Titel: 1Q84: tredje boken
Författare: Haruki Murakami
Förlag: Norstedts
Sidantal: 507
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 2010)
Utläst: 5 augusti 2012
Mitt betyg: 4/5
Jag kunde ju inte hålla mig tills trean ska komma ut på pocket utan jag lånade den avslutande delen på biblioteket helt enkelt.
I tredje delen läggs Ushikawas perspektiv till utöver Aomames och Tengos. Precis som med tvåan så tänker jag inte dra någon handling här heller. Det finns liksom ingen vits med det för det här är tre böcker som ska läsas allihop och i rätt ordning. Tvåan och trean tar vid precis där ettan och tvåan slutar.
Jag är fantastiskt nöjd med denna läsupplevelse och att jag ännu en gång fått en chans att träda in i Murakamis parallella världar. Nöjd är jag också med hur hela historien utvecklar sig och knyts ihop.
Jag har idag funderat över vilka förslag jag ska ta med mig till det stundande bokpratet om 11/22/63. När jag letat så läste jag den här texten hos Hyllan. Ett stycke skrivet om Audrey Niffenegger vilket passar klockrent in på Murakami och jag tar mig friheten att citera:
… så är Audrey Niffenegger riktigt bra på att förankra det där främmande och ”konstiga” i verkligheten så att det inte alls känns särskilt märkligt utan istället helt naturligt. I alla fall jag köper det med hull och hår.
Det är exakt så jag känner när jag läser hans böcker. Ja, jag funderar fortfarande på hur det skulle vara att sitta i en brunn och ja, nu sneglar jag upp mot himlen bara för att kolla antalet månar. Hans böcker får mig att känna, fundera, uppleva och beröras. Ain’t that sweet!
Bokdivisionen 