Tisdagstips: Murakami

Men är det sant? Jag sätter mig här på kvällskvisten för att slänga ihop ett inlägg och den gamla redigeraren är tillbaka! Halleluja! Hoppas att det inte är en bugg för även om jag börjar vänja mig vid den nya så är den mycket mer svårjobbad.

Jag ”upptäckte” Murakami i bloggens begynnelse via ett tips om Norwegian Wood från bloggen En bokcirkel för alla. Det var den första av hans böcker jag läste och sen var jag fast. Ja, han har en lite dassig fixering vid kvinnobröst men utöver det så älskar jag den magiska realismen, hans levande karaktärer och stämningen i hans böcker. Så här skrev jag en gång: ”Hans böcker får mig att känna, fundera, uppleva och beröras.” Jag läste ganska många där i början men sen blev jag lite mätt och nu har jag inte läst någon av hans böcker på flera år men jag har ett par olästa i hyllan och kan tänka mig att läsa om några av favoriterna. Så vilka är de då?

  • Norwegian Wood
    Det var som sagt min första och jag tyckte oerhört mycket om den och jag fäste mig vid karaktärerna. Så här i efterhand när jag läst fler så brukar jag rekommendera den här som en inkörsport för den är faktiskt väldigt normal och omagisk för att vara en Murakami.
  • Fågeln som vrider upp världen
    Min absoluta favorit. Det var någonting med den där brunnen som fortfarande än idag (10 år senare) kan leva kvar i mig. Jag tyckte också oväntat mycket om krigsskildringarna i boken. Om jag läser om någon bok så kommer den här vara först ut.
  • Kafka på stranden
    Här blir det verkligen Murakami-konstigt men på ett bra sätt och en väldigt spännande värld. Det regnar fiskar från himlen och en elaking vill samla kattsjälar. Den lilla stugan som Kafka spenderar tid i och alla böckerna där tycker jag om.
  • 1Q84-trilogin
    En trilogi som fick mig att snegla upp på himlen för att kontrollera antalet månar samt fundera över om det verkligen går att mörda män på det sätt som Aomame gör. Riktigt härligt med en trilogi så att jag fick stanna i världen extra länge.
  • Vad jag pratar om när jag pratar om löpning
    Murakami springer (eller sprang då i alla fall) en mil om dagen och gillar jazz. Det är två saker jag lärde mig av den här boken. Det är ingen regelrätt så här blir du en bättre löpare-bok men däremot en underhållande och inspirerande bok om löpning.

Ska jag vara ärlig så är det här fem av de sex Murakami jag läst men den sjätte (Sputnikälskling) gillade jag inte lika mycket. Men jag har som sagt fortfarande ett par olästa i hyllan och den relativt nya Mordet på kommendören som jag tror mycket på. Oj, vad Murakami-sugen jag blev nu!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s