Jag vet inte på rak arm hur många Liv-album jag läst nu men tror att jag är någonstans halvvägs i hennes produktion Varje gång jag läser ett blir jag dock väldigt pepp på att läsa de andra!
Jag har inte alls koll på alla de här rika männen hon skriver om men förstår till fullo hennes resonemang om att de carpar diem och lever i nuet som sjuttsingen och jag fnissade högt åt det samtidigt som det ju är tragiskt och sjukt. Serien om att alla kulturmänniskor är medelklass känns spot on och även den om hur vänstern resonerar. Det var intressant och lite läskigt att läsa om Ayn Rands inflytande och det var också på sätt och vis skrämmande och obehagligt att läsa om finanssektorn även om jag ju vet att det går till så.
Något som är extra kul med just det här albumet är att hon refererar till Barnboksprat vilket ju är en blogg jag också skriver på. Hon skriver egentligen ingenting om själva bloggen utan hänvisar bara till en intervju som en av oss (inte jag) gjort där men ändå, det känns som att jag är typ omnämnd i ett Liv Strömquist-album! Nu vet jag att de flesta som omnämns i hennes album nog inte blir så superglada vilket jag kan förstå men jag tyckte just det här var coolt.
Förlag:Galago Utläst: 31 december 2022 Mitt betyg: 4/5
Jag skaffade den här för åtta år sen och nu blev den äntligen läst. Sveland fick ett brev hem som mordhotade henne och hon insåg snart hur mycket liknande skit som hon bara skrattat bort genom åren och blev istället arg och bestämde sig för att skriva en bok om antifeminism och allt det kvinnohat som finns där ute i världen och på nätet.
Hon varvar korta personliga månadsbetraktelser, som t.ex. om hur hennes lille son börjar kolla i kikhålet innan de går ut så att mamma ska veta att ingen är där, med längre faktabaserade kapitel om olika typer av antifeminism. Det handlar om dokumentären Könskriget som jag aldrig såg när det begav sig men som liksom merparten av alla dokumentärer låter felvinklad och överdriven för att ge rätt effekt.
Det handlar om när F! kom och hur media skrev ner utseendet på de politiker och människor som engagerade sig där så att många hoppade av. Jag är såklart för media men ogillar den typ av drev som ofta uppstår när det finns chans till klick. Kapitlet om Breivik som visar hur antifeminister ofta också är rasister är skrämmande läsning och så finns där en hel del män omnämnda i boken som verkar ha som sitt livsprojekt att hata kvinnor.
Oavsett vad du tycker om Maria Sveland idag så visar den här boken tydligt hur det finns en alldeles för stor tolerans för hat, hot och förödmjukelse av kvinnor i Sverige idag och det här är fortfarande aktuellt åtta år senare. Jag vet inte exakt vad men något gör att mitt betyg landar i en trea bara. Kanske att Sveland känns lite för svartvit i sina resonemang men jag tycker absolut det är en bok värd att läsa.
Förlag:Leopard förlag Utläst: 31 december 2022 Mitt betyg: 3/5
Love Hurts fick jag ”ärva” av sambon efter att jag läst och gillat Alena. Det är en samling serienoveller vilka alla, precis som namnet antyder, handlar om kärlek med en twist som allt som oftast är blodig. Många av novellerna är väldigt roliga och det finns något för nästan alla här i från mer renodlad skräck till science fiction. Vissa är bättre och andra lite tristare men alla är väldigt snyggt tecknade och det finns lite kul fun facts längst bak i boken. Möjligtvis blir det lite kaka på kaka att sträckläsa albumet så som jag gjorde men det var också roligt att bara sluka det i ett enda stycke.
Serien om hon som tar livet av sig själv för att kunna fortsätta stalka sitt numera döda ex även i döden var riktigt sjuk. Den mobbade flickan som återvänder för att mörda alla på en klassåterträff men åker till fel träff och då aldrig får vet att killen hon en gång var kär i också hade en crush på henne var lite sorgsen. Kim nämner i slutordet en sida som blivit en favorit bland fansen där två stycken som slåss till sist omfamnar varandra och samtidigt sticker en kniv i ryggen på varandra vilken är väldigt vacker i allt det brutala. Tro nu inte att jag uppmuntrar våld utan ta det här för vad det är, ett seriealbum.
Förlag:Dark horse Utläst: 31 december 2022 Mitt betyg: 3/5
Nio år efter att jag vann den här boken hos Anna på Och dagarna går… så blev den äntligen läst. Och tur var väl det för som jag gillade den!
Den saluförs som en novellsamling men alla noveller handlar om Rose och vi får följa henne genom livet via små nedslag här och var i kronologisk ordning. Rose växer upp med sin styvmamma, halvbror och pappa i Hanratty, Ontario i Kanada. Det är en fattig stadsdel de bor i och staden har en tydlig skiljelinje mellan den rikare och fattigare sidan. I skolan går det bra och Rose får stipendium till college och gör sedermera en klassresa där hon inleder en relation med en rik miljonär. Hon känner sig obekväm i hans hem men skäms samtidigt för sitt eget när de besöker föräldrarna. Förutom klassaspekten handlar det också en hel del om sexualitet och familjerelationer.
Jag tycker som sagt att boken är mer som en roman även om jag köper att det inte finns en enda handling. Alla noveller är ruskigt bra och jag älskar språket och alla små detaljer överallt. Det är svårt att sätta ord på men handlar liksom om vad Munro väljer att berätta i historien. Hon är klar och koncis med ett enkelt språk men ändå är det så fantastiskt levande. Det här är definitivt en värdig och begriplig nobelpristagare. Jag har tidigare läst Dear life och läser gärna mer Munro i framtiden.
Den här köpte jag för ca sex år sen då jag var på seriefestival. Jag hade och har fortfarande inte direkt någon aning om vem Bromander är utan jag ryckte bara några album som såg kul ut.
Man kan kalla det en novellsamling fast i serieformat. Det är en samling av olika serier som han ritat under flera års tid och visa har tidigare publicerats på andra ställen. Bäst tycker jag om titelspåret/-serien vad det nu kallas i den här formen. Den handlar om en amatörteater-kvinna som åker på clownläger, en slags teaterkurs där man ska finna sin inre clown. Lägret är fullt av olika mer eller mindre klichéartade karaktärer men det visar sig att den kände och karismatiske kursledaren i själva verket är ett svin och huvudpersonen lyckas avslöja honom.
Några serier låter som om de baseras på verkliga händelser och jag googlar febrilt för att utröna ursprunget. När jag läst klart hela albumet så kommer allra sist några förklarande sidor där Bromander skriver just varifrån han fått idén och lite sådant. Så läs gärna där efter varje serie. Det är mycket ensamhet arbetarklass i serierna och Chefen handlar om osäkra anställningar inom telemarketingbranschen vilket jag kan tänka mig att många idag har erfarenhet av. Jag har faktiskt själv jobbat på ett sådant företag en kort period och vem vet vad jag hade sysslat med idag om de inte konkat under min graviditet?
På det stora hela är det ett underhållande album men jag tycker det är lite ojämnt emellanåt. Jag har mest läst Liv Strömquist och några andra men det här är lite mer Kristian Lundberg-feeling ibland. Liksom bara: så här rutten är världen för många av oss och that’s it. Bromander har även skrivit en del prosa och flera pjäser och lite nyfiken blir jag ändå på trilogin Riv alla tempel (om bodybuilding och urspårade kroppsideal), Vän av ordning, (om näthat och rasism) och Bara en kram (om en destruktiv kulturman). Jag ser nu att den här filmatiserats och sänts som tv-serie på SVT en gång i tiden. Kul!
Förlag:Galago Utläst: 30 december 2022 Mitt betyg: 3/5
Inför att jag och en kompis skulle gå och se Brott och straff på Dramaten i mellandagarna så läste jag om boken. Förra gången jag läste den var för ca 30 år sedan då jag var runt 15. Jag mindes att jag gillade den och så gjorde jag även nu.
Raskolnikov är en ung man i Petersburg på 1800-talet som hoppat av sina juridikstudier. Han bestämmer sig för att mörda en gammal gumma som är pantlånerska av anledningar jag inte är säker på, för att hon ändå inte är värd något? Hur som helst har han inte räknat med den ångest brottet ska skänka honom och han tampas med detta och ideliga feberattacker under ganska många sidor. Under tiden kryper polisen allt närmare honom och han försöker förhålla sig till dem, sin familj, vännen Razumichin och fröken Sonja som han lär känna.
I huvudsak är det här en bra bok även om vissa partier blir lite föreläsningsaktiga men jag fattar att det här var ett sätt för Dostojevskij att nå ut med sina tankar och idéer när man inte hade sociala medier och bloggar. Boken har en hel del intressanta karaktärer och resonerar kring vad som är ont och gott. Förutom just de där föreläsningspartierna så är den väldigt lättläst och enkel att hänga med i. Jag googlade en hel del på Petersburg för att få en bild av kvarteren som Raskolnikov rörde sig i och hittade till sist någon reseberättelse från en guidad tur i hans fotspår. vilken var intressant att läsa.
Boken är väldigt mörk och dyster och i princip alla utom Raskolnikovs vackra syster Dunja är feta, bleka, glåmiga, har rödsprängda ögon etc. Det förekommer så många feberinslag att jag undrar om det var vanligare med feber förr? Å andra sidan har jag typ haft endagarsfeber två gånger på ca 14 år så jag vet inte vad normen är. Ett annat ord jag reflekterar kring är att många repliker skriks. D.v.s. det står typ att ”bla bla bla skrek Razumichin”. Jag funderade kring om det var ett översättningsfel men när vi såg teatern så skreks det faktiskt en hel del. Var det så här man pratade i Ryssland på 1800-talet? Dialogerna är överhuvudtaget helt galna med så sjukt långa repliker men sen är ju många karaktärer lite fulla och då brukar folk orera i oändlighet.
Föreställningen var bra men feberfri (d.v.s. de hade helt plockat bort det momentet medan i boken har ju Raskolnikov feber nästan konstant) och de hade fångat det dystra väldigt väl. I min ungdom läste jag även Idioten och jag får se om jag läser om även den någon gång. Just nu är dock nästa inplanerade föreställning med bok Sommarboken så det är den som ska omläsas i första hand.
Moomin and the Martians fick jag av en kompis i höstas. Hon är väl lite av Tove Jansson/Mumin-fanatiker medan jag aldrig riktigt hakat på tåget (än). Hon hittade inget på svenska så därför fick jag den här lite udda kanadensiska barnutgåvan. 🙂
En marsmänniska (konstigt ord) landar i Mumindalen och muminfamiljen hittar en konstig maskin som de tar hem. Det visar sig att för varje ny knapp eller ratt de trycker/vrider på så händer den ena konstigheten efter den andra med invånarna i Mumindalen.
Den var väldigt söt den här boken, jag är fortfarande inte frälst även om jag förstår att en kort tecknad variant kanske inte gör Mumintrollen rättvisa. Jag förstår inte heller om den här boken baseras på någon annan? En gång när jag och gänget på Barnboksprat tävlade i ett bokquiz så vann vi faktiskt en hel hög jättefina muminböcker som vi delade upp emellan oss och jag har ett ex. här hemma men minns inte vilken just nu. Jag har den inte bland mina att läsa-böcker utan ställde den direkt bland potentiella högläsningsböcker för jobbet men har ännu inte läst den.
Ännu ett år med den traditionsenliga nördstatistiken. I många år har jag tyckt det varit väldigt roligt att göra den här då jag generellt gillar att göra saker och ting mätbara. Ett syfte brukar t.ex. vara att kolla så att jag läser någorlunda diversifierat. Annars har jag genom åren minskat ner på antal saker jag faktiskt gör statistik kring. Något år var jag lite sugen på att kolla förlag men det är helt enkelt för mycket jobb och vad ger det mig?
Jag vill framförallt veta om jag läser mina egna eller andras böcker, om jag läser tillräckligt mycket från andra länder än mina tre stora (se nedan) och hur det ligger till mellan könen. Därtill kollar jag lite lätt på vilken kategori böckerna tillhör men fr.o.m. förra året så bantade jag ner kategorierna till fyra där t.ex. skönlitteratur kan innehålla både noveller, romaner och serieromaner.
BÖCKER
Totalt antal lästa böcker: 93
Svenska/engelska: 69 / 24
Pappersbok/e-bok/ljudbok: 70 / 16 / 7
Kommentar: Jag läste färre böcker i år men mer i linje med hur jag brukar ligga till då förra året blev hysteriskt. Ett lite inofficiellt mål i år var att läsa färre böcker eftersom jag har så galet många andra intressen. Ca 37 av de 93 böcker jag läste är serieromaner, noveller och barnböcker vilka alla går väldigt snabbt att läsa och utan dem så hamnar jag någonstans runt 60 vilket var antalet böcker jag läste under ganska många av bloggens år. Men på senare år har jag ju börjat räkna med barnböcker också, i början högläste jag ju mycket för mina egna barn och räknade inte in de böckerna i statistiken men nu läser jag barnböcker som är recensionsex bara för mig själv. E-böckerna har minskat ganska mycket i antal mot förra året vilket beror på att jag läst färre streamingböcker och andelen böcker på engelska uppgår i år till nästan en fjärdedel, kul!
Kommentar: Det här är andra året i rad som jag lyckas läsa väldigt många av mina egna böcker. Strax över 45 % kommer ur min egen bokhylla och jag är maxnöjd med det resultatet. Förra året var det ca 25% men ser jag till antalet så var det bara ett par böcker fler i år än förra året. Jag läste ju så många fler böcker förra året så procenten blir på ett sätt lite missvisande. Tidigare bloggår har jag ofta läst kanske 3 hyllvärmare på sin höjd men nu har jag blivit galet strukturerad och jag gillar det!
Streamingböckerna minskade ganska kraftigt i antal, delvis beroende på att jag aktivt prioriterade mina egna böcker men det blev också en sämre tjänst när de började släppa e-böcker så sent. På grund av det här och på grund av att jag kände att jag inte använde min Letto beslöt jag mig i december för att säga upp min streamingtjänst och tänker att jag istället lika gärna kan vänta tills biblioteket släpper e-böckerna. Visst är det kul att läsa sprillans nya böcker men de är ju lika bra efter ett par månader och är det en bok jag verkligen vill ha kan jag köpa den.
Biblioteksböckerna har legat superlågt i antal sen streamingen kom men i bloggens begynnelse var det den kategori som jag läste mest ur. Gissningsvis kommer de bli fler under 2023. Andra lånade böcker var ganska många då jag läste klart andra halvan av The Walking Dead vilken jag lånade av sambon. Jag har också ett par av barnens gamla böcker som jag räknar hit vilka jag tänkte läsa och recensera på Barnboksprat för att sen ge bort dem.
FÖRFATTARE
Totalt antal lästa författare: 109
Kvinnor/män/icke-binära: 62 / 47 / 0
Kommentar: Inte heller i år orkade jag räkna antalet författare utan t.ex. så räknas 16 st. The Walking Dead-seriealbum som 16 st. män fast att alla är Robert Kirkman. Jag tycker dock att det blir mer rättvist redovisat eftersom det intressanta ju är hur många böcker jag läste av män etc. Och inte heller i år läste jag en enda icke-binär författare så det borde jag verkligen göra, jag har ju faktiskt två stycken i hyllan. Jag har läst betydligt fler män de två senaste åren vilket nog framför allt beror på ovan nämnda Kirkman.
GEOGRAFI
Antal böcker per världsdel:
Afrika: 2
Asien: 2
Europa: 68
Nordamerika: 20
Sydamerika: 0
Oceanien: 1
Antal böcker per land:
Australien: 1
Finland: 3
Frankrike: 3
Grönland: 1
Indien: 1
Italien: 1
Japan: 1
Kanada: 1
Marocko: 1
Mauritius: 1
Ryssland: 1
Schweiz: 1
Storbritannien: 10
Sverige: 48
Tyskland: 1
USA: 18
Kommentar: Förra året läste jag från 16 länder och i år blev det exakt lika många. Med tanke på att jag läste ca 40 böcker färre i år jämfört med förra året så är jag nöjd med den här siffran även om den såklart kan bli mycket, mycket bättre. Förutom Kirkman så har jag i år läst extremt få böcker från USA medan Storbritannien ligger på samma mängd. Nya länder till min lista i år blev Grönland, Indien, Marocko och Mauritius.
Eftersom jag läser så himla mycket svenskt bryter jag ut Sverige ur Europa i diagrammen. Sydamerika fortsätter att för evigt vara min svaga punkt när det gäller att läsa från omvärlden. Om ett par år när jag betat av tillräckligt många hyllvärmare kan jag kanske ha det som ett tema?
December blev återigen årets månad med flest lästa böcker. Jag har aldrig ett mål för antalet lästa böcker per år men jag har ett mål som handlar om att jag vill läsa si och så många hyllvärmare. Två år i rad har jag legat lite efter med det här målet när december startar och därefter läst väldigt mycket. I år (jaja, 2022) blev det ändå hanterbart, 2021 läste jag närmre 30 titlar i december men märk väl att jag räknar serieromaner, noveller och barnböcker på samma sätt som ”vanliga” romaner.
Kul var att jag som typ aldrig läser om böcker faktiskt gjorde två omläsningar denna månad, Poirots jul till bokcirkeln och Brott och straff inför teatern. De här två var de enda böckerna som inte kom från min egen hylla och det är jag väldigt nöjd med. Den här månaden beslöt jag också att säga upp mitt Bokus play för att istället fortsätta fokusera på mina egna böcker samt börja använda Letton till bibblaböcker igen. Det ska bli intressant att se i min statistik sen men jag upplever att jag läste så pass få streamingböcker i år så jag tycker inte riktigt det blev värt det.
Jag var sjuk några dagar i mitten av månaden och hann då blogga och läsa en hel del så nu har jag faktiskt bara sex stycken titlar kvar att recensera från december. Däremot ligger jag lite efter i mitt nyårsbloggande, kanske för att jag var bortrest några dagar över jul i år? Hur som helst har jag en ledig vecka framför mig som jag ska ägna åt bloggen så det ordnar sig.
December innehöll lite sämre med träning på grund av förkylningen men några pass med TSM som äntligen drog igång blev det bland annat. Det blev desto mer konserter och jag såg David Ritschard, Bob hund, Eric Palmqwist, Thåström, Mattias Alkberg och Ebbot Lundberg och varenda en var riktigt bra! Månaden innehöll också en fin vintervandring av en etapp på Sörmlandsleden, ett julbord med veganbokcirkeln och Brott och straff på Dramaten. Samt såklart häng med nära och kära och firande av ett födelsedagsbarn.
Månadens bästa:Tiggarflickan
En hyllvärmare som stått sedan 2013 och som visade sig vara ruskigt bra! Som hon skriver, Munro!
Månadens roligaste:Uppgång & fall
Både boken och att Barnboksprat (som jag ju också skriver på) omnämns i boken.
Månadens omläsning:Brott och straff
Jag läste den för 30 år sen så det var kul att återvända och det var bra att ha läst den innan föreställningen.
Månadens feministiska:Under det rosa täcket
Riktigt bra, lättläst och fortfarande väldigt aktuell.
Lästa böcker december 2022:
Under det rosa täcket av Nina Björk
I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell
Nattbarn av Hanna Gustavsson
Iggy 4-ever av Hanna Gustavsson
Poirots jul av Agatha Christie
Den färglöse herr Tazaki av Haruki Murakami
Tilly and the Lost Fairy Tales av Anna James
Port Michèle av Johan Frick
Annabelle av Lina Bengtsdotter
Kärlen av Johan Ring
Tilly and the Map of Stories av Anna James
Brott och straff av Fjodor Dostojevskij
Tiggarflickan av Alice Munro
Moomin and the Martians av Tove Jansson
Kurs i självutplåning av Henrik Bromander
Hatet av Maria Sveland
Love Hurts av Kim W. Andersson
Uppgång & fall av Liv Strömquist
BÖCKER
Totalt antal lästa böcker: 18
Svenska/engelska: 14 / 4
Fysisk bok/e-bok/ljudbok: 14 / 4 / 0
Tilly and the Map of Stories är den tredje boken i serien om Tilly som är bokvandrare. Jag fick den tillsammans med del 2 av en kompis i juli 2021 och plockade fram den nu när jag behövde brassa på antalet lästa böcker lite med mer lättlästa varianter. Eftersom det här är en serie finns risk för spoilers i recensionen.
Folk har börjat glömma bort böcker och det elaka syskonparet Underwoods håller på att binda böcker och kommer kanske förbjuda bokvandring för alla barn i en snar framtid. Tilly har fått en massa föremål som hon anser vara ledtrådar till att hitta the Archivists vilka hon stenhårt tror kan hjälpa henne och bokvandringens framtid. Hennes mamma tror henne och sätter Tilly och Oskar på ett plan till USA där Orlando och hans man som jobbar i en bokhandel tar emot dem. Snart befinner de sig i ett äventyr där de vandrar djupare än någonsin in i böckernas värld.
Jag hade inte tänkt att läsa tredje delen direkt men så nappade en kompis på erbjudandet om att få ärva de här böckerna till sina barn så då var det lika bra att plöja igenom trean också. Jag tyckte ju andra delen var lite seg i början och jag vet inte om det var för att jag hade glömt en del eller om den faktiskt var lite segare men den här tredje delen kom jag in i med ens och den var spännande typ hela vägen. Sen byggdes det upp ganska mycket mot slutet och så ba, baam, löste sig allt. Men det är ju trots allt en bok för mellanåldern.
Jag hade hoppats att den här delen skulle knyta ihop säcken och det gör den, så när som på en sak. De första tre delarna är alltså i princip en trilogi. Däremot tuffar Tillys äventyr vidare och det finns i skrivande stund både en fjärde och femte del utgiven. Hade jag varit 10 år hade jag lätt läst dem men just nu är jag mätt på Tilly och nöjd med det jag fått vara med om under de här tre första delarna. Jag står fast vid mitt ord om att rekommendera den här till alla och köp den gärna i present till ungar i din närhet. Nu är den stora frågan, vilken bok skulle du vilja bokvandra i?
Förlag:HarperCollins Utläst: 22 december 2022 Mitt betyg: 4/5
Bokdivisionen 