De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Min universitetskurs lider mot sitt slut vilket betyder att jag ägnat det mesta av helgen åt att skriva tenta. Det är två frågor och jag bestämde på förhand att jag tar en denna helg och en nästa för att inte slita ut mig. Det är ju en kurs som jag läser bara för min egen skull men ändå sitter det långt inne att vilja prestera väl och få fina betyg. Men när jag inte kunde pressa fram fler vettiga ord om Sargassohavet gav jag upp för denna helg.

Förutom att läsa om kolonialism och postkolonialism och där förfasas av det vedervärdiga i att människor en gång har klampat in hemma hos andra och tagit deras länder, tillgångar och liv har jag lite motsägelsefullt äntligen tittat klart på tredje säsongen av The Crown och där fascinerats av just den kolonialmakt som en gång gjorde allt detta. Det känns lite märkligt och tveeggat må jag säga. Jag är fortfarande ingen rojalist men jag tycker dels det är intressant med det historiska och sen ser jag människorna bakom de stela figurerna i kungahusen (så som de porträtteras i serien d.v.s.). Precis som i tidigare säsonger så tycker jag så himla synd om Margaret och hur vidrigt hon behandlades (jaja, hon fick såklart leva i materiell lyx och överflöd).

Nu i veckan har vi bokcirkelträff om Glaskupan och det var jag som föreslog den då jag ville läsa om den. Nu har jag bara hunnit ca 50 sidor och jag tänker inte stressa för en av anledningarna till att jag ville läsa om den var att jag inte uppskattade den så mycket sist och jag vill därför ta god tid på mig vid den här läsningen. Jag måste säga att ljudböckerna äntligen har fått mig att uppskatta långsamt läsande, jag är av naturen en hetsläsare och slukar helst böcker i ett fåtal sittningar men historien fäster i dig på ett helt annat sätt när du intar den en bit i taget. Jag delar helt enkelt med mig av inledningen till denna klassiker.

Det var en besynnerlig, kvav sommar, den sommaren de skickade makarna Rosenberg till elektriska stolen, och jag visste inte vad jag gjorde i New York. Jag är fånig med avrättningar. Tanken på att avrättas i elektriska stolen ger mig kväljningar, och det var det enda tidningarna skrev om – feta rubriker stirrade upp mot mig i varje gathörn och vid varenda unken jordnötsosande tunnelbanehåla. Det hade ingenting med mig att göra, men jag kunde inte låta bli att undra över hur det kunde kännas att brännas levande längs med nerverna.