Bögen är lös

Jag lyssnade till ett samtal mellan Edvin, Jenny Jägerfeld och Ann-Christine Ruuth på bokmässan där de vände sig emot begreppet ”komma ut” och blev nyfiken på Edvins bok. Han hade helt gått mig förbi men så hänger jag inte heller med i tv och radio särskilt bra.

Bögen är lös är mer eller mindre en handbok för bögar och för dig som helt enkelt vill veta mer om bögvärlden. Och ja, precis som titeln antyder så vill Edvin att vi använder ordet bög om homosexuella män. Edvin utgår från egna erfarenheter och skriver med en stor dos humor. Istället för att man ska komma ut (för vem då liksom?) så tycker Edvin att man ska ha en acceptansperiod. Först en där personen det berör själv accepterar att man inte tillhör heteronormen och därefter är det dags för anhöriga och vänner att acceptera det så att de kan förstå och leva med det.

Vidare försöker Edvin, men misslyckas, att få ett svar på frågan om varför man blir bög. Han landar i att det ändå är alltför komplext för att kunna hitta en enkel förklaringsmodell. Han går igenom hbtqi-historia och bögarnas kamp och hierarkiska ordning i Stockholm. Han analyserar bögars fascination för popdivor och är själv ett galet stort fan till Lady Gaga. Jag har aldrig direkt hört henne så jag satte på den låten Edvin sa var hennes allra bästa men efter 30 sekunder gav jag upp. då hon definitivt inte var något för mig.

När det gäller handboksperspektivet så ger Edvin en ganska detaljerad bild av både hur bögar har sex och vad olika ord betyder i bögvärlden. Det här måste vara fantastisk läsning för den unge vilsne bög som behöver hjälp och stöttning för att hitta till bögvärlden och kunna hänga med där. Här finns också explicita tips till dig som står inför att vilja komma ut.

Hela jargongen i boken är öppen, rakt på sak och ofta väldigt rolig. Jag lyssnade på boken och kan verkligen rekommendera det då det är Edvin själv som läser den. Bland allt det här roliga finns också episoder och fakta som är riktigt tragiska och mörka och tyvärr är ju vardagshomofobin, som Edvin benämner den, högst levande i vårt samhälle. Det allra viktigaste kapitlet handlar om hur du som tar emot ett komma ut-besked ska agera. Inte för att ett sådant här kapitel ens borde behövas men bara läs det så att du inte agerar fel den dagen det är dags.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 31 oktober 2022
Mitt betyg: 4/5

Time Song

2021 fick jag Time Song i julklapp från mina svärföräldrar. Detta av den enkla anledningen att vi skulle gå och se föreställningen Doggerland på Teater Moment. När jag pratade med svärmor om det här så tänkte jag att Doggerland, det är väl något som hon Maria Adolfsson skriver om, någon deckare typ? Oh boy så fel jag hade och ja, jag skyltar med min okunskap här. Doggerland var ett landområde mellan Storbritannien, Nederländerna och Danmark som försvann under havet omkring för omkring 7000 år sedan. Än idag sköljs lämningar härifrån upp på stränderna. Det kan handla om små flintbitar som bevisar människans närvaro eller för den delen otaliga mammutben och noshörningsskelett.

Jag började läsa boken strax efter jul 2021 så att jag skulle bli klar till föreställningen. Det blev jag inte och efter teatern hamnade boken på paus och förblev så ända fram till nyligen. Trots att jag tagit med på den flera läsplaneringar. Det är liksom inte en bok du klämmer på en kväll men den tar absolut inte 12 månader heller vid normal läsning! Men den passar bra att läsa lite långsamt.

Julia Blackburn kombinerar sin jakt på att lära sig mer om Doggerland med sorgearbetet efter sin avlidne man och hon väver ihop dessa två delar på ett väldigt fint sätt. Det är fascinerande hur många experter hon träffar och vilka platser hon besöker. Naturskildringarna och de arkeologiska/paleontologiska fynden duggar tätt och jag hänger inte alltid med exakt i vad det är hon hittar eller ser. Vissa ord slår jag upp och andra låter jag bero. Men jag tilltalas så av hennes språk och berättarröst.

Hon varvar sin berättelse med något hon kallar Time Songs vilket är en slags dikter baserade på allt från promenader till böcker och sägner. Dessa illustreras med en slags stenålderslika bilder som en gammal vän till henne gjort och de passar perfekt in i boken. Dessutom finns där ett par kartor över Doggerland så du kan följa utvecklingen. Jag har, som de allra flesta människor, blivit mer och mer historiskt intresserad ju äldre jag blir och den här boken väcker definitivt liv i den ådran. Julia Blackburn i sig blir jag också nyfiken på att läsa mer av men hennes utgivning är inte direkt traditionell så det är svårt att veta vad man ska välja. Jag har också en känsla av att jag kommer läsa om den här boken någon gång för jag vill redan återvända till den.

Jag måste avsluta med samma citat som jag delat tidigare då det är så vackert:

I wonder now if it makes more sense to imagine infinity going backwards in time, rather than forwards. When you look at it that way round, you no longer have the vague dread of what the future holds, instead there is the intimation of the enormity of everything that has gone before: a solemn procession of life in all its myriad forms moving steadily towards this present moment. You can almost hear the songs they are singing.

Förlag: Jonathan Cape Ltd
Utläst: 20 november 2022
Mitt betyg: 4/5

En flickas memoarer

Den allra sista boken jag läste med min feministiska bokcirkel blev En flickas memoarer. En bok där Ernaux går tillbaka i tiden till sommaren 1958 då hon upplevde något tillsammans med en ung man på ett kollo där hon arbetade som 18-åring. Han väcker något i henne och hon blir kanske inte direkt kär men mer besatt av att vara åtrådd och det är en helt ny känsla för henne. Han glömmer henne förmodligen väldigt snabbt men åren går och ännu efter 60 år kan hon inte riktigt släppa honom.

Det är svårt att veta vad man egentligen ska tycka om den unga flickan Annie. Hon är å enda sidan pinsamt desperat och verkar inte förstå att de andra gör henne till åtlöje. Å andra sidan så vill hon så himla gärna uppnå den här första känslan hon fick den där kvällen, igen. Och ju mer vi pratade på bokcirkeln desto mer insåg de flesta av oss av vi betett oss ganska likt Annie någon gång i vår ungdom.

Förutom att Ernaux berättar vad som hände så beskriver hon i detalj hur hon tänker och hur hon tänker kring vad hon ska skriva. Just de här metabitarna tycker jag blir tradiga medan andra i bokcirkeln uppskattade dem, åtminstone till en början. Överlag så kände jag mig aldrig direkt dragen till boken och jag fick tvinga mig själv att läsa klart den. Däremot var det en ganska bra bokcirkelbok som passade bra att vrida och vända på och flera gånger fick jag fundera över vad jag egentligen tyckte och hur jag tolkade henne.

Jag har tydligen läst La Place på franska för ca 22 år sedan och av den historien minns jag ingenting men jag har ett exemplar av just Min far & kvinnan och tänker faktiskt ge henne en till chans då jag inte vill avfärda henne helt. Eventuellt ger jag mig på Omständigheter också så att jag sedan kan ge ett mer rättvist omdöme av hennes författarskap.

Förlag: Norstedts
Utläst: 14 november 2022
Mitt betyg: 3/5

Slumpens barn

För ca två år sen började jag på riktigt inse att jag måste fortbilda mig mer kring rasism och bli en bättre allierad och jag köpte på mig några böcker varav bl.a. den här. Då hade jag inte riktigt koll på Levin men sedan dess har han seglat upp på min lista över folk att lyssna till.

Slumpens barn är Levins berättelse om hur han en dag bestämmer sig för att ta reda på mer om sitt ursprung. Han närmar sig Gambia via historien, men också fysiskt och känslomässigt. Gambia är ett väldigt litet land men ändå är andelen svenskgambier relativt hög. Levin tar reda på varför det förhåller sig på det viset samtidigt som han utforskar sin egen relation till landet och närmar sig de egna familjemedlemmar med frågor han aldrig tidigare vågat ställa.

Den här boken är både intressant och berörande. Levin blandar historiska skeenden med anekdoter från sin egen uppväxt och berättelser från andra svenskgambier. Jag tycker väldigt mycket om hans sätt att skriva och just blanda de här delarna för det blir en bra balans mellan fakta, upplevelser och känslor. Trots att det är många trådar på gång samtidigt vävs de ihop på ett bra sätt och läsningen bara flyter på.

Precis som i Var kommer du ifrån, egentligen? diskuteras här tillhörighet och gemenskap. Levin är svart och blir under sin uppväxt behandlad som sådan av klasskamrater och omvärlden. Men han kan i själva verket nästan ingenting om Gambia och dess kultur och han pratar inte ens wolof. Som vuxen besöker han återigen sin pappas hemland och det är en levande skildring med både korruption och kärlek han delger oss därifrån. För dig som liksom jag ännu inte riktigt orkat sätta tänderna i Svart historia så rekommenderas den här boken som en enklare ingång men sen tycker jag faktiskt att vi alla ska läsa Svart historia också. Det är vår skyldighet.

Förlag: Natur och kultur
Utläst: 24 oktober 2022
Mitt betyg: 4/5

Körsbärslandet

I bokcirkeln Stäppvargarna tänkte vi för några veckor sedan gå till en tysk resaturang här i Stockholm då de andra ville ha schnitzel och det fanns även vegansk schnitzel till mig där. Men så glömde den ansvarige boka bord och det blev fullt och vi gick någon annanstans. Nu var det min tur att välja bok och istället för att ta en av mina hyllvärmare (som jag ofta gör för att få ner antalet) googlade jag istället tyska böcker och valde denna utifrån någon tipslista. När de andra godkänt boken så bokade jag också ett bord på ovan restaurang.

Körsbärslandet utspelar sig mest i nutid och delvis historiskt för att vi ska få en bakgrund till allt. En morgon på 40-talet någonstans anländer Vera och hennes mamma Hildegard som flyktingar från Otpreussen till en gård i Olland. Där tas de motsträvigt emot av Ida Eckhoff vilken väntar på sin son Karl som strider i kriget. Två år senare anländer Karl hem efter en tid i rysk fångenskap och han kommer aldrig mer bli sig lik. Åren går och han tar Vera och Hildegard till sitt hjärta tills den dag då Hildegard lämnar dem alla vind för våg för en ny man och ett nytt liv med bättre status. 60 år framåt i tiden står plötsligt Veras systerdotter Anne och hennes lille son på Veras trapp. På flykt, men inte undan kriget utan hipsterlivet i Hamburg och ett liv som inte blivit som Anne tänkt sig.

Åh, som jag tyckte om den här boken! Jag älskade hur allt kretsade kring huset i Olland och hur svåra trauman blandades med hipsteravsky och enklare problem. Vera kan förvisso anses lite väl dragen till sin spets men i symbios med grannen Heinrichs pedantiska personlighet och Annes mer blyga läggning så blir det så fint så. Jag älskade också att jag fick lära mig om plattyska (och terrazzoklinker!) vilket helt gått mig förbi och varenda bok som smyger in fraser på andra språk hamnar alltid högt på mina topplistor.

Boken är lättläst på ett positivt sätt och kapitlen är perfekt avvägda medan man växlar emellan de olika karaktärerna. Det finns ett enormt läsdriv i den och jag längtade hela tiden tills jag skulle få läsa vidare. Miljöerna i boken är fantastiskt beskrivna och jag skulle utan att tveka åka på en resa till Olland för att titta på gamla korsvirkeshus, alla körsbärsträd och floden Elbe. Då skulle jag förvisso bli en sådan som Vera föraktar men det vore det väl värt.

Rekommenderas till dig som har en lässvacka, gillar karaktärsdrivna böcker, är en sucker för vackra omslag eller vill lära dig några fraser på plattyska! Själv ska jag definitivt skriva upp Hansen på ”måste läsa mer av”-listan.

Förlag: NoNa förlag
Utläst: 8 november 2022
Mitt betyg: 5/5

Blir du ledsen om jag dör?

Jag hade förvisso spanat in den här boken redan innan men det räckte med att höra Lunabba prata i typ fem minuter på bokmässan innan jag insåg att jag måste ha den. Hans ord om att det är omöjligt att hjälpa alla och att man måste stänga av känslorna berörde mig djupt. Han blev nyligen hedersdoktor vid Malmö universitet och är verksamhetsansvarig för organisationen Helamalmö vilken hjälper barn och ungdomar i utsatta områden.

Hans egen barndom var tuff med både fattigdom, en frånvarande pappa, en mamma som dog alldeles för tidigt och den enda brorsan på glid. Tack vare hip hopen hittar han till litteraturen och han läser som ingen annan. Ja, sure, han namedroppar (kanske lite för) friskt genom boken men både beläst och intellektuell är etiketter jag utan att tveka sätter på Nicolas.

Ett annat intresse är basket och sporten är ett sätt att fånga upp många av de unga som behöver hans hjälp. Det är här Elijah kommer in i bilden. Den lille killen från basketen med en alkoholiserad mamma som en dag flyttar in hos Nicolas. Till att börja med bara över helgerna men snart har det blivit permanent.

Jag har svårt att sätta ord på den här boken men det är en rå, naken och stundtals fruktansvärd skildring som också rymmer så mycket hopp, kärlek och känslor. Jag tycker det är fantastiskt modigt av Nicolas att publicera boken för det är ingen rakt igenom snygg bild av sig själv han ger. Han är kall, hård och emellanåt känslomässigt avtrubbad. Det är som en filterlös dagbok. Å andra sidan är det inte alls så Elijah uppfattar det och med facit i hand så har bägge två hjälpt varandra framåt i livets utveckling genom den relation de haft. Jag fullkomligt älskar språket i boken och kan läsa om meningar och stycken flera gånger.

En gång i tiden bodde jag några år i Malmö, nära Möllevången, och det ger en extra dimension till läsningen att jag kan visualisera vissa av de gator där de rör sig. På den tiden fanns inte Helamalmö och staden och dynamiken var nog delvis annorlunda. Nicolas Lunabbas bok är så sjukt viktig för den ger en bild av ungdomarna bakom rubrikerna och visar tydligt hur det är samhällets förutsättningar som sätter gränserna och inte individerna själva. Det här är utan tvekan årets bästa bok och alla borde läsa den.

Förlag: Natur & kultur
Utläst: 11 oktober 2022
Mitt betyg: 5/5

Kyss mig först

Kyss mig först hamnade hos mig i december 2013 då Modernista bjöd på lite gratis e-böcker. Så här åtta års bloggerfarenhet senare så har jag väl lärt mig att det oftast inte är de allra bästa böckerna som bjuds ut gratis eller reas kraftigt. Faktum är att förlaget inte ens har kvar den här boken på sin hemsida fastän den fortfarande går att köpa som inbunden hos ex. Adlibris. Å andra sidan kanske Modernista rensar regelbundet, det är inget av mina favoritförlag.

Boken handlar om Leila som jobbar hemifrån med att testa mjukvara samt hänger på ett filosofiforum och diskuterar etik och moral. En dag blir hon kontaktad av forumets skapare som erbjuder henne ett jobb där hon ska låtsas vara en person som tagit livet av sig så att denne fortsätter att uppdatera facebook, svarar på mejl etc. för att inte nära och kära ska fatta att man är död. Leila tar jobbet och tillbringar några veckor med att lära känna Tess innan hon tar över hennes online-liv. Men, som vem som helst kan räkna ut, är inte jobbet så enkelt som det låter och särskilt inte när döda Tess (dvs Leila) plötsligt blir kontaktad av en man som inte alls figurerat i bakgrundsforskningen men som uppenbarligen känner/känt Tess.

Ja, alltså, premissen för den här boken är ju rätt sjuk. Men Leila mår inte bra, hon är ensam i livet sen hennes mamma dött och hon har inga direkta vänner hon umgås med. Dessutom tycker hon inte att självmord är fel utan att det är upp till var och en att bestämma när man vill dö så i hennes värld är det här jobberbjudandet inget konstigt direkt.

Det börjar rätt bra men ett tag på mitten så blir det så sjukt segt där Leila samlar in all information hon kan om Tess vilket känns helt onödigt mycket och det är tradig läsning men ok, hon får faktiskt användning för en hel del under tidens gång. Stundtals är det dock ändå spännande och intressant och Leilas personlighet är hyfsat trovärdig men inte hela vägen. Jag kan tänka mig att den här boken hade varit bättre som en film faktiskt.

Förlag: Modernista
Utläst: 3 november 2022
Mitt betyg: 3/5

Månadssummering oktober 2022

Oktober har varit en seg läsmånad p.g.a. 1) det tog hundra år att komma igenom Familjelexikon 2) jag har kollat på flera säsonger av This is Us. Jag har bara sex avsnitt kvar av hela serien nu och det ska bli skönt när det är klart. Ja, jag har lite svårt att göra saker på en lagom nivå ibland…

En udda sak med oktober är att jag läst mestadels män. Jag som generellt läser väldigt få män överhuvudtaget har nu lyckats med konststycket att 5/6 böcker var skrivna av män. Tre av männen lyssnade jag till på bokmässan (även om jag lyssnat till Levin tidigare) och jag är glad att jag faktiskt kom mig för att läsa dem alla så snart inpå.

Flera av böckerna på min läsplanering hann jag dock inte fram till och jag har påbörjat Matrosen & stjärnan men tycker den är så konstigt skriven så jag har inte bestämt mig för om jag tänker läsa den eller bara rensa ut den. Men den ska få ett försök till. I övrigt har månaden innehållit mycket jobb och flera sociala tillställningar så som vandringar, övernattningar, konserter, bokcirklar och författarsamtal. En bra månad helt enkelt!

Månadens bästa: Blir du ledsen om jag dör?
Fantastisk, rå och utlämnande bok. På samma gång skrämmande och hoppingivande.

Månadens roligaste: Bögen är lös
Edvin har lärt mig saker jag inte ens visste att jag undrade över när det kommer till bögvärlden!

Månadens mest intressanta: Slumpens barn
Lärorikt kring Sveriges och Gambias långt tillbakagående koppling och väldigt personligt och fint berättat av Levin.

Lästa böcker oktober 2022:

  • Blir du ledsen om jag dör? av Nicolas Lunabba
  • Familjelexikon av Natalia Ginsburg
  • Slumpens barn av Amat Levin
  • Rösta på vargen av Davide Cali
  • Sankta Psyko av Johan Theorin
  • Bögen är lös av Edvin Törnblom

BÖCKER

Totalt antal lästa böcker: 6
Svenska/engelska: 6 / 0
Fysisk bok/e-bok/ljudbok: 4 / 1 / 1

Barnböcker (0-12): 1
Ungdomsböcker (13+): 0
Fackböcker: 3
Skönlitteratur: 2

Ursprung

Hyllvärmare: 2
Bokhylleböcker: 0
Nyinkommet: 1
Omläsning: 0
Streamingböcker: 2
Biblioteksböcker: 0
Lånat: 0
Radioföljetong: 0
Rec.ex: 1

FÖRFATTARE

Totalt antal lästa författare: 6
Kvinnor/män/icke-binär: 1 / 5 / 0

GEOGRAFI

Antal böcker per världsdel:

  • Afrika: 0
  • Asien: 0
  • Europa: 6
  • Nordamerika: 0
  • Sydamerika: 0
  • Oceanien: 0

Antal böcker per land:

  • Frankrike: 1
  • Italien: 1
  • Sverige: 4

Ellens val: Förbjuden längtan

Sjätte delen i Ellens val-serien kretsar förutom Ellen mest kring Gabriella som slits mellan Anton/herrgårdsfrulivet och läkaryrket samt Elisabeth som stöter på sin ungdoms kärlek och inser att känslorna inte alls svalnat. Men tyvärr är han gift med familj numera. Dessutom lockas Gabriella av kärleken men det blir inte alls som hon tänkt sig. På det politiska planet jobbar kvinnorna med bl.a. soppkök och Ellen slits mellan allt hon vill göra men blir plötsligt så trött.

Det är lite mer erotik än romantik än i den här delen och förutom prästen så är männen väldigt goda och förstående, alltså väääldigt. Det är mycket fokus på just kärleksbestyr och lite mindre på politik men å andra sidan heter ju just den här delen Förbjuden längtan. Till nästa del önskar vi oss mer av kvinnokampen men jag tyckte ändå att den här var bra och underhållande att lyssna till. Jag ser alltid fram emot en ny Ellenbok!

Förlag: Lovereads
Utläst: 14 september 2022
Mitt betyg: 4/5

Eva ur spillrorna

Jag minns inte var jag fick upp ögonen för den här boken men böcker från Tranan är alltid intressanta och dessutom hade jag aldrig läst något från Mauritius. Jag minns inte heller om vi skulle läsa den i någon bokcirkel som jag sen inte var med på men det var först nu i sommar som jag läste hela boken. Och det gick snabbt. Jag hade precis jobbat mig igenom Wolf Hall och så klämde jag den här en förmiddag ute på balkongen.

Eva  lever i förorten Troumaron utanför Mauritius huvudstad. Hon är en fattig flicka som sedan länge tiggt till sig skolmaterial eller vad som helst och pojkarna har alltid gett henne det hon velat ha för att hon är så tunn och fattig. Tills de en dag vill ha något tillbaka.

Tills dagen kom, när jag som vanligt bad om något utan att det verkade så, och man bad om något i gengäld.

Jag trodde det var lätt och enkelt. Vad ville de ha i gengäld? Jag var klassens gråmus, en oansenlig liten sak. Alla visste att jag ingenting ägde, och så sa man mig att för en gångs skull att jag hade något. Min skolväska var tom som vår lägenhet – mindre och kalare än alla andras – och även våra skåp, ja till och med vår soptunna. Alt som fanns var min fars blick, blank av sprit, och min mors slutna läppar och ögonlock. Jag hade ingenting, absolut ingenting att ge.

Men jag misstog mig.

Vad de ville ha, var en bit av mig.

Förutom Eva möter vi hennes bästa och enda vän Savita samt pojkarna Sad och Clélio. Savita vill rädda Eva. Sad är förälskad i Eva, fastän alla hans vänner skrattar åt honom och säger att han är den enda som inte varit med henne. Clélio är en gängmedlem som blir häktad för ett brott han inte begått. Vi följer de här fyra karaktärerna lite om varandra i korta kapitel skrivna på ett enkelt men innehållsrikt och berörande språk.

Tillvaron i Troumaron är onekligen hård, tragisk och inte det minsta hoppfull. det är skitigt, fattigt och misär. Vi möter laglöshet, droger, stölder, våld och utnyttjande. Den nedlagda syfabriken där produktionen flyttats till ett billigare land genererar inte längre några jobb och arbetslösheten går hand i hand med spriten. När vi lämnar ungdomarna i boken så har kanske en viss rättvisa uppnåtts men jag känner inget direkt framtidshopp. Samtidigt är den så vackert skriven att hjärtat lyfter litegrann vilket lämnar mig med en märklig känsla. Jag hoppas verkligen att vardagen inte ser ut så här för de flesta ungdomar på Mauritius men blir inte förvånad om den gör det.

Förlag: Bokförlaget Tranan
Utläst: 13 augusti 2022
Mitt betyg: 4/5