Mias bokhörna har tagit över En smakebit på söndag så kika in där om du vill hitta fler smakbitar!
Nu har det varit klent med inlägg på bloggen under en tid och oktober brukar bli så. Det har varit mycket på jobbet och med plugget så jag har inte orkat blogga så mycket. I oktober är jag också alltid med på en fotoutmaning på Instagram där man publicerar en bild om dagen utifrån olika prompts så det blir lite mer Instafokus. Jag har dock läst mycket under september och oktober så jag har ännu en gång samlat på mig en tvåsiffrig hög med oskrivna recensioner. Nu har jag som tur är höstlov en hel vecka så jag ska försöka ta tag i det.
Veckan har innehållit ett besök hos naprapaten – och han tyckte att jag var i princip bra på höger sida och att det bara är lite spänning kvar på vänster. Vi beslöt att inte boka någon ny tid utan jag skulle känna efter och återkomma. Jag tycker dock att jag fortfarande har ont ibland men jag har också tränat dåligt under oktober så jag ger det lite tid och bokar en ny tid om jag behöver.
I torsdags var det salstenta, huvva. Det kändes som en hemtenta fast vi hade bbara tre timmar på att analuysera en snårig Foucaultartikel (som vi läst förut) samt analysera Älskaren ur en given synvinkel. Jag tror att jag blir godkänd i alla fall och jag försöker övertala mig själv att även ett dåligt betyg är bra för att jag på riktigt inte behöver det här betyget. Men en gång duktig flicka, alltid duktig flicka. Det sitter djupt rotat och jag har pluggat en hel del de senaste 15 åren och bara fått under C två gånger. Men INGEN (utom jag) har ju nånsin kollat på mina betyg så det är helt onödigt att bry sig.
I fredags var det enklare, då var det Teddybears på Cirkus och de var väldigt bra, jag verkligen älskar Patrik Arve och tycker han verkar vara en sådan skön människa. Älskar kanske är ett stort ord men uppskattar då, ni fattar. Det var en ung tjej i publiken som skrek just att hon älskade honom och han tackade så mycket men sa att hon var alldeles för ung för honom.
Igår slutligen hade jag lite för-födelsedag, det var inte menat så men kändes så. Käkade lunch med en kompis som gav mig några presenter och sen gick jag på Elisabeth Ohlsons Retrospektiv på Kulturhuset och därefter Chamber/Cacti (dans) på Operan med en annan kompis. Bägge kulturaktiviteterna var fantastiska. Idag blir det tid för alla mina 1000 hobbies här hemma och vi har redan sprungit ett varv i halvstormen så nu är det inomhuspyssel som gäller.
Just nu läser jag Trofé som jag inhandlade på mässan och den är väldigt bra och suggestiv. En slags modern Mörkrets hjärta kan man absolut kalla den. Huvudpersonen Hunter White är en troféjägare som befinner sig någonstans i Afrika och hans karaktär är så fantastiskt skriven. Jag typ avskyr honom men känner ändå med honom emellanåt och fascineras. Obehagligt. Det här citatet fångar hans arroganta white superior-anda så bra. Jag tror inte ens han vet vilket land i Afrika är han är i. Om han ens vet att det finns olika länder. Väldigt bra skriven är romanen så här långt!
Ertappad tittar Hunter ut. Det är sant. Han tycker inte om Afrika; han tycker det är för högljutt och dammigt och för varmt. Men eftersom de bästa jaktområdena i världen råkar ligga på den här kontinenten, har han lärt sig att respektera den, ja till och med tycka om den, sin instinktiva motvilja till trots, ungefär som man tycker om ett barn som man inte ville ha, men som kom med kvinnan man valde. Och vars goda sidor man till slut uppskattar, men vars dåliga sidor man inte vill befatta sig med. För honom är Afrika ett enda stort naturreservat, skapat av Gud för hans nöjes skull; att det finns människor där också, människor som faktiskt bor där, har han egentligen aldrig reflekterat över, och än mindre har han intresserat sig för deras levnadsvillkor. Afrika är hans nöjespark, hans nöjesområde. Inte mer än så.
