Vinternoveller

Jag hittade den här boken i lokala bokskåpet nu i januari i år och det kändes som ett fynd efter att ha sett alla hylla den unisont.

För dig som missat den så består den av tre noveller där den första är allra starkast och används tydligen i undervisningen på många norska gymnasier. Den skildrar en liten flicka och hennes mamma vilka har det väldigt knapert. Flickan kissar på sig och det är vinter och kallt ute. De har precis gett alldeles för mycket pengar till en tiggare och nu har de inte råd att ta bussen hem men mamman är rädd att flickan får blåskatarr om hon ska gå hem i de blöta trosorna. De går förbi ett köpcentrum och mamman har egentligen inte råd att köpa nya trosor så hon prövar att pilla bort larmet medan hennes dotter storögt undrar vad hon gör.

Den andra novellen handlar om en alkoholist som ska få besök av sin sexåriga son och den sista om en storasyster som försöker ta sina småsyskon till ett bättre ställe. Båda de här är också svinbra.

Oj och wow. Det är inte människor som sitter högst upp i samhällets pyramid det här. Inte heller allra längst ner men långt ner, de tillhör en underklass och lever i ett slags socialt utanförskap. Fattigdom, alkoholism, att bli ung förälder eller få ta för mycket ansvar som tonårigt storasyskon. Rishøi är verkligen så fenomenal som alla säger. Det är få ord men så galet mycket känslor och jag känner med karaktärerna. Det lilla hon skriver räcker för att ge en fullskalig bild av deras liv, situation, hopp och tankar. Hon är precis lika bra på novellskrivande som Lucia Berlin och jag ska definitivt läsa Stargate!

Förlag: Flo förlag
Utläst: 13 februari 2023
Mitt betyg: 5/5

Tiggarflickan

Nio år efter att jag vann den här boken hos Anna på Och dagarna går… så blev den äntligen läst. Och tur var väl det för som jag gillade den!

Den saluförs som en novellsamling men alla noveller handlar om Rose och vi får följa henne genom livet via små nedslag här och var i kronologisk ordning. Rose växer upp med sin styvmamma, halvbror och pappa i Hanratty, Ontario i Kanada. Det är en fattig stadsdel de bor i och staden har en tydlig skiljelinje mellan den rikare och fattigare sidan. I skolan går det bra och Rose får stipendium till college och gör sedermera en klassresa där hon inleder en relation med en rik miljonär. Hon känner sig obekväm i hans hem men skäms samtidigt för sitt eget när de besöker föräldrarna. Förutom klassaspekten handlar det också en hel del om sexualitet och familjerelationer.

Jag tycker som sagt att boken är mer som en roman även om jag köper att det inte finns en enda handling. Alla noveller är ruskigt bra och jag älskar språket och alla små detaljer överallt. Det är svårt att sätta ord på men handlar liksom om vad Munro väljer att berätta i historien. Hon är klar och koncis med ett enkelt språk men ändå är det så fantastiskt levande. Det här är definitivt en värdig och begriplig nobelpristagare. Jag har tidigare läst Dear life och läser gärna mer Munro i framtiden.

Förlag: Bokförlaget Atlas
Utläst: 29 december 2022
Mitt betyg: 5/5

Bländverk – en skräckantologi

För nio år sedan fick jag den här novellsamlingen från förlaget och på den tiden sa jag aldrig nej till en gratis bok plus att jag gillar en del skräck. Nu stod den på listan över 2013 års hyllvärmare som jag bestämt mig för att läsa och i september blev det äntligen av.

Det är 13 olika författare och 15 noveller i boken. De varierar både i längd och kvalitet men nästan alla handlar om zombier även om de inte alltid kallas det. Eftersom jag så lätt glömmer vad jag läst skrev jag en kort notis och satte ett betyg efter varje novell. Det här var mina fyra favoriter som alla fick en fyra i betyg:

Sådana som jag av Kristoffer Leandoer
Om en man som är så rädd för att bli hemlös och papperslös och konstant drömmer om det. En dag tappar han sina nycklar under en joggingtur och plötsligt har han hamnat i sin värsta mardröm.
Kommentar: Suggestiv stämningen i den här novellen och snyggt hur det ena missödet efter det andra leder huvudpersonen längre och längre in i sin mardröm.

Efter stängningsdags av Anna Kerubi
Om magiska onda böcker, en bibliotekarie och en flyktingpojke
Kommentar: Jag gillade verkligen språket och hur kan man inte gilla en novell som utspelar sig mestadels i ett bibliotek!

Sakaraja 14:12 av Jason Meredith
Om zombier på ett äldreboende.
Kommentar: Bra stämning och spänning i den här och den höll hela vägen.

Barnvakten av Sofie Trinh Johansson
Om en gravid tonårsflicka som sitter barnvakt åt en creepy mystisk unge. Och var är egentligen hans lillasyster?
Kommentar: Jag fick lite Onda dockan-vibbar av den här fast att pojken var levande.

Av övriga noveller fick sju stycken en trea i betyg och fyra stycken en tvåa. Många hade bra beståndsdelar men kanske var lite för korta och med abrupta eller förutsägbara slut. Boken verkar inte gå att få tag i längre när jag googlar men efter den här har det kommit flera andra novellsamlingar där många heter Svarta sagor. Två sådana har jag också bland mina hyllvärmare.

Förlag: Swedish Zombie
Utläst: 30 september 2022
Mitt betyg: 3/5

Jiroekonomi (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Den sista av de noveller jag valde ifrån en kompis julkalender. Jag tyckte den verkade intressant.

Vad handlar den om?
Om en japansk sushirestaurang som är superkänd och har tre Michelinstjärnor fastän att den är mikroskopiskt liten. Åkestam funderar kring varför Jiro (som ägaren heter) inte väljer att expandera när han trots allt ha restaurangen som sitt levebröd och inte sin hobby. Och vad skulle hända med samhället om vi alla tänkte som Jiro? Måste vi ha en ständig tillväxt där vi effektiviserar allt?

Vad tyckte jag?
Intressant! Om det finns något som heter filosofiska ekonomistudier så kan nog den här novellen platsa här. Men jag behöver läsa den igen, lite mer långsamt den här gången för att verkligen reflektera. Blir ännu mer nyfiken nu på Feministfällan av Åkestam som jag har i bokhyllan.

 

Förlag: Novellix
Utläst:
28 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Ett nytt Atlantis (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag har länge velat läsa Le Guin och när en kompis som haft Novellix-julkalender ville dela med sig så valde jag bl.a. den här.

Vad handlar den om?
En kvinna lever i något av en 1984-stat i USA. På väg hem från en vecka i vildmarken berättar en man på bussen att en ny kontinent är på väg upp ur haven och att de gamla troligtvis kommer att sjunka. När hon kommer hem överraskas hon av att hennes man blivit frisläppt från ett arbetsläger. FBI buggar deras hem och de har typ olagliga möten med andra intellektuella och pratar bl.a. om solcellsprototyper som de forskat fram och hoppas på. Insprängt finns också en annan berättelse om några lyktvarelser som jag inte riktigt fattar om det är fantasi, dåtid, nutid eller framtid. Alltså ja, det är ju sci-fi men det behöver inte betyda obegripligt.

Vad tyckte jag?
Jag kände att jag blev snuvad på Atlantis-storyn såvida inte de här lyktvarelserna befinner sig där men jag får mer bilden av att de är någon slags rymdvarelser, eller så är de människorna? De bitar som utspelar sig i lägenheten är mer lättbegripliga med en totalitär stat där intellektuella förföljs och små roliga detaljer som att äktenskap inte är tillåtet medan gruppsex påbjuds. Varför vet jag dock inte, för att sprida generna bättre kanske?

Jag tycker det finns två typer av noveller, de som är som en hel berättelse fastän bara på några få sidor (Lucia Berlin är grym på detta!) och så de som ska ha den här twisten och det lite mystiska och obegripliga och i mitt fall så blir det alltför ofta bara just obegripligt då. Det blir för mycket poesi liksom där jag måste gissa vad författaren vill säga. Jag villl dock fortfarande läsa mer av Le Guin och tar gärna emot tips på exakt vad jag bör läsa!

Förlag: Novellix
Utläst:
28 december 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Lappin och Lapinova (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag har bara läst Mrs Dalloway av Woolf men tyckte mycket om den och ville gärna läsa mer. I hyllan står också Ett eget rum och väntar.

Vad handlar den om?
Ett par som gifter sig. Hon tycker att hennes man ser ut som en kanin när han rynkar på näsan och börjar kalla honom kung Lappin (lapin är franska för kanin men han var inte riktigt en fransk kanin och bunny lät inte bra tyckte hon). Sedan blir hon drottning Lapinova och de lever väldigt lyckligt ända fram till den dag när han plötsligt inte är någon Lappin utan bara en helt vanlig Ernest.

Vad tyckte jag?
Jag gissar att novellen skildrar ett helt vanligt äktenskap med nyförälskelse och paradis som sedan övergår i tristess och den där en gång så speciella personen är bara trist och tråkig i dina ögon. Nu måste det ju inte bli så i ett förhållande men visst händer det ofta. Även om man jobbar på sin relation så får man aldrig tillbaka der där fjärilsfladdret i magen. Å andra sidan föredrar jag det mer vardagliga förhållandet men det kanske inte Woolf gjorde? Novellen gillade jag i alla fall!

Förlag: Novellix
Utläst:
27 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Krysantemum (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
December har kommit att handla om att beta av så mycket som möjligt ur min egen hylla så därför blir det bl.a.ett novellrace. Det här är den sista novellen från asken Nobelnoveller nr 2 vilken jag fick i ett bokcirkeljulklappsbokbyte för några år sedan.

Vad handlar den om?
Elisa älskar och vårdar sina krysantemumodlingar på ranchen där hon bor med sin man. En dag kommer en man förbi i en gammal prärievagn och undrar om hon behöver hjälp med att laga grytor eller slipa saxar. När hon säger nej så frågar han om han kan få några krysantemumskott till en kvinna längre ner på vägen. Elisa säger ja och blir alldeles upprymd och fylld av livslust och något annat. En liten händelse senare på eftermiddagen släcker allt som en gång väcktes.

Vad tyckte jag?
Jag är inte riktigt säker på vad den här novellen faktiskt handlar om. Blir hon så glad för att någon visar intresse för hennes blommor? Blir hon tänd av det? Det står att ”bysten svällde passionerat” medan hon stod på knä i rabatten och grävde upp skott åt honom. Det kan ju tolkas lite hur som helst men när man är riktigt glad och uppspelt så andas man ju också sådär ytligt att ”bysten sväller”. Trots att jag inte riktigt förstår den så gillar jag den för jag tycker om Steinbecks sätt att skriva. Hans miljöbeskrivningar är så nätta och levandegör texten ut att bli det minsta långrandiga.

Förlag: Novellix
Utläst:
7 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

En familjemiddag (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
December har kommit att handla om att beta av så mycket som möjligt ur min egen hylla så därför blir det bl.a. ett novellrace. Den här ingår i asken Nobelnoveller nr 2 vilken jag fick i ett bokcirkeljulklappsbokbyte för några år sedan.

Vad handlar den om?
En son och dotter kommer och hälsar på sin pappa någonstans i Japan. Mamman är död sedan hon några år tidigare ätit felaktigt tillagad fugufisk. Pappans företag har nyligen gått i konkurs och skammen gjorde att hans kollega tog hela familjen med sig in i döden. Den här pappan uppträder märkligt kyligt och bjuder på fisk till middag. Varför har han egentligen kallat hem sina barn?

Vad tyckte jag?
En lättläst och ganska kort novell som lämnar läsaren med en oviss känsla om vad som egentligen pågått. Bokens upplägg insinuerar att pappan tillagade fugufisk men vi får aldrig säkert veta. Jag gillar Ishiguro och hans sätt att skriva och den här lilla novellen rekommenderas absolut!

Förlag: Novellix
Utläst:
6 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Hunger och siden (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
December har kommit att handla om att beta av så mycket som möjligt ur min egen hylla så därför blir det bl.a. ett novellrace. Den här ingår i asken Nobelnoveller nr 2 vilken jag fick i ett bokcirkeljulklappsbokbyte (du får låna ordet när du kör hänga gubbe nästa gång) för några år sedan.

Vad handlar den om?
Herta Müller skriver om Ceaușescus Rumänien  och den kontroll som härskade. Ett tag var det, som så ofta, skamfyllt att bli opassande gravid men plötlsigt kom någon på att man kunde sälja barnen utomlands och vips var det plötsligt en ära att bli gravid. Det gjorde inget om du var en ung flicka, klassföreståndadrna uppmuntrade till graviditet och så snart barnet var fött kunde det lämnas till barn hem och flickan fortsätta sin skolgång.

Hon skriver också om svälten och hur folket köade för att köpa ”kött” i form av  frysta klumpar med fötter, huvuden, vingar och halsar från höns vilka man lagt i vatten och fryst ihop. Västvärldens föremål var statussymboler och man kunde köpa tomma västliga förpackningar eller färglada plastpåsar på loppmarknad för att skylta med eller pynta sitt hem.

Vad tyckte jag?
Som alltid när jag läser litteratur som skildrar förtryck blir jag beklämd och förfärad över hur avskyvärd denna värld emellanåt har varit, fortfarande är och högst troligen kommer att fortsätta vara. Samtidigt blir jag också lite glad över att jag utbildar mig själv då vi genom att lära oss om historiens alla vidrigheter har en bättre chans att se tecknen och kämpa emot i nutiden och framtiden.

Förlag: Novellix
Utläst:
3 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Love in a Fallen City

Sista boken ut ifrån kursen Postkoloniala litteraturstudier är novellsamlingen Love in a Fallen City. Vi läste titelnovellen under kursen men jag ville gärna läsa klart hela boken även om det dröjde ett tag.

Eileen Chang föddes 1920 och alla novellerna utspelar sig någonstans runt 30- och 40-talet i Hong Kong eller Shanghai. Alla har också en slags medelklass eller f.d. överklass i fokus och då är inte superrika men har likväl ett gäng hembiträden och dylikt anställda. I förordet läser jag att det var en sådan familj Chang själv kom ifrån där hennes gammelfarfar var rik men hennes far var mer intresserad av att röka opium, ha älskarinnor och emellanåt misshandla fru och barn.

Alla noveller handlar om kärlek, eller brist på kärlek, eller fel kärlek eller the things we do for love. Ta Weilong t.ex. som blir kär i George men han är inte kär i henne men vill gärna ha tillgång till hennes fasters rikedom. Då väljer Weilong till sist att prostituera sig för att få gifta sig med honom och försörja honom resten av livet. Sen har vi Ch’i-ch’iao som tvingas gifta sig med en sjuk krympling och inte får några pengar alls från hans släkt när han och hans föräldrar dött. Därefter får hon sina bägge barn att bli opiummissbrukare och hindrar dem från lyckliga äktenskap.

Alla noveller är inte olyckliga och miserabla men de flesta innehåller nog en hel del tragik på olika sätt. Det är familjen som väljer vem du ska gifta dig med och det är mer än en affärsuppgörelse än att det handlar om kärlek. Chang har ett väldigt fint öga för detaljer i hemmen och kläder och även fast novellerna handlar om tunga saker så är allt serverat på ett liksom sprött och delikat språk. Det ligger en filmisk, scenisk känsla över dem. Hon använder mycket färger i sina beskrivningar och benämner noggrant de kinesiska flickornas olika hudtoner på ett sätt som jag gissar var viktigt då.

Weilong followed the road down the mountain. The sun was already sinking in the west, and reds, purples, and yellows mingled in florid profusion behind the hills, like a picture on a cigar box. The hot sun had baked the banana trees and the palms till they were dry, yellow, and wispy, lika tobacco leaves. In the south, the sun sets quickly, and dusks lasts just a moment. The sun had not yet set, but far down the road, where the trees and haze blurred into a smooth greenish black, a crescent moon appeared.

Her short skirt ended above her knees, and her legs were light and nimble, as delicately made as wooden legs in a shop window; her skin was as smooth and glistening as freshly planed and oiled wood.

För mig som inte är särskilt inkörd i de kinesiska släktbenämningarna blev det ibland lite svårt att veta vem det var som avsågs när några av karaktärerna refererades till som Fourth Mistress eller Sixth Young Lady men andra gånger användes deras namn. Den filmiska känslan är vacker men gör det hela en aningen distanserat och ingen av novellerna kommer att leva kvar hos mig särskilt länge men ändå rekommenderar jag boken för ett stycke tidstypiska och finstämda intressanta noveller.

Förlag: Penguin Classics
Utläst: 14 juli 2021
Mitt betyg: 3/5