Love in a Fallen City

Sista boken ut ifrån kursen Postkoloniala litteraturstudier är novellsamlingen Love in a Fallen City. Vi läste titelnovellen under kursen men jag ville gärna läsa klart hela boken även om det dröjde ett tag.

Eileen Chang föddes 1920 och alla novellerna utspelar sig någonstans runt 30- och 40-talet i Hong Kong eller Shanghai. Alla har också en slags medelklass eller f.d. överklass i fokus och då är inte superrika men har likväl ett gäng hembiträden och dylikt anställda. I förordet läser jag att det var en sådan familj Chang själv kom ifrån där hennes gammelfarfar var rik men hennes far var mer intresserad av att röka opium, ha älskarinnor och emellanåt misshandla fru och barn.

Alla noveller handlar om kärlek, eller brist på kärlek, eller fel kärlek eller the things we do for love. Ta Weilong t.ex. som blir kär i George men han är inte kär i henne men vill gärna ha tillgång till hennes fasters rikedom. Då väljer Weilong till sist att prostituera sig för att få gifta sig med honom och försörja honom resten av livet. Sen har vi Ch’i-ch’iao som tvingas gifta sig med en sjuk krympling och inte får några pengar alls från hans släkt när han och hans föräldrar dött. Därefter får hon sina bägge barn att bli opiummissbrukare och hindrar dem från lyckliga äktenskap.

Alla noveller är inte olyckliga och miserabla men de flesta innehåller nog en hel del tragik på olika sätt. Det är familjen som väljer vem du ska gifta dig med och det är mer än en affärsuppgörelse än att det handlar om kärlek. Chang har ett väldigt fint öga för detaljer i hemmen och kläder och även fast novellerna handlar om tunga saker så är allt serverat på ett liksom sprött och delikat språk. Det ligger en filmisk, scenisk känsla över dem. Hon använder mycket färger i sina beskrivningar och benämner noggrant de kinesiska flickornas olika hudtoner på ett sätt som jag gissar var viktigt då.

Weilong followed the road down the mountain. The sun was already sinking in the west, and reds, purples, and yellows mingled in florid profusion behind the hills, like a picture on a cigar box. The hot sun had baked the banana trees and the palms till they were dry, yellow, and wispy, lika tobacco leaves. In the south, the sun sets quickly, and dusks lasts just a moment. The sun had not yet set, but far down the road, where the trees and haze blurred into a smooth greenish black, a crescent moon appeared.

Her short skirt ended above her knees, and her legs were light and nimble, as delicately made as wooden legs in a shop window; her skin was as smooth and glistening as freshly planed and oiled wood.

För mig som inte är särskilt inkörd i de kinesiska släktbenämningarna blev det ibland lite svårt att veta vem det var som avsågs när några av karaktärerna refererades till som Fourth Mistress eller Sixth Young Lady men andra gånger användes deras namn. Den filmiska känslan är vacker men gör det hela en aningen distanserat och ingen av novellerna kommer att leva kvar hos mig särskilt länge men ändå rekommenderar jag boken för ett stycke tidstypiska och finstämda intressanta noveller.

Förlag: Penguin Classics
Utläst: 14 juli 2021
Mitt betyg: 3/5

Brevnoveller

Brevnoveller är ett slags koncept där noveller lagom stora att skicka i ett brev ges ut. Jag har lite svårt att avgöra i dagsläget om projektet är levande eller inte men som det ser ut på hemsidan så finns det 22 st noveller publicerade. Bland författarna finns t.ex. Jonas Karlsson, Anneli Jordahl och Elise Karlsson.

För egen del så kom brevnoveller till mig genom att jag vann fyra stycken på numera avsomnade bloggen Mimmimaries böcker i januari 2013. Jag är ingen frekvent novelläsare men när jag förra året företog mig att läsa en hyllvärmare per månad så kom dessa brevnoveller väl till pass.

Begreppen av Mats Kempe
I den här novellen möter vi en man som ska på utvecklingssamtal på förskolan med sin dotter. Han verkar tycka att det är något som är annorlunda med henne medan personalen tycker att det inte är något. Jag greppar inte riktigt vad författare vill få fram men jag gillar hur novellen är skriven och tyckte om att läsa den.
Utläst: 31 mars 2019
Mitt betyg: 4/5

Riktiga flickors manifest av My Vingren
Den här novellen är skriven ungefär som ett manifest med en rad olika små påståenden/anekdoter om hur en kvinna är/tänker/agerar i olika situationer. Det är som röster från en rad olika kvinnor som får komma till tals. Det står faktiskt i slutet av novellen att den här har framförts som spoken word och det förklarar formen mycket väl. Jag tyckte den var ok och texten kommer nog till sin rätt bättre vid ett framförande.
Utläst:
 31 augusti 2019
Mitt betyg: 3/5

Nära ögat av Sara Mannheimer
En ganska märklig berättelse som inleds och avlutas med flygande kor och däremellan någon som ska vara hos frisören om tjugotre minuter och trettio sekunder men sedan kommer för sent just tjugotre minuter och trettio sekunder. Den verkar handla om slumpen, att precis lyckas undfly saker samt att längta efter sådant man inte hinner med. Jag greppade den inte.
Utläst: 30 september 2019
Mitt betyg: 3/5

Ronny, hästen, myten och legenden av Eric Ericsson
Om de andra var märkliga så tar den här priset när det gäller handlingen. Fast den var lättast att förstå. En kille råkar skjuta en svan och tar hem svanen och äter upp den. Insprängt mellan den berättelsen kommer olika stycken där berättaren reflekterar över olika saker som har med SL (Storstockholms lokaltrafik) att göra; högtalarutrop, automatsspärrar och duvor. Fast på ett besynnerligt poetiskt sätt.
Utläst: 13 december 2019
Mitt betyg: 3/5

Summa summarum så var det här en brokig samling ganska udda, eller kanske konstnärliga, noveller som alla drog åt poesihållet. Jag brottas ju fortfarande med att försöka förstå mig på poesi och uppskattar i nuläget Lucia Berlins noveller långt mer än de här. Men de är ju mer som miniromaner och romaner förstår jag mig på. Oftast.

Handbok för städerskor

Jag hade två halvt utlästa böcker från min feministiska bokcirkel och det här var den andra och sista. Vi diskuterade den i februari men sen tog det ett bra tag innan den blev utläst. Både för att jag hade lässvackor och mycket annat på läsagendan men faktiskt också för att det är en bok som tjänar på att intas i små tuggor.

Handbok för städerskor är en novellsamling och den bok som gav Lucia Berlin ett genombrott faktiskt först 11 år efter hennes död. Vissa av novellerna anknyter till varandra och jag gissar att det är mer eller mindre hela Lucia Berlins eget liv som porträtteras i novellerna. Kanske inte varenda detalj såklart men jag skulle bli förvånad om hon inte suttit på just de tvättomaterna hon skriver om eller dragits med missbruk och en skev familj. Vad jag förstår så flyttade hon ofta och bodde i olika delar av USA samt Mexiko och Chile under sin livstid och det är också här de olika novellerna utspelar sig.

Lucia Berlin har en förmåga att på väldigt få sidor öppna upp en hel värld och dra in dig i den. Närvaron är total från min sida. När varje novell tar slut så känns det nästan som jag läst en hel bok om det lilla som precis hände. Några få gånger finns där någon liten twist men allt som oftast slutar det bara. Lucia Berlin liksom lyfter på locket och låter oss kika in en stund och sen är det över.

Perspektiv är en intressant skriven novell  som delvis berättas genom att berättaren berättar hur hon skulle skriva en novell. Hon börjar med att fundera kring att det är lättare att ta till sig en berättelse skriven i tredje än första person.

Jag menar, om jag bara presenterade kvinnan jag håller på att skriva om nu med…

”Jag är en ensamstående kvinna som snart är sextio år gammal. Jag arbetar på en läkarmottagning. Jag åker buss hem. Varje lördag tvättar jag kläder och sedan handlar jag på Luckys och köper med söndagens Chronicle hem.” Då skulle ni säga: Men lägg av.

Men min novell börjar med: ”Varje söndag efter tvättomaten och ett besök i mataffären, köpte hon söndagens Chronicle.” Och så kommer ni att lyssna på alla de tvångsmässigt noggranna och trista små detaljerna i den här kvinnans, i Henriettas liv bara för att det är skrivet i tredje person.

och sen rätt vad det är så har hon ändå skrivit en liten novell om den här Henrietta. Alltså det är så enkelt och kunde bli klumpigt men blir istället genialiskt.

En annan novell som jag tycker mycket om är Toda luna, todo año om en amerikansk änka som är spansklärare och åker på semester till Mexiko och lär känna några mexikanska dykare och finner lite kärlek. Det är så vackert hur hon får leva upp och blomma ut.

Ett helt liv ryms i den här novellsamlingen som innehåller både kärlek, hopp, glädje och humor men också mycket sorg, missbruk, fängelsevistelser och fattigdom. Jag läste den här boken som e-bok men kan tänka mig att köpa ett ex för att då och då gå och bläddra i den och läsa om några noveller och jag är glad att jag läste ut den fastän det tog sin lilla tid. Rekommenderas!

Utläst: 31 oktober 2020
Mitt betyg: 4/5

Recitatif

Recitatif ingår i en ask med nobelprisbelönade noveller från Novellix som jag fick i bokcirkel-julklappsbokbyte i december 2018. Det var faktiskt min första läsning av Toni Morrison och tydligen hennes enda publicerade novell. Bilden gör den inte riktigt rättvisa då den är väldigt snygg med guldränder på.

I Recitatif så möter vi två unga flickor, Twyla och Roberta som möts på ett barnhem. Den ena har en mamma som gillar att dansa, den andra har en mamma som är sjuk. Den ena är svart och den andra är vit men på baksidan står det att vi aldrig får veta vem som är vem. Jag inser dock att jag bestämde mig för vem som var vem under läsningens gång så jag måste nog läsa om den med andra ögon. Flickorna möts igen som vuxna men då kommer ras och klass i vägen för det som en gång var deras vänskap.

Jag tyckte om den här novellen. Den rymde väldigt mycket på ett snyggt sätt och jag gillade verkligen språket. Jag måste absolut läsa mer av henne framöver!

Utläst: 31 augusti 2020
Mitt betyg: 4/5

Efter balen

Med bokcirkeln Stäppvargarna har vi de senaste åren kört bokbyte, Secret Santa eller dylikt. I januari 2018 fick jag därför hem Efter balen i brevlådan. Jag hade aldrig läst Tolstoj så det var ett roligt val. Tanken var nog att jag skulle få något som var snabbläst eftersom det är allmänt känt att jag har lite för mycket att läsa. 🙂

Varning! Jag kommer att spoila typ hela handlingen i stycket här under.


Efter balen handlar om Ivan Vasiljevitj som för några åhörare berättar en historia från sin ungdom. Den inleds med ljuv musik och kärlek till en ung kvinna men slutar sen i hård musik, piskor och misshandel. Mannen, tillika översten, som misshandlar en fånge är ingen mindre än pappan till Ivans kärlek. Ivan klarar inte av att skilja dottern från sin pappa och kärleken dör ut.


Jodå, det finns väl en anledning till att de gamla ryska författarna lever kvar än idag. I den här lilla novellen ryms kärlek, våld, krigets fasor och sorg. Jag var inte superimponerad efter första genomläsningen men inser att det faktiskt finns en hel del stora tankar på de här få sidorna. Jag läser på baksidan att novellen var tänkt som en protest mot mänsklig grymhet men att den publicerades först efter Tolstojs död. Jag hoppas någon gång orka ta mig igenom hans längre verk, jag gillade trots allt Dostojevskij för 30 år sen men numera finns det så mycket som pockar på min lästid.

Utläst: 5 januari 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Jag ser allt du gör

Julis enda bokcirkelbok blev denna. Den är bara 218 sidor (123 som e-bok) och jag misstänkte att den skulle vara snabbläst så jag började inte läsa den förrän dagen innan cirkeln. Då läste jag en novell. Sen läste jag fyra på kvällen och resterande tre morgonen därpå.

Vi började lyssna på Annika Norlin i det här hushållet för några år sedan och jag uppskattar hennes musik. Jag har förstått att hon är en väldigt bra textförfattare men så var det ju det här med mig och låttexter. Vi har aldrig riktigt hittat varandra utom i enstaka fall. Jag nöjer mig oftast med att gilla helheten, hur folk sjunger och så sjunger jag med i nån mening här och var. Dikter är inte heller min tekopp men noveller och romaner är det. Jag hade ändå tänkt läsa den så det var kul när den blev nästa bokcirkelbok!

Det är alltså åtta noveller i samlingen och de spänner över ganska skilda ämnen. Det är mycket allvar så som psykisk ohälsa, mänskliga trauman, sorg och skeva världsfenomen. Men också humor och lättsammare toner som när det handlar om filmklubben eller punkbandet. Allihop är fängslande och väldigt lättlästa. Jag håller ju precis på att läsa färdigt Lucia Berlins Handbok för städerskor parallellt och det är inte riktigt samma extrema närvarokänsla i de här novellerna. De är lite mer flyktiga betraktelser men rymmer ändå ofantligt mycket av livet och alla dess komponenter.

Ett genomgående tema är att novellernas ”jag” tycker att hen har ett mediokert utseende och inte duger. Det finns också många gånger en känsla av avighet och att inte riktigt höra till fast jag tycker ändå att karaktärerna tar/gör sig en plats. Sen finns där såklart en dos av barrskog, älvar och ”låt dom epa” när någon klagar på ungdomar som åker runt i sina epa-traktorer. Jag läser gärna mer i bokform av Annika Norlin i framtiden.

Utläst: 28 juli 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Dear life

dear-life_e-bokTitel: Dear life
Författare: Alice Munro

Förlag: Random House
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2012

Utläst: 31 december 2013
Mitt betyg: 4/5

Det var såklart Anna på och dagarna går… som inspirerade mig till att läsa denna genom att ordna en fantastisk novellcirkel på facebook. Tyvärr läste jag inte i den takten som behövdes men jag var med och diskuterade ett par åtminstone. Sent omsider läste jag så slutligen färdigt denna novellsamling.

Novellerna handlar om en rad olika saker och den jag minns bäst är nog Gravel om den lilla flickan som dör. I övrigt minns jag dem litegrann när jag bläddrar igenom dem men det är inte så att jag aktivt kommer ihåg dem. Jag har redan skrivit mina tankar om Munro i inlägget Munromania så därför citerar jag mig själv:

En Munro-novell är ingenting att läsa i små stycken på de dryga 8 min min bussresa tar varje morgon och kväll. De är heller ingenting att läsa när man är trött eller stressad. Nej, de ska helt enkelt l ä s a s. Jag vill sitta i min fåtölj och veta att jag är ostörd, det ska vara tyst omkring mig och jag ska fokusera på texten. Den ska sugas på, som en gammaldags hård karamell, och många rader ska läsas många gånger om.

Jag skrev också att det var bra att cirkla om hennes noveller för det fanns ofta många frågetecken och det gav väldigt mycket att diskutera dem. Av Anna vann jag också Tiggarflickan och det ska bli intressant att läsa den för att se om min bild förändras.

Köp på Adlibris (pocket) eller Bokus (e-bok)