifte sig för några år sedan och flyttade hit med sin man men nu har breven från henne upphört att komma och Ellen och familjen är oroliga. Ellen hittar Isas hus men det ser övergivet ut och förtvivlad av sorg och villrådighet blir hon räddad av den ett år yngre Gerda som tar Ellen under sina vingar och hon får flytta in på det pensionat som Gerdas mamma och mormor driver. Ellen letar vidare efter Isa samtidigt som hon utforskar staden och sitt eget vuxenblivande. Hon fortsätter med det hon gillar allra bäst – att läsa – och hon drömmer om universitetsstudier, hittar kärleken och dras in i kvinnogemenskaper.

Som du hör händer det väldigt mycket i den här lilla nätta boken och den slutar ganska mitt i berättelsen även om vissa delar får ett avslut. Tanken är såklart att du ska vilja läsa vidare i serien men gör inte som jag och råka klicka in dig redan på del tre och fyra för det blev en onödigt tråkig spoiler när jag gjorde det. Men självfallet tänker jag lyssna vidare på del två redan idag!

Det nya livet är en ganska lättsamt förpackad historia trots att den innehåller både hemska kvinnoöden och en hel del härlig kvinnohistoria. Jag hade gärna kunnat bli Ellen för ett tag för att få vara en del av allt det som hon får uppleva med hemliga läsesällskap och kvinnopolitiska frågor. Ellen bär på ett eget mörker men det kommer inte fram så jättemycket så här i första delen utan hon framstår främst som väldigt godtrogen, rättskaffens och förnuftig. Jag får lite Astrid Lindgren-vibbar av henne och med all rätt, för precis som Pippi, Madicken, Lotta, Ronja och de andra så bryter Ellen mot en del av dåtidens tabun och normer på ett härligt uppfriskande sätt som kontrasterar mot hennes näpenhet.

Jag känner inte Helena personligen, vi har bara råkats någon gång, men jag kan inte låta bli att undra hur mycket av henne själv som ligger i Ellen och hennes kärlek till litteraturen och skrivandet. Det ska bli spännande att se om Ellen ändrar lite karaktär när Moa Eriksson Sandberg tar vid i höstens böcker om Ellen. Men först ska jag som sagt sluka del två i denna härliga serie.

Förlag: Lovereads
Utläst: 20 februari 2021
Mitt betyg: 4/5

Utloggad

Jag insåg häromveckan att min hjärna just nu inte klarar att lyssna på facklitteratur utan jag får hålla mig till feelgood. Kanske en mysdeckare kan funka också? Men de ”riktiga” romanerna vill jag helst läsa själv.

Utloggad är första delen i en planerad kvartett gissar jag då den handlar om Katie som är en av fyra ”Skrivsystrar”. De är några tjejer som hållit ihop sedan universitetstiden och som lovat att stötta varandra i vått och torrt. Alla skriver och de andra tre har blivit utgivna författare och det är bara Katie kvar som väntar på kontrakt. De minglar runt på releasefester i London och allt handlar om att synas på sociala medier. Katie kämpar dock med att stötta de andras framgång samtidigt som hon själv aldrig slår igenom. En dag råkar hon skicka ett känsligt mejl till fel person och katastrofen är ett faktum. Hon dumpar sin mobil i Themsen och sticker till en släkting i Keswick och gömmer sig.

Utloggad är en humoristisk och lättsam feelgood som också gömmer en del djupare ämnen. Jag blir absolut road av boken och jag gillar Katie och den bild vi får av henne. De andra skrivsystrarna porträtteras ganska översiktligt och jag får generellt en del vibbar typ Sex and the City av boken eller vad jag ska säga. Karaktärerna i boken känns liksom inte riktigt genuina och lite stereotypa, förutom Katie. Men förmodligen lär vi känna de andra tre mycket bättre i deras böcker.

Boken gör mig kluven till författarvärlden då jag dels får ett enormt skrivsug och återigen önskar att jag hade en berättelse, likt Katie, som pockar inuti mig. Jag är liksom galet intresserad av att skriva men har inget att säga. Å andra sidan så avskräcker boken mig totalt från författarlivet då allt handlar om att synas och göra rätt marknadsföring etc. Jag är alldeles för blyg för något sådant och orkar inte hänga med i sociala medier i Katies tempo. Såklart förstår jag att bilden är lite överdriven men jag tror att det ligger en del sanning i den också.

Jag gillar när Katie är i Keswick och jag googlar på The Lake District och dreglar över vackra naturvyer. Hennes relation till och tankar kring sin bortgångna mamma är också fina. Boken är på det stora hela underhållande och jag kan mycket väl tänka mig att ta reda på hur det går för Jade, Emma och Amanda också i kommande böcker.

Förlag: Historiska Media
Utläst: 13 februari 2021
Mitt betyg: 3/5

Klubben för lyckliga slut

Jag blev glad när jag hittade nyutkomna Klubben för lyckliga slut i min ljudbokstjänst och den visade sig vara den perfekta promenadboken för mig.

Sam ordnar en skrivklubb dit tre olika kvinnor kommer av olika anledningar. Ingen av dem är riktigt tillfreds med livet just nu vare sig det beror på en för tidig änkestatus, ett trist grått liv eller alltför mycket oro i livet. Hos Sam utforskar de mer eller mindre motvilligt sitt inre och små steg tas mot det som kanske kan bli deras egna lyckliga slut.

Åh som jag älskade den här boken! Ibland var jag tvungen att stanna på skolgården för att lyssna klart på kapitlet innan jag tog av mig lurarna och klev in i byggnaden. Jag tycker att alla karaktärer var så himla fint beskrivna och de kändes så verkliga. Cecilia med sitt perfekta yttre och kraschade inre, Lisbeth med sin gråa framtoning med en gömd färgglad kulturböna där innanför och så Ivy (som jag trodde hette Ajvi) med sin nervösa framtoning och djupa själsliga sår. Det var stundtals jobbigt att känna deras smärta, saknad och längtan men eftersom det är en feelgood så vet man ju att det blir bättre och där fanns också många glada stunder som lät mig dra på smilbanden.

Jag har aldrig varit i Råå och extremt sällan i Helsingborg men jag tyckte mycket om miljöbeskrivningarna och kunde ändå se allt framför mig. Hela historien kändes genomarbetad och alla trådar föll bra på plats men möjligtvis att jag hade tyckt att boken kunde sluta lite tidigare, utan den sista svängomen. Självfallet har jag också googlat på Mimosa, både växten och rutten i Frankrike, jag blev nyfiken på skrivterapi och herregud, ge mig ett eget orangeri!

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 29 januari 2021
Mitt betyg: 5/5

Hälsogåtan: evolution, forskning och 48 konkreta råd

Årets första promenadbok blev Hälsogåtan: evolution, forskning och 48 konkreta råd. Jag gillar ju hälsoböcker även om de nog egentligen inte tillför mig så himla mycket nytt så lite konstigt är det kanske att jag ändå gillar att läsa dem. 🙂

Wallensten läser själv sin bok och det är en bra inläsning. Jag är fortfarande en novis i ljudboksvärlden men kan tänka mig att det finns vissa fördelar med att författare själva läser sina böcker. Men självfallet beror det på, i många fall är det säkert bättre med någon annan som läser den.

Han säger inledningsvis att han saknat en bok som tar helhetsgreppet på hälsa och det var därför han skrev den här. Jag som nyligen läste Rangan Chatterjees Hälsobalansen ser vissa likheter där båda har en vidare syn på begreppet hälsa och inte begränsar det till enbart kost och motion. Bägge två tar upp sömnens betydelse och sen framhåller de vikten av att finna lugn och ro i livets stress men Chatterjee förespråkar kanske mer meditation medan Wallensten pratar sig varm om skogen. Olika vägar som bägge leder till samma mål dock.

Wallensten tar också upp hur betydelsefulla relationer är för människor vilket kanske kan kännas hårt för de som lever tämligen isolerade nu under pandemin. Han drar några exempel från forskningen som bl.a. säger att män som lever i en relation blir ganska många år äldre än singelmän medan för kvinnor är fördelen inte lika stor. Min feministiska sida gissar att detta till viss del kan bero på den markservice ganska många manliga äkta makar erhåller.

Wallensten har delat in varje avsnitt (rörelse, mat, relationer, tankar, omgivning, sömn) i tre delar och tar upp vad evolutionen säger, d.v.s. vad finns det i vår mänskliga historia som kanske förklarar varför vi gör på vissa sätt idag eller hur gjorde vi förr mot nu, vad forskningen säger om varje område och sen avslutar han med sina egna tankar. Boken innehåller också 48 konkreta råd, d.v.s. åtta för varje avsnitt, och det är väl här som jag känner att jag kan det mesta men jag hoppas såklart att människor som behöver råden ska hitta fram till dem.

Boken är lättläst (-lyssnad), intressant och emellanåt också smårolig. Fler än en gång har jag dragit på munnen under mina lyssningspromenader. Jag hade särskilt stor behållning av evolutionsbitarna och blev väldigt nyfiken på att gräva mig djupare ner i evolutionshistorik generellt. Forskningsdelarna ger tyngd åt det han framför utan att gå på djupet som Chatterjee ibland gjorde när han tappade bort mig bland nukleinsyrorna.

Nackdelen med att lyssna på den här typen av böcker är att jag glömmer dem väldigt fort och jag hade gärna haft en fysisk text att gå tillbaka till och bläddra i men samtidigt blir de en stunds underhållning och några tips stannar kvar i mig. Som att människan mår bra av två timmars vistelse i skog per vecka eller att vi ska försöka öka vår dos av rörelse rejält. Precis vad jag gillar att höra där jag går genom skogen på min nyinsatta andra dagliga promenad.

Förlag: Bonnier Fakta
Utläst: 15 januari 2021
Mitt betyg: 4/5

Kärlekens magiska regler

Årets första utlästa roman blev en ljudbok. Jag har sagt förr att jag inte är så jätteförtjust i ljudböcker men att jag ändå börjat vänja mig. Den här var det jag som valde till bokcirkeln Stäppvargarna då jag sneglat lite åt den sen den kom på svenska för något år sedan. På tal om att jag skulle försöka välja böcker från lite fler länder i mina cirklar så inledde jag alltså med en amerikansk bok. 🙂 Jag skyller på att det var min tur att välja i slutet av november och jag var rätt trött då…

Kärlekens magiska regler handlar om tre syskon; Franny, Jet och Vincent vilka är födda i släkten Owens där kvinnor är häxor och män trollkarlar. Men det här är ingen fantasyberättelse utan tonåringarna befinner sig i New York på 50/60-talet när boken inleds och vi får sedan följa dem under nästan hela deras liv in i mer modern tid. Deras mamma försöker skydda dem från trolldomslivet och vill att de ska ha mer normala liv men vilken tonåring har någonsin lyssnat på sin mamma? Syskonen märker ändå att det är något speciellt med dem och en sommar får de en inbjudan till moster Isabelle i Massachusetts där de äntligen får veta vilka de är. Över familjen vilar sedan 300 år en förbannelse som gör att de inte får älska någon eftersom detta bringar olycka och det här är såklart svårt att leva med.

När jag läst ut boken och googlade lite på Hoffman så förstod jag att det här är en prequel till boken Practical magic som hon skrev 1995 och som visst också finns som film men jag har varken läst eller sett den. Hon har dessutom skrivit en prequel till den här boken också så att vi får veta exakt vad som hände när Maria Owens drog förbannelsen över familjen på 1600-talet.

För egen del så nöjer jag mig med den här berättelsen. Jag tyckte att den var mysig och jag gillar upplägget med häxor i en normal värld som dessutom är en ganska omvälvande tid eftersom den utspelar sig en hel del i USA på 60-70-talet. Förutom rena häxerikunskaper, vilka verkar vara ganska väl researchade, så är det en hel del sex och droger och såväl homosexuellas situation som Vietnamkriget avhandlas. Någonstans blir det dock lite för långdraget och ytligt. Syskonen genomlever olika olyckor och hemskheter men jag känner liksom inte med dem. Kanske strävar Hoffman också efter att få med för många detaljer och händelser i boken? Och alla kvinnor är så himla vackra att det blir lite tröttsamt.

Förmodligen drog ljudboken ner mitt intryck också. Den var 11 timmar lång för en bok jag nog klämt på en kväll. De amerikanska och sedermera franska namnen låter alltid lite fåniga i en ljudbok tycker jag och jag stör mig på att Moa Gammel säger tja som hälsningsfrasen tja (med kort vokal) när det engelska ordet förmodligen var well eller dylikt. Sen är ljudkvaliteten mysko och man hör tydligt när en ny inspelning börjar då hennes röst är mycket ljusare. Kanske är det dock så att hennes röst djupnar under långa läsningar så att det blir stor skillnad sen? Men ibland kan en mening vara så där ljus plötsligt som om den blev fel och de la på en korrigerad version efteråt.

Jag läste också att boken ska bli tv-serie på HBO och kanske blir den mer spännande att titta på för dig som är nyfiken. Eller så ska du helt enkelt läsa boken och inte lyssna.

Förlag: HarperCollins Nordic
Utläst: 10 januari 2021
Mitt betyg: 3/5

Julen enligt Julia (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
I väntan på julen bör man läsa några julromaner och det här var en av de jag hade tänkt att läsa och sen också faktiskt läste, eller snarare lyssnade på medan jag låg sjuk i decembersängen.

Vad handlar den om?
Julia avskyr julen och vill komma hemifrån när den närmar sig. Hon får tips om ett hus i Visby där ägarna behöver kattvakt över jul. Petter är skild sedan ett år men vill ändå fira jul med sitt ex och dottern. De är hos exets föräldrar på Gotland och Petter får tips om ett hus att låna så att han kan vara nära dem och åka över en sväng på jul. Problemet är såklart att Julia och Petter får tips om s a m m a hus och mitt i värsta snöstormen så står där de bägge två på farstun. Det finns inget annat att göra är att sova i huset bägge två. Petter och Julia kommer inte alls överens och Julia tänker dra därifrån men pga den där värsta snöstormen så går det inga färjor utan hon får vackert stanna kvar.

Vad tyckte jag?
Jag ska inte berätta så mycket mer men det här är en julig romantisk bok med en hel del humor och väldigt mysiga karaktärer. Både den excentriska grannfrun och den, i eget tycke charmige, unge Jonatan är väldigt varmt skildrade och de bidrar högt till bokens stämning. Att det är mycket snö och ett mysigt Visby gör ju inte saken sämre. Jag lyssnade som sagt på boken och nu kanske jag trampar äkta gotlänningar på tårna men jag tyckte att Anja Lundqvist gjorde ett fint jobb med inläsningen och jag gillade hennes gotländska dialekter. Hade jag läst den själv hade jag inte kommit på tanken att läsa Jonatans repliker på gotländska såvida de inte är skrivna så (på bästa Hagrid-vis) i och för sig. Men nu blev det extra mysigt att lyssna på grund av gotländskan. Det här var en julfavorit i år så kom ihåg den till nästa år du som ännu inte läst den!

Utläst: 10 december 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Tre systrar och en jul att minnas (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
När jag var som allra supersjukast i december ville jag lyssna på en julroman. Mitt första val stängdes snabbt av på grund av att jag inte stod ut med boken och istället fastnade jag för den här.

Vad handlar den om?
Suzanne jobbar hårt för att hennes tre vuxna döttrar ska få en perfekt jul. Posy är yngst, men vuxen, och bor hemma i ladan. Hon längtar i smyg efter världen utanför men vill inte göra sin amma besviken då hon förväntar sig att hon ska ta över kaféet. Beth lever det idylliska familjelivet med man och två barn men är nu sugen på att börja arbeta igen. Hon får ett erbjudande men vad ska hennes man säga om det? Hannah är äldst och lever det, i de andras ögon, perfekta livet med många jobbresor, ingen partner och champagne på flyget. När systrarna väl möts hemma under julen, så kommer gamla och nya hemligheter samt minnen och sanningar upp på bordet. Det blir verkligen en minnesvärd jul.

Vad tyckte jag?
Jag tyckte inte att det här var en klassisk julroman så som de brukar vara (med en lite crazy kvinna i 30-årsåldern som gör något ännu mer crazy) även om alla andra beståndsdelar finns där. De crazy grejerna, förvecklingar, snö och de mörka snygga männen.  Men det fanns också ett annat djup i berättelsen och den var mer som en roman med jultema eller hur jag ska säga. Karaktärerna genomgick alla en ganska stor utveckling och inte bara den vanliga bli ihop med snyggingen och allt är fint. Jag tyckte mycket om den och kan absolut tänka mig att läsa mer av Sarah Morgan framöver, vilket inte lär bli något problem då jag ser att hon skrivit över 80 romaner!

Utläst: 6 december 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format