Depeche Mode: en biografi

Årets första utlästa hyllvärmare (av högtravande 30 planerade) blev den här biografin om Depeche Mode som stått i min hylla i nio år. Jag hade precis läst en biografi om Ian Curtis (Joy Division) och blev sugen på fler biografier varpå den här dök upp för mina ögon och inhandlades. Var suget sen tog vägen tvista de lärde om men med lite disciplinerad hyllvärmarläsning blev den slutligen läst.

Biografin sträcker sig från strax före bandets födelse och fram till 2006. Precis i början av boken handlade det mycket om själva musikscenen i Storbritannien i slutet av 70-talet och det var en massa namedropping av olika producenter och klubbar och allt möjligt som för mig bara blev rätt trist men som förmodligen skulle ge en bakgrund.

Jag har aldrig varit en sådan som direkt fördjupat mig i band/musiker utan mest bara lyssnat på musiken. Oftast utan att ens lyssna på texterna men gärna på hur sångaren sjunger och använder rösten. Min största skämskudde i livet är förmodligen att jag under min punkperiod i början av 90-talet under en kort tid tydligen lyssnade på Ultima Thule eftersom att jag just bara lyssnade på musiken och inte texterna…

Hur som helst betyder det att jag har väldigt lite koll och t.o.m. under läsningen av den här biografin så tvekar jag ibland kring huruvida det är Alan Wilder eller Andy Fletcher som är den som bara var med ett tag. Depeche Mode är för mig Dave Gahan, Martin Gore och den tredje långa killen (sorry Fletch). Under tiden jag läser så funderar jag också på om jag egentligen verkligen vill veta alla de här sakerna om killarna i bandet. Att Dave knarkade rejält och t.o.m. dog en stund visste jag redan. Att alla emellanåt festade rätt rejält kunde jag väl räkna ut. Att de bråkade en del sinsemellan eller ofta ignorerade varandra total utanför scenen (skilda limos/hotellrum etc.) visste jag inte men de får också mycket cred (av andra som uttalar sig i boken) för att de är väldigt proffsiga och samspelt på scen hur osams eller fulla/bakfulla de än är. Med undantag för Dave under den period han var som mest nergången.

Martin är tydligt sjukligt blyg förutom när han är full – han är lite som Dr. Jekyll och Mr Hyde. Fletch gör knappt någonting, han skriver ingen musik, spelar väldigt lite på skivorna och varken han eller Martin deltar inledningsvis i studioarbetet. Fletch största tillgång till gruppen verkar vara att han är Martins barndomskompis och dennes språkrör. Det är han som ibland säger till de andra att ”Martin tycker att ni bör ändra det här..” Alan Wilder går ifrån att bara vara en inhoppande vikarie som inte ens får vara med vid inspelningen av A Broken Frame, fastän han då turnerat med bandet ett tag, till att vara den som lägger ner mest arbete i studion och jobbar med producenterna dag och natt.

Intressant och kul är att läsa om hur de inte ville använda samma ljud två gånger och hur de går omkring i städer och bankar på rör och spelar in olika ljud att använda. Det får mig att vilja plocka fram låtarna och lyssna efter just de ljuden. Det beskrivs vilka plattor som gick bra och vilka som floppade och tydligen har de alltid blivit extremt sågade i sitt eget hemland och hånade många gånger om. De pratar mycket om hur Dave inte är så jättebra på att sjunga, åtminstone i början av karriären, och hur hans höftvickande och agerande på scenen är överdrivet. Själv har jag alltid älskat hans röst och tyckt att just hans scenframträdande är det som gör bandet värt att se live!

Överlag så var boken intressant men lite tradig emellanåt som det ofta kan bli med biografier. Det känns som att Alan Wilder hade väldigt stort inflytande på boken och kanske var han den som var lättast att prata med när Steve Malins skrev den här. Det blir också lite för många bihistorier om andra band, producenters övriga karriärer, obskyra klubbar och lite sådant. I alla fall för mig som inte var med när det begav sig och inte kan skilja den ene från den andre. Kanske var jag inte så intresserad av musikbiografier som jag trodde? De består ju just av en del musiknörderi och en del skvaller och jag behöver inte direkt endera. Fast vissa detaljer var ändå lite roliga.

Utläst: 16 januari 2021
Mitt betyg: 3/5

Tisdagstips: Fyra bra författare jag borde läsa

Japp, dagens tips är faktiskt till mig själv men det betyder ju inte att just du inte får nytta av det. Ni vet ibland när man nämner för en bokvän att man ännu inte läst en viss författare och får ett VA? slängt i ansiktet. Det händer mig ibland men det kan också bara vara så att jag faktiskt läst andras recensioner av en författare och för tionde gången tänkt att det där är någon jag borde läsa. Fyra stycken sådana författare tänkte jag lista idag:

  • Sofi Oksanen
    Här fick jag verkligen det där VA:et 🙂 men nej, trots att jag år efter år tänker att jag minsann borde ta och läsa Oksanen så har det ännu inte blivit av. Här har jag fått tips om att börja med Stalins kossor.
  • Maggie O’Farrell
    Hon dyker upp med jämna mellanrum följt av positiva omdömen och det blev ju inte sämre i och med hennes senaste Hamnet.
  • Octavia E. Butler
    Jag har hur länge som helst tänkt att jag borde läsa Butler och  just nu har ju Trut publishing nyligen gett ut en utgåva av hennes Kindred som är så så sjukt snygg att jag kanske borde slå till?
  • Bodil Malmsten
    Jag är inte säker på att hon är något för mig men hon är älskad av så många att jag åtminstone borde ge henne en chans. Ett litet aber här är ju att poesi och jag inte riktigt har blivit vänner ännu men hon har ju skrivit en blandad kompott. Var jag ska börja har jag dock ingen aning om? Priset på vatten i Finistère?

Såklart finns det tonvis med andra författare jag borde läsa och kanske tycker du att jag borde börja med någon annan bok av de här fyra. Tipsa mig gärna i så fall!

Stormvakt (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Kristina Ohlsson är en sådan där författare som jag alltid tänker att jag borde läsa något av. Innan den här har jag bara läst någon barnbok och Sjuka själar. Jag ledsnade ju så snabbt på julromaner i december 2020 men ville fortfarande ha något lättläst när jag låg i min sjuksäng. Då föll mina ögon på den här.

Vad handlar den om?
August Strindberg är en Stureplansglidare och finansman som lämnar allt för att flytta till sin barndoms västkust. Där har han köpt en f.d. begravningsfirma vilken han ska göra om till second hand-affär men p.g.a. att det huset behöver fixas i ordning så hyr han ett annat hus att bo i. Samma natt som August anländer ner till Hovenäset försvinner läraren Agnes spårlöst. På något sätt lyckas August bli inblandad i utredningen och han kan hjälpa den sympatiska polisen Maria mer än han vet.

Vad tyckte jag?
Det här var precis vad jag behövde och så bra! Jag låg och läste långt efter midnatt och läste ut boken redan nästa förmiddag. Boken är en mysdeckare eller en blandning av feelgood och deckare. Den är fri från blodiga onödiga detaljer men full av charmiga karaktärer och en hel del spänning. Dessutom är den inte alls lättsam rakt igenom utan snuddar vid både hemskheter och tabun. Jag har ingen koppling till västkusten själv men jag får en väldigt klar bild över hur det ser ut i samhället och med de små fiskebodarna. Jag blev riktigt förtjust i den här boken och kommer lätt att läsa nästa bok om August också!

Utläst: 12 december 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

En smakebit på søndag: Törnrosor

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har varit bra även om jag fortfarande lever ur flyttkartonger på jobbet. Ett löppass och faktiskt ett gympass har hunnits med, det första sedan oktober eller så. Kanske inte så många träningspass som jag önskat men å andra sidan har mitt yogande fortsatt och det här är nog det längsta någonsin jag lyckats hänga med på en 30 days of yoga. Det var bara två dagar precis i början av månaden som jag inte kände mig kry nog att delta men sedan dess har jag kört på. Jag mår så himla bra av den här dagliga yogan och har intentionen att fortsätta framöver också. Ni vet hur det är, hoppar man över en dag har man plötsligt skippat 14 så det är lika bra att aldrig låta bli. Om man inte är väldigt sjuk såklart!

Igår läste jag ut Törnrosor till veckans kommande bokcirkel. Som vanligt när det är King så är det mååånga sidor och jag påbörjade faktiskt denna redan i början av januari och så har jag mest haft den som kvällsbok eller jag kan inte sova-bok på mobilen. Men igår ville jag bli klar med den så jag satte mig ner efter skogspromenaden och vässade av den sista tredjedelen. På det stora hela så gillade jag den med ett par invändningar.

Törnrosor handlar om hur alla kvinnor plötsligt inte vaknar när de somnar och de kvinnor som fortfarande är vakna gör allt i sin makt för att förbli vakna. Ju fler dagar passerar desto mer blir männen ensamma kvar och klimatet dem emellan hårdnar. Smakbiten kommer från tredje kapitlet där en räv iakttar den hemlösa gamla kvinnan Essie som lagt sig i sin koja för att sova.

Han traskade närmare kojan och hejdade sig. Ett vitaktigt flimmer framträdde över den sovande kvinnans huvud – spindelvävslika vita trådar höjde sig från kinderna, breddes fladdrande ut och fastnade på huden, täckte den. Nya trådar spanns ut från de som redan fastnat och snart var ansiktet täckt av en mask som inom kort omslöt hela huvudet. Nattflyn kretsade i kojans dunkel.

Hälsogåtan: evolution, forskning och 48 konkreta råd

Årets första promenadbok blev Hälsogåtan: evolution, forskning och 48 konkreta råd. Jag gillar ju hälsoböcker även om de nog egentligen inte tillför mig så himla mycket nytt så lite konstigt är det kanske att jag ändå gillar att läsa dem. 🙂

Wallensten läser själv sin bok och det är en bra inläsning. Jag är fortfarande en novis i ljudboksvärlden men kan tänka mig att det finns vissa fördelar med att författare själva läser sina böcker. Men självfallet beror det på, i många fall är det säkert bättre med någon annan som läser den.

Han säger inledningsvis att han saknat en bok som tar helhetsgreppet på hälsa och det var därför han skrev den här. Jag som nyligen läste Rangan Chatterjees Hälsobalansen ser vissa likheter där båda har en vidare syn på begreppet hälsa och inte begränsar det till enbart kost och motion. Bägge två tar upp sömnens betydelse och sen framhåller de vikten av att finna lugn och ro i livets stress men Chatterjee förespråkar kanske mer meditation medan Wallensten pratar sig varm om skogen. Olika vägar som bägge leder till samma mål dock.

Wallensten tar också upp hur betydelsefulla relationer är för människor vilket kanske kan kännas hårt för de som lever tämligen isolerade nu under pandemin. Han drar några exempel från forskningen som bl.a. säger att män som lever i en relation blir ganska många år äldre än singelmän medan för kvinnor är fördelen inte lika stor. Min feministiska sida gissar att detta till viss del kan bero på den markservice ganska många manliga äkta makar erhåller.

Wallensten har delat in varje avsnitt (rörelse, mat, relationer, tankar, omgivning, sömn) i tre delar och tar upp vad evolutionen säger, d.v.s. vad finns det i vår mänskliga historia som kanske förklarar varför vi gör på vissa sätt idag eller hur gjorde vi förr mot nu, vad forskningen säger om varje område och sen avslutar han med sina egna tankar. Boken innehåller också 48 konkreta råd, d.v.s. åtta för varje avsnitt, och det är väl här som jag känner att jag kan det mesta men jag hoppas såklart att människor som behöver råden ska hitta fram till dem.

Boken är lättläst (-lyssnad), intressant och emellanåt också smårolig. Fler än en gång har jag dragit på munnen under mina lyssningspromenader. Jag hade särskilt stor behållning av evolutionsbitarna och blev väldigt nyfiken på att gräva mig djupare ner i evolutionshistorik generellt. Forskningsdelarna ger tyngd åt det han framför utan att gå på djupet som Chatterjee ibland gjorde när han tappade bort mig bland nukleinsyrorna.

Nackdelen med att lyssna på den här typen av böcker är att jag glömmer dem väldigt fort och jag hade gärna haft en fysisk text att gå tillbaka till och bläddra i men samtidigt blir de en stunds underhållning och några tips stannar kvar i mig. Som att människan mår bra av två timmars vistelse i skog per vecka eller att vi ska försöka öka vår dos av rörelse rejält. Precis vad jag gillar att höra där jag går genom skogen på min nyinsatta andra dagliga promenad.

Utläst: 15 januari 2021
Mitt betyg: 4/5

Kärlekens magiska regler

Årets första utlästa roman blev en ljudbok. Jag har sagt förr att jag inte är så jätteförtjust i ljudböcker men att jag ändå börjat vänja mig. Den här var det jag som valde till bokcirkeln Stäppvargarna då jag sneglat lite åt den sen den kom på svenska för något år sedan. På tal om att jag skulle försöka välja böcker från lite fler länder i mina cirklar så inledde jag alltså med en amerikansk bok. 🙂 Jag skyller på att det var min tur att välja i slutet av november och jag var rätt trött då…

Kärlekens magiska regler handlar om tre syskon; Franny, Jet och Vincent vilka är födda i släkten Owens där kvinnor är häxor och män trollkarlar. Men det här är ingen fantasyberättelse utan tonåringarna befinner sig i New York på 50/60-talet när boken inleds och vi får sedan följa dem under nästan hela deras liv in i mer modern tid. Deras mamma försöker skydda dem från trolldomslivet och vill att de ska ha mer normala liv men vilken tonåring har någonsin lyssnat på sin mamma? Syskonen märker ändå att det är något speciellt med dem och en sommar får de en inbjudan till moster Isabelle i Massachusetts där de äntligen får veta vilka de är. Över familjen vilar sedan 300 år en förbannelse som gör att de inte får älska någon eftersom detta bringar olycka och det här är såklart svårt att leva med.

När jag läst ut boken och googlade lite på Hoffman så förstod jag att det här är en prequel till boken Practical magic som hon skrev 1995 och som visst också finns som film men jag har varken läst eller sett den. Hon har dessutom skrivit en prequel till den här boken också så att vi får veta exakt vad som hände när Maria Owens drog förbannelsen över familjen på 1600-talet.

För egen del så nöjer jag mig med den här berättelsen. Jag tyckte att den var mysig och jag gillar upplägget med häxor i en normal värld som dessutom är en ganska omvälvande tid eftersom den utspelar sig en hel del i USA på 60-70-talet. Förutom rena häxerikunskaper, vilka verkar vara ganska väl researchade, så är det en hel del sex och droger och såväl homosexuellas situation som Vietnamkriget avhandlas. Någonstans blir det dock lite för långdraget och ytligt. Syskonen genomlever olika olyckor och hemskheter men jag känner liksom inte med dem. Kanske strävar Hoffman också efter att få med för många detaljer och händelser i boken? Och alla kvinnor är så himla vackra att det blir lite tröttsamt.

Förmodligen drog ljudboken ner mitt intryck också. Den var 11 timmar lång för en bok jag nog klämt på en kväll. De amerikanska och sedermera franska namnen låter alltid lite fåniga i en ljudbok tycker jag och jag stör mig på att Moa Gammel säger tja som hälsningsfrasen tja (med kort vokal) när det engelska ordet förmodligen var well eller dylikt. Sen är ljudkvaliteten mysko och man hör tydligt när en ny inspelning börjar då hennes röst är mycket ljusare. Kanske är det dock så att hennes röst djupnar under långa läsningar så att det blir stor skillnad sen? Men ibland kan en mening vara så där ljus plötsligt som om den blev fel och de la på en korrigerad version efteråt.

Jag läste också att boken ska bli tv-serie på HBO och kanske blir den mer spännande att titta på för dig som är nyfiken. Eller så ska du helt enkelt läsa boken och inte lyssna.

Utläst: 10 januari 2021
Mitt betyg: 3/5

Spegelstaden

I början av sommarlovet 2016 slukade jag de två första delarna av Passagentrilogin på typ fyra dagar. Jag minns inte om Spegelstaden inte kommit ut ännu eller om den var så pass ny att jag ville vänta lite. Jag klämde på den på bokrean något år men tyckte det kändes onödigt att köpa tredje delen när jag lånat de två andra på biblioteket. I höstas började sambon läsa trilogin (som han själv köpt) och i december hade jag därför bestämt att läsa tredje delen tillsammans med honom och jag lånade ett ex på biblioteket. Sen blev jag sjuk och hade fyrtioåtta hyllvärmare att läsa så sambon hann bli klar innan jag ens började men de tre sista dagarna av 2020 ägnade jag slutligen åt att läsa denna bok.

Det var ju faktiskt rätt bra att läsa den precis efter honom för han kunde påminna mig om vad som hänt i ettan och tvåan (även om du får en kort resumé i början av denna). Ändå hade jag inte koll på exakt alla personer när jag började läsa men det spelade inte så stor roll. Den hade liksom kunnat läsas som en fristående bok och särskilt eftersom tvåan slutade som den gjorde.

Just eftersom det är en del tre så är det rätt svårt att skriva om handlingen utan att spoila så du som ännu inte läst den här trilogin men funderar på det kan sluta läsa nu. Till dig säger jag kort och gott: Läs trilogin. Den är bra!

En liten del av mänskligheten har överlevt och bor i Texas och bland dessa återfinner vi de flesta av våra vänner från tidigare böcker. Sara som jobbar som läkare, Peter som fostrar sin brorsson Caleb och Michael som ägnar all sin tid åt båtar och segling numera. Även om de flesta viraler dödats så finns det några kvar. En av dem är Noll eller Fanning som han hette och han gömmer sig i New York och planerar något storslaget. Men där finns också andra som är beredda att kämpa emot, både människor och viraler.

Det gick snabbt att komma in i den här världen igen även om jag som sagt hade glömt det allra mesta. Jag kan för allt i världen inte alls minnas Lucius Greer från de tidigare böckerna och han är en väldigt viktig person i den här delen. Vi får en väldigt fin bakgrundsberättelse om Fanning och det är mycket som faller på plats. Det finns en del drömlika sekvenser eller kanske är det andra dimensioner som å ena sidan känns lite väl flummiga men å andra sidan är det ju en dystopi och de tillför ändå vissa nyanser till berättelsen.

Det är ett bra slut på historien även om den bäddar för möjlig fortsättning och tydligen är det vad Cronin håller på med just nu också. De allra flesta trådar knöts ihop och jag kände mig nöjd när boken var slut. Även om det inte blev den familjära bokcirkel jag kanske tänkt mig så var det roligt att läsa något mer eller mindre ihop med sambon. Nu kan vi också se tv-serien ihop men det lär dröja ett tag då vi är urusla serie-tittare.

Utläst: 31 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Hett i hyllan: Vandra

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

I juli 2019 köpte jag den här boken. Jag visste inte vem Angeliqa var men läste plötsligt en massa inlägg om att hon strax över 30 gått bort på ett tragiskt sätt. Jag blev berörd och ville på något sätt stötta minnet av henne samtidigt som jag också är en vandrare i teorin och hjärtat. Det betyder att jag önskar att jag var en sådan som vandrade mycket mer men när det väl kommer till kritan så är jag rätt bekväm och de där myggen är jobbiga och… Ni förstår säkert.

Jag har fjällvandrat typ 1,5 gånger (den halvaa var på klassresan i årskurs 6 med olika dagsutflykter) i mitt liv och tyckt väldigt mycket om det så jag hoppas såklart på att jag ändå ska göra det igen. Jag älskar ju att ta promenader i närskogen så helt stadsstöpt är jag då rakt inte. Vandra innehåller dels en massa praktiska tips kring vandring, dels Angeliqas tankar, upplevelser och erfarenheter kring detta ämne.

Smartare löpning

I november 2018 chansade min pappa och köpte en bok till mig i födelsedagspresent. Han tänkte att jag gillar böcker och jag gillar löpning så det blev ju bra!

Petra Månström är journalisten som antog en marautmaning och numera är mer en löparprofil, löparcoach och bloggerska än journalist. I den här boken kommer hon med 100 enkla tips på hur du kan göra din löpning lite roligare och/eller effektivare. Tipsen är indelade i olika kategorier och avhandlar bl.a löpteknik, löpband, kost, lopp, prylar och mentala knep. De blandas upp med några kortare artiklar, många bilder och allt presenterar oftast med en väldigt personlig vinkel.

Jag som sprungit mer eller mindre under 10 års tid, jag inledde faktiskt min löpkarriär strax efter att Petra inledde sin, känner igen de flesta tipsen. Så på det stora hela skulle jag nog rekommendera den här boken till dig som är lite nyare i löparskorna. Samtidigt får jag många bra påminnelser under läsning och liksom ”ja, just det, den där också” och jag inser för miljonte gången att jag slarvar något så fruktansvärt med min fotträning.

Petra skriver lättillgängligt och konkret och utger sig inte för att komma med den ultimata sanningen utan det här är tips och råd hon själv fått som har fungerat för henne eller olika tankesätt som hon själv jobbat sig fram till. Lite surt var det såklart att läsa den här i en period när jag höll på att tillfriskna från det elaka viruset så någon löpning var det inte tal om på långa vägar. Förhoppningsvis blir 2021 ett år i löpningens tecken!

Du hittar fler böcker om löpning på min sida Löpbrigaden!

Utläst: 19 december 2020
Mitt betyg: 3/5

Tisdagstips: Fyra bra kortromaner

Bland mina hyllvärmare har jag de senaste åren läst ett gäng kortromaner som stått där under en kortare eller längre tid. Gemensamt för dem alla var att de var riktigt  bra läsning. Språket blir speciellt i de här korta romanerna. Det är så mycket som sägs men med så få ord och det ger en särskild stämning till berättandet. Jag kan nog inte säga huruvida jag föredrar korta eller långa böcker generellt utan det finns många bra inom bägge varianterna. De längre böckerna lever man ju med ett längre tag så de växer nog ändå på en lite mer. Men idag tänkte jag tipsa om just fyra stycken äldre men fortfarande mycket läsvärda kortromaner:

  • Yarden av Kristian Lundberg
    En autofiktiv berättelse om Lundbergs egna erfarenheter. Det är självrannsakande och samhällskritiskt, beskrivande och inåtblickande. Och det är mycket ångest och många tankar som blandas med den faktiska gråa kylan och det eviga flyttandet av bilar nere i hamnen (=Yarden).
  • Feberflickan av Elisabeth Östnäs
    En psykologiskt och suggestivt krypande berättelse om Luna som ensam går omkring i huset där hennes far och den kvinna Luna kallar ”hon” ligger döda. Du tror att du vet vad som hänt men nästan ingenting är direkt uttalat och det ligger väldigt mycket under ytan.
  • Den drunknade av Therese Bohman
    En bok full av hetta, hemligheter och hemskheter. Om två systrar och en slusk till karl som tillhör den ena men också begär den andra. Vältecknade personporträtt och en fängslande intrig.
  • Of Mice and Men av John Steinbeck
    En bok som nästan är skriven som en pjäs om två udda vänner som hankar sig fram som lantarbetare. Den är fruktansvärt bra och ruskigt välskriven och det är mycket som händer och så många ämnen som berörs med allt från vänskap till rasism.