Tisdagstips: Murakami

Men är det sant? Jag sätter mig här på kvällskvisten för att slänga ihop ett inlägg och den gamla redigeraren är tillbaka! Halleluja! Hoppas att det inte är en bugg för även om jag börjar vänja mig vid den nya så är den mycket mer svårjobbad.

Jag ”upptäckte” Murakami i bloggens begynnelse via ett tips om Norwegian Wood från bloggen En bokcirkel för alla. Det var den första av hans böcker jag läste och sen var jag fast. Ja, han har en lite dassig fixering vid kvinnobröst men utöver det så älskar jag den magiska realismen, hans levande karaktärer och stämningen i hans böcker. Så här skrev jag en gång: ”Hans böcker får mig att känna, fundera, uppleva och beröras.” Jag läste ganska många där i början men sen blev jag lite mätt och nu har jag inte läst någon av hans böcker på flera år men jag har ett par olästa i hyllan och kan tänka mig att läsa om några av favoriterna. Så vilka är de då?

  • Norwegian Wood
    Det var som sagt min första och jag tyckte oerhört mycket om den och jag fäste mig vid karaktärerna. Så här i efterhand när jag läst fler så brukar jag rekommendera den här som en inkörsport för den är faktiskt väldigt normal och omagisk för att vara en Murakami.
  • Fågeln som vrider upp världen
    Min absoluta favorit. Det var någonting med den där brunnen som fortfarande än idag (10 år senare) kan leva kvar i mig. Jag tyckte också oväntat mycket om krigsskildringarna i boken. Om jag läser om någon bok så kommer den här vara först ut.
  • Kafka på stranden
    Här blir det verkligen Murakami-konstigt men på ett bra sätt och en väldigt spännande värld. Det regnar fiskar från himlen och en elaking vill samla kattsjälar. Den lilla stugan som Kafka spenderar tid i och alla böckerna där tycker jag om.
  • 1Q84-trilogin
    En trilogi som fick mig att snegla upp på himlen för att kontrollera antalet månar samt fundera över om det verkligen går att mörda män på det sätt som Aomame gör. Riktigt härligt med en trilogi så att jag fick stanna i världen extra länge.
  • Vad jag pratar om när jag pratar om löpning
    Murakami springer (eller sprang då i alla fall) en mil om dagen och gillar jazz. Det är två saker jag lärde mig av den här boken. Det är ingen regelrätt så här blir du en bättre löpare-bok men däremot en underhållande och inspirerande bok om löpning.

Ska jag vara ärlig så är det här fem av de sex Murakami jag läst men den sjätte (Sputnikälskling) gillade jag inte lika mycket. Men jag har som sagt fortfarande ett par olästa i hyllan och den relativt nya Mordet på kommendören som jag tror mycket på. Oj, vad Murakami-sugen jag blev nu!

1Q84: tredje boken

Titel: 1Q84: tredje boken
Författare: Haruki Murakami

Förlag: Norstedts
Sidantal: 507
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 2010)

Utläst: 5 augusti 2012
Mitt betyg: 4/5

Jag kunde ju inte hålla mig tills trean ska komma ut på pocket utan jag lånade den avslutande delen på biblioteket helt enkelt.

I tredje delen läggs Ushikawas perspektiv till utöver Aomames och Tengos. Precis som med tvåan så tänker jag inte dra någon handling här heller. Det finns liksom ingen vits med det för det här är tre böcker som ska läsas allihop och i rätt ordning. Tvåan och trean tar vid precis där ettan och tvåan slutar.

Jag är fantastiskt nöjd med denna läsupplevelse och att jag ännu en gång fått en chans att träda in i Murakamis parallella världar. Nöjd är jag också med hur hela historien utvecklar sig och knyts ihop.

Jag har idag funderat över vilka förslag jag ska ta med mig till det stundande bokpratet om 11/22/63. När jag letat så läste jag den här texten hos Hyllan. Ett stycke skrivet om Audrey Niffenegger vilket passar klockrent in på Murakami och jag tar mig friheten att citera:

… så är Audrey Niffenegger riktigt bra på att förankra det där främmande och ”konstiga” i verkligheten så att det inte alls känns särskilt märkligt utan istället helt naturligt. I alla fall jag köper det med hull och hår.

Det är exakt så jag känner när jag läser hans böcker. Ja, jag funderar fortfarande på hur det skulle vara att sitta i en brunn och ja, nu sneglar jag upp mot himlen bara för att kolla antalet månar. Hans böcker får mig att känna, fundera, uppleva och beröras. Ain’t that sweet!

Köp på Adlibris eller Bokus

1Q84: andra boken

Titel: 1Q84: andra boken
Författare: Haruki Murakami

Förlag: Norstedts
Sidantal: 400
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2009)

Utläst: 31 juli 2012
Mitt betyg: 4/5

Jag fortsätter denna resa i världen 1Q84 och är i detta nu väldigt glad över att jag ordnat trean på biblioteket. Jag vill inte skriva så mycket om denna utan konstaterar att jag fortfarande gillar vad jag får. Det är inte segt någonstans utan allting byggs upp precis som jag vill läsa det och nya frågetecken läggs till i takt med att gamla suddas ut.

Köp på Adlibris eller Bokus

1Q84: första boken

Titel: 1Q84: första boken
Författare: Haruki Murakami

Förlag: Norstedts
Sidantal: 451
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2009)

Utläst: 22 juli 2012
Mitt betyg: 4/5

Som jag har väntat på att dessa böcker skulle komma på pocket. Jag införskaffade dem i början av sommaren och väntade på lämpligt tillfälle. När jag började läsa den här så blev jag tvungen att beställa trean på biblioteket, jag misstänkte att jag inte skulle orka vänta till oktober när pocketupplagan släpps. När jag läst ut den fick jag ett litet infall att jag skulle suga på den här karamellen och hålla lite på tvåan. Det infallet varade i alla fall över två böcker och tre dagar…

Jag vill inte säga så mycket mer än att den handlar om Aomame som jobbar som instruktör på en sportklubb och Tengo som jobbar som matematiklärare på en universitetsförberedande skola. På uppdrag av en gammal dam har Aomame en bisyssla där hon mördar män vilka misshandlat eller förgripit sig på kvinnor. Hon använder sig av en speciell teknik som jag blir nyfiken på huruvida den faktiskt fungerar. Tengo har en önskan om att bli romanförfattare och får plötsligt ett uppdrag att skriva om en text vid namn Luftpuppan för att den ska deltaga i en debutanttävling. Bakom texten står en säregen 17-åring flicka med en speciell bakgrund.

Jag är en sucker för Murakami och fortsätter så att vara. Gång på gång ser jag mellan fingrarna med hans hang-ups på bröst och lätt porr och jag sugs åter in i hans härliga surrealistiska världar. Jag fascineras av möjligheterna till de parallella världar eller dimensioner som han målar upp och jag njuter hela vägen igenom av språket. I den här boken kör han vartannat kapitel-perspektiv för de två olika huvudpersonerna och jag brukar störa mig lite på det eftersom det ofta är ett perspektiv jag är mest intresserad av. Här vill jag dock ha lika mycket av både Tengo och Aomame och resultatet av min läsning blir att jag har sjukt svårt att lägga ifrån mig boken.

Köp på Adlibris eller Bokus

Enkel mat. 116 sidor in i 1Q84 – första boken

Jag är inte alltför intresserad av matlagning, dvs jag äter gärna gott men föredrar om någon annan lagar den till mig. Ska jag bara laga något till mig själv blir det gröt, fil eller på sin höjd pasta med lite fetaost. 116 sidor in 1Q84 lagar Tengo mat åt sig själv.

Jag är ensam så jag lagar inget speciellt. Jag steker en torkad barracuda och river rättika, lagar misosoppa med purjolök och hjärtmusslor som jag ska äta med tofu, och så ska jag ha gurka med wakamealger i ättika och ris med kinakålspickles. Det blir bara det.

Fast det här kanske motsvarar typ havregrynsgröt med jordgubbssylt och mjölk plus en ostmacka i Japan?