Bokmässan 2022 lördag

På lördagsmorgonen hade jag en känsla av att det blev mycket politik och få författare under fredagen men nu när jag i efterhand tittar på vilka seminarier jag gick på så var det ju inte sååå många om politik. Jag inledde ändå lördagen med lite mer politik för att sen mest köra författarsnack.

LÖRdagens seminarier:

Vad är Sverige med Enna Gerin, Göran Greider, Cecilia Garme och Katarina Barrling vilka försökte reda ut vad som är typiskt svenskt. Så här x antal seminarier senare och anteckningslös kan jag faktiskt inte delger er någon ev. slutsats men seminariet ligger på play för den hugade.

Oväntade livsvändningar med Marian Keyes gick jag på mest för att ”alla andra” skulle det och för att jag tänkte att jag kanske skulle ångra mig i efterhand om jag inte gjorde det. Jag har bara läst en enda bok av Keyes men det är just den som hennes nya bygger på. Hur som helst så var hon rolig och energigivande att lyssna på och Ika Johannesson var en utmärkt samtalsledare.

Sydafrika i förändring med Marlene van Niekerk gick jag på av ungefär samma anledning som Keyes. Agaat var superhypad när den kom men jag har ännu inte läst den men borde kanske göra det. Jag tycker det känns lite konstigt att de största sydafrikanska författarnamnen på mässan var vita personer även om jag har förstått att de lyfter viktiga frågor.

Sex, skam och sociala medier i Indien med Aravind Jayan började precis när Niekerk slutade men jag hann med ca hälften. Jag har inte läst Jayan men varit nyfiken sen jag fick nys om hans bok. Så weird bara att de satte honom i K2. Kan inte ha känts kul för honom även om publikmängden hade sett helt ok ut i en av de små salarna.

Avkolonisering och återuppbyggnad blev nästa seminarium efter en seriös och inplanerad lunchpaus. Sylvia Vollenhoven och Tshepo Madlinggozi pratade om att avkolonisera kultur. En minnesvärd fras från Tshepo var att Sydafrika är ett av tre länder i Afrika utan ett namn. Sydafrika är bara en riktning och inget namn menade han.

Livsviktiga frågor med Stina Wollter och Erik Hemmingsson som pratade om sin nya bok Kriget mot kroppen. Jag läste ju Hemmingsson i somras och blev inte superimponerad men Stina är skön och jag tänker att de har en hel del poänger med sin bok. Tjocka (ja, vi ska säga tjock tycker de) människor blir på många sätt mobbade.

Deckare som samhällspegel med Anders Roslund, Malin Persson Giolito och Deon Meyer hoppade jag in på eftersom jag gillar när författare belyser orättvisor och detta var vad det skulle handla om. Jag hade också hört att Malin var rolig att lyssna till men det här seminariet var nog inte riktigt rätt forum för det. För övrigt så har jag inte läst någon av de här författarna heller.

Drömmar och fördomar med Natasha Lester som var dagens sista i raden av författare jag aldrig läst. Jag har sett hennes romaner i sociala medier och tänkt att de kan vara kul att prova. Det var härligt att avsluta dagen med hennes australiska engelska och många skratt.

På lördagskvällen  var vi ett gäng bokbloggare som käkade middag tillsammans och det var roligt att få lära känna många av dem lite mer och extra roligt att få träffa Lotten för första gången efter att vi pratat i så många år genom våra bloggar! Jag avvägde antalet rätter perfekt och blev inte galet mätt denna kväll. 🙂

Läslista:
  • Keyes
  • van Niekerk
  • Tonårspar har kul på allmän plats av Jayan
  • Kriget mot kroppen
  • Persson Giolito
  • Lester
Tankar & lärdomar:
  • Oväntat intressant att lyssna på nya författare som man aldrig har läst.
  • Jag borde verkligen läsa mer och inte bara ägna mig åt att inventera allt jag vill läsa. 🙂

Bokmässan 2022 fredag

Efter att ha ”väntat” i åtta bloggår på att faktiskt åka till bokmässan och väl där upptäckt att det visst var jättekul så fick jag pandemivänta i ytterligare tre år innan jag gjorde mitt andra besök. Liksom förra gången fick jag förmånen att bo tillsammans med två bokmässeproffs på Gothia. Det är så skönt att ha någon att ställa alla dumma frågor till samt be om de bästa hemliga tipsen. Även om jag mindes något litet här och var från 2019.

Då var det tema jämställdhet som verkligen lockade mig och i år var det klimatkrisen och Sydafrika. Jag lusläste programmet hemma och kryssade för allt som lät intressant och väl på plats följde jag delar av mitt eget schema men improviserade också en del. Som brukligt är.

Fredagens seminarier:

Fynd från det förflutna med Johan Theorin, Anna Jansson och Elly Griffiths. De två första har jag aldrig läst utan det var helt och hållet Griffiths jag ville lyssna till. De pratade om arkeologi, öar och mord såklart.

Flyktingpausen som kom av sig med Paulina Neuding, Payam Moula, Kristina Lindquist och Peo Hansen vilka diskuterade svensk flyktingpolitik med ganska skilda ståndpunkter.

Ideologier på övertid med America Vera-Zavala, Andreas Johansson Heinö och Erik Helmersson där den förstnämnda och de två senare hade skilda åsikter om huruvida årets val var ideologiskt, om liberalismen fortfarande behövs och om våra nya ismer är ideologier eller inte.

Glömd historia med Amat Levin som berättade om sin nya bok Svart historia vilken jag köpte i våras men ännu inte läst. Den här boken kan inte få nog med utrymme och det här seminariet var ett av mina måsten.

Belysa kvinnovåld utan att exploatera med Pernilla Ericsson och Simon Hägglund hade jag inte tänkt att gå på men så blev det en lucka i programmet och det är ändå rätt najs i Crimetime-hörnan. En intressant diskussion där de resonerade kring ämnet.

Kristaller och förtrollning av världen med Liv Strömquist, Joel Halldorf, Farshid Jalalvand och Irena Pozar. Jag är lite osäker på vad frågeställningen och slutsatserna egentligen blev i det här seminariet men det var en skön avslutning på dagens program med en hel del skratt och krockar mellan tro, flummeri och vetenskap.

Utöver detta sprang jag också ner på golvet och lyssnade till Maria Soxbo som pratade om sin nya bok Ställ om samt försökte lyssna på ett samtal hos Göteborgs Universitet om en skrift av Elin Wägner om feminism och jordbruk men det var väldigt svårt att höra något på den sistnämnda p.g.a. omgivande tjatter. Jag trillade även in hos Skrivas hörna och lyssnade till Jenny Jägerfeld som pratade på temat Att skriva om svåra saker för barn vilket hon ju gör galant.

På kvällen sedan var det dags för Bokmässan by night vilken först kändes som ett högstadiedisco där vi stod ett gäng runt ett bord och försökte verka coola samtidigt som jag tryckte i mig en böngryta efter att knappt ha ätit något under dagen. Tyvärr blev jag efter den galet supermätt i magen med lite ont i ryggen så jag ville helst sitta ner. När ett gäng drog tidigt och några gick för att kolla på Druid & Zimmerman, vilka jag aldrig hört talas om som den obefintliga P3-lyssnaren jag är, hakade jag på och satte jag mig i en bekväm röd soffa mest för att vila men det var ändå rätt kul att lyssna till dem.

När jag ändå stannat så länge var det dags för ett samtal mellan Fredrik Strage och Annika Norlin som var kul att lyssna till då jag gillar Annika. Sen kom ett samtal med Little Jinder som jag aldrig hört och inte alls blev imponerad av. Men jag ville vänta på Jonas Lundqvist som körde typ fyra låtar och efter det var min kväll slut och jag fick äntligen lägga mig i sängen med min fortfarande proppmätta mage!

Läslista:
  • De Griffithsböcker jag inte läst (dvs inte om Ruth)
  • Theorin
  • Ericsson
  • Levins Svart historia
  • Strömquists Astrologibok
  • Jalalvands Apan och filosofen
  • Soxbos Ställ om 
  • Wägner
  • Jägerfelds serie om Sigge
Tankar & lärdomar:
  • Jag vill bli mer insatt i politik och den ”riktiga världen” genom att hänga med bättre i nyheter och olika samtal.
  • Planera in mat bättre.

De glömda kvinnornas röst

Jag fick den här boken som e-bok av förlaget för snart nio år sedan. Under åren som gått har Dr. Mukwege fortsatt sitt arbete och dessutom hunnit få Nobels fredspris. Det är inte doktorn själv som skrivit boken utan Birger Thureson som är journalist och pingstvän. Det är nämligen pingströrelsen som till stor del ligger bakom Mukweges Panzisjukhus då donationer via dem möjliggjort både delar av doktorns utbildning samt uppbyggnad av verksamheten.

Jag är så fruktansvärt oreligiös att jag måste googla pingströrelsen för att se vad de tycker. De religiösa skillnaderna gentemot andra kristna lägger jag ingen vikt vid men deras åsikter om att homosexualitet är en synd (läs mer här) får mig arg, ledsen och besviken. Trots dessa 1800-tals-åsikter och min inte direkt positiva inställning till missionerande så får jag tillstå att de just i fallet med Panzisjukhuset faktiskt gjort något bra. Idag finns där många andra bidragsgivare också och du behöver absolut inte gå via kyrkan om du själv vill bidra.

En del av boken är vittnesmål från kongolesiska kvinnor som blivit våldtagna av Interahamwe och i de allra flesta fall därefter också utstötta från sina familjer. Kvinnorna berättar själva om övergreppen och vad som hänt därefter. Det är såklart fruktansvärda vittnesmål om helt obegripliga grymheter från milisen men också det här med att kvinnorna ses som förbrukade/orena/värdelösa av släkten och att vissa av männen skäms för att ”dela hustru med Interahamwe”. De blir liksom dubbelt bestraffade och det är fruktansvärt.

Många kvinnor är, trots allt de gått igenom och att vissa är permanent fysiskt förstörda, hoppfulla inför framtiden och Thureson har besökt dem igen tio år efter att den här boken skrevs för att följa upp hur det gått för några vilket han skildrar i De reste sig och gick vidare som jag dock inte läst. De får hjälp med att lära sig läsa, göra hantverk, erbjuds mikrolån etc. så att de ska kunna försörja sig och sina familjer när de lämnar sjukhuset.

Resten av boken består av en intervju med Mukwege samt en kort resumé av Demokratiska Republiken Kongos historia sedan landet koloniserades. Jag har markerat alla avsnitt som rör Kongo i Amat Levins Svart historia för att få en till genomgång av den här historien. Mukwege själv menar att det i grund och botten är ett ekonomiskt krig som pågår eftersom Kongo är ett rikt land med stora naturresurser och att det är många i världen som tjänar på att det råder kaos. Boken verkar inte helt lätt att få tag i idag men det finns nog många andra vägar för dig att sätta dig in i vad som skett, vad som sker och hur vi bäst kan bidra till en ljusare framtid. Läs t.ex. nämnda Svart historia.

Förlag: Libris förlag
Utläst: 18 september 2022
Mitt betyg: 4/5

Girl, Woman, Other

Girl, Woman, Other var ofta på tapeten för ett par år sedan, kanske för att den fått Bookerpriset, och jag som då och då brukar påminna mig själv om att jag bör läsa mer på engelska passade på att köpa den (det här var innan den översattes). Jag har länge velat läsa den men dragit mig eftersom att det på sätt och vis är noveller och jag var rädd att de var tunglästa. Så fel jag hade.

Noveller är fel ord. Det är en bok med tolv olika berättarröster vilka alla ger oss sin egen historia ur sitt perspektiv. Alla flätas inte direkt samma med alla men alla hör ihop i olika små kluster. Alla ger också en bild av över hundra års rasism i Storbritannien. De tolv rösterna är alla kvinnor, eller födda kvinnor, och vi får förutom rasismen en hel del feminism och så en inblick i Storbritanniens hbtqia+ -värld då några av dem hör hemma här.

Språket och formen är helt fantastiska och jag är glad att jag läste den just på engelska då jag inte är säker på att en översättning gör boken rättvisa. Det är nästan som poesi, eller mer som spoken word, och varje kapitel liksom ringlar sig framåt tills det är slut och du inser att du fått ännu en hel livsberättelse serverad som ett vackert paket. Jag har nog aldrig läst något liknande faktiskt. Tungläst är det inte alls även om jag med min gymnasieengelska fastnar på några tjusiga ord här och var. Men den lediga formen gör boken lättläst och lättsmält trots att den avhandlar  så galet mycket varav en hel del tunga ämnen. Det är som att du hoppar runt på några moln och sen när du landar på backen igen så bam, inser du vad du just läst.

Jag blir genast sugen på att läsa allt Bernardine Evaristo någonsin skrivit men när jag kollar hennes bibliografi så inser jag att det är en hel del och både skönlitteratur, facklitteratur och mer akademiska texter. Dessutom har hon skrivit ett gäng pjäser vilka beskrivs som antingen poetic monologue eller experimental verse drama och jag vet inte ens vad det innebär men är beredd att stämpla Girl, Woman, Other som experimental poetic verse monologue och råder dig att genast läsa den.

Förlag: Penguin
Utläst: 16 september 2022
Mitt betyg: 5/5

En smakebit på søndag: Homo Sapienne

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag har tillbringat den andra halvan av veckan med att vara hemma med en förkylning. En ganska lindrig sådan, ni vet en sådan där som man pre-covid hade gått till jobbet med i alla fall. Trots att jag tidigt försökte mota Olle i grind och gick hem redan vid lunchtid i onsdags så höll den i sig men jag tror och hoppas att peaken nåddes igår för hittills idag känns det bättre. Tråkiga bieffekter av förkylningen var att jag fick skjuta på en bokcirkel, meddela återbud till Ellens val-festen hos förlaget samt DNS-a halvmaran.

Positiva bieffekter blev att jag slökollade några tv-serier och filmer samt faktiskt tog mig i kragen och läste en del. Jag fick lite ny energi till mina utmaningar och läste några hyllvärmare. Det är många av mina hyllvärmare från 2013 som är gamla e-böcker vilka jag har på ipaden och jag orkar inte läsa dem i sängen utan helst i soffan. Det är möjigt att jag skulle kunna föra över några till min Letto men sen streamingen gjorde intåg i mitt läsande så har jag knappt använt Letton.

En av böckerna jag avverkade var Homo Sapienne av grönländska Niviaq Korneliussen. Boken handlar om fem ungdomar i Nuuk på Grönland vilka alla är HBTQ-personer vilka är bekanta med varandra. Boken är kort, poetisk och ungdomlig (får jag väl säga som numera medelålders) och smakprovet kommer från första kapitlet där vi följer Fia.

Peter. En man. Tre år. Tusentals planer. Miljoner middagsinbjudningar. Dammsugning och städning som ideligen rusar mot oändlighet. Falska leenden blir fulare. Torra kyssar stelnar som torkad fisk. Dåligt sex ska undvikas. Mina fejkade orgasmer blir mindre och mindre trovärdiga med tiden. Men vi planerar fortfarande.

Dagarna blir mörkare. Tomheten i mig utvidgar sig. Min kärlek smakar inget längre. Min ungdom blir gammal. Det so håller mig vid liv är döende. Mitt liv har blivit slitet, åldrats. Livet. Vilket liv? Mitt hjärta? Det är en maskin.

Allt vi inte sa

Allt vi inte sa var augustis bokcirkelbok i veganbokcirkeln. Boken handlar om tre Stockholmstjejer som alla gått på Handels. Sofia och Amanda är uppväxta i samma by och åkte samtidigt till Stockholm där de ett tag gled ifrån varandra men sedan hittade tillbaka. Under tiden de var isär blev Sofia istället kompis med Caroline, en infödd östermalmstjej men nu umgås de alla tre ihop. Ingen verkar direkt gilla de andra egentligen samtidigt som de inte har någon annan. Vi följer de tre tjejerna omväxlande ur deras perspektiv och sen skiftar boken lite ton mot slutet.

Ingen av karaktärerna är direkt supersympatisk men alla tre brottas med sin egen kamp. Sofia är den enda svarta kvinnan på hennes advokatbyrå och hon måste tampas med fördomar från både sig själv och andra. Caroline hoppade av Handels, flummade runt i Kalifornien och är nu någon slags östermalmshippieinfluencer med världens sämsta självförtroende. Amanda har en stor tragedi bakom sig och tampas med demoner och olika ohälsosamma försök att dämpa dem.

Fast att jag är ganska långt ifrån de här tre tjejerna livsmässigt så gillar jag boken. Språket är väldigt ärligt, stundtals rått men också humoristiskt. Mest gillar jag att få ta del av Sofias tankar kring all den vardagsrasism hon utsätts för. Det är också Sofias partier som är de allra roligaste och mest fyndiga. Det som drar ner mitt betyg är slutet. Jag gillar det inte. Inte på grund av vad som händer (eller, såklart gillar jag inte det heller) utan för att jag tycker att det som sker liksom gör om hela boken till något annat än en modern relationsroman och det blir lite för mycket. Jag fattar att vi inte bara kunde följa deras liv fram till liksom ingenting och jag har egentligen inget eget förslag så kanske ska jag bara hålla tyst? Däremot så kommer jag definitivt att läsa mer av Osman om hon skriver mer i framtiden!

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 13 augusti 2022
Mitt betyg: 3/5

Läsplanering september 2022

Som vanligt har jag en miljard böcker på min lista som utgår ifrån en perfekt veklighet där jag lyckas läsa massor. I realiteten kommer jag förhoppningsvis läsa en handfull, ligga efter i mina utmaningar och samtidigt våndas över att jag inte hinner brodera på mitt jättebroderi vilket jag hade hoppats bli klar med i vinter. Varför har jag så många intressen och så lite fritid kan man undra?

Förutom den här listan skulle jag kanske velat läsa några böcker inför bokmässan men det får nog bli åt andra hållet istället att jag blir inspirerad av författare och sen läser dem i efterhand. Självfallet ska jag också hinna med allt annat som ni hör om hela tiden: springa & lyfta skrot men som ”tur” är så har jag redan bevistat september månads konserter. Istället ska jag på Ellens val-fest vilket ska bli kul.

  • Girl, Woman, Other av Bernardine Evaristo (hyllvärmare/bokcirkelbok)
  • Kris av Karin Boye (bokcirkelbok)
  • Bländverk (hyllvärmare)
  • De glömda kvinnornas röst : doktor Denis Mukwege och kampen för människovärde i krigets Kongo av Birger Thureson (hyllvärmare)
  • Time Song av Julia Blackburn (hyllvärmare)
  • Ellens val: Förbjuden längtan av Elvira Ashby
  • Homo Sapienne av Nivaq Korneliussen (hyllvärmare/Vidga vyerna – även fast Grönland inte är ett eget land)
  • Ett gäng böcker till Barnboksprat

En smakebit på søndag: Girl, Woman, Other

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jobbveckan har varit tuff med väldigt hög sjukfrånvaro så vi har fått hjälpas åt med klasserna. En fördel med det är att jag i alla fall lärt mig namnet på fler ettor än bara mina egna! Vi jobbade sent med konferens en dag också så jag har varit väldigt trött och lagt mig tidigt. Trots detta har jag lyckats hålla i träningen även om det bara blev två löppass men jag fick ihop 18 km igår vilket var det sista långpasset innan halvmaran. Jag har bytt träningsprogram på gymmet också och kör ett överkroppsprogram nu för att spara lite på benen och det betyder tre istället för två dagar på gymmet. Å andra sidan har passen varit relativt korta strax under timmen.

Både fredag och lördag innebar konserter vilket är kul men särskilt fredagens konsert på en stimmig bar var jobbig för min trötta hjärna. Lördagens konsert hölls faktiskt i en kyrka och det blev väldigt bra ljud och lite lugnare miljö där. Det var ingen kyrklig grej utan bara en helt vanlig rockkonsert fast i en kyrka. Läsningen har verkligen legat nere på sistone och vore det inte för att jag lyssnar på ljudbok när jag åker till jobbet så skulle bokintaget vara typ noll. Imorse tog jag mig dock i kragen och satte igång med Girl, Woman, Other som jag gillade direkt. Som jag skrev igår har jag varit rädd att den skulle vara tungläst men det var den inte. Däremot är den lite speciellt skriven. Vi får följa 12 olika karaktärer och den första är Amma, en medelålders svart kvinna som är bl.a. teaterregissör och pjäsförfattare.

at times like this Amma misses Dominique, who long ago absconded to America

they should be sharing her breakthrough career moment together

they met in the eighties at an audition for a feature film set in a women’s prison (what else?)

both were disillusioned at being put up for parts such as slave, servant, prostitute, nanny or crim

and still not getting the job

Just nu i september 2022


Forna Kulturkollo har en efterlevande utmaning – Just nu – där man den första lördagen i månaden helt enkelt delar med sig av vad man läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter just nu.

Just nu läser jag Girl, Woman, Other av Bernardine Evaristo. Eller jag måste verkligen börja då jag ska bokcirkla den om 10 dagar och jag läser så lite just nu. Men jag inbillar mig att den är tungläst så därför orkar jag aldrig börja.

Just nu tittar jag nån gång ibland på Vera. Såg ett avsnitt av den senaste säsongen förra helgen när jag var trött efter vandringen och sen har jag sett en snutt av avsnitt två när jag ätit middag några dagar i veckan. Jag aktar mig fortfarande för att sätta igång något seriöst tv-tittande för jag har inte tid med det just nu.

Just nu lyssnar jag på nyaste Ellens val och har faktiskt anmält mig till en Ellens val-fest hos förlaget här snart!

Just nu längtar jag efter bokmässan såklart. Även om jag får spunk på deras värdelösa hemsida!

De f.d. kulturkollare som fortfarande svarar på Just nu-enkäten är LindaAnnaHelena och Ulrica. Titta gärna in hos dem och alla andra som svarar på de här frågorna idag!

Månadssummering augusti 2022

Läsningen i augusti blev ganska speciell på så vis att jag först kämpade med Wolf Hall i kanske två veckor i början av månaden. Sen klämde jag typ två böcker på lördagen innan jag började jobba och när väl jobbet satt igång lyssnade jag på en ljudbok i hela två veckor. Det var allt.

Missförstå mig rätt, jag tyckte mycket om Wolf Hall men den var inte snabbläst. Och jag anser mig själv både ha relativt goda engelskkunskaper samt vara en snabbläsare. När jobbet startade så var det fullt ös från start. Jag har börjat om med en ny etta i år och de är jättefina men det tar lång tid att förbereda lektionerna när få läser och skriver, jag blir extra trött av att hålla låda under så lång tid på lektionerna och dessutom har vi nya läromedel i tre ämnen vilka jag måste sätta mig in i.

Nu i helgen var jag och vandrade på Sörmlandsleden med en kompis. Vi gick tre etapper vilka skulle vara ca 30 km tillsammans, telefonen säger dock att vi gick 42 men det tror jag inte riktigt på, även om vi gick fel några gånger.  Jag har även varit på tre konserter, kollat på tre olika parkteaternföreställningar, bokcirklat och hållit igång träningen hyfsat. Jag är väl inte superredo för den annalkande halvmaran men får ta den som ett träningspass så ska det nog gå bra. Men det har helt enkelt inte blivit så mycket lästid och ännu mindre bloggtid.

Det jag läst har dock varit bra. Jag hade en gedigen läslista men vissa föll bort pga att vi flyttade fram en cirkel och några rec.ex. kom lite sent. Jag har påbörjat två till av böckerna från läsplaneringen men inte kommit så långt i dem. Nu inser jag att jag måste sätta fart med bokcirkelböckerna jag skjutit på!

Månadens bästa: Wolf Hall
Ändå så fascinerande läsning!

Månadens tyngsta: Wolf Hall
Som sagt, tungläst. Och alla heter Thomas!

Månadens rakaste: Eva ur spillrorna
Hade svårt att hitta rätt ord här men den var liksom så rakt på sak, naken och avskalad men ändå grym och berörande.

Månadens mysigaste: Sanningen om ostrondykerskan
Caroline gör det igen. Hon har imponerat tre gånger på raken nu och jag måste läsa hennes äldre alster.

Lästa böcker augusti 2022:

  • Wolf Hall av Hilary Mantel
  • Eva ur spillrorna av Ananda Devi
  • Allt vi inte sa av Sara Osman
  • En mystisk typ i Farsta centrum av Kalle Holmqvist
  • Sanningen om ostrondykerskan av Caroline Säfstrand

BÖCKER

Totalt antal lästa böcker: 5
Svenska/engelska: 4 / 1
Fysisk bok/e-bok/ljudbok: 3 / 1 / 1

Barnböcker (0-12): 1
Ungdomsböcker (13+): 0
Fackböcker: 0
Skönlitteratur: 4

Ursprung

Hyllvärmare: 1
Bokhylleböcker: 1
Nyinkommet: 0
Omläsning: 0
Streamingböcker: 2
Biblioteksböcker: 0
Lånat: 1
Radioföljetong: 0
Rec.ex: 0

FÖRFATTARE

Totalt antal lästa författare: 5
Kvinnor/män/icke-binär: 4 / 1 / 0

GEOGRAFI

Antal böcker per världsdel:

  • Afrika: 1
  • Asien: 0
  • Europa: 4
  • Nordamerika: 0
  • Sydamerika: 0
  • Oceanien: 0

Antal böcker per land:

  • Mauritius: 1
  • Storbritannien: 1
  • Sverige: 3