Titel: Dear life
Författare: Alice Munro

Förlag: Random House
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2012

Utläst: 31 december 2013
Mitt betyg: 4/5

Det var såklart Anna på och dagarna går… som inspirerade mig till att läsa denna genom att ordna en fantastisk novellcirkel på facebook. Tyvärr läste jag inte i den takten som behövdes men jag var med och diskuterade ett par åtminstone. Sent omsider läste jag så slutligen färdigt denna novellsamling.

Novellerna handlar om en rad olika saker och den jag minns bäst är nog Gravel om den lilla flickan som dör. I övrigt minns jag dem litegrann när jag bläddrar igenom dem men det är inte så att jag aktivt kommer ihåg dem. Jag har redan skrivit mina tankar om Munro i inlägget Munromania så därför citerar jag mig själv:

En Munro-novell är ingenting att läsa i små stycken på de dryga 8 min min bussresa tar varje morgon och kväll. De är heller ingenting att läsa när man är trött eller stressad. Nej, de ska helt enkelt l ä s a s. Jag vill sitta i min fåtölj och veta att jag är ostörd, det ska vara tyst omkring mig och jag ska fokusera på texten. Den ska sugas på, som en gammaldags hård karamell, och många rader ska läsas många gånger om.

Jag skrev också att det var bra att cirkla om hennes noveller för det fanns ofta många frågetecken och det gav väldigt mycket att diskutera dem. Av Anna vann jag också Tiggarflickan och det ska bli intressant att läsa den för att se om min bild förändras.

Köp på Adlibris (pocket) eller Bokus (e-bok)