Julen enligt Julia (måndagsmikron)

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Varför läste jag den?
I väntan på julen bör man läsa några julromaner och det här var en av de jag hade tänkt att läsa och sen också faktiskt läste, eller snarare lyssnade på medan jag låg sjuk i decembersängen.

Vad handlar den om?
Julia avskyr julen och vill komma hemifrån när den närmar sig. Hon får tips om ett hus i Visby där ägarna behöver kattvakt över jul. Petter är skild sedan ett år men vill ändå fira jul med sitt ex och dottern. De är hos exets föräldrar på Gotland och Petter får tips om ett hus att låna så att han kan vara nära dem och åka över en sväng på jul. Problemet är såklart att Julia och Petter får tips om s a m m a hus och mitt i värsta snöstormen så står där de bägge två på farstun. Det finns inget annat att göra är att sova i huset bägge två. Petter och Julia kommer inte alls överens och Julia tänker dra därifrån men pga den där värsta snöstormen så går det inga färjor utan hon får vackert stanna kvar.

Vad tyckte jag?
Jag ska inte berätta så mycket mer men det här är en julig romantisk bok med en hel del humor och väldigt mysiga karaktärer. Både den excentriska grannfrun och den, i eget tycke charmige, unge Jonatan är väldigt varmt skildrade och de bidrar högt till bokens stämning. Att det är mycket snö och ett mysigt Visby gör ju inte saken sämre. Jag lyssnade som sagt på boken och nu kanske jag trampar äkta gotlänningar på tårna men jag tyckte att Anja Lundqvist gjorde ett fint jobb med inläsningen och jag gillade hennes gotländska dialekter. Hade jag läst den själv hade jag inte kommit på tanken att läsa Jonatans repliker på gotländska såvida de inte är skrivna så (på bästa Hagrid-vis) i och för sig. Men nu blev det extra mysigt att lyssna på grund av gotländskan. Det här var en julfavorit i år så kom ihåg den till nästa år du som ännu inte läst den!

Utläst: 10 december 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Den gula tapeten

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner5 kommentarer

Jag hade ett litet läsmaraton i slutet av december för att snygga till mina siffror till den årliga bokinventeringen som sker kring nyår. Efter att ha läst Kvinnor och makt där Mary Beard nämnde Perkins Gilman blev jag väldigt sugen på att läsa den här som dessutom var kort då det är en novell.

Det står att hon skrev den under en förlossningspsykos och den skildrar just en kvinna som lider av förlossningspsykos och den är skriven som en hemlig dagbok. Sen om det är hennes egna erfarenheter eller rent fiktivt vet jag inte. Kvinnans man hyr ett hus på landet där de bor i ca två månader och kvinnan är mer eller mindre isolerad på vindsvåningen där det finns en märklig gul tapet som får henne att se saker som ingen annan ser.

Det känns lite märkligt att lämna någon med förlossningspsykos åt sitt öde men jag förstår att mannens avsikt är att hon ska vila sig frisk, särskilt som han, trots att han är läkare, förringar hennes tillstånd. Han vill inte heller att hon skriver då han anser det förvärra hennes tillstånd och därav skriver hon i smyg. Den är oerhört intressant och välskriven den här novellen och du hamnar verkligen inne i hennes huvud och dras ner i psykosen som läsare.

Jag köpte den här novellen för 30 kr på SF-bokhandeln under förra årets bokrea då den liksom fångade mig i hyllan. Det var onekligen ett fynd då originalpriset ligger på nästan 200 kr (!) för en novell. Den är riktigt snygg och gedigen och dessutom blurbad av Helena Dahlgren. Jag vet inte om det finns mer av Perkins Gilman som är läsvärt men jag läser också på Wikipedia att hon hade obehagliga idéer kring ras. Det kanske helt enkelt är bättre att läsa texter av mer moderna författare som tagit till sig den intersektionella feminismen.

Utläst: 27 december 2020
Mitt betyg: 4/5

En smakebit på søndag: Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor

Den Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg23 kommentarer

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Första jobbveckan är avklarad och jag blev som vanligt ofantligt trött. Precis i början av terminen är det alltid så mycket att göra och då vi har bytt lokaler på jobbet är det extra mycket att göra just nu och de där bra papperna jag vet att jag har ligger i någon kartong någonstans… Att jag blev så trött och jobbade så mycket gjorde att jag varken läste eller tränade under veckan förutom de dagliga yogapassen, vilket ju i och för sig är träning. Men jag har inte gjort något mer än det. Hur trött jag än varit så har jag släpat mig till yogamattan och sen fått en energidos ifrån Adriene även om den vissa kvällar bara suttit i kanske 10 min men det har ju räckt så att jag orkat borsta tänderna. 🙂

När jag säger att jag inte läste så beror det på hur man ser det för jag har faktiskt boklyssnat. Förra året efter jullovet bestämde jag mig för att börja gå hem från jobbet och i år la jag till att även gå dit. Det är inte särskilt långt men ger en extra dos vardagsmotion och lite lyssningstid. Jag lyssnade på Anders Wallenstens Hälsogåtan i veckan och den var intressant och emellanåt lite småkul.

I fredags när jag kom hem låg det fyra bokpaket och väntade på mig så det var väldigt roligt. Två böcker från Romanus & Selling och så två från Rabén & Sjögren för Barnboksprats räkning. Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor var en av de fyra böckerna och det är en sorts handledning och arbetsbok för hur du kan gå igenom din ekonomi för att spara pengar och få bättre ordning helt enkelt. Ska inte män göra detta också kanske du tänker nu och det är såklart bra om de gör men boken tar upp vissa aspekter där ekonomin ofta tenderar att bli en kvinnofälla och det är faktiskt inte helt ovanligt att kvinnor upplever att de t.ex. inte har råd att skilja sig. Nu är det inte så att jag är ute efter att skilja mig men ekonomi är just ett sådant där område som jag aldrig riktigt orkar ta itu med. Hittills har jag läst ett par kapitel och det är ingen quick fix det här utan boken kräver att du själv gör ett gediget jobb.

Smakprovet kommer från inledningen och är en utdrag från en lista med punkter som visar hur män och kvinnor inte är jämställda när det gäller ekonomi.

Så här ser det ut i Sverige idag:

  • Undersökning efter undersökning fastslår samma sak: Män tjänar mer än kvinnor (SCB 2020).
  • Endast en av tre kvinnor har ett tillräckligt stort sparande för att förändra sin livssituation, exempelvis byta arbete eller lämna en relation (Bratt, 2020).
  • Män har större ekonomiskt självförtroende och litar mer på sin egen förmåga. De är villiga att ta högre risker när de investerar pengar för att få högre avkastning. Kvinnor å sin sida förlitar sig i högre grad på andra, så som bankens rådgivare och sin partner. Kvinnor ägnar i genomsnitt mindre tid åt sitt befintliga sparande samt sparar i färre sparformer (Konsumentverket, 2019).

Kvinnor och makt

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

I december ingick den här i min hög med fem korta hyllvärmare att läsa. Ännu en bok jag nog tänkt skulle vara svår men för det första är den kort, för det andra har den extremt lite text på sidorna och för det tredje består vissa sidor av endast bilder. När jag läst ut den så förstår jag att det är två föreläsningar som de gjort en bok av vilket förklarar saken.

Mary Beard är professor i antikens historia vid universitetet i Cambridge. I den här boken tittar på genus ur två synvinklar och ger exempel ur historien som belyser dessa. Den första delen heter Kvinnors röst i det offentliga samtalet och handlar om hur kvinnor genom årtusenden inte har tillåtits tala på olika sätt. Exemplen sträcker sig från Odyséen där Telemachos, Odysseus och Penelopes son, bemöter en kommentar från sin mor med:

Moder, säger han, uppsök nu ditt gemak och återupptag dina sysslor, slända och vävstol… Att tala tillkommer männen, särskilt då mig, för jag är ju den som bestämmer i huset.

Beard skriver vidare hur offentligt tal och retorik var något som definierade män och något som kvinnor inte skulle ägna sig åt. ”En kvinna som talade offentligt var, under de flesta omständigheter, per definition inte en kvinna.” Dion Chrystostomos (= Dion den gyllene munnen) föreställde sig det hemska i att män plötsligt skulle få kvinnliga röster och inte kunna säga något på manligt sätt – hur hemskt vore inte det? Det här lever vidare i vår tid menar Beard när kvinnor som talar offentligt får höra att de är påstridiga, klagar och gnäller eller det att kvinnors idéer oftast får gehör först när en man plockat upp och formulerat dem.

Den andra delen heter Kvinnor vid makten och handlar om hur svårt det varit för kvinnor att komma till makten och det hat och förlöjligande vi får uppstå när vi väl tagit oss dit. Att göra Hillary Clintons huvud till ett avhugget Medusahuvud var tydligen helt ok i valkampanjen – hade det omvända varit det? Beard lyfter här också tanken huruvida en hög andel kvinnor i parlamentet t.o.m. skulle kunna betyda att makten egentligen utövas någon annanstans?

Jag tyckte den här lilla boken var väldigt intressant såklart eftersom den visar på en lång historia av manligt förtryck och tystande av kvinnor. Utöver texten så innehåller den som sagt många talande bilder med exempel ur historien. Eftersom den baseras på föreläsningar så är språket väldigt lättfattligt och inte alls särskilt akademiskt snårigt som jag hade tänkt mig.

Utläst: 26 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Bokbetyg

Den Av bokdivisioneni Tänkt & Tyckt2 kommentarer

Jag har insett att gissningsvis 90-95 % av böckerna jag läser får betyget 4 av mig. Betyg är ju i bokbloggar- och bokläsningsvärlden helt subjektiva och min skala lyder kort och gott:

5. En fantastisk bok
4. En riktigt bra bok
3. En ok bok
2. En svag bok
1. En dålig bok

En av anledningarna är såklart att jag vet vilken typ av böcker jag gillar och därför i hög grad väljer sådana som jag förmodligen uppskattar. Ibland läser jag dock böcker som andra valt (bokcirkelböcker) och möjligen blir det fler treor bland dem böckerna än mina självvalda men jag har faktiskt ingen statistik på det. Självfallet händer det också att en bok låter som att den är i min smak men sen inte är det. Och visst händer ibland även det omvända – att en bok överraskar totalt!

På samma sätt som mina betyg är subjektiva så är de liksom bundna till den tidsperiod som jag läste boken och den person jag var just då och den del av livet jag befann mig i – dvs var jag pigg, trött, stressad och var det på semestern eller i en lässvacka, läste jag den i små snuttar på bussen eller i en sittning hemma i soffan. Andra saker som spelar in är om jag läst eller lyssnat, hur fort jag läst en bok och ja, listan kan nog göras oändlig.

Därför är en fyra inte direkt jämförbar rakt av med en annan fyra. Jag har gett lättsam romance många fyror likväl som Tokarczuks mer krävande Löparna. Men om vi tittar på betygskalan så säger en boks fyra att det var en bok som jag tyckte var riktigt bra just där och då. Vi har väl alla ibland känt att en viss bok var precis vad man behövde just nu likväl som vi alla har påbörjat en bok och känt att den här passar inte mig där jag befinner mig idag?

Däremot har jag märkt att jag på sistone blivit väldigt snål med betyget 5. Jag hade svårt att hitta vilka böcker som stack ut förra året när jag på sedvanligt årskrönikevis skulle plocka ut ässen. Jag vet inte om det beror på att jag inte läst några sådana makalösa böcker eller om jag just blivit för återhållsam och tänker att nja, för att den ska få en femma borde den ha varit liiiite bättre. Jag tror att jag tänker att en femma ska liksom göra mig andlös. Ni vet, när man slår ihop boken och känner WOW! Senast jag kan minnas att jag hade just en sådan känsla var när jag tittade på Call me by your name, filmen alltså, när jag sen läste boken efteråt så kände jag nja – en trea.

Nu har jag förvisso gett ett par böcker betyget 5 efter det men en bok kan ju också vara fantastiskt bra på många olika sätt. Den kan vara fint skriven eller ta upp ett viktigt ämne eller vara makalöst vacker. Det kanske också är så att jag går i de gamla banor som min skoltids normalfördelade betyg och tänker att femmorna inte ska delas ut för generöst. Å andra sidan så är jag alldeles för slösaktig med mina fyror för att den teorin skulle stämma. Bland Instagrams bokkonton så flödar femmorna hejvilt idag och huruvida det är glädjebetyg eller jag är den snåle låter jag vara upp till var och en att bedöma.

Delar du ut många femmor (eller motsvarande) bland dina lästa böcker?

Den drunknade

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Den drunknade köpte jag för en tjuga på bokrean 2012. Efter fyra år skrev jag om den i Hett i hyllan-utmaningen och sedan tog det fyra år till innan den blev läst. Boken är bara på 170 sidor så nu i efterhand känns det kanske lite fånigt men den blev i alla fall läst till sist då jag valt ut den som en av mina hyllvärmare i december.

Marina besöker sin syster Stella i Skåne och får då träffa hennes sambo Gabriel för första gången. Marina och Stella är väldigt nära varandra samtidigt som de båda döljer något. Stella undanhåller något om hennes relation till Gabriel medan Marina håller den ömsesidiga attraktion som uppstått mellan henne och Gabriel hemlig.

Jag tyckte mycket om den här boken trots att den är full av obehagligheter. Gabriel är ruskigt slemmig och en typisk pretentiös jag önskar jag vore Uffe Lundell-författare. Stella är så full av liv och älskar sin trädgård och arbetet som trädgårdsmästare inne i staden. Marina är osäker och känner aldrig att hon är lika bra som sin syster. Tre väldigt vältecknade personporträtt som interagerar tillsammans på olika plan.

Precis som med Feberflickan så finns det mycket som är outtalat i den här boken och det tilltalar mig fastän att jag är en sån som gärna vill ha alla detaljer på bordet. Du kan nästan ta på mörkret och spänningarna i boken samtidigt som det däremellan bubblar över av lyckligheter och värme. Jag har inte läst något mer av Bohman men blir väldigt nyfiken på att göra det och bägge hennes andra böcker låter som något som skulle passa mig.

Utläst: 14 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Den rödaste rosen slår ut

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Jag fick för mig under jullovet att jag skulle läsa så många böcker att jag hade exakt 130 stycken olästa i bokhyllan när 2021 började. Någon bok behövde helst vara lite kortare så då blev det perfekt med ett Liv-album då det var länge sedan.

Den rödaste rosen slår ut handlar om kärlek – hur fungerar det, vad beror den på, varför blir Leonardo DiCaprio inte kär på riktigt och vad händer när någon slutar vara kär osv. Jag hade faktiskt ingen aning om att Leonardo DiCaprio haft ett enormt antal blonda baddräktsmodeller som flickvänner genom åren. För mig är han fortfarande den där lilla killen i Gilbert Grape även om jag såklart sett honom här och var genom åren och varje gång förundrats över hur gammal han blivit. Men oavsett vad jag visste eller inte så är det såklart väldigt kul att läsa Livs analys av det hela.

Jag tar inte till mig det här albumet lika mycket som de tidigare och delvis kan det bero på att jag kanske läste det lite för fort  i min iver att få ihop rätt antal lästa böcker men det är också väldigt mycket filosofi i det här albumet. Det blir en hel del resonemang som går lite över huvudet på min enkla hjärnan helt enkelt men det betyder ju inte att det här är mindre bra.

Det finns många intressanta och skruvade berättelser här, som när 74-åriga Hilda Doolittle ligger på sanatorium och får besök av en ung journalist som hon blir blixtförälskad i och under de följande nio månaderna skriver hon en hel diktsvit om sin kärlek till honom. Eller hur lotten att vara den desperat förälskade har gått ifrån mannen till kvinnan under de senaste hundra någonting åren. Eller vad modern parbildning egentligen baseras på för anledningar. Det finns definitivt mycket tankeväckande i den här serieromanen och jag lär återvända till den i framtiden.

Utläst: 27 december 2020
Mitt betyg: 3/5

Hett i hyllan: Parfymsamlaren

Den Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg2 kommentarer

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Redan i höstas var jag klar med alla mina hyllvärmare men jag fortsatte då att skriva om de jag kallar bokhylleböcker. (En hyllvärmare är införskaffad två kalenderår bakåt och bokhylleböckerna under förra året) Eftersom det sen blev nytt år så har jag nu sex hyllvärmare kvar att skriva om och sedan 30 stycken nyblivna bokhylleböcker men jag får nog inse att min tid med Hett i hyllan kommer att nå sitt slut under detta år. Vilket inte är dåligt direkt då jag ju vill minska ner på mitt bestånd av olästa böcker samtidigt som jag tyckt det varit väldigt roligt att vara med på detta. Men ännu har jag ca ett halvår kvar att hänga på!

I juni 2019 fick jag den här boken av en bokcirkelvän som tyckte att jag behövde en enkel sommarbok. Det behövde jag nog men jag läste aldrig just denna. Omslaget är rätt fånigt och påminner om barndomens Jackie Collins-böcker jag bl.a. hittade i hyllorna där hemma och handlingen om en kvinna som plötsligt får ett arv från en okänd kvinna låter inte heller jättespännande. Däremot sa min bokcirkelvän att den var helt ok underhållning och hon är rätt kinkig i sina bokval så jag har behållit den för framtida lässvackor. Att glida runt i New York och Paris på 20-talet eller London på 50-talet låter ändå som en rätt mysig grej.

 

Of Mice and Men

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Jag är i princip övertygad om att jag läste den här boken i högstadiet men jag läste så många klassiker då att jag har svårt att skilja dem åt. Jag plockade i alla fall åt mig den en gång när en annan familjemedlem tänkte göra sig av med den då jag ville läsa om den och i december hamnade den i min utplockade hög med tunna hyllvärmare.

George och hans svagbegåvade vän Lennie försörjer sig som lantbruksarbetare och de går mellan olika gårdar och hjälper till så länge de behövs eller tills de råkar i trubbel och drar. De har en dröm om att en gång i framtiden hitta en egen plätt land där de kan odla lite och ha några djur.

Den här boken är nästan skriven som en pjäs och det finns i princip tre olika platser där handlingen utspelar sig och den är väldigt dialogdriven. Jag läste boken på engelska och blev förälskad i språket och särskilt dialogerna. Den är fruktansvärt bra och ruskigt välskriven. Jag sugs in i den redan vid den fantastiska öppningsscenen och har svårt att lägga ner det. Det är så mycket som händer och så många ämnen som berörs med allt från vänskap till rasism.

Lennie är som ett förvuxet barn och han längtar så efter deras egna gård där han ska få sköta om kaninerna. Han älskar djur men är alldeles för stor och stark för sitt eget bästa och ibland klappar han djuren lite för hårt så att de dör. Lennie skulle inte klara sig utan George och det är inte lika lätt att se vad George får ut av deras vänskap men han har en gång lovat någon att ta hand om Lennie och dessutom är han en bra arbetare vilket får duon att framstå som extra arbetsam.

Vissa nobelprisvinnare är ju bara så dötråkiga eller underliga men den här vite mannen är faktiskt väl läsvärd. Nu funderar jag på huruvida jag läst Vredens druvor eller ej men jag har också en novell av Steinbeck bland mina hyllvärmare så något mer av honom kommer definitivt bli läst framöver.

Utläst: 8 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Tisdagstips: Fem bra bokcirkelböcker

Den Av bokdivisioneni Boktips & tipslistorLämna en kommentar

Jag tänkte bjuda på lite boktips på tisdagar här på bloggen i år. Det kan vara både tipslistor, enstaka böcker, något annat bokrelaterat eller kanske t.o.m. något helt obokligt. Jag har ingen plan utan vi kör bara!

Kanske har du tänkt att börja bokcirkla i år? Det är superkul att göra just det och så kul att jag helt plötsligt satt med tre bokcirklar! Jag erkänner att tre är lite för mycket men det går att påverka både datum och val av bok i varierande grad i dem så oftast går det ganska bra. Den äldsta cirkeln är sju år gammal och den prioriterar jag högst. Sen startade jag en egen med fokus att läsa och diskutera feministiska aspekter och den vill jag såklart vara med i. Om jag inte riktigt hinner med så är det alltid den tredje cirkeln som får stryka på foten. I den är vi alla veganer och det var riktigt roligt att gå ut och äta tillsammans på träffarna innan covid. Helst vill jag hinna med alla men ibland går det bara inte. Alla cirklar sker dock online just nu.

Här följer tips på några av de bättre bokcirkelböckerna vi läst:

  • Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid
    Den här boken skapar diskussion både för att hälften alltid hatar och hälften älskar den. Dessutom tycker några att Johanna är sjukt irrationell och skitjobbig medan andra tycker att hon agerar fullt logiskt i sin svartsjuka.
  • Tre kvinnor av Lisa Taddeo
    Kanske inte egentligen den bästa boken men en som väckte många tankar, funderingar och känslor hos oss och det var både intressant att diskutera personerna den handlar om samt författaren själv och hennes avsikter med boken.
  • Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk
    Framförallt så pratade vi Janina när den här boken avhandlades. Hon är en så extremt intressant karaktär! Sen så är hela historien rätt makalös och det finns många roliga detaljer att fastna vid och diskutera.
  • Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro
    En väldigt bra bok där en av våra största diskussioner handlade om huruvida butlern var sympatisk eller ej. 🙂 Men den här boken rymmer mycket, både på det känslomässiga personliga planet och det världspolitiska. Rekommenderas!
  • Små eldar överallt av Celeste Ng
    En bok som också rymmer många ämnen på olika plan. Många etiska och sociala frågor att ta upp och diskutera kring. En spännande historia som samtidigt är svår och tragisk. Karaktärerna är djupa och det finns en stor skillnaden mellan den utåt visade ytan och den verkliga inre människan.