Przewalskis häst är den tredje boken i Lundes klimatkvartett, den tredje av hennes böcker en av mina bokcirklar läser men den andra jag läser. Jag stod över träffen med Binas historia men ämnar nog läsa den framöver. Jag valde att lyssna på den här boken och det var tur för mig att vi flyttat fram träffen ett par gånger då den var rätt lång.

Vi följer tre spår i boken som alla knyts samman av just Przewalskihästen. Vi har ett i 1800-talets Petersburg vilket vi följer genom att läsa den berättelse som zoologen Michail nedtecknat om hur han åkte på expedition till Mongoliet för att fånga in vildhästar till sin och andras djurparker. Där finns Karin som är tysk veterinär och som ägnat hela livet åt dessa hästar sen hon såg dem för första gången som liten flicka när hennes mamma jobbade åt Göring. Och så har vi Eva som bor tillsammans med sin dotter i ett framtida Norge där samhället kollapsat på grund av klimatet. Eva bor kvar på den djurpark hon drivit med sin familj men nu är det nästan bara hästarna kvar, hon kan inte förmå sig att släppa ut dem också.

Man kan tro att det blir snurrigt eller mastigt med tre olika spår men det fungerar väldigt väl. Inledningsvis tycker jag att den ryske zoologens kapitel är lite tradiga och det blir ganska mycket fakta in your face men allt eftersom så blir de både spännande, lärorika och sorgsna. Karin är en lite märklig karaktär som liksom inte kan förstå varför hon ska gå och lägga sig samtidigt som sin f.d. man eller behöva prata med honom. Hon trivs bäst på egen hand och har en knepig relation till sin son. Precis som i Blå så gillar jag framtidsspåret allra bäst men det är för att det är så intressant och skrämmande att tänka sig hur det kan bli. Hur kommer vårt samhälle se ut om 50 år?

Jag längtar dock tillbaka till alla karaktärer under läsningens gång förutom lite mot slutet, boken hade kanske kunnat rundas av lite tidigare och fler trådar hade kunnat lämnas lite öppna. Jag förfäras av vår historia och förfasas av vår möjliga framtid. Människor har varit så grymma och elaka och varför hade vi bara inte kunnat låta de vilda djuren få vara istället för att med våld fånga in dem och visa upp dem i djurparker? Jag mår illa när jag lyssnar på hur de jagar fölen ute på stäppen i Mongoliet och kan inte föreställa mig den skräcken hästarna själva kände. För att inte tala om de människor som visades upp på liknande sätt. Psykologin bakom människors beteenden är både skrämmande och fascinerande och det är just den biten som gör att jag gillar dystopier, zombiehistorier etc. Hur kommer vi egentligen att agera den där dagen när allt slutar fungera och vi måste lämna allt känt bakom oss och hanka oss fram dag för dag?

Jag är själv gammal hästtjej och kände mycket väl till Przewalskihästarna så det var en oerhörd förvåning och besvikelse jag kände när jag nyss läste att moderna DNA-tester har visat att dessa hästar troligen inte är några vildhästar utan bara förvildade tamhästar! Vilket antiklimax liksom. Hur som helst är boken väl läsvärd och jag tänker läsa de resterande två delar i hennes klimatkvartett också.

Förlag: Natur & Kultur
Utläst: 11 maj 2021
Mitt betyg: 4/5