Tuktans ljuva år (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Mars månads bokcirkelbok hos Stäppvargarna blev den här. Vi har ju rotationsdiktatur när det gäller att välja böcker vilket gör att man får läsa en hel del man kanske inte alls tänkt sig. Superkul!

Vad handlar den om?
På baksidan står det att berättaren heter Eva men jag uppfattade aldrig det. Hon är inledningsvis 14 år och går på internatskola i Schweiz. Berättaren är gammal när hon återberättar sitt liv så boken är en ganska flyktig berättelse om livet på internatskola med nedslag i olika detaljer. Berättelsen fortsätter även fram till nutid men fokus är på internatåren. Det är flickor med frånvarande familjer, det är rivalitet, relationer, regler och vuxenblivande. Det är känslor som aldrig får komma fram och det är mycket ensamhet och längtan.

Vad tyckte jag?
Jag hade aldrig ens hört talas om Jaeggy men har sedermera lärt mig att hon är född i Schweiz, själv har gått på internat och numera bor i Italien. Boken är endast 110 sidor lång vilket var fantastiskt då jag haft en enorm lässvacka av både tidsbrist och personliga skäl under hela vårterminen. När jag bläddrar i den nu så tänker jag just att den är full av levande moment men den är samtidigt så sval och distanserad. Vi kommer aldrig berättaren riktigt nära och boken lämnar inga djupare spår hos mig även om jag tycker den är märklig, förunderlig och intressant när jag läser den. Det finns mycket under ytan som dock fläktar förbi lite för lätt. Alla meningar är väldigt korta och formen ger såklart tyngd åt berättelsen eftersom den består av minnesfragment men förmodligen är det också det som gör att den inte riktigt når in under huden på mig.

Förlag: Nilsson förlag
Utläst:
28 mars 2022
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

En smakebit på søndag: Scener ur hjärtat

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag kan inte klaga på den här veckan direkt då den innehållit hela fem lediga dagar. De två jobbdagarna höll jag bl.a. ca 20 utvecklingssamtal och även om det är svettigt inför dem så är det i stort sett alltid väldigt trevligt att få en pratstund tillsammans med föräldrar och elever. Nu är det bara två veckor kvar innan mina små fågelungar knuffas ur boet för att flyga vidare mot mellanstadiet!

Mina lediga dagar inledde jag med att träna så hårt på gymmet att jag haft jordens träningsvärk under resten av veckan. Idag står ett liknande pass på schemat så det blir nog ett par plågodagar till. Jag tränar efter ett program där jag lyfter tungt i fyra veckor medan femte (denna) veckan är en bodybuildingvecka med lättare vikter men fler reps och annorlunda övningar. Jag föredrar tunga skivstångslyft framför det här plågeriet alla gånger. 🙂 Förutom att träna så har jag besökt Kulturhuset och sett en krogshow fast som lunch-soppteater som hette Ginger. Den var på besök från Örebro och handlade om både mobbing och myter som vi rödhåriga möter. Den var väldigt kul, om än lite tragisk emellanåt, och jag rekommenderar den verkligen.

Sen så har jag faktiskt, kors i taket, läst! Jag inledde med att läsa Sarek då jag ville belöna mig själv med något lättläst, därpå läste jag ut Scener ur hjärtat och nästa dag klämde jag Ett eget rum vilken också bokcirklades på puben The Old Brewer (Stockholm) som jag varmt rekommenderar. Jag åt vegansk fish & chips och min ”fisk” bestod av bananblomma. Det var första gången jag åt det och det var gott!

Av alla dessa böcker har jag valt en smakbit från Scener ur hjärtat. Den är aktuell nu eftersom det ju är Stockholm+50-möte på gång här. Varje gång jag läser en bok som handlar om klimat, feminism, rasism etc. så blir jag taggad, vill lära mig mer och irriterad på omvärlden som aldrig agerar. Så även med denna även om det också är en väldigt personlig berättelse om livet med barn med npf-diagnoser.

I det citerade stycket så är Malena, Svante och Greta och träffar Kevin Anderson (en brittisk klimatforskare) och hans kollega Isak Stoddard på Institutionen för geovetenskaper, CEMUS, på Uppsala universitet och det är Kevin som pratar.

I snart 30 år har vi vetat allt vi behöver veta om klimatförändringar men under hela den tiden har vi valt att inte göra någonting åt problemen. Inte ens progressiva länder som Sverige har gjort någonting: om man räknar in flyg, sjöfart och varor som produceras utomlands så ligger Sveriges utsläpp kvar på samma nivå som är 1992 då FN:s första klimatmöte hölls i Rio. Istället har vi låtit ekonomer styra våra beslut. Vi lurar alla att tro att vi gör det vi behöver men faktum är att inget industrialiserat land i världen gör någonting som ens påminner om det som krävs. Det finns ett fantastisk svenskt ord för det: swindlee.

Svindleri, rättar Isak.

Utmaningar 2022 – tillägg

Photo by Glenn Carstens-Peters on Unsplash

Utmaning Rensa bokhyllan – tillägg

Jag vet inte varför jag aldrig tänker på mina allra nyaste böcker när jag skapar utmaningar. Eller, såklart vill jag helst bli av med de äldsta och det är bara vissa som jag räknar som just hyllvärmare. De andra får heta bokhylleböcker ett år innan de blir gamla nog att kallas hyllvärmare. Men allihop står ju ändå i min bokhylla för olästa böcker och alla som förblir olästa vid årets slut kommer onekligen att läggas till det totala antalet olästa böcker inför nästa år.

Nu när jag varit så duktig och läst två nyinkomna böcker så kände jag mig genast tvungen att justera min utmaning lite så att de också räknas. Men de får bli ett bonustillägg. För om jag ska komma ner i 90 hyllvärmare inför 2023 som är mitt mål så är det fortfarande böcker införskaffade 2013-2021 som jag måste läsa, MEN, det blir ju ändå ett antal färre böcker som så småningom hamnar i hyllvärmarkategorin om jag även läser ifrån de allra nyaste. Så numera ser min utmaning ut så här där bonusböckerna liksom räknas utöver de övriga 33 men ändå räknas.

Läs 33 böcker ur min egen bokhylla!
- läs 9 st hyllvärmare (inköpta 2013)
- läs 24 st övriga hyllvärmare (inköpta 2014-2020) eller bokhylleböcker (inköpta 2021)
- bonus: läs x st nyinkomna böcker

Sarek

Jag gissar att jag fick nys om Sarek på Instagram och jag blev direkt lockad eftersom den handlade om fjällvandring. Förra helgen var det Stockholms bokhelg och då gick jag och lyssnade till Ulf Kvensler som tillsammans med Helena Dahlgren pratade om Norrland, research, skrivande och mycket annat. Jag passade även på att inhandla deras böcker såklart.

Man kan ju tro att jag är en riktig fjällvandrarräv när jag säger att bokens tema lockade mig men sanningen att säga så är jag mest fjällvandrare i teorin. I årskurs 6 åkte hela klassen till Grövelsjön för att vandra lite men att kalla det för fjällvandring är nog att ta i. För ett gäng år sen när barnen var halvsmå åkte vi till Jokmokk där sambon hade en kompis. Under ledsagning av honom tog vi en minitur någonstans i krokarna runt Kvikkjokk och klättrade uppför Vallespiken som i alla fall var 1322 m.ö.h. Jag har fiskpinneminne men nu när jag ser på kartan så tror jag minsann att vi såg bort till Sarek. Vi tältade en natt, jag glömde att ta med brödet och barnen fick äta kall palt och var helt utmattade när vi kom tillbaka till bygden. Så jag sålde nog inte in fjällvandring så jättebra till dem.

Själv hatar jag mygg vilka dock älskar mig men när man väl kom förbi trädgränsen och slapp myggen så var det ju makalöst vackert och härligt. För några år sedan sprang jag en halvmara i Sälen och även det var väldigt mysigt. Så det finns en del av mig som delvis drömmer om fjällvandring men mitt praktiska bekväma jag stretar emot. Jag har dock en kompis som när liknande drömmar och är mer driftig så vi har i teorin planerat en resa om några år. Vi får väl se! Men nu kanske du inte var här för att läsa om mig utan boken.

Anna, hennes pojkvän Henrik och deras kompis Milena åker varje sommar till fjällen för att vandra. I år skjuter de på resan till september och Milena frågar om hennes nya kille Jacob får följa med. Anna är tveksam men säger ändå ja. På tåget upp mot Abisko så föreslår Jacob att de ska vandra i Sarek istället. En betydligt mer krävande vandring som de egentligen inte är utrustade för men av olika anledningar går alla med på förändringen. Anna tycker att hon känner igen Jacob och funderar på om hon inte sett honom i något av de brottsmål hon deltagit i när hon suttit ting. Hon försöker att researcha saken men mobiltäckningen är inte till hennes fördel. tillsammans beger de sig inåt en Sarek på en resa som inte kommer att utvecklas så som någon av dem hoppats på…

Boken kategoriseras som psykologisk thriller och det är en bra beskrivning. Det är spännande, du börjar att tvivla på saker någonstans halvvägs och du tvivlar fortfarande när boken är slut. Ulf själv sa att många tyckte att han hade ett öppet slut och på ett sätt har han det men på ett annat inte. Allt klaras liksom inte upp till 100 % vilket jag gillar. Oftast föredrar jag karaktärsdrivna böcker och du kommer inte supernära karaktärerna här men å andra sidan så är just det till bokens fördel i slutändan. Jag fullkomligt älskar alla beskrivningar av fjällen, vandringen och allt kokande av choklad och vadande genom forsar. Bokens skeenden till trots så blir jag faktiskt vansinnigt sugen på att fjällvandra och som tur är läser min potentiella fjällvandrarkompis också den här boken just nu. 😉

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 26 maj 2022
Mitt betyg: 4/5

Den lilla blomsterhandeln vid havet (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag behövde något fluffigt att lyssna på. Blev nyfiken på tredje delen i den här serien men tänkte att jag skulle ta dem i ordning.

Vad handlar den om?
Poppy tillbringade ofta sina somrar hos mormor i St Felix i Cornwall tills en händelse gjorde att hon aldrig mer ville återvända. När mormor dör får hon dock ärva hennes blomsterhandel och motvilligt tar sig Poppy an uppgiften. Ett litet aber är att hon hatar blommor men som tur är får hon hjälp av  den excentriske floristen Amber och faktiskt mer eller mindre hela St Felix.

Vad tyckte jag?
Well, fluff de sa, fluff det var helt enkelt. Så jag fick precis vad jag önskade mig. En mysig miljö med ett trevligt persongalleri, romanser, lite spänning, lite mystik och några hundar. Och så lite svärta som ju behövs för att balansera upp den här typen av böcker. Men, jag tycker att Poppys relation med Ash känns konstig, jag förstår inte riktigt varför broderierna är så viktiga och den hade kunnat sluta lite tidigare.

Och titeln hörni? Jag har faktiskt inte ens vetat vad boken hette under tiden jag lyssnade på den, när någon frågade så visade jag bara omslaget och sa att det var fluff. Men varför måååste de heta ”den lilla whatsoever”. Den här borde ju ha hetat Daisy Chain såklart. hur som helst tyckte jag om den och kan tänka mig att lyssna vidare för att få hänga lite till i fiktiva St Felix.

Förlag: Lavender Lit
Utläst:
6 maj 2022
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

En smakebit på søndag: Knäböj

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har varit helt ok. Vi har haft det sista nationella provet med eleverna så nu är det sluträttning som gäller nästa vecka. Jag träffade några av medlemmarna i den feministiska bokcirkeln där vi diskuterade Irena Pozars Backlashen men också en hel del annat. Träningen har varit fullt acceptabel och jag har faktiskt läst litegrann.

Jag har verkligen kommit in i Knäböj vilken jag pausade ett tag. Inte pga att jag ogillade den utan det var hela tiden något annat som pockade på min lästid. Men jag älskar den verkligen! Sara skriver så bra och intressant om både träning, klass och feminism. Hon blandar filosofi, litteratur och vetenskap på ett högst läsvärt sätt.

Så som jag tränar när jag tränar tyngdlyftning använder jag nästan varenda muskel i kroppen i varje lyft. Där min rygg tidigare var en en tunn, vit yta där ingenting rörde sig finns nu kraftiga muskler, längs med sidorna, upp mot nacken. De finns där, inte för att jag tränar isolerande övningar (i alla fall inte något att tala om), utan för att jag dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år ställt mig vid skivstången och upprepat samma rörelser. Med tiden har min teknik blivit bättre så att jag har kunnat belasta mer. Och så enkelt är det att bli starkare. Det handlar verkligen bara om tålamod och tid.

Den vita tigern

Aprils bokcirkelbok med min gamla trotjänarcirkel Stäppvargarna var Den vita tigern. Jag började läsa den här på ett tåg och somnade hela tiden. Kanske för att det inledande kapitlet är lite speciellt skrivet och ger oss bakgrundsinformationen om huvudpersonen Balram. Eller, bara för att jag snart inte kan läsa med mina linser i längre då ögonen inte samarbetar utan jag läser bäst hemma med linserna vilandes i linsburken. Optikern och jag enades dock senast om att jag ännu inte behöver läsglasögon. 🙂

Balram är en ung indisk pojke som växer upp i byn Laxmangarh den delen av Indien som kallas Mörkret. D.v.s. den fattiga delen. Precis som så många andra pojkar tas han ur skolan väldigt tidigt för att istället arbeta och hjälpa till att försörja familjen. En dag lyckas han tjata till sig arbete som andrechaufför åt en rik jordägare i byn. Snart avancerar han, med hjälp av fula metoder, till förstechaufför och får följa med sin husbonde till Delhi där han möter rikedomar i överflöd parallellt med de fattigas undre värld.

Vid mitt andra försök att läsa den här boken kunde jag knappt lägga den ifrån mig. Läsningen bara flöt på och jag läste den i två sittningar med bara en natts sömn däremellan. Balram är berättaren och det är både roligt, lärorikt och fasansfullt att följa hans göranden och hans bild av Indien. Jag kan inte påstå att Adiga tecknar en särskilt vacker bild av sitt land. Det är familjer som skinnar andra familjer när de begär hemgifter, det är korruption och extrema klasskillnader. Det är också kackerlackor, fötter med oklippta naglar och tänder röda av paantuggande.

Ofta i en bok så finns det något vackert som motvikt till alla eländen. Även om Balram gläds åt yppande kvinnobröst och en och annan whisky så finns det liksom inget sådant vackert i berättelsen. Balrams liv blir, så långt fram som vi får följa honom, en framgångssaga när det gäller entreprenörsskap och klassresor. Men det är väldigt stora uppoffringar som görs för att han ska komma dit.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör boken bra men trots att mitt förnuftiga jag tycker att den är lite märkligt skriven så har den ett fantastisk flow. Balram är kanske ingen hedersknyffel men han väcker sympatier och det är underhållande, trots all tragik, att följa honom. Det var en bra bokcirkelbok också och diskussionerna räckte igenom hela middagen vilken såklart intogs på Holy Cow där vi frossade i naanbröd och kryddstarka grytor.

Förlag: Brombergs
Utläst: 23 april 2022
Mitt betyg: 4/5

Läsplanering maj 2022

Som jag redan skrivit så är det lite segt just nu. Bättre sent än aldrig med en läsplanering dock! Planeringen blir liksom förra månaden mer utav en tipslista till mig själv utöver bokcirkelböckerna. Jag har inte ens börjat med min hyllvärmarutmaning men stoppar in en av dem från utmaningslistan så får vi se hur det går med det. Jag har lite svårt att hitta läsron och -orken och den tid jag trott mig kunna ägna åt läsning på den dagliga jobbpendlingen går nu istället till att lyssna på ljudböcker (eftersom mina ögon inte orkar läsa) och det blir sällan de böcker som jag tycker att jag borde läsa. Eller alltså, det blir ju inga av de böckerna som står i min bokhylla helt enkelt.

Maj har redan innehållit en konsert och ett författarsamtal och det ska bli ytterligare en konsert, två bokcirklar och en Stockholms bokhelg innan det blir juni. Egentligen skulle det varit tre bokcirklar men jag fick en krock i schemat och hinner inte med en av träffarna. Och jag som hade sålt in Maryse Condés Célanire till den träffen för att beta av både hyllvärmare och världsläsning. Känner jag mig själv rätt kommer jag nu inte prioritera den på egen hand för tillfället.

När det gäller Stockholms bokhelg så muttrar jag en del över deras odugliga hemsida så just nu sitter jag och försöker rita upp ett eget program i excel med de punkter jag är nyfiken på. Några saker är definitivt spikade medan lusten och geografin kanske får styra andra val.

  • Backlashen av Irena Pozar (bokcirkelbok)
  • Ett eget rum av Virginia Woolf (bokhyllebok/bokcirkelbok)
  • Asfaltsänglar av Johanna Holmström (hyllvärmare)
  • Den omättliga vägen av Ben Okri (påbörjad/Vidga vyerna)
  • Knäböj av Sara Martinsson (påbörjad/bokhyllebok)
  • Time Song av Julia Blackburn (påbörjad/bokhyllebok)
  • Svart historia av Amat Levin
  • några rec.ex. Barnboksprat

Månadssummering april 2022

Läsningen fortsätter att gå så trögt, så trögt. Nu har jag orkat börja träna i alla fall och då känner jag mig pigg men väl hemma sen så blir jag bara segare och segare. Den här helgen har jag varit maxseg och sovit dödslänge men kanske är det efterdyningarna från två späckade helger. Jag har åtminstone hittat en vilja att läsa och blogga men det gäller ju att få till det i praktiken också. Men ett litet steg framåt är det nog ändå.

April innehöll inte mindre än fyra konserter, två teaterföreställningar, två bokcirklar och ett påsklov så det var en bra månad på många andra plan. Och det bästa var att jag som sagt kom igång med gymmandet igen. Löpningen påbörjade jag lite tidigare men den sker i högst blygsam omfattning just nu och jag är sugen på att få till det lite bättre. Men jag tar det lugnt då kroppen verkar vilja det och jag är klok nog att lyssna på den.

Månadens bästa: Den vita tigern
En lite annorlunda berättelse som växer på dig och ger en mörk fast ändå underhållande bild av Indien.

Månadens mest efterlängtade : Hundparken
Jag har längtat så länge efter att läsa Oksanen men förstod redan på förhand att just den här inte var hennes starkaste. Den var bra men lite seg emellanåt.

Lästa böcker april 2022:

  • Hundparken av Sofi Oksanen
  • Brev till mannen av Bianca Kronlöf
  • Den vita tigern av Aravind Adiga
  • Hjalmar hjärnspöke av Ebba Dagsdotter

BÖCKER

Totalt antal lästa böcker: 4
Svenska/engelska: 4 / 0
Fysisk bok/e-bok/ljudbok: 4 / 1 / 0

Barnböcker (0-12): 1
Ungdomsböcker (13+): 0
Fackböcker: 1
Skönlitteratur: 2

Ursprung

Hyllvärmare: 0
Bokhylleböcker: 1
Nyinkommet: 0
Omläsning: 0
Streamingböcker: 1
Biblioteksböcker: 1
Lånat: 0
Radioföljetong: 0
Rec.ex: 1

FÖRFATTARE

Totalt antal lästa författare: 4
Kvinnor/män/icke-binär: 3 / 1 / 0

GEOGRAFI

Antal böcker per världsdel:

  • Afrika: 0
  • Asien: 1
  • Europa: 3
  • Nordamerika: 0
  • Sydamerika: 0
  • Oceanien: 0

Antal böcker per land:

  • Finland: 1
  • Indien: 1
  • Sverige: 2

En smakebit på søndag: Backlashen

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Efter två intensiva helger har den här varit betydligt mer obokad. Jag sov nio timmar igår och det var nog evigheter sen. Min vana trogen drömde jag helt bisarra drömmar, jag drömmer ofta väldigt mycket och man undrar ju ibland vad hjärnan sysslar med. Å andra sidan vet jag ju att den har fullt upp på alla plan just nu så den har definitivt mycket att sortera.

Förutom att bara vara hemma och slöa så var jag och lyssnade på Irena Pozar i samtal med Ida Östensson igår. Boken hade jag redan köpt då vi ska bokcirkla om den i veckan. Jag har påbörjat den och den är väldigt lättläst även om ämnet inte är lättsamt. Irena skriver om hur hon efter att metoo-rörelsen briserat tror att nu är dagen kommer när den feministiska revolutionen äntligen är här och lika löner har kommit för att stanna, kvinnor och män är på riktigt lika mycket värda och våldtäkt är fel i allas ögon. Men, nej:

Framåt våren stod det ingenting om våldtäkter, trakasserier och sexism på löpsedlarna. Istället möttes jag av viktminskningstips, ”dolda sjukdomar” och lönelistor när jag gick förbi ICA. Det var nästan som att ingenting hade hänt. Det pratades fortfarande om metoo, men det hade återigen blivit upp till engagerande kvinnor att föra kampen. Intresset från medierna och männen hade svalnat.