Den färglöse herr Tazaki

Jag har ju tagit fram de hyllvärmare jag ska läsa men så åkte jag på en förkylning där jag ändå orkar läsa så då väcktes den lille decemberdjävulen i mig och jag tänkte att jag kanske hinner klämma fem böcker till för att nå mitt ursprungliga mål om att starta 2023 med 90 hyllvärmare? (Vilket jag ju fick justera efter att jag upptäckt att jag missat att bokföra fem införskaffade böcker) Så då röck jag helt frankt en bok som inte var med på decembers läslista och läste den. Men jag har ju fortfarande kvar sju böcker på listan så vi får väl se hur det går. Problemet förra året var att jag läste helt frenetiskt men inte bloggade om böckerna direkt så de hann lite fall i glömska hos mig.

I bloggens begynnelse ”upptäckte” jag Murakami och läste och älskade flera av hans böcker. Efter ett massivt intag av hans böcker kom jag av mig och nu har det nästan gått 10 år sedan jag läste honom. Fram tills nu då när jag plockade ner den här från hyllan.

Tsukuru lämnade sin hemstad Nagoya efter gymnasiet för att plugga i Tokyo. Bakom sig lämnade han ett kompisgäng bestående av två killar, Blå och Röd, och två tjejer, Vit och Svart. De lärde känna varandra under ett volontärprojekt och blev snabbt ett tajt gäng. Tsukuru var lite avundsjuk på de andra då han inte hade någon färg i sitt namn (Röd hette t.ex. Rödtall) och han kände aldrig riktigt att han hörde till.

Han åker regelbundet tillbaka till hemstaden och hänger med gänget men en dag är något förändrat. Ingen ringer tillbaka till honom men till sist ringer Blå upp och meddelar att gänget måste bryta med Tsukuru. ”Du fattar nog varför” säger han och Tsukuru svarar chockat ja men i själva verket har han ingen aning.

Tsukuru genomgår en djup depression men repar sig och 16 år senare träffar han en kvinna vid namn Sara. Hon vill gärna vara med honom men känner att hans förflutna hindrar deras relation. På Saras inrådan och med hennes hjälp söker han upp medlemmarna av gänget för att ta reda på varför han egentligen blev utstött.

Jag känner definitivt igen min Murakami. Lite flum, ensamma trånande unga män med sexdrömmar och såklart en skvätt bröst. Däremot inte en enda katt. Tsukurus liv är fruktansvärt ensamt och han vågar inte anknyta till vare sig vänner eller flickvänner. Det är inget annat än ett trauma han gått igenom och som han nu försöker linda upp. Det är inte lika mystiskt som det kan vara i Murakamis världar men Tsukurus drömmar gör att han tvivlar på sig själv och sina egna handlingar i drömmar kontra verklighet.

Det är ett par olösta trådar när jag slår igen boken och den ena köper jag men Haida-storyn greppar jag inte riktigt. Särskilt inte biten om Haidas far och här känner jag att det blir väääldigt filosofiskt och lite segt ett tag. Däremot älskar jag nördandet i stationer och tåglinjer (Tsukuru är ingenjör som bygger tågstationer) även fast inga namn säger mig något. Jag googlar olika japanska skriftspråk och lyssnar på Le mal du pays av Liszt med Lazar Berman. Framförallt, och ”tack vare” att min förkylning gör det möjligt, så slukar jag boken under bara ett par timmar och kan knappt lägga den från mig. Den är inte hans bästa men den var absolut bra och nu borde jag ju faktiskt skaffa Mordet på kommendören-böckerna.

Förlag: Norstedts
Utläst: 13 december 2022
Mitt betyg: 4/5

Tisdagstips: Murakami

Men är det sant? Jag sätter mig här på kvällskvisten för att slänga ihop ett inlägg och den gamla redigeraren är tillbaka! Halleluja! Hoppas att det inte är en bugg för även om jag börjar vänja mig vid den nya så är den mycket mer svårjobbad.

Jag ”upptäckte” Murakami i bloggens begynnelse via ett tips om Norwegian Wood från bloggen En bokcirkel för alla. Det var den första av hans böcker jag läste och sen var jag fast. Ja, han har en lite dassig fixering vid kvinnobröst men utöver det så älskar jag den magiska realismen, hans levande karaktärer och stämningen i hans böcker. Så här skrev jag en gång: ”Hans böcker får mig att känna, fundera, uppleva och beröras.” Jag läste ganska många där i början men sen blev jag lite mätt och nu har jag inte läst någon av hans böcker på flera år men jag har ett par olästa i hyllan och kan tänka mig att läsa om några av favoriterna. Så vilka är de då?

  • Norwegian Wood
    Det var som sagt min första och jag tyckte oerhört mycket om den och jag fäste mig vid karaktärerna. Så här i efterhand när jag läst fler så brukar jag rekommendera den här som en inkörsport för den är faktiskt väldigt normal och omagisk för att vara en Murakami.
  • Fågeln som vrider upp världen
    Min absoluta favorit. Det var någonting med den där brunnen som fortfarande än idag (10 år senare) kan leva kvar i mig. Jag tyckte också oväntat mycket om krigsskildringarna i boken. Om jag läser om någon bok så kommer den här vara först ut.
  • Kafka på stranden
    Här blir det verkligen Murakami-konstigt men på ett bra sätt och en väldigt spännande värld. Det regnar fiskar från himlen och en elaking vill samla kattsjälar. Den lilla stugan som Kafka spenderar tid i och alla böckerna där tycker jag om.
  • 1Q84-trilogin
    En trilogi som fick mig att snegla upp på himlen för att kontrollera antalet månar samt fundera över om det verkligen går att mörda män på det sätt som Aomame gör. Riktigt härligt med en trilogi så att jag fick stanna i världen extra länge.
  • Vad jag pratar om när jag pratar om löpning
    Murakami springer (eller sprang då i alla fall) en mil om dagen och gillar jazz. Det är två saker jag lärde mig av den här boken. Det är ingen regelrätt så här blir du en bättre löpare-bok men däremot en underhållande och inspirerande bok om löpning.

Ska jag vara ärlig så är det här fem av de sex Murakami jag läst men den sjätte (Sputnikälskling) gillade jag inte lika mycket. Men jag har som sagt fortfarande ett par olästa i hyllan och den relativt nya Mordet på kommendören som jag tror mycket på. Oj, vad Murakami-sugen jag blev nu!

Tisdagstips: Tankekrävande läsning

Förra veckan tipsade jag om lättsam, avslappnande läsning och jag är inte direkt särskilt mycket piggare just nu men tänkte ändå tipsa om lite mer krävande läsning vilket ger väldigt mycket när man väl orkar med den! Nu är det inte så jätteofta jag läser den här typen av böcker kanske, det känns som att det är lätt hänt att det hamnar ett par bland hyllvärmarna.

  • Löparna av Olga Tokarczuk
    En bok som jag var tvungen att läsa långsamt och i små doser för att liksom suga på varje del. Boken består liksom av olika delar, händelser och fragment där vissa knyts samman men andra inte och du undrar lite efteråt vad du egentligen läste.
  • 2666 av Roberto Bolaño
    Alltså, herregud, den här boken. Som jag fick tvinga mig igenom den, jag skummade vissa delar där kvinnomord uppräknades och jag blev galen på hur Bolaño broderade ut bihistorier vilka sedan inte hade något syfte för storyn. Märklig räcker inte riktigt för att beskriva den, jag kan inte direkt rekommendera den men ändå kommer jag minnas den för resten av livet.
  • Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami
    Kanske egentligen inte en så jättekomplicerad bok förutom att verkligheten är lös i kanterna och långa detaljerade krigsskildringar. En av mina mest fascinerande läsupplevelser och en av de böcker som verkligen fick mig att hitta tillbaka till bokvärlden efter flera års frånvaro.
  • A Game of Thrones av George R.R. Martin
    Jag har inte läst mycket fantasy men kan tänka mig att fantasyepos lätt tenderar at bli komplicerade eftersom det är nya världar, nya arter och oändliga uppdrag att utföra. Sagan om ringen är faktiskt rätt enkel i jämförelse med den här serien som innehåller så många karaktärer, ränker och vändningar. Men åh så jag älskade böckerna!
  • Wolf Hall av Hilary Mantel
    En bok som var så svårläst att jag faktiskt lade den åt sidan när jag skulle läsa den till en bokcirkel och den står kvar bland mina hyllvärmare ännu. Nu tror jag inte att den är omöjlig men jag tänker att jag måste vara pigg och ha gott om tid för läsningen och de två sakerna inträffar sällan samtidigt numera. 🙂 Men en dag så händer det!

 

Julkalenderbloggstafetten: Lucka 7

I mars 2011 hade jag nyligen upptäckt Murakami. Jag hade läst och älskat Norwegian Wood och ville ha mer. Valet föll på Fågeln som vrider upp världen och jag blev helt knockad. Jag hade aldrig trott att jag skulle uppskatta långa skildringar av krigshistoria vilket jag tydligen gjorde. Jag hade ännu inte hunnit reagera på Murakamis bröstfixering utan gillade verkligen hans magiska realism och intressanta karaktärer. Men det som gjorde allra störst intryck på mig var alla episoder där Toru sitter i brunnen. Jag blev nästintill besatt av tanken på att sitta i en brunn och det kändes som något magiskt och förlösande. Idag har jag ännu inte provat att sitta i en brunn och jag tror inte heller att jag kommer att göra det. Men det är mitt absolut starkaste och förmodligen ett av de mer bisarra läsminnena och jag kan dessutom fortfarande känna det där brunnsittar-suget emellanåt. Så vem vet vad framtiden bjuder på?

Julkalenderbloggstafetten anordnas av Sofies Bokblogg. Gårdagens inlägg hittar du hos Snowglitterbooks och imorgon kommer en sammanfattning av första veckans inlägg hos Sofies bokblogg.

Hett i hyllan: Den färglöse Herr Tazaki

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

När jag fick igång min läsning igen för ca 10 år sedan så minns jag inte längre varför jag hittade fram till Murakami men jag tyckte väldigt mycket om hans böcker och läste flera stycken. Länge var han sedan auto-buy men jag kom av mig med läsningen. Jag tror jag blev lite mätt helt enkelt. I december 2015 beställde jag lite julklappsböcker till barnen och då slank i alla fall Den färglöse Herr Tazaki med. Men det tror jag är den sista jag köpte. Jag känner dock inte att jag gett upp honom helt utan jag vill fortfarande läsa fler av hans böcker.

Så här står det bl.a. om boken hos nätbokhandlarna: ”[Boken visar] på en återgång till den lyriska realism han visade prov på i genombrottsromanen Norwegian Wood”. Just Norwegian Wood var den första Murakami jag läste och den ligger mig extra varmt om hjärtat så det var kul att läsa att den här påminner om den!

 

Hett i hyllan: Elefanten som gick upp i rök

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Vi har tagit klivet in i 2014 och där hittar vi Elefanten som gick upp i rök av Haruki Murakami vilken jag köpte på nätet i februari 2014. Jag hade en period när vissa författare var auto-buy men jag har nog modifierat det till auto-read nu istället. Fast ja, i det här fallet har jag ju inte ens gjort det än. Men så är det ibland, man blir som kär i en författare och sen bara tappar man bort hen! Det här är i alla fall en novellsamling som är fylld av surrealism så den borde ju vara Murakami-bra helt enkelt. Jag ska bara hitta tillbaka till honom! Det här är inte omslaget jag har tyvärr men jag orkar inte fota av boken just nu. Det är i alla fall rätt bok. 🙂

 

 

Efter mörkrets inbrott

efter-morkrets-inbrottTitel: Efter mörkrets inbrott
Författare: Haruki Murakami

Förlag: Norstedts
Sidantal: 237
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2004)

Utläst: 30 juni 2013
Mitt betyg: 3/5

Murakami står på min autoinköplista även om jag inte kastar mig över det inbundna exet så snart det kommer utan gärna väntar på den fina pocketutgåvan. Med denna bok räknat står det nu nio Murakami i min hylla och i vår kommer jag självfallet att införskaffa Elefanten som gick upp i rök också.

Det var precis sex månader sedan som jag läste den här boken men den hamnade i högen läst-men-obloggade-böcker då jag hade så ofantligt många bloggrecensioner att skriva under sommaren. För ett tag sedan plockade jag fram den här boken tillsammans med övriga obloggade och insåg då till min förfäran att jag inte hade den blekaste aning om vad den handlade om. Jag kom inte ihåg en enda person (fast jag hade ju kunnat gissa på någon ung kvinna) utan blev tvungen att läsa från baksidan och då mindes jag fragment från den.

Med hjälp av nämnda baksida och viss bläddring kan jag i all fall berätta att boken utspelar sig under en natt i Tokyo där vi på olika sätt följer två systrar. Genom en TV får vi se återkommande blickar av Eri som ligger i en säng och sover väldigt djupt. Samtidigt befinner sig hennes syster Mari på ett fik där hon träffar på den unge jazzmusikern Takahashi. Lite senare kommer en kvinna och ber henne om hjälp, Takahashi har nämnt att Mari pratar flytande kinesiska och kvinnan behöver tolkhjälp för en skadad kinesisk tjej. Det visar sig att kvinnan är nattportier på ett s.k. lovehotell, ett sjaskigt ställe där folk kan ha otrohetsaffärer eller utnyttja prostituerade. Under hela natten korsas dessa personers vägar och deras hemligheter.

Nu är jag nog tvungen att läsa om den här boken för att kunna ge den ett rättvist omdöme men mot bakgrund av att jag inte ens mindes vad den handlade om så sätter jag den inte främst i Murakamis produktion utan placerar den längst ner på listan tillsammans med Sputnikälskling. Du får definitivt krypa in i den där härliga Murakami-världen men du blir inte fullt tillfredsställd utan vill liksom ha något mer.

Köp på Adlibris eller Bokus

1Q84: tredje boken

Titel: 1Q84: tredje boken
Författare: Haruki Murakami

Förlag: Norstedts
Sidantal: 507
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 2010)

Utläst: 5 augusti 2012
Mitt betyg: 4/5

Jag kunde ju inte hålla mig tills trean ska komma ut på pocket utan jag lånade den avslutande delen på biblioteket helt enkelt.

I tredje delen läggs Ushikawas perspektiv till utöver Aomames och Tengos. Precis som med tvåan så tänker jag inte dra någon handling här heller. Det finns liksom ingen vits med det för det här är tre böcker som ska läsas allihop och i rätt ordning. Tvåan och trean tar vid precis där ettan och tvåan slutar.

Jag är fantastiskt nöjd med denna läsupplevelse och att jag ännu en gång fått en chans att träda in i Murakamis parallella världar. Nöjd är jag också med hur hela historien utvecklar sig och knyts ihop.

Jag har idag funderat över vilka förslag jag ska ta med mig till det stundande bokpratet om 11/22/63. När jag letat så läste jag den här texten hos Hyllan. Ett stycke skrivet om Audrey Niffenegger vilket passar klockrent in på Murakami och jag tar mig friheten att citera:

… så är Audrey Niffenegger riktigt bra på att förankra det där främmande och ”konstiga” i verkligheten så att det inte alls känns särskilt märkligt utan istället helt naturligt. I alla fall jag köper det med hull och hår.

Det är exakt så jag känner när jag läser hans böcker. Ja, jag funderar fortfarande på hur det skulle vara att sitta i en brunn och ja, nu sneglar jag upp mot himlen bara för att kolla antalet månar. Hans böcker får mig att känna, fundera, uppleva och beröras. Ain’t that sweet!

Köp på Adlibris eller Bokus

1Q84: andra boken

Titel: 1Q84: andra boken
Författare: Haruki Murakami

Förlag: Norstedts
Sidantal: 400
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2009)

Utläst: 31 juli 2012
Mitt betyg: 4/5

Jag fortsätter denna resa i världen 1Q84 och är i detta nu väldigt glad över att jag ordnat trean på biblioteket. Jag vill inte skriva så mycket om denna utan konstaterar att jag fortfarande gillar vad jag får. Det är inte segt någonstans utan allting byggs upp precis som jag vill läsa det och nya frågetecken läggs till i takt med att gamla suddas ut.

Köp på Adlibris eller Bokus

1Q84: första boken

Titel: 1Q84: första boken
Författare: Haruki Murakami

Förlag: Norstedts
Sidantal: 451
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2009)

Utläst: 22 juli 2012
Mitt betyg: 4/5

Som jag har väntat på att dessa böcker skulle komma på pocket. Jag införskaffade dem i början av sommaren och väntade på lämpligt tillfälle. När jag började läsa den här så blev jag tvungen att beställa trean på biblioteket, jag misstänkte att jag inte skulle orka vänta till oktober när pocketupplagan släpps. När jag läst ut den fick jag ett litet infall att jag skulle suga på den här karamellen och hålla lite på tvåan. Det infallet varade i alla fall över två böcker och tre dagar…

Jag vill inte säga så mycket mer än att den handlar om Aomame som jobbar som instruktör på en sportklubb och Tengo som jobbar som matematiklärare på en universitetsförberedande skola. På uppdrag av en gammal dam har Aomame en bisyssla där hon mördar män vilka misshandlat eller förgripit sig på kvinnor. Hon använder sig av en speciell teknik som jag blir nyfiken på huruvida den faktiskt fungerar. Tengo har en önskan om att bli romanförfattare och får plötsligt ett uppdrag att skriva om en text vid namn Luftpuppan för att den ska deltaga i en debutanttävling. Bakom texten står en säregen 17-åring flicka med en speciell bakgrund.

Jag är en sucker för Murakami och fortsätter så att vara. Gång på gång ser jag mellan fingrarna med hans hang-ups på bröst och lätt porr och jag sugs åter in i hans härliga surrealistiska världar. Jag fascineras av möjligheterna till de parallella världar eller dimensioner som han målar upp och jag njuter hela vägen igenom av språket. I den här boken kör han vartannat kapitel-perspektiv för de två olika huvudpersonerna och jag brukar störa mig lite på det eftersom det ofta är ett perspektiv jag är mest intresserad av. Här vill jag dock ha lika mycket av både Tengo och Aomame och resultatet av min läsning blir att jag har sjukt svårt att lägga ifrån mig boken.

Köp på Adlibris eller Bokus