Varför läste jag den?
December har kommit att handla om att beta av så mycket som möjligt ur min egen hylla så därför blir det bl.a. ett novellrace. Den här ingår i asken Nobelnoveller nr 2 vilken jag fick i ett bokcirkeljulklappsbokbyte (du får låna ordet när du kör hänga gubbe nästa gång) för några år sedan.

Vad handlar den om?
Herta Müller skriver om Ceaușescus Rumänien  och den kontroll som härskade. Ett tag var det, som så ofta, skamfyllt att bli opassande gravid men plötlsigt kom någon på att man kunde sälja barnen utomlands och vips var det plötsligt en ära att bli gravid. Det gjorde inget om du var en ung flicka, klassföreståndadrna uppmuntrade till graviditet och så snart barnet var fött kunde det lämnas till barn hem och flickan fortsätta sin skolgång.

Hon skriver också om svälten och hur folket köade för att köpa ”kött” i form av  frysta klumpar med fötter, huvuden, vingar och halsar från höns vilka man lagt i vatten och fryst ihop. Västvärldens föremål var statussymboler och man kunde köpa tomma västliga förpackningar eller färglada plastpåsar på loppmarknad för att skylta med eller pynta sitt hem.

Vad tyckte jag?
Som alltid när jag läser litteratur som skildrar förtryck blir jag beklämd och förfärad över hur avskyvärd denna värld emellanåt har varit, fortfarande är och högst troligen kommer att fortsätta vara. Samtidigt blir jag också lite glad över att jag utbildar mig själv då vi genom att lära oss om historiens alla vidrigheter har en bättre chans att se tecknen och kämpa emot i nutiden och framtiden.

Förlag: Novellix
Utläst: 3 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format