Hett i hyllan: Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

För lite drygt ett år sedan. mars 2020, så bjussade Ordfront på några gratis e-böcker varav Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig av Herman Geijer var en. Jag gillar Herman Geijer och hans zombienörderi och tyckte ämnet var extremt passande och intressant precis i början av pandemin. sen blev det sådär att jag inte riktigt hann med boken men jag vill fortfarande väldigt gärna läsa den! Boken handlar om vad vi kan göra när det blir kris, hur vi kan förbereda oss och hur människor fungerar i krissituationer.

overlev-katastrofen-12-satt-att-forbereda-dig_haftad

Ett år av vila och avkoppling

Den här boken fick jag som en Secret Santa-present i julas bara det att jag absolut inte kom ihåg att vi skulle ha bokbyte så jag slet upp paketet när det kom och blev mäkta förvånad eftersom jag just precis beställt samma bok som Secret Santa-bok åt en av de andra deltagarna i bokbytet. 😀 Haha, jag funderade lite hoppfullt på om Bokus kanske tyckte att jag skulle få boken eftersom jag tittat på den så mycket. Men så var det ju inte. Nu i våras lyckade jag få den vald som bokcirkelbok i en av mina bokcirklar så att den blev läst också.

Jag köpte den här boken till min väninna för att hon skulle få (och nu har fått) barn så jag tänkte att hon skulle längta efter lite lugn och ro mitt i spädbarnstiden. Hon som köpte den till mig tänkte nog att jag som höll på bli utbränd behövde lite lugn och ro. Fast det var ju inte alls vad boken handlade om. Eller tja, det beror på hur man ser det. Den namnlösa huvudpersonen känner sig olycklig och vill sova bort sina bekymmer och vakna som en ny människa efter ett år då hennes kropps celler föryngrat sig. Hon hittar en tvivelaktig psykiatriker och lyckas få sömnmedel och andra piller utskrivna. Sen går hon hem och petar i sig så mycket hon kan och sover så länge det går. Vaknar, äter lite, ser på tv, får besök av sin väninna Reva, petar i sig piller och sover. Och så går det runt.

Huvudpersonen är inte särskilt sympatisk. Hon är bitchig och totalt oempatisk mot Reva och underligt besatt av ett ex som behandlar henne riktigt äckligt. Hon vräker i sig piller i sådana mängder att jag förundras över att hon aldrig får en enda överdos av något slag. Boken är väldigt skruvad i hela sin story och fullkomligt orealistisk men ändå sugs jag in i den och läser vidare med iver. Vi får också en del förklaringar till saker under resans gång vilket gör huvudpersonen lättare att förstå. Moshfegh skriver kliniskt och redogörande men ändå med en hel del känslor och humor. Det var rejält blandade omdömen om den här boken i bokcirkeln där de allra flesta var för eller emot den. Läs den själv och avgör.

Förlag: Modernista
Utläst: 25 mars 2021
Mitt betyg: 4/5

En smakebit på søndag: Om icke vetekornet

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har varit fin men innehållit en rad möten och ett onlineåtagande tre kvällar i rad; två föreläsningar och en bokcirkel. Det gick bra men blev kanske lite mycket. Annars har det rullat på bra planenligt, träningen går bra och våren kryper fram allt mer. Inte så himla mycket att säga om veckan helt enkelt.

Jag velade lite kring om jag skulle läsa Om icke vetekornet eller inte då den plötsligt blev frivillig i kursen jag går efter att det blev lite ändrade planer i kursplaneringen med en gästföreläsare. Jag tänkte att jag kanske kunde avvakta lite och läsa den i sommar men å andra sidan så har ju läraren valt ut den av en anledning och att den bidrar till förståelsen så jag påbörjade den nu ändå. Boken handlar om Kenyas frihetskamp i mitten av det förra seklet och huvudpersonen Mugo anses vara en hjälte. Jag älskar när ord på originalspråket får stå kvar i översättningen även om jag inte vet vad de betyder. Jag har hittills förstått att shamba är en odlingsplätt och jembe verkar vara någon slags hacka.

om-icke-vetekornet

Han tog en jembe och en panga för att falla i den dagliga rutin, som han kommit in i sedan han lämnade Maguita, hans sista fångläger. För att komma till sitt nya stycke shamba, som låg på andra sidan Thabai, måste Mugo passera de dammiga bygatorna. Och som vanligt upptäckte Mugo, att en del kvinnor hade gått upp före honom, att några redan var på väg tillbaka från floden med sina svaga ryggar dubbelböjda under vattenspänner, lagom tillbaka för att laga te eller gröt åt man och barn. Solen var uppe nu, och skuggorna av träd, hyddor och människor föll redan långa och smala.

Läsplanering maj 2021

Sista månaden med litteraturkursen ger en del läsning vilken tillsammans med bokcirkelböcker och recensionsex. fyller upp det mesta av månadens planering. I juni sen ska jag sätta fart med böckerna i min egen bokhylla. Jag håller också på nu i helgen och läser en bok till min andra kurs, den jag läser för att bli handledare åt lärarstudenter. I litteraturkursen ska vi läsa en novell ur Eileen Changs Love in a Fallen City, jag läser gärna hela boken men det kanske inte blir just nu om jag inte hinner. Det finns också många nya böcker jag är sugen på så kanske slinker någon av dem med. Vi får se.

Annars hoppas jag på att få loss lite bloggtid i maj, de lästa böckerna börjar staplas på hög nu, men samtidigt behöver jag fortfarande ta det lugnt så annars kör jag väl ett recensionsmaraton i juli eller så som jag gjorde förra året. I övrigt kör jag bara på med träning och allt och det mesta känns fint.

  • Läraryrkets etik och värdepedagogiska praktik av Gunnel Colnerud (kurslitteratur)
  • Om icke vetekornet av Ngũgĩ wa Thiong’o (kurslitteratur + Vidga vyerna)
  • Utvandringens tid av Tayeb Salih (kurslitteratur + Vidga vyerna)
  • Przewalskis häst av Maja Lunde (bokcirkelbok)
  • Glaskupan av Sylvia Plath (omläsning/bokcirkelbok)
  • TBA (bokcirkelbok, inte jag som väljer)
  • Señor Peregino av Cecilia Samartin (hyllvärmare + Vidga vyerna)
  • två böcker till Barnboksprat
  • ca 210 sidor övrig kurslitteratur

Just nu i maj


Forna Kulturkollo har en efterlevande utmaning – Just nu – där man den första lördagen i månaden helt enkelt delar med sig av vad man läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter just nu.

Just nu läser jag Señor Peregrino av Cecilia Samartin vilket jag gjort rätt länge. Det beror inte på att den är dålig utan att jag prioriterar bokcirkelböcker och kurslitteratur så det blir bara några sidor läst här och där.

Just nu tittar jag inte på något. Jag har varit lite trött igen men ändå inte orkat titta på något, för flera veckor sedan såg jag två avsnitt av The Crown där jag är på tredje säsongen men har liksom inte varit sugen. Igår såg jag dock en stillsam lagom trevlig Netflixfilm som hette The Dig. Den var lagom för en trött fredagkväll.

Just nu lyssnar jagPrzewalskis häst av Maja Lunde vilket är en bokcirkelbok. Jag gillar den men det är jobbigt med stackars döende föl när man lyssnar, i text är det lättare att värja sig mot sådant.

Just nu längtar jag efter långhelgen som kommer snart men annars är jag faktiskt rätt nöjd med det bästa just nu. Träningen och jobbet flyter på, jag gillar min litteraturkurs och solen kikar fram lagom mycket för en rödtott som jag.

De f.d. kulturkollare som fortfarande svarar på Just nu-enkäten är LindaAnnaHelena och Ulrica. Titta gärna in hos dem och alla andra som svarar på de här frågorna idag!

Månadssummering april 2021

Jag kan inte klaga någonstans på min april-läsning. Förutom nedanstående åtta romaner och en barnbok så har jag lyssnat på 2/3 av Przewalskis häst och läst drygt 1/3 av Señor Peregrino så jag har läst mycket. Jag tror inte heller att jag kommer orka/hinna läsa ut någon av dem ikväll så jag vågar mig på att publicera min månadssammanfattning redan nu.

Ska jag klaga på något är det att jag halkat efter med recensioner och bloggandet vilket nog mest beror på universitetskursen jag läser. Men den är så intressant och tack vare den fick jag äntligen läst både Achebe och Rhys så jag är väldigt glad att gå den! Moran har jag också velat läsa länge och även om jag inte blev överförtjust så är jag glad att ha läst den och jag har hennes senaste i hyllan som väntar.

Träningen och jobbet rullar på, jag har varit frisk och det är vår. Folk börjar vaccinera sig och livet känns allmänt riktigt fint. Jag har dock haft en släng av hjärntrötthet igen på sistone och misstänker att jag kanske egentligen inte orkar med att plugga men jag vill så gärna fullfölja och så har jag förbjudit mig själv att läsa någon ny kurs i höst. Förutom den handledarkurs jag ska gå via jobbet då såklart. Sen är jag fortfarande lite sur på nya WordPress men kämpar på och tänker att jag väl vänjer mig så framöver.

Jag läste bara en enda bok från Sverige och faktiskt fler böcker från andra länder sammanlagt (5) än just Sverige, Storbritannien och USA (4). Det ser jag väldigt positivt på och mycket beror såklart på min kurs.

Månadens bästa: Hjärtlinjer
Jag var superpepp på den här eftersom jag gillade hennes debut så mycket och jag blev inte besviken. En verkligt intressant bok och en riktigt bra bokcirkelbok.

Månadens viktigaste: Me and White Supremacy
Jag har läst den här i sakta mak under ca tre månader för att kunna fundera, reflektera och diskutera med mina vänner i den tillfälliga bokcirkel vi upprättat för denna bok. Det har varit väldigt givande och mynnade ut i att jag nu har en fjärde bokcirkel med fokus på antirasistiska böcker.

Månadens äntligen läste jag den: Allt går sönder
Den här har jag varit nyfiken på länge och när vi i kursen skulle läsa uppföljaren Inte längre hemma och bara ett utdrag ur denna så kände jag att jag ville läsa hela boken. Det ångrar jag inte, den var riktigt bra och väl läsvärd.

Månadens sämsta: Berättelse om ett äktenskap
Alltför närgånget, köttigt men ändå helt distanserat. Alltså, Geir – nej tack.

Lästa böcker april 2021:

  • Dit solen aldrig når av Marianne Cedervall
  • Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen
  • Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran
  • Allt går sönder av Chinua Achebe
  • Inte längre hemma av Chinua Achebe
  • Sargassohavet av Jean Rhys
  • Hjärtlinjer av Brit Bennett
  • Me and White Supremacy av Layla F. Saad
  • Monstret på vinden av Lindsay J. Sedgwick

BÖCKER

Totalt antal lästa böcker: 0
Svenska/engelska: 8 / 1
Fysisk bok/e-bok/ljudbok: 3 / 5 / 1

Skönlitteratur: 7
Barnböcker (0-12): 1
Ungdomsböcker (13+): 0
Fackböcker: 1

Ursprung

Hyllvärmare: 0
Bokhylleböcker: 0
Nyinkommet: 2
Rec.ex: 1
Biblioteksböcker: 2
Streamingböcker: 4
Radioföljetong: 0
Lånat: 0

FÖRFATTARE

Totalt antal lästa författare: 8
Kvinnor/män/icke-binär: 6 / 2 / 0
Antal författare jag läste för första gången: 6

GEOGRAFI

Antal böcker per världsdel:

  • Afrika: 2
  • Asien: 0
  • Europa: 5
  • Nordamerika: 2
  • Sydamerika: 0
  • Oceanien: 0

Antal böcker per land:

  • Dominica: 1
  • Irland: 1
  • Nigeria: 2
  • Norge: 1
  • Storbritannien: 2
  • Sverige: 1
  • USA: 1

Hett i hyllan: Gileads döttrar

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

I februari 2020 plockade jag på mig Gileads döttrar av Margaret Atwood på bokrean. Jag hade sett och läst om Offred och ville veta mer om Gilead såklart. Jag såg häromdagen att den nya säsongen av The Handmaid’s Tale kommer nu vilken dag som helst men jag vet inte om jag är riktigt sugen eller inte. Jag tycker kanske att den hade kunnat sluta efter andra säsongen och jag är lite less på att se Elisabeth Moss pose där hon lyfter upp huvudet och stirrar in i kameran. Men jag vet inte, samtidigt är det ett spännande tema i serien så jag kanske kollar ändå.

gileads-dottrar

Veckans kulturfråga v. 17

Veckans kulturfråga från enligt O anknyter till nomineringarna av Årets Bok som tillkännagavs igår:

Vilka favoriter har du bland de nominerade till Årets Bok 2021?
Vilka böcker saknar du bland de nominerade?

Jag är verkligen, verkligen dålig på att hänga med i olika priser vare sig det gäller att gissa nomineringar eller hålla koll på vem som vann. Jag är dessutom kass på att läsa nyutgiven litteratur även om det faktiskt blivit bättre sen jag skaffade streamingtjänst. Men med det sagt så kan jag ändå säga så här mycket om nomineringarna:

Stöld är den enda bok jag läst och den tyckte jag var riktigt bra och viktig så den får stå som min favorit!

Flickan som fick en röst är jag nyfiken på och Amerikansk jord är jag lite skeptisk till efter all kritik den fått. Vänligheten läser jag nog i framtiden då jag generellt gillar Ajvide även om jag har hela Platserna-trilogin oläst också och det verkar inte som att Vänligheten är hans allra bästa utifrån de omdömen jag tagit del av. Shuggie Bain är ju extremt hypad och den läser jag nog också framöver.

Saknar jag någon bok? Tja, mina favvoförfattare Mats Strandberg & Sara Lövestam har ju bägge gett ut varsin bok under april och nu har jag inte läst någon av dem ännu men jag är säker på att jag inte blir besviken!

Dit solen aldrig når (måndagsmikron)

dit-solen-aldrig-nar

Varför läste jag den?
Jag hade svårt att sova och behövde något lättsmält och bekant.

Vad handlar den om?
Det är tredje boken om Anki och Tryggve. Anki ger sig ut på långritt och stöter på något som heter Fruntimmershuset. Tryggve hittar några gamla anteckningar om ett av sina första och ännu olösta fall. Det ena leder till det tredje och snart är de bägge inblandade i ett fall igen.

Vad tyckte jag?
Som vanligt mysigt, hästigt, gotländskt och lagom spännande utan att bli makabert. Jag blir lite nervös när Anki verkar lite svartsjuk på att Tryggve hänger med en trevlig kvinna och jag hoppas för guds skull att serien avslutas utan att de får ihop det. Män och kvinnor kan vara kompisar liksom. Lite weird också med att Ankis barnbarn bor hos henne tillfälligt i två månader och byter skola hux flux pga diverse omständigheter. Men trevligt för Anki att få hänga med sitt barnbarn.

Förlag: Lind & Co
Utläst: 1 april 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

En smakebit på søndag: Przewalskis häst

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag fortsätter att läsa, plugga och träna samt att inte riktigt hinna med bloggen. Jag har läst så många bra och intressanta böcker nu på sistone så jag ska ändå försöka hitta lite tid för recensioner innan jag glömmer bort dem men häromdagen kände jag av min hjärntrötthet igen efter en lång period av bättring. Kanske orkade jag inte riktigt plugga egentligen men kursen är så vansinnigt intressant att jag bara måste läsa klart den. Postkoloniala litteraturstudier är det jag läser.

Igår blev jag klar med Me and White Supremacy som jag läst tillsammans med två andra under flera veckors tid och vi ska ha vår sista bokcirkel om den ikväll. Den har varit väldigt bra och den har liksom format om min hjärna precis som det blev när jag läste genusvetenskap. Man får liksom nya glasögon att se världen med och även om jag vetat om att jag inte är rasist så kan jag vara en långt mycket mer aktiv antirasist än vad jag är.

Igår påbörjade jag också Przewalskis häst som är nästa bokcirkelbok i Veganbokcirkeln och den tredje i Lundes planerad klimatkvartett. Jag stod över Binas historia men var med och läste Blå men nu känner jag att jag vill läsa Binas historia också. Jag hade bara för mycket på bordet just när vi skulle läsa den. Jag gillade Blå, och särskilt framtidskapitlen men tyckte det var lite mycket båttermer i den andra delen. Den här boken handlar ju om hästar och det är jag betydligt mer intresserad av. Jag avbröt läsningen för att googla lite och fick då snopet lära mig att man nyligen upptäckt att Przewalskin troligen inte är en vildhäst utan en förvildad tamhäst! Och här har jag gått som hästtjej i ungdomen och hästälskare resten av livet och trott att den var en vildhäst. Well, det är ju inte bara jag som trott det och de nya DNA-rönen var från 2018 tror jag.

Boken skildrar i alla fall tre olika människor i tre olika tidsåldrar vilka alla har just Przewalskin som gemensam nämnare. Smakbiten kommer från ett av kapitlen om Eva, en tysk veterinär som 1992 fraktar åtta Przewalskis till Mongoliet för att där släppa ut dem i frihet. Hästarna har precis kommit fram men innan de släpps ut är det dags för en liten hästmjölksritual där lite mjölk sprids i vinden och resten går laget runt så att alla får dricka.

przewalskis-hast

Ritualerna är enkla och jordnära. Jag tycker om dem. Man offrar till himlen och naturen. Nomaderna är buddister men de tillber även marken de går på och himlavalvet över dem. De tror att allt i naturen har en själ. Om man nödvändigtvis måste tillbe någonting skapar detta åtminstone något slags mening.