Familjelexikon

Familjelexikon var en bokcirkelbok till en träff i oktober och när vi träffades hade jag bara läst knappt hälften. Jag kände mig inte direkt pepp på att läsa vidare men de andra i cirkeln gillade den. Så efter träffen tvingade jag mig att läsa klart den men njae, jag blev inte direkt mer positivt inställd.

Boken är självbiografisk och Natalia Ginzburgs berättar om sin familj och en rad andra människor som hon stött på under livet. Det som är intressant är att läsa om Mussolinitiden. Ginzburgs familj var motståndare och gömde antifascister under den här tiden. Om jag minns rätt så var även en av hennes bröder en ganska aktiv spridare av antifascistiska åsikter och fick fly utomlands. Själv gifter hon sig med en ryskjudisk man och de tvingas också gömma sig under kriget.

Det finns en hel del humor och kärvänlighet i boken. Det är fint med alla uttryck som familjen använder sig av, ni vet sådana där fraser som anspelar på något som familjen varit med om. I min familj har vi t.ex. ”Possenhofenspagetti” vilket åsyftar den gången vi bilade genom Europa och i Possenhoffen blev serverade klumpkokt spagetti. Så det finns definitivt humor i boken men jag vet inte, det är för många personer och bihistorier som beskrivs i detalj och jag tappar lite tråden. Boken verkar ju dock vara allmänt uppskattad så kanske var det bara jag som inte var i fas för den just då.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 17 oktober 2022
Mitt betyg: 3/5

Yuko

För tio år sedan läste jag Skalpelldansen av Jenny Milewski och gillade den skarpt. Så när folk frågade vad jag önskade mig present 2015 ville jag ha den här. Precis som alla andra böcker jag önskat mig i present blev den dock stående i hyllan alltför länge.

Malin pluggar i Linköping och blir överlycklig när hon plötsligt får ett erbjudande om att bo i studentkorridor. Glädjen förbyts ganska snart mot förvirring och därefter ren och skär skräck. Före Malin bodde en japansk utbytesstudent i hennes rum och Malin hittar hennes dagbok i källaren. Vem var hon och var tog hon vägen?Vad är det för hår som kommer upp ur avloppet och vem är det som ringer, flyttar skor och gör blöta fotspår i korridoren?

Jag tyckte mycket om den här boken också. Milewski är skicklig på att hålla uppe spänningen och det är snyggt hur hon väver ihop studentlivet med japansk mytologi. Slutet gillar jag också, precis så som en riktigt bra skräckbok ska sluta! Det enda som jag stör mig lite på är de detaljerade beskrivningarna av musiken på dansgolvet vilket på ett sätt ändå är kul eftersom det är låtar och en epok som jag känner igen, boken utspelar sig 1992 och då var jag 16 år. Jag garvar högt åt beskrivningen av Bob hunds demo där sångaren sjunger obegripliga haranger på bred skånska till bröliga gitarrer. Jag tycker det är synd att Milewski inte gett ut fler skräckböcker för vuxna för jag hade gärna läst fler!

Förlag: Styxx fantasy (finns dock ej att köpa ny längre)
Utläst: 14 november 2022
Mitt betyg: 4/5

En smakebit på søndag: Brott och straff

 

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

En lite sen smakbit denna vecka men jag var ute och sprang på förmidagen och har ägnat resten av dagen åt att bli varm under filtar samt ta en tupplur. Helgen har varit väldigt rolig vilket jag behövde. I fredags var vi och tittade på David Ritschard och igår var det konsert/föreställning med Bob hund. Bägge två var riktigt bra och roliga. Det är så härligt med artister som bjussar på sig själva och det gör verkligen de här. Igår blev det också en kort sväng förbi Stockholm bokhelgs julmarknad där jag lyssnade till Karin Tidbeck och John Ajvide Lindqvist och jag köpte med mig Karins bok hem. 

Läsningen har fortsatt gå lite trögt denna vecka, jag läser mest en snutt på tunnelbanan på morgonen och ibland lite på kvällen. Jag påbörjade Brott och straff här under eftermiddagen bara för att ha en ny bok till veckans smakbit. 🙂 Det är en omläsning för mig men jag var typ 15 år när jag läste den senast och minns inte mer än att jag gillade den. Planen är att den ska vara en långsamläsningbok så att jag hinner klart lagom till föreställningen på Dramaten som jag ska gå på i mellandagarna. Smakbiten kommer från det inledande kapitlet.

Det var inte långt att gå; han visste rentav hur många steg det var hemifrån porten: exakt sjuhundratrettio. En gång, när han riktigt gått upp i sina fantasier, hade han räknat dem. Den gången hade han ännu inte alls trott på sina fantasier utan bara retat sig på deras oklara men frestande djärvhet. Nu, en månad senare hade han börjat se med helt andra ögon, och trots alla sina försmädliga monologer om vanmakt och vankelmod hade han på något sätt, rentav mot sin vilja, kommit att betrakta sina ”oklara” fantasier som någonting redan avgjort, låt vara att han fortfarande inte trodde sig om att kunna göra det. Nu var han till och med i färd med att repetera planen, och för varje steg han tog växte spänningen.

Just nu i december 2022

 


Forna Kulturkollo har en efterlevande utmaning – Just nu – där man den första lördagen i månaden helt enkelt delar med sig av vad man läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter just nu.

Just nu läser jag fortfarande Under det rosa täcket men hoppas på att bli klar i helgen så jag kan sätta tänderna i decemberhögen. Jag måste definitivt ta tag i Brott och straff snart då jag misstänker att jag inte vill hetsläsa den.

Just nu tittar jag inte på något och det är skönt. 

Just nu lyssnar jag på den årliga julspelslistan som vi brukar köra runt runt i december som en liten tradition.

Just nu längtar jag efter ledighet såklart. Däremot är jag inte jättepepp på julen i år. Utöver musiken så pyntade vi litegrann och det blev mysigt men jag har nästan helt lagt ner allt som har med julen att göra när det gäller mat och klappar efter ett par galet stressiga år när barnen var små. Nu vill jag bara få vila och ta det lugnt. Jag sträcker mig kanske till att göra en vegansk rocky road. Jag har heller inte ens sneglat åt julböckerna i år och känner mig just nu inte sugen. Men det kanske hinner ändra sig.

De f.d. kulturkollare som fortfarande svarar på Just nu-enkäten är LindaAnnaHelena och Ulrica. Titta gärna in hos dem och alla andra som svarar på de här frågorna idag!

Läsplanering december 2022

Årets sista chans att ro utmaningar i hamn och det ser inte helt ljust ut. Jag har läst 24 av 33 böcker för att klara Rensa bokhyllans mål och har ”bara” nio dagars jullov att läsa ikapp det jag inte hinner på. Jag vet att det låter drygt för er som har semester men vissa år slutar vi flera dagar tidigare än i år. Det året jag hade covid i december och tog mig förbi den första tuffa svängen kunde jag också läsa ikapp en hel del och klarar utmaningar.

Tro nu inte att jag hoppas på mer covid, två gånger räcker gott.  Jag kommer definitivt att läsa de två böckerna jag har kvar från 2013 men sen får jag göra som jag brukar så här års och helt enkelt plocka ut de allra tunnaste böckerna ur hyllan! Eftersom jag, av just denna anledning, redan läst alla mina noveller tidigare år blir decemberhögen fylld av hela sex seriealbum. Jag har köpt två till i år men de kvalar inte in på listan av kronologiska anledningar. Dessutom hittade jag två tunna fackböcker och en ungdomsbok. Så där ja!

Förutom mina utmaningar har jag en bokcirkelbok och en vi ska gå på teater-bok. Bokcirkelboken Poirots jul har jag egentligen läst för några år sedan men jag minns inget och vill läsa om den. Teaterboken är också en omläsning – Brott och straff men den läste jag typ 1990 när jag gick i åk 9 eller så. Däremot är den ju inte jättekort så den kommer ”ta” tid ifrån de andra böckerna jag borde läsa. Jag ligger också efter med Barnbokspratsläsningen men det får kanske bli ett januariprojekt. Ibland undrar jag hur icke-bokbloggare läser och hur det känns att bara kunna läsa exakt det man vill och i vilken takt man vill. Haha, men samtidigt älskar jag ju att bokblogga och att föra statistik så jag tror jag skulle göra det ändå!

Slutligen, vad händer annars? Jag hoppas att mitt knä tackar ja till träning eftersom det nu ska börja nötas till maran. Jag ska gå på fem konserter, en teaterföreställning och en någonting däremellan (Bob hund-teaterkonsert), två bokcirklar (men en bok är redan läst), genomföra en kortare vandring och kanske någon bokjulmarknad och något boksamtal, vi får väl se. Jag har dessutom precis hittat en perfekt hörna i lägenhet att sitta och brodera i så om jag hinner det emellan alla seriealbum vore det superkul.

  • Under det rosa täcket av Nina Björk (hyllvärmare – påbörjad)
  • Tiggarflickan av Alice Munro (hyllvärmare)
  • Brott och straff av Fjodor Dostojevskij (nyinkommet)
  • Poirots jul av Agatha Christie (bokcirkelbok)
  • I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell (hyllvärmare)
  • Hatet av Maria Sveland (hyllvärmare)
  • Feministfällan av Nina Åkestam (hyllvärmare)
  • Nattbarn av Hanna Gustavsson (hyllvärmare)
  • Iggy 4-ever av Hanna Gustavsson (hyllvärmare)
  • Kurs i självutplåning av Henrik Bromander (hyllvärmare)
  • Uppgång & fall av Liv Strömquist (hyllvärmare)
  • Einsteins nya fru av Liv Strömquist (hyllvärmare)
  • The Complete Love Hurts av Kim W- Andersson (hyllvärmare)

Månadssummering november 2022

November blev trots allt en ganska bra läsmånad även om jag fick lite lästorka under mitten av månaden. Däremot ligger jag inte så bra i fas med min Rensa bokhyllan-utmaning där jag behöver läsa nio böcker nu i december för att gå i mål. Och jag har två andra böcker jag måste läsa i december också. Helst hade jag dessutom läst ännu fler eftersom jag räknade fel när jag skapade utmaningen. Eller jag hade snarare missat några böcker som trillat in så jag ägde fler böcker än jag trodde. Jaja, jag ska ju ha mig en utmaning nästa år också!

Förutom att läsa har jag tränat på bra, tyvärr så pass bra med knäböjsprogrammet (det var SÅ kul) att jag fick lite känningar i höger knä. Absolut inte ont men kanske något som kan utvecklas till ont. Och jag är alltid så himla försiktig när jag känner av saker så jag tar det direkt lugnt, vilket leder till att min progression alltid är minimal. Jag har bara tränat överkropp sedan dess och sprungit extremt lite men är lite orolig nu när maraträningen drar igång i helgen att knät ska ställa till problem.

November har också innehållit två bra, och en mindre bra, konserter, en vegansk brunch med bästa bokcirkelgänget (men utan bok!), en feministisk julmarknad där jag köpte alldeles för många örhängen men stöttade en skapande syster, en härlig vandring på Sörmlandsleden samt ett sorgset men rätt beslutat avhopp från en bokcirkel.

Månadens bästa: Körsbärslandet
Tyckte så mycket om hur huset var huvudperson och de härliga karaktärerna!

Månadens finaste: Time Song
Älskade språket, stämningen och vurmandet för arkeologiska och paleontologiska fynd.

Månadens läskigaste: Yuko
Haha, nu läste jag ju bara en skräckbok men de här hyllvärmaren var riktigt bra och jag önskar att Milewski skrivit mer skräck för vuxna än de två böcker jag nu läst.

Månadens besvikelse: En flickas memoarer
Njae, långrandig och ganska ospännande. Men en bra bokcirkelbok.

Lästa böcker november 2022:

  • Kyss mig först av Lottie Moggach
  • Ställ om av Maria Soxbo
  • Irja Geting av Malin Roca Ahlgren (rec. på Barnboksprat)
  • Körsbärslandet av Dörte Hansen
  • Yuko av Jenny Milewski
  • En flickas memoarer av Annie Ernaux
  • Time Song av Julia Blackburn

BÖCKER

Totalt antal lästa böcker: 7
Svenska/engelska: 6 / 1
Fysisk bok/e-bok/ljudbok: 4 / 3 / 0

Barnböcker (0-12): 1
Ungdomsböcker (13+): 0
Fackböcker: 2
Skönlitteratur: 4

Ursprung

Hyllvärmare: 2
Bokhylleböcker: 1
Nyinkommet: 2
Omläsning: 0
Streamingböcker: 1
Biblioteksböcker: 0
Lånat: 0
Radioföljetong: 0
Rec.ex: 1

FÖRFATTARE

Totalt antal lästa författare: 7
Kvinnor/män/icke-binär: 7 / 0 / 0

GEOGRAFI

Antal böcker per världsdel:

  • Afrika: 0
  • Asien: 0
  • Europa: 7
  • Nordamerika: 0
  • Sydamerika: 0
  • Oceanien: 0

Antal böcker per land:

  • Frankrike: 1
  • Storbritannien: 2
  • Sverige: 3
  • Tyskland: 1

Bögen är lös

Jag lyssnade till ett samtal mellan Edvin, Jenny Jägerfeld och Ann-Christine Ruuth på bokmässan där de vände sig emot begreppet ”komma ut” och blev nyfiken på Edvins bok. Han hade helt gått mig förbi men så hänger jag inte heller med i tv och radio särskilt bra.

Bögen är lös är mer eller mindre en handbok för bögar och för dig som helt enkelt vill veta mer om bögvärlden. Och ja, precis som titeln antyder så vill Edvin att vi använder ordet bög om homosexuella män. Edvin utgår från egna erfarenheter och skriver med en stor dos humor. Istället för att man ska komma ut (för vem då liksom?) så tycker Edvin att man ska ha en acceptansperiod. Först en där personen det berör själv accepterar att man inte tillhör heteronormen och därefter är det dags för anhöriga och vänner att acceptera det så att de kan förstå och leva med det.

Vidare försöker Edvin, men misslyckas, att få ett svar på frågan om varför man blir bög. Han landar i att det ändå är alltför komplext för att kunna hitta en enkel förklaringsmodell. Han går igenom hbtqi-historia och bögarnas kamp och hierarkiska ordning i Stockholm. Han analyserar bögars fascination för popdivor och är själv ett galet stort fan till Lady Gaga. Jag har aldrig direkt hört henne så jag satte på den låten Edvin sa var hennes allra bästa men efter 30 sekunder gav jag upp. då hon definitivt inte var något för mig.

När det gäller handboksperspektivet så ger Edvin en ganska detaljerad bild av både hur bögar har sex och vad olika ord betyder i bögvärlden. Det här måste vara fantastisk läsning för den unge vilsne bög som behöver hjälp och stöttning för att hitta till bögvärlden och kunna hänga med där. Här finns också explicita tips till dig som står inför att vilja komma ut.

Hela jargongen i boken är öppen, rakt på sak och ofta väldigt rolig. Jag lyssnade på boken och kan verkligen rekommendera det då det är Edvin själv som läser den. Bland allt det här roliga finns också episoder och fakta som är riktigt tragiska och mörka och tyvärr är ju vardagshomofobin, som Edvin benämner den, högst levande i vårt samhälle. Det allra viktigaste kapitlet handlar om hur du som tar emot ett komma ut-besked ska agera. Inte för att ett sådant här kapitel ens borde behövas men bara läs det så att du inte agerar fel den dagen det är dags.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 31 oktober 2022
Mitt betyg: 4/5

En smakebit på søndag: Ställ om

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Arbetsveckan har varit tuff på grund av det kraftiga inledande snöfallet vi hade här i Stockholm i veckan. När vi kom till jobbet i måndags morse var det kanske 50 cm snö på hela skolgården. Snön fortsatte falla och under de kommande dagarna blev det p.g.a. rasrisk från taken först inneraster för alla elever och därefter var vi tvungna att eskortera dem ut och in från husen och till rasterna. Det kanske inte låter så farligt (och så klart bra för eleverna) men för oss vuxna blev det ett ganska stort extra arbetsmoment. Jag älskar snö men är rätt glad just nu att mycket har smält undan under veckan.

Annars har veckan varit bra även om jag varit extra trött. I torsdags såg vi Les Big Byrd spela live och det var riktigt bra. Igår var vi på en annan konsert som dock var ganska trist så jag outar inte det bandet. Läsningen däremot har nästan helt legat på is (snö, haha) då jag inte orkat. Jag är fortfarande inte klar med Under det rosa täcket och lär nu inte hinna med alla de böcker jag tänkt mig i november. Om jag ska nå mitt mål för året när det gäller att läsa hyllvärmare så måste jag göra ett enormt ryck i december. Det har jag klarat tidigare år tack vare jullovet men i år börjar det inte förrän 23 december vilket är sent.

Men eftersom jag så gärna vill dela något här idag så tänkte jag bjuda på en smakbit ur Ställ om som jag läst klart men ännu inte recenserat. Den är skriven av Maria Soxbo, en av Klimatklubbens grundare för dig som känner till den, och handlar såklart om hur vi kan ställa om mot ett mer klimatsmart leverne. Soxbo skriver att hon inte är ute efter att skamma någon utan istället ge tips på hur vi kan bygga ett annat liv och samhälle. I smakbiten pratar hon om konsumtion och såklart ska man inte ta allt bokstavligt, det är klart att det finns prylar som du verkligen behöver och jag har i mitt bagage en upplevelse som var en helikopterflygtur vilket så här i efterhand känns otroligt klimatonödigt. Men så här i juletider kan det vara smart att tänka efter en extra gång om din tänkta julklapp verkligen är nödvändig och klimatsmart.

Men forskning har visat att vi lurar oss själva. Vi tror att vi gör ett bra drag om vi köper något beständigt, en pryl, som vi sedan har i vår ägo för överskådlig framtid. Det verkar ju smartare än om vi lägger pengarna på en flyktig, tillfällig upplevelse. Men i själva verket är det precis tvärtom. Vi minns upplevelsen (konserten, resan, äventyret, restaurangbesöket) med glädje långt senare, medan vi oväntat snabbt vänjer oss vid våra nyköpta prylar och sedan inte ägnar dem särskilt mycket tankekraft eller känslor. Det dröjer inte länge (i snitt bara 5 timmar och 45 minuter, enligt en amerikansk undersökning) innan shoppingkicken lagt sig och den  där nya tröjan förpassats in i den proppfulla garderobens mörker.

Time Song

2021 fick jag Time Song i julklapp från mina svärföräldrar. Detta av den enkla anledningen att vi skulle gå och se föreställningen Doggerland på Teater Moment. När jag pratade med svärmor om det här så tänkte jag att Doggerland, det är väl något som hon Maria Adolfsson skriver om, någon deckare typ? Oh boy så fel jag hade och ja, jag skyltar med min okunskap här. Doggerland var ett landområde mellan Storbritannien, Nederländerna och Danmark som försvann under havet omkring för omkring 7000 år sedan. Än idag sköljs lämningar härifrån upp på stränderna. Det kan handla om små flintbitar som bevisar människans närvaro eller för den delen otaliga mammutben och noshörningsskelett.

Jag började läsa boken strax efter jul 2021 så att jag skulle bli klar till föreställningen. Det blev jag inte och efter teatern hamnade boken på paus och förblev så ända fram till nyligen. Trots att jag tagit med på den flera läsplaneringar. Det är liksom inte en bok du klämmer på en kväll men den tar absolut inte 12 månader heller vid normal läsning! Men den passar bra att läsa lite långsamt.

Julia Blackburn kombinerar sin jakt på att lära sig mer om Doggerland med sorgearbetet efter sin avlidne man och hon väver ihop dessa två delar på ett väldigt fint sätt. Det är fascinerande hur många experter hon träffar och vilka platser hon besöker. Naturskildringarna och de arkeologiska/paleontologiska fynden duggar tätt och jag hänger inte alltid med exakt i vad det är hon hittar eller ser. Vissa ord slår jag upp och andra låter jag bero. Men jag tilltalas så av hennes språk och berättarröst.

Hon varvar sin berättelse med något hon kallar Time Songs vilket är en slags dikter baserade på allt från promenader till böcker och sägner. Dessa illustreras med en slags stenålderslika bilder som en gammal vän till henne gjort och de passar perfekt in i boken. Dessutom finns där ett par kartor över Doggerland så du kan följa utvecklingen. Jag har, som de allra flesta människor, blivit mer och mer historiskt intresserad ju äldre jag blir och den här boken väcker definitivt liv i den ådran. Julia Blackburn i sig blir jag också nyfiken på att läsa mer av men hennes utgivning är inte direkt traditionell så det är svårt att veta vad man ska välja. Jag har också en känsla av att jag kommer läsa om den här boken någon gång för jag vill redan återvända till den.

Jag måste avsluta med samma citat som jag delat tidigare då det är så vackert:

I wonder now if it makes more sense to imagine infinity going backwards in time, rather than forwards. When you look at it that way round, you no longer have the vague dread of what the future holds, instead there is the intimation of the enormity of everything that has gone before: a solemn procession of life in all its myriad forms moving steadily towards this present moment. You can almost hear the songs they are singing.

Förlag: Jonathan Cape Ltd
Utläst: 20 november 2022
Mitt betyg: 4/5

En flickas memoarer

Den allra sista boken jag läste med min feministiska bokcirkel blev En flickas memoarer. En bok där Ernaux går tillbaka i tiden till sommaren 1958 då hon upplevde något tillsammans med en ung man på ett kollo där hon arbetade som 18-åring. Han väcker något i henne och hon blir kanske inte direkt kär men mer besatt av att vara åtrådd och det är en helt ny känsla för henne. Han glömmer henne förmodligen väldigt snabbt men åren går och ännu efter 60 år kan hon inte riktigt släppa honom.

Det är svårt att veta vad man egentligen ska tycka om den unga flickan Annie. Hon är å enda sidan pinsamt desperat och verkar inte förstå att de andra gör henne till åtlöje. Å andra sidan så vill hon så himla gärna uppnå den här första känslan hon fick den där kvällen, igen. Och ju mer vi pratade på bokcirkeln desto mer insåg de flesta av oss av vi betett oss ganska likt Annie någon gång i vår ungdom.

Förutom att Ernaux berättar vad som hände så beskriver hon i detalj hur hon tänker och hur hon tänker kring vad hon ska skriva. Just de här metabitarna tycker jag blir tradiga medan andra i bokcirkeln uppskattade dem, åtminstone till en början. Överlag så kände jag mig aldrig direkt dragen till boken och jag fick tvinga mig själv att läsa klart den. Däremot var det en ganska bra bokcirkelbok som passade bra att vrida och vända på och flera gånger fick jag fundera över vad jag egentligen tyckte och hur jag tolkade henne.

Jag har tydligen läst La Place på franska för ca 22 år sedan och av den historien minns jag ingenting men jag har ett exemplar av just Min far & kvinnan och tänker faktiskt ge henne en till chans då jag inte vill avfärda henne helt. Eventuellt ger jag mig på Omständigheter också så att jag sedan kan ge ett mer rättvist omdöme av hennes författarskap.

Förlag: Norstedts
Utläst: 14 november 2022
Mitt betyg: 3/5