Titel: Efter mörkrets inbrott
Författare: Haruki Murakami
Förlag: Norstedts
Sidantal: 237
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2004)
Utläst: 30 juni 2013
Mitt betyg: 3/5
Murakami står på min autoinköplista även om jag inte kastar mig över det inbundna exet så snart det kommer utan gärna väntar på den fina pocketutgåvan. Med denna bok räknat står det nu nio Murakami i min hylla och i vår kommer jag självfallet att införskaffa Elefanten som gick upp i rök också.
Det var precis sex månader sedan som jag läste den här boken men den hamnade i högen läst-men-obloggade-böcker då jag hade så ofantligt många bloggrecensioner att skriva under sommaren. För ett tag sedan plockade jag fram den här boken tillsammans med övriga obloggade och insåg då till min förfäran att jag inte hade den blekaste aning om vad den handlade om. Jag kom inte ihåg en enda person (fast jag hade ju kunnat gissa på någon ung kvinna) utan blev tvungen att läsa från baksidan och då mindes jag fragment från den.
Med hjälp av nämnda baksida och viss bläddring kan jag i all fall berätta att boken utspelar sig under en natt i Tokyo där vi på olika sätt följer två systrar. Genom en TV får vi se återkommande blickar av Eri som ligger i en säng och sover väldigt djupt. Samtidigt befinner sig hennes syster Mari på ett fik där hon träffar på den unge jazzmusikern Takahashi. Lite senare kommer en kvinna och ber henne om hjälp, Takahashi har nämnt att Mari pratar flytande kinesiska och kvinnan behöver tolkhjälp för en skadad kinesisk tjej. Det visar sig att kvinnan är nattportier på ett s.k. lovehotell, ett sjaskigt ställe där folk kan ha otrohetsaffärer eller utnyttja prostituerade. Under hela natten korsas dessa personers vägar och deras hemligheter.
Nu är jag nog tvungen att läsa om den här boken för att kunna ge den ett rättvist omdöme men mot bakgrund av att jag inte ens mindes vad den handlade om så sätter jag den inte främst i Murakamis produktion utan placerar den längst ner på listan tillsammans med Sputnikälskling. Du får definitivt krypa in i den där härliga Murakami-världen men du blir inte fullt tillfredsställd utan vill liksom ha något mer.
Bokdivisionen 
Den ligger i min hylla och ska bli läst innan vår resa till Tokyo i april. Jag tycker Murakami kan bli lite mycket upprepningar. same same. Ska se vad jag tycker om den här. Återkommer 🙂
Åh Tokyo, vilket äventyr! Ja alltså Norwegian Wood älskade jag för att det var min första och Fågeln och Kafka tyckte jag var fantastiska! 1Q84 gillade jag mycket och även hans bok om löpning. Det verkar som att jag föredrar honom i det längre formatet men det ska bli spännande att läsa hans noveller i Elefanten.
Min favorit hittills är Norwegian Woods och sedan 1q84. Hela trilogin var snyggt sammansatt. Sputnikälskning gillade jag också och Fågeln. Kafka på stranden är nog den som jag tycker minst om av det jag läst.
Du kanske bara inte gillar när det regnar makrill? 🙂 Eller kattslakt. Huh, det gillade jag inget vidare.