Krysantemum (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
December har kommit att handla om att beta av så mycket som möjligt ur min egen hylla så därför blir det bl.a.ett novellrace. Det här är den sista novellen från asken Nobelnoveller nr 2 vilken jag fick i ett bokcirkeljulklappsbokbyte för några år sedan.

Vad handlar den om?
Elisa älskar och vårdar sina krysantemumodlingar på ranchen där hon bor med sin man. En dag kommer en man förbi i en gammal prärievagn och undrar om hon behöver hjälp med att laga grytor eller slipa saxar. När hon säger nej så frågar han om han kan få några krysantemumskott till en kvinna längre ner på vägen. Elisa säger ja och blir alldeles upprymd och fylld av livslust och något annat. En liten händelse senare på eftermiddagen släcker allt som en gång väcktes.

Vad tyckte jag?
Jag är inte riktigt säker på vad den här novellen faktiskt handlar om. Blir hon så glad för att någon visar intresse för hennes blommor? Blir hon tänd av det? Det står att ”bysten svällde passionerat” medan hon stod på knä i rabatten och grävde upp skott åt honom. Det kan ju tolkas lite hur som helst men när man är riktigt glad och uppspelt så andas man ju också sådär ytligt att ”bysten sväller”. Trots att jag inte riktigt förstår den så gillar jag den för jag tycker om Steinbecks sätt att skriva. Hans miljöbeskrivningar är så nätta och levandegör texten ut att bli det minsta långrandiga.

Förlag: Novellix
Utläst:
7 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

En familjemiddag (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
December har kommit att handla om att beta av så mycket som möjligt ur min egen hylla så därför blir det bl.a. ett novellrace. Den här ingår i asken Nobelnoveller nr 2 vilken jag fick i ett bokcirkeljulklappsbokbyte för några år sedan.

Vad handlar den om?
En son och dotter kommer och hälsar på sin pappa någonstans i Japan. Mamman är död sedan hon några år tidigare ätit felaktigt tillagad fugufisk. Pappans företag har nyligen gått i konkurs och skammen gjorde att hans kollega tog hela familjen med sig in i döden. Den här pappan uppträder märkligt kyligt och bjuder på fisk till middag. Varför har han egentligen kallat hem sina barn?

Vad tyckte jag?
En lättläst och ganska kort novell som lämnar läsaren med en oviss känsla om vad som egentligen pågått. Bokens upplägg insinuerar att pappan tillagade fugufisk men vi får aldrig säkert veta. Jag gillar Ishiguro och hans sätt att skriva och den här lilla novellen rekommenderas absolut!

Förlag: Novellix
Utläst:
6 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Hunger och siden (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
December har kommit att handla om att beta av så mycket som möjligt ur min egen hylla så därför blir det bl.a. ett novellrace. Den här ingår i asken Nobelnoveller nr 2 vilken jag fick i ett bokcirkeljulklappsbokbyte (du får låna ordet när du kör hänga gubbe nästa gång) för några år sedan.

Vad handlar den om?
Herta Müller skriver om Ceaușescus Rumänien  och den kontroll som härskade. Ett tag var det, som så ofta, skamfyllt att bli opassande gravid men plötlsigt kom någon på att man kunde sälja barnen utomlands och vips var det plötsligt en ära att bli gravid. Det gjorde inget om du var en ung flicka, klassföreståndadrna uppmuntrade till graviditet och så snart barnet var fött kunde det lämnas till barn hem och flickan fortsätta sin skolgång.

Hon skriver också om svälten och hur folket köade för att köpa ”kött” i form av  frysta klumpar med fötter, huvuden, vingar och halsar från höns vilka man lagt i vatten och fryst ihop. Västvärldens föremål var statussymboler och man kunde köpa tomma västliga förpackningar eller färglada plastpåsar på loppmarknad för att skylta med eller pynta sitt hem.

Vad tyckte jag?
Som alltid när jag läser litteratur som skildrar förtryck blir jag beklämd och förfärad över hur avskyvärd denna värld emellanåt har varit, fortfarande är och högst troligen kommer att fortsätta vara. Samtidigt blir jag också lite glad över att jag utbildar mig själv då vi genom att lära oss om historiens alla vidrigheter har en bättre chans att se tecknen och kämpa emot i nutiden och framtiden.

Förlag: Novellix
Utläst:
3 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Recitatif

Recitatif ingår i en ask med nobelprisbelönade noveller från Novellix som jag fick i bokcirkel-julklappsbokbyte i december 2018. Det var faktiskt min första läsning av Toni Morrison och tydligen hennes enda publicerade novell. Bilden gör den inte riktigt rättvisa då den är väldigt snygg med guldränder på.

I Recitatif så möter vi två unga flickor, Twyla och Roberta som möts på ett barnhem. Den ena har en mamma som gillar att dansa, den andra har en mamma som är sjuk. Den ena är svart och den andra är vit men på baksidan står det att vi aldrig får veta vem som är vem. Jag inser dock att jag bestämde mig för vem som var vem under läsningens gång så jag måste nog läsa om den med andra ögon. Flickorna möts igen som vuxna men då kommer ras och klass i vägen för det som en gång var deras vänskap.

Jag tyckte om den här novellen. Den rymde väldigt mycket på ett snyggt sätt och jag gillade verkligen språket. Jag måste absolut läsa mer av henne framöver!

Utläst: 31 augusti 2020
Mitt betyg: 4/5