Etikett: bokcirkelbok

Drömmen om ett träd

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Mars månads bokcirkelbok i bokcirkeln Veganbokprat var Drömmen om ett träd. Bokcirkeln har tidigare läst alla delar och jag själv har läst alla utom den första lustigt nog.

I den här fjärde och avslutande delen kretsar handlingen mest kring Tommy som bor på Svalbard tillsammans med sin pappa, farmor och två yngre bröder. Vi är drygt hundra år in i framtiden och efter klimatkollapsen. Farmor är fröskötare, d.v.s. hon tar hand om alla de frön som en gång samlats in från världens länder. En dag smyger får en svår sjukdom fäste i Longyearbyen och snart är det bara Tommy, den jobbiga Rakel och deras syskon som finns kvar. Rakel söker kontakt med yttervärlden och lovar bort fröna i valvet mot att de blir hämtade. Tao är en av de som tar sig an denna expedition mot Svalbard, fröna och barnen.

I den här boken finns bara framtiden och det gör den lite mindre spännande än övriga delar där man växlade mellan fler tidsepoker. Det är liksom bara Tommy och Tao, men absolut mest Tommy, och ärligt talat är han inte superintressant att läsa om. Jag är svag för karga öar och häftiga landskap men i den här boken snuvas vi på miljöskildringarna vilket är synd. Däremot har jag såklart googlat en hel del på Svalbard och andra saker ur boken under läsningen.

En sak jag tycker är lite tradig med den här serien är också hur all den, förvisso superintressanta, research Lunde gjort finns med i berättelsen. Det blir lite läroboksaktigt emellanåt. Som tur är så är det fascinerande fakta men det stoppar upp läsflowet lite. Roligt är att lilla flickan från Blå visar sig vara Tommys farmor. Och att Tao då tydligen är huvudperson i Binas historia. Men böckerna är verkligen helt fristående och de här detaljerna blir bara en liten bonus för den som läst fler i serien.

Jag vill dock fortfarande läsa Binas historia och vi som läst flera delar i serien var ense om att den här boken var svagast i serien. Ändå gillar jag den och det har varit skrämmande med de framtidsscenarion som Lunde målar upp och vilka tyvärr känns helt möjliga för vår värld.

Förlag: Natur och kultur
Utläst: 16 mars 2024
Mitt betyg: 3/5

Ett rum med utsikt

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Ett rum med utsikt är årets första bokcirkelbok med bokcirkeln Stäppvargarna. Vi har roterande diktatorskap och förre diktatorn valde denna. Jag tror att jag har sett filmen för en miljon år sedan men jag hade för mig att det var någon bal där i vilket det inte alls var. Så antingen har de ändrat lite i filmens manus eller så blandar jag ihop den med någon annan film.

Boken handlar om Lucy Honeychurch (lysande namn!) som är på semester i Italien med sitt förkläde, kusinen Charlotte. De har fått dåliga rum på pensionatet men Mr Emerson och hans son George erbjuder sig att byta rum med Lucy och Charlotte. Här får de alltså äntligen ett rum med utsikt. Det finns en rad människor på pensionatet vilka det umgås och/eller skvallras om och under en utflykt händer något… komprometterande.

Senare hemma i England bestämmer sig Lucy för att tacka ja till frieriet från den dryge Cecil som gärna vill bestämma över och åt henne. En dag bestämmer han sig för att köra över hennes förslag på nya hyresgäster till ett hus nere i byn och han tror att han är rolig när han istället fixar dit Mr Emerson och George (Utan att veta att Lucy är bekant med dem). Föga anar han vilka konsekvenser för framtiden detta kommer få.

Alltså, jag vet inte. Det finns en bra grundstory i den här boken där författarens tanke är att man ska få gifta sig med vem man vill, oavsett klass och annat. Forster var själv homosexuell i en tid när detta var inte bara ansett syndigt utan även straffbart och jag håller 100 % med honom om att vem som helst ska få leva ihop vem de vill (så länge det inte rör sig om barn). Men, jag har lite svårt att ta till mig berättelsen.

Lucy är så svår att få grepp om, ömsom ser hon ner på Mr Emerson och ömsom verkar hon tycka att han är trevlig. Hon verkar å ena sidan ha en inre drivkraft för att slå sig fri från de förväntningar som åligger henne men lika ofta sitter hon själv och skvallrar och ser ner på andra människor. Detta kanske är menat som att hon gör det för att passa in men det framgår inte utan det känns som hennes åsikter. Cecil är vedervärdig, dryg och otrevlig men Lucy tycker på sin höjd att han är knepig ibland. George är också väldigt märklig och att det hela sedan slutar som det gör, utifrån vad Lucy under bokens gång tycker och tänker, känns högst underligt.

Därtill är dialogerna ofta väldigt speciella, jag har svårt att se att folk pratade på det här sättet även om de var bättre bemedlade. Sen kan det vara översättarens verk då Cecil flera gånger kallas Fästing. Rätta mig gärna om jag har fel och detta var ett korrekt uttryck för fästman i början av 1900-talet. Jag hittar inte någon upplysning om vem översättaren är i mitt biblioteksexemplar.

Hur som helst så tror jag att det är en bra bokcirkelbok och vi kommer att diskutera den i kväll över lite pizza!

Förlag: Norstedts
Utläst: 30 januari 2024
Mitt betyg: 3/5

Himmel över Alaska

Den Av bokdivisioneni Recensioner2 kommentarer

Himmel över Alaska var årets första bokcirkelbok i bokcirkeln Veganbokprat. Vilket kan tyckas lite lustigt så mycket jakt och slakt och pälsar som den här boken innehåller! 🙂

Leni är 13 år och året är 1974 när hennes pappa, en överlevande krigsfånge, ärver en stuga på Kenaihalvön i Alaska av en armékompis. Han stoppar in familjen i en folkabuss och drar till Alaska där de inledningsvis välkomnas av lokalbefolkningen som hjälper dem att få ordning på den lilla stugan och visar dem vad man behöver för att överleva en Alaskavinter. Men ju mörkare vinterdagarna blir desto sämre mår pappa, han förbereder sig för HBL, Helvetet brakar lös, men Leni inser snart att det största hotet inte finns utanför stugans väggar utan inuti.

Jag läste den här boken till och från jobbet och blev snabbt uppslukad. Som den fjällnörd jag är njuter jag av beskrivningarna av naturen och vildmarkslivet. Det är frustrerande att läsa om Lenis familjesituation och det är nervkittlande när hon förälskar sig. När jag kommer hem på fredag eftermiddag så orkar jag inte vänta till måndag morgon utan jag måste genast läsa ut boken. Då hade jag lite drygt en tredjedel kvar men kommer snart till insikt att boken borde ha slutat ungefär här. Den sista fjärdedelen är smetig, onödig och för amerikansk helt enkelt.

Men fram till dess är det här en riktigt underhållande, berörande och lättläst bok med glimtar från ett liv jag aldrig någonsin kommer att komma nära. Livet låter så otroligt hårt, utan el och vatten och med ständiga sysslor där ditt huvudsakliga fokus är att förbereda dig för den evighetslånga vintern. Eller HBL då genom att packa nödväskor, väcka barn mitt i natten och tvinga dem att sätta ihop ett gevär i mörkret eller varför inte bygga murar och fundera på att lägga granater runtom huset? Lenis pappa är vidrig och jag skiter i att han blivit torterad i åratal under kriget. Visst var han ett offer då men det rättfärdigar inte hans beteende någonstans. Och visst kan man tycka att alla människor förtjänar kärlek men då måste man faktiskt också vara förtjänt av den.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 12 januari 2023
Mitt betyg: 3/5

Klara och solen

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Klara och solen var en bokcirkelbok som jag läste i april under förra året. Det är min fjärde Ishiguro jag läser och jag tycker fortfarande att The Remains of the Day spelar i en egen liga jämfört med övriga jag läst. Som vanligt när det gått så pass lång tid efter att jag läst en bok måste jag googla lite och jag lär mig nu att Klara och solen var Ishiguros första roman efter att han emottog Nobelpriset.

Detta är en sci-fi-roman i en nära framtid där de rika kan förfina sina barn genetiskt och de skaffar artificella vänner till dem, d.v.s. AI-dockor. Klara är en sådan och en dag blir hon köpt av Josies familj, och får följa med hem. Precis som Never Let Me Go så går det inte att avslöja för mycket av handlingen men vi följer i alla fall dagarna genom Klaras ögon.

Jag gillade boken men var inte helt hundra begeistrad under läsningen om jag minns rätt. Jag läste den också strax efter att min pappa gått bort så jag har förståelse för om min hjärna inte var helt mottaglig. Däremot växte den ganska mycket under kvällen vi bokcirklade om den och jag ser att jag gett den en fyra i betyg. Det är intressant att läsa om människor och vår värld ur en robots synvinkel men ibland kan det vara knepigt. Det är som med Frankensteins monster som förundras över regn men förstår andra svårare saker helt kristallklart.

Jag tänker sällan aldrig på vad en författare vill säga med en bok utan jag läser för att bli underhållen men självfallet blir jag ofta påverkad och kan få nya idéer eller infallsvinklar etc. Men just exakt VAD författaren menar, det går mig förbi (ni börjar förstå varför jag fasar för analyserna på litteraturvetenskapen va?). Mitt googlande på denna bok har dock gett mig många fina svar på frågan vad Ishiguro kanske ville säga med denna bok men det är  ju inte mina tankar så det får ni läsa om hos smartare människor. Däremot kan jag säga att boken absolut var läsvärd!

Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 27 april 2023
Mitt betyg: 4/5

Detaljerna

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Detaljerna var en av höstens bokcirkelböcker och vi avhandlade den som vanligt under en middag. Det är ju en Augustprisvinnare så förväntningarna var ganska höga.

Egentligen är det mer som fyra noveller än en roman även om de olika delarna hänger ihop och knyts samman av huvudberättaren – en febrig kvinna som minns fyra olika personer som kommit och gått genom livet; kärleken Johanna, vännen Niki, barnets far Alejandro och mamman Birgitte.

Tyvärr passade inte den här boken mig så jättebra. Jag lyssnade till Ia när hon pratade om den för något år sedan och minns att hon typ sa att hon skrev om hela boken från början varje gång hon satte sig och skulle skriva. Jag vill gärna gilla den men jag har lite svårt för persongalleriet. Jag är så less på klichén ”festande psykiskt instabila personer” eller ”het kärlek full av bråk”. Kanske för att jag en gång i tiden har bott ihop med en sådan person och det finns inget som helst romantiserande med det. Just det gör nog överlag att jag inte gillar så värst att läsa om 25-åringar och deras fantastiska/miserabla ungdom för det blir för personligt helt enkelt.

Men hon skriver bra Ia, och mina ögon flyger fram över texten trots det ganska kompakta formatet med långa stycken. Vi får, uppenbarligen, en rad detaljer vilka gör att vi får en ganska bra bild av karaktärerna, åtminstone berättarens bild av dem. Ia är typ 10 år äldre än mig så det finns en hel del referenser som jag känner igen mig i men också en hel del okända då hon rört sig i vissa världar som jag inte har befunnit mig i. De allra flesta gillar den här boken mer än jag så ge den absolut en chans om du är sugen!

Förlag: Weyler förlag
Utläst: 20 september 2023
Mitt betyg: 3/5

Nakanos secondhandbutik

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner2 kommentarer

Nakanos secondhandbutik är en av de böcker jag fått via Tranans prenumeration. Jag lyckades sälja in den till min ena bokcirkel och vi läste den nu i oktober.

Hitomi jobbar på en secondhandbutik. Där jobbar också Takeo som Hitomi typ blir kär i. Eller tänker att hon är kär i, hon vet inte riktigt vad det innebär och han verkar inte heller ha så lätt för att uttrycka sina tankar och känslor. Mycket av boken handlar om deras kommunikation, eller icke-kommunikation. Vi får också bekanta oss med butikens ägare, den lite specielle Nakano och hans syster Masayo. Även dessa två har kärlekshistorier, Masayo med en man som bor hos en knepig hyresvärd, och Nakano har utöver sin fru (som vi aldrig träffar) ett par älskarinnor.

Förutom märkliga relationer så handlar boken om prylar, udda kringkaraktärer och nudlar. Jag blev flera gånger sjukt sugen på nudlar under läsningen. Den handlar också om egentligen ingenting utan vi följer karaktärerna under en tidsrymd med små nedtramp här och var. Ibland är vi i olika tidsrymder i ett och samma stycke och då har jag lite svårt att hänga med i Hitomis tankar. Alla i boken är udda men ingen verkar bry sig om det. De bara är som de är.

Vi pratade om boken härom veckan på bokcirkeln och de flesta tyckte att den var sådär medan någon älskade den. Jag har redan glömt väldigt mycket, MEN, jag glömmer typ varenda bok jag läser p.g.a. uselt minne så det behöver inte betyda något. Det är ju inte en bok med en tydlig handling utan något puttrigt, trivsamt fastän med en del lite sjuka grejer också. Jag kan t.ex. tycka att Nakano är väl frispråkig gentemot sin unga anställda Hitomi i vissa lägen.

Det var väldigt intressant att läsa översättarens inledande kommentar kring när man säger -san och när man säger -chan vilket gav en fördjupad förståelse för karaktärernas relationer. I min hylla har jag också Senseis portfölj och jag misstänker att den kommer vara lite liknande denna bok.

Förlag: Bokförlaget Tranan
Utläst: 15 oktober 2023
Mitt betyg: 3/5

Skarp

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

I maj 2022 var det Stockholms bokhelg och jag var och lyssnade till Helena Dahlgren och Ulf Kvensler och köpte därefter deras respektive aktuella romaner. Jag har ju läst Ellens val- och Star Stable-böckerna av Helena samt någon novell tidigare och jag gillar hennes sätt att skriva. Den här boken handlar ju dessutom om en litteraturvetare och då blir det riktigt intressant.

Emmas favoritförfattare är Beata Skarp och hon kan allt om henne. Hon höll på att skriva en avhandling om henne men så gick allt åt pipan. Äktenskapet, mödraskapet, jobbet och typ hela hennes liv. Efter ett par år med alldeles för mycket ångest, alkohol och tillfälliga ligg får hon plötsligt chansen på ett vistelsestipendium. Och inte vilket som helst utan ett där hon får åka upp till Svartforsen i Norrbotten och bo i Beatas hus och äntligen skriva klart avhandlingen. Beata dog däruppe, alldeles för ung, och Emmas vistelse kommer att utvecklas till något helt annat än hon tänkt sig.

Spänning är ju en genre jag inte läser alltför mycket av men när jag väl gör det så gillar jag dem oftast. Bit för bit läggs pusslet i Skarp och det är svårt att sluta läsa. Jag älskar allt det litterära och önskar att jag kunde läsa Beatas böcker på riktigt, det känns liksom som om hon verkligen funnits. Jag har lite svårt för Emma i början med hennes missbrukstendenser och bristande ansvar men ju mer vi lär känna henne kan vi förstå varför hon tagit den väg hon gjort.

Det är spännande kontraster i boken med dels mystiskt och suggestivt, dels pirrande kärlek och härligt hästmys. Men ju längre boken lider desto mörkare blir det. Jag gillar det och tänker att jag ju borde ta och läsa lite mer Stephen King nu som jag så ofta tänker, särskilt just en specifik av hans böcker…

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 13 juni 2023
Mitt betyg: 4/5

Om snö och guld

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Om snö och guld var en bokcirkelbok någon gång nu i våras som min bokcirkelkompis valde. Jag hade bara läst Missne och Robin av Edelfeldt i ungdomen men länge tänkt att återvända till hennes författarskap.

Miranda växer upp i Stockholmsförorter med en frånvarande läkarpappa och en mamma som lider av någon slags psykisk ohälsa. Miranda själv verkar inte heller helt psykiskt stabil och hon drar sig undan folk alltmer och flyr genom att skapa en sagovärld om flickan Guld som hon tecknar och skriver om. Så småningom får hon ett riktigt sammanbrott vilket till sist leder henne in i folkhögskolevärlden där hon äntligen får vänner.

Hm, alltså boken sträcker sig över årtionden, även om fokus är på Mirandas ungdomsår och därikring, så det är lite svårt att beskriva en handling enligt gängse normer. När jag börjar läsa den här boken, vilket är väldigt sent inför bokcirkelträffen, blir jag förvånad över hur pass lättläst den är. På en kväll har jag läst halva boken trots att den är nästan 500 sidor lång. Nästa dag bestäms det att bokcirkeln blir framflyttad och jag lägger den åt sidan för andra mer prioriterade böcker innan jag plockar upp den igen och läser klart den.

Under läsningen av första halvan blir jag insugen i språket och berättelsen nästan hypnotiserar mig. Men när jag återvänder har jag tappat läsglöden lite. Jag vet inte riktigt varför men andra och tredje delen intresserar mig inte lika mycket som den första. Kanske hade boken kunnat kortas ner lite?

Mirandas mamma mår uppenbarligen inte bra och hon är många gånger rent vidrig mot sin dotter. Pappan är sällan hemma för att han liksom inte står ut med mamman och den stackars Miranda får ta all skiten. Mamman bryter verkligen ner henne med kommentarer om allt ifrån hennes klädsel via ironiska smeknamnet ”Geniet” till att hon ju bara är sin dotters passopp. Miranda skapar sig som sagt en egen sagovärld där hennes karaktärer kan göra allt de vill och det är spännande att följa hennes berättelse om flickan Guld. Jag hade kunnat tänka mig att läsa den boken faktiskt. På det stora hela är Om snö och guld en intressant och skrämmande om än något utdraget skildrad uppväxtberättelse!

Förlag: Norstedts
Utläst: 30 april 2023
Mitt betyg: 3/5

Barfotakvinnan

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

I januari bestämde jag mig slutligen för att ta en prenumeration hos Tranan. Jag gillar verkligen det förlaget och vill stötta dem. Första boken i prenumerationen var Barfotakvinnan vilket var extra kul eftersom jag just läst Madonnan vid Nilen.

I Barfotakvinnan berättar Mukasonga om sin uppväxt. Hon växer upp i en by dit tvångsförflyttade tutsier förvisats och hennes mamma, Stefania, gör sitt bästa för att familjen ska få det trivsamt. Det är skildringar av allt från durran till avträdet bakom bananbladen. Det handlar om hur ett nytt barn välkomnas in i gemenskapen och hur Stefania granskar flickor för att kunna ge äktenskapsråd. Det handlar också om hur barnen ska skyddas när militären kommer och vi får glimtar av det hemska som skedde.

Vi kommer väldigt nära allting i Mukasongas berättande och det är en varm och detaljrik skildring där den rwandiska miljön tecknas upp framför läsarens ögon. Det berättas lite kort om folkmorden och våldtäkter men fokus i boken ligger på att vi ska minnas allt det som försvunnit. Precis som Ernaux i Min far och Kvinnan ger oss en bild av sina föräldrar så att de alltid ska fortleva, ger oss Mukasonga här en bild av sin mamma. För hon överlevde inte.

Förlag: Tranan
Utläst: 6 februari 2023
Mitt betyg: 4/5

Kvinnan

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

Jag läste Min Far & Kvinnan efter varandra men har valt att dela upp recensionerna. Här kan du läsa om Min Far och som jag skrev där var det här två bokcirkelböcker och Kvinnan är även min tredje bok av Ernaux.

I Kvinnan är det Ernauxs mamma som står i centrum och precis som i Min Far får vi en bild tecknad över hennes liv. Bägge böckerna börjar med ett konstaterande av att föräldern är död, vi får veta lite om just detta och sen tas vi tillbaka till begynnelsen. Ernauxs mamma hade en fattig uppväxt i Yvetot och hon beskriver familjen som en klan. Det var många syskon som alla fick många barn. Ernaux beskriver sin mamma som den som var ”vildast och högfärdigast” (heter det inte mest högfärdig?) och hon hade alltid en önskan om ett finare/rikare liv samtidigt som hon framhöll att ”en ann är lika god som en ann”. Hon gifter sig med Ernauxs far, köper en affär/bar och får en flicka som inte överlever. Efter henne föds så Annie.

Jag tycker bättre om Kvinnan än Min Far då jag upplever att Kvinnan är skriven med mer värme och känslosammare. Nu när jag läst tre böcker av Ernaux så upplever jag hennes skrivande som att hon alltid är väldigt distanserad. Det känns som att hon lite torrt och sakligt redogör för händelser och sin historia men samtidigt så är det en typ av reflekterande skrivande där hon ju ser tillbaka på sitt (och andras) liv och då kanske det lätt blir så. Men i Kvinnan tycker jag alltså att det blir mer känslosamt. Om det beror på att hennes relation till modern är annorlunda (som min bokcirkelkompis trodde) eller att den mer slår an aktuella strängar hos mig själv vet jag inte riktigt. Hur som helst så blir jag berörd av Kvinnan på ett sätt jag inte blivit av de andra böckerna.

Jag har även Omständigheter kvar i hyllan att läsa nu men tror att jag nöjer mig där sen med Ernaux. Hon är definitivt inte dålig men hon väcker ingen glöd hos mig. Det kanske inte är det som är meningen med hennes litteratur heller och vi är ju dessutom alla olika när det kommer till smak och tycke. Nicolas Lunabba gillar ju Ernaux och hans bok tyckte jag bra mycket bättre om än de här. Kanske borde jag nu pröva Édouard Louis som tillstått att han är väldigt inspirerad av Ernaux?

Förlag: Norstedts
Utläst: 31 januari 2023
Mitt betyg: 4/5