Etikett: elly griffiths

Den sista utgrävningen

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

Lagom till mitt påsklov damp äntligen messet om att min tur i reservationskön kommit. Nu skulle även jag få läsa den sista boken om Ruth, Nelson och alla de andra och det var med förväntan och nästan lite sorg jag tog mig an boken.

Till bakgrunden hör att jag under åratal hade svårt för deckare. Tills jag läste Flickan under jorden och fattade att jag försökt läsa FEL sorts deckare hela livet. Jag inledde lugnt och tänkte att jag kanske kunde läsa en bok i serien varje sommar eller så men ganska snabbt spårade jag ur och läste typ fyra böcker en sommar istället. Allt gott i livet har ett slut och så även denna serie. Vilket jag ändå tycker är bra för det fortsätter sällan att vara bra när nr 27 i en serie kommer.

I den här delen så hittas ett inmurat skelett under renoveringen av ett kafé. Det visar sig tillhöra en student som försvann för 20 år sedan som hängde i samma kretsar som Cathbad. Misstankarna riktas såklart i första hand mot de som kände henne då och kort efter att hon identifierats försvinner även Cathbad. Judy får såklart inte vara med i utredningen men istället får Nelson låna in en ny polis från Clough, en ung kvinna som verkar försynt men duktig. Ovanpå fallet hotas Ruths institution av nedläggning och hon måste fundera på sin framtid.

Jag tycker att Griffiths fick till ett bra slut. Många trådar som knöts ihop, vi fick återse de bästa karaktärerna en sista gång och det var spännande hela vägen. Jag vill inte säga mycket mer än så eftersom det bara blir en massa spoilers och det blir trist för er som inte läst den ännu. Nu är ju frågan hur man går vidare i livet. Jag kan se ett par alternativ: 1) Läsa om serien 2) Påbörja serien om Harbinder Kaur 3) Resa till Norfolk och titta på saltängar 4) Övertyga mediamänniskor om att de måste filmatisera den här serien. Bidra gärna med fler tips!

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 1 april 2023
Mitt betyg: 4/5

Det låsta rummet

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Den fjortonde och näst sista boken om Ruth och gänget köade jag för rätt länge på biblioteket innan den damp ner. I precis rätt ögonblick dessutom när jag behövde lite bekant tröst och jag slukade den på två dagar.

Boken utspelar sig under pandemin och inledningsvis kände jag lite ”åh nej” över det precis som jag gör med tv-serier som handlar om pandemin. Man är liksom klar med den och vill inte gärna återvända dit. Men så snart jag började läsa så glömde jag bort min skepsis. Pandemin gör att Ruth måste undervisa Kate hemma och samtidigt ha föreläsningar på zoom med sina egna studenter. De kör lite morgonyoga med Cathbad via nätet och så får de en ny trevlig granne som faktiskt är helt overkligt trevlig och Ruth trivs så bra i hennes sällskap. Nelson dyker upp i stugan på saltängarna då han vill ha hjälp med några mystiska självmord och kanske lite sällskap också eftersom Michelle är i deras hemstad. Sen händer det såklart grejer som involverar försvinnanden, covidpositiva personer, oklara relationer och skummisar.

Det vill säga ännu en helt perfekt Ruthbok. Hur ska jag klara mig utan den här mysiga serien i framtiden kan man undra? Samtidigt som jag nog inte vill att det ska bli en Sagan om isfolket-långkörare. Eller, i och för sig har jag inte läst de böckerna så det kanske jag visst vill? Men det är gemytligt, det är anglofilt, det är tjuriga katter, opretentiös matlagning, ljuvliga saltängar och historiska miljöer. Sen får alla tycka vad de vill om Ruth & Nelson, jag gillar dem ihop men är tveksam till om de skulle orka med varandra på heltid? Kanske får jag svaret på det i den allra sista boken som är ute nu i Storbritannien och troligen kommer i höst/vinter hit till Sverige?

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 25 mars 2023
Mitt betyg: 4/5

Tisdagtrion: Över eller under i titeln

Den Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg15 kommentarer

Ugglan och bokens Tisdagstrion handlar om att tipsa om tre böcker på veckans tema och att ta del av andra deltagares tips.

Veckans tema: Över eller under i titeln

Det är tur att man kan söka på bloggen för på rak arm kom jag inte på en enda bok. Tyvärr tycker jag dock att det fungerar dåligt att söka med bloggens sökmotor men bland etiketter gick det bättre! Ala böcker idag har öppnat upp mina ögon för nya genrer/format.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk fullkomligt älskade jag. Trots att jag lyssnade på den! Det var inte som ljudbok utan en radioföljetong och jag blev helt knockad av den. Den gjorde också att jag ändrade inställning till ljudböcker och blev mer positiv efter att ha varit anti så länge.

Överenskommelser av Simona Ahrnstedt var min första romancebok och som jag älskade den. Jag tycker fortfarande att Beatrice är supercool och jag läser alltid varenda bok av Simona så snart jag kan efter att de getts ut.

Flickan under jorden av Elly Griffiths gjorde att jag till sist motvilligt gav med mig om att deckare gick att läsa. Men fortfarande så ska det vara en deckare där karaktären och dess utveckling står i centrum och noir-deckare med skändade kvinnolik går fetbort.

Nattfalkarna (måndagsmikron)

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Varför läste jag den?
Tänk att man kan gilla en bokserie så efter 12 böcker. Det är som att återse en kär gammal vän när det är dags igen att läsa om Ruth, Nelson, Kate, Flint och de andra. Eftersom det här är en serie finns det risk för spoilers nedan.

Vad handlar den om?
I den 13:e boken om Ruth så har hon tack och lov flyttat hem till saltängarna igen. Förhållandet med amerikanen är över och hon har övertagit Phils tjänst på institutionen. Istället har hon fått en ny lite jobbig medarbetare som lägger sig i mer än lovligt när det återigen är dags att hjälpa Nelson lösa ett fall. Den här gången hittar de både ett människolik och ett hundlik och dessutom är en ödslig otäck gård med i leken.

Vad tyckte jag?
Nu när jag äntligen lärt mig att läsa deckare (i alla fall de mer mjuka varianterna) så sitter jag aldrig och grubblar över hur pass trovärdigt fallet är eller om det är en klen plot. Jag bara suger i mig berättelsen, gissar vem som ska placeras på vilken plats och framför allt så älskar jag att läsa om all de gamla vännerna. Du kan ju inte annat än älska Kate och Cathbad, Judy är så genuint fin och t.o.m. Clough dyker upp och säger hej.

Slutet ger mig dock vissa föraningar och jag kan inte riktigt säga vilket håll jag vill att det ska barka åt. Jag tycker ingen lösning på kärleksbekymret egentligen är bra. Gissningsvis vill väl ändå Elly Griffiths komma till ett avslut med serien snart och det känns som det är nära nu. Som tur är har jag ännu inte läst hennes övriga böcker och kanske kommer det ut en fin samlingsbox när serien är slut? Jag kan tänka mig att återvända till Norfolk i framtiden.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 20 november 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

 

 

Tisdagstips: Deckare som går an

Den Av bokdivisioneni Boktips & tipslistor1 kommentar

Några av er sitter säkert fortfarande och läser påskekrim-böcker som ni inte hann klart med i påsk. Jag har aldrig varit så förtjust i deckare men har under årens lopp insett att det ändå finns ett par som jag gillar. Viktigt för mig är att det är intressanta karaktärer, jag väljer karaktärsdrivna böcker framför handlingsdrivna alla gånger. Såklart bör det ju ändå vara lite spännande när det är en deckare. Miljöerna och sammanhanget är viktigt också och bidrar till en mer givande läsupplevelse.

  • Ruth Galloway-serien av Elly Griffiths
    Jag älskar att Ruth bor ute på de vindpinade saltängarna, att hon är arkeolog och att hon har en katt med stark personlighet. Det är inte för fallen jag läser böckerna utan för att få veta vad som nu ska hända i Ruths liv, det är som en lång såpopera eller något.
  • Isle of Lewis-trilogin av Peter May
    Var det någon som sa vindpinad? Den här serien gillade jag mest för att jag har en liten Skottland-fetisch, och dessutom ute på några karga öar – I love it! Ska jag vara ärlig så minns jag inte huvudpersonen, men jag åker gärna till Hebriderna någon gång. Däremot blev jag inte alls lika förtjust i den bok som utspelade sig på en kanadensisk ö.
  • Anki Karlsson-serien av Marianne Cedervall
    Det här är ju en mysdeckare och jag har insett att detta är min ingång till fler deckare och att jag nog har många olika serier att upptäcka. Det roliga med den här serien är att den utspelar sig i samma krokar som min pappas hus på Gotland och jag älskar överhuvudtaget Gotlandstemat. Dessutom gillar jag att det handlar om pensionärer och av någon outgrundlig anledning gillar även ateisten jag kyrkinslagen. Det ger någon sån där Midsummer-bykänsla över det hela antar jag.
  • Stormvakt av Kristina Ohlsson
    Alltså, ja, karga öar eller blåsiga ställen är helt klart min favorit och jag har ju gillat Kristina som person hur länge som helst men inte läst hennes andra deckare innan den här kom. Även här är huvudpersonen Strindberg väldigt intressant att följa och jag ser fram emot att lära känna honom bättre i höst när uppföljaren kommer.

Irrbloss

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Jag gick ju all in på Ruth i somras och avvek från min ”en bok om sommaren”-nivå till att läsa alla åtta böcker jag hade kvar i serien. Sen frångick jag min ”jag läser bara gamla böcker”-nivå och skaffade streamingtjänst. Jag väntade som ett barn på julafton på att den här boken skulle släppas men när den gjorde det så var det snöpligt nog något fel på filen inne hos Bokus play. Men till sist så trillade den in och jag kunde hetsläsa boken.

—–varning för spoilers för dig som inte läst alla böcker i serien———-

Ruth har flyttat ihop med Frank i Cambridge och äntligen fått ett bättre jobb. Men hon kan inte låta bli att sakna Norfolk och saltängarna så när hon blir kontaktad av Nelson för att hjälpa till med ett fall är hon inte storbjuden. Fallet rör en rad mord och det är den anklagade själv som faktiskt kräver att det är just Ruth som ska gräva upp de kroppar han begravt.

Det är inte bara Ruth utan också jag som saknar saltängarna. Och lite för lite Flint får vi. Samtidigt känns det vettigt att Ruth någon gång försöker gå vidare i livet och Cambridge är ju ett mysigt ställe det med. Det är väldigt många personer inblandade i den här boken och det blir lite pusseldeckare över det hela. Men jag älskar att vara tillbaka i Galloway-världen och blir inte det minsta besviken. Eller jo, kanske lite på slutet och så är det brist på arkeologi men det är inte hela världen. Sa jag att jag älskar att vara tillbaka i Norfolk? Nu är frågan hur jag ska klara mig så länge till nästa bok, jag kanske ska undersöka Griffiths andra böcker)

Utläst: 11 november 2020
Mitt betyg: 4/5

Dolt i mörker (måndagsmikron)

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

Varför läste jag den?
Den sista i andra omgången hetsläsning denna sommar. Nu är det två delar kvar att läsa och sen utkommer också del 12 senare i höst!

Vad handlar den om?
I samband med att en excentrisk arkitekt vill bygga en underjordisk lyxrestaurang hittar Ruth människoben i en tunnel under jorden. Benen verkar kokta, som om någon velat äta dem. Judy utreder en hemlös kvinnas försvinnande och det ryktas om att det finns samhällen under jord. Kan det stämma? 

Vad tyckte jag?
Den här boken gillade jag mer än de två tidigare. Vissa trådar lämnas dock lite obesvarade, det är liksom mystiska sidospår som aldrig får någon upplösning. Den största behållningen har jag som alltid av att läsa om karaktärerna. Det är just därför jag fastnade för den här serien som är full av humor och fri från våldsbeskrivningar. När man följt en serie ett tag så blir det såklart lite fånigt om man ser realistiskt på allt som händer men hallå, det här är ju mysdeckare. Tänk bara hur många som dött i Midsummer, byn borde vara utdöd vid det här laget.

Boken slutar med en schysst cliffhanger och jag ser fram emot att få läsa vidare.

Utläst: 5 juli 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

En kvinna i blått (måndagsmikron)

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Varför läste jag den?
Nu hetsläste jag så mycket att jag avslutade delen innan på morgonen och sen direkt kastade mig över nästa. Helt normalt väl?

Vad handlar den om?
En ung kvinna hittas död på en kyrkogård i den religiösa pilgrimsorten Walsingham. Nelson utreder detta och Ruths koppling till det hela är att en gammal studiekamrat till henne sadlat om och blivit präst. Hon befinner sig nu i Walsingham för en utbildning men emottar hotbrev om hur kvinnliga präster är något fel. Kan det finnas någon koppling mellan breven och den döda kvinnan?

Vad tyckte jag?
Även den här delen tyckte jag var lite svagare. Kanske återigen för att det blir för lite arkeologi och för mycket polisdeckare. Sen är det lite ointressant med de religiösa delarna även om jag verkligen gillar att Griffiths slår ett slag för kvinnliga präster. Jag tycker hon är bra på det att lyfta och väva in olika minoriteter eller grupper av människor som kämpar i motvind eller utanförskap. Men själva berättelsen här fångar mig inte lika mycket.

Utläst: 4 juli 2020
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

De öde fälten (måndagsmikron)

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Varför läste jag den?
Ruthfrossa!

Vad handlar den om?
Ett gammalt flygplan med en död pilot hittas på en byggarbetsplats. Ruth upptäcker snart att piloten är placerad i flygplanet efter sin död och han tillhör släkten Blackstock vilka verkar lite mysko. Frank kommer tillbaka för ännu ett tv-program och den nye polisen Tim (som Nelson tog med sig hem från Blackpool för två böcker den) råkar plötsligt bli kär i fel kvinna.

Vad tyckte jag?
Här kommer nog den första boken som jag inte är lika förtjust i. Det blir lite för lite arkeologi och lite väl mycket gammal 50-talsdeckare över det hela eller vad jag ska säga. Jag vet inte riktigt men jag tycker gamle George känns lite fånig helt enkelt. Jag gillar dock fortfarande att läsa om alla karaktärerna och följer deras liv med spänning.

Utläst: 4 juli 2020
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

De utstötta (måndagsmikron)

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

Varför läste jag den?
Hetsläsningen fortsatte…

Vad handlar den om?
Ruth hittar ett skelett som skulle kunna vara mor Krok, eller Jemima Green, en s.k. änglamakerska som var en av de sista att avrättas på 1800-talet. TV är intresserade av fallet och Ruth blir inbjuden att vara med i ett avsnitt av tv-programmet Kvinnor som mördar och lär där känna charmige Frank. Samtidigt utreder Nelson ett fall där en familj har tre barn som alla i tur och ordning dött som småbarn och ovanpå det sker kidnappningar av barn.

Vad tyckte jag?
Det är verkligen många trådar i den här boken och många karaktärer men allt vävs ihop fint. Det jag ogillade i den förra boken löser sig finfint i den här boken. Någon måtta på olycklig kärlek får det väl ändå vara. Jag minns inte riktigt om det var i den här delen eller nästa som jag tycker att Griffiths äntligen släpper Ruths vikthets även om de flesta andra kvinnor hela tiden är gudomligt vackra. Men det är klart, om man själv inte är riktigt nöjd med sitt utseende så framstår nog de flesta andra som väldigt vackra.

Utläst: 28 juni 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format