Titel: 1Q84: första boken
Författare: Haruki Murakami
Förlag: Norstedts
Sidantal: 451
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2009)
Utläst: 22 juli 2012
Mitt betyg: 4/5
Som jag har väntat på att dessa böcker skulle komma på pocket. Jag införskaffade dem i början av sommaren och väntade på lämpligt tillfälle. När jag började läsa den här så blev jag tvungen att beställa trean på biblioteket, jag misstänkte att jag inte skulle orka vänta till oktober när pocketupplagan släpps. När jag läst ut den fick jag ett litet infall att jag skulle suga på den här karamellen och hålla lite på tvåan. Det infallet varade i alla fall över två böcker och tre dagar…
Jag vill inte säga så mycket mer än att den handlar om Aomame som jobbar som instruktör på en sportklubb och Tengo som jobbar som matematiklärare på en universitetsförberedande skola. På uppdrag av en gammal dam har Aomame en bisyssla där hon mördar män vilka misshandlat eller förgripit sig på kvinnor. Hon använder sig av en speciell teknik som jag blir nyfiken på huruvida den faktiskt fungerar. Tengo har en önskan om att bli romanförfattare och får plötsligt ett uppdrag att skriva om en text vid namn Luftpuppan för att den ska deltaga i en debutanttävling. Bakom texten står en säregen 17-åring flicka med en speciell bakgrund.
Jag är en sucker för Murakami och fortsätter så att vara. Gång på gång ser jag mellan fingrarna med hans hang-ups på bröst och lätt porr och jag sugs åter in i hans härliga surrealistiska världar. Jag fascineras av möjligheterna till de parallella världar eller dimensioner som han målar upp och jag njuter hela vägen igenom av språket. I den här boken kör han vartannat kapitel-perspektiv för de två olika huvudpersonerna och jag brukar störa mig lite på det eftersom det ofta är ett perspektiv jag är mest intresserad av. Här vill jag dock ha lika mycket av både Tengo och Aomame och resultatet av min läsning blir att jag har sjukt svårt att lägga ifrån mig boken.
Pingback: Topp tio 2012 | Bokdivisionen