Nedstörtad ängel var en bokcirkelbok från i vintras. Det var en högst märklig historia som tydligen är väldigt uppskattad och även har dramatiserats. Enligt Wikipedia handlar den om ”kärlekens obegriplighet och vad det innebär att vara människa” och jag kunde nog inte sammanfattat den bättre själv, eller sammanfattat den alls faktiskt. Sorry för potentiella spoilers nedan.

Boken är indelad i sex olika delar och handlar om en dagbokskrivare som berättar sig själv och olika människor: Bertholt Brecht och hans älskarinna Ruth som hamnar på sinnesjukhus, en läkare kallad K och en frånskild hustru, vilken också är på sinnesjukhus, en pojke som mördat deras dotter, ”monstret” Pasqual Pinon med ett extra huvud vid namn Maria. Allting är bara så konstigt och märkligt att man liksom inte vet vad man ska säga. Pinon blir typ kär i sitt extra huvud, Ruth bär omkring på en hattask med ett gipshuvud i och läkaren och hans exfru har en märklig relation där ligger med varandra fast att hon numera typ är hans patient. Hon har också en relation med pojken som är dömd för att ha mördat en flicka och tar sen hem honom till sitt hem där han alltså även mördar hennes dotter.

Först försökte jag lyssna på den (för att kunna sticka samtidigt) men jag fick ge upp rätt snabbt, det här är inte en bok du lyssnar på. Den är konstig, märklig, underlig och sa jag konstig? Det är som en slags 1800-tals freak show blandat med ”artiklarna” i Fibban eller något liknande. Antingen drev P.O. Enquist med alla när han skrev denna bok, eller (mer troligt) så är det återigen ett fall av ”jag är för ointellektuell och fattar ingenting”-litteratur. Bäst tyckte jag om Pinon-berättelsen som f.ö. fanns på riktigt och hade en stor cysta på huvudet (men han kallade den inte Maria eller blev kär i den) Är jag sugen på mer P.O.? Nja, inte direkt. Motbevisa mig gärna.

Förlag: Norstedts (2020, org. 1985)
Utläst: 9 februari 2026
Mitt betyg: 3/5