Nio år senare har jag äntligen läst hela den ursnygga feministiska klassikerfyran och som vanligt så förstår jag inte varför jag väntade så länge. Nina Björks bok skrevs 1996 men jag tycker att den står sig riktigt väl än idag. Jag var 20 år när den kom men hoppade aldrig på det feministiska tåget då utan levde i en egen bubbla ganska länge. Men bättre sent än aldrig och idag försöker jag ta ikapp så mycket som möjligt.

Björk inleder med att resonera kring begreppet kvinnlighet och citerar Beauvoirs (som jag inte heller läst ännu) ord om att vi inte föds till kvinnor utan blir det. Att allt det som kallas kvinnlighet åsyftar vad som uppnås med kläder och smink, som en maskerad, och att det inte handlar om den kvinnliga kroppen. Tänk dig en naken kvinna eller en med snygg tajt klänning, lackade naglar och en plutande röd mun. Vem utstrålar mest ”kvinnlighet”?

Nästa kapitel handlar om den kvinnliga hjärnan och hon lyfter begreppet livmoderfeminism kontra politisk feminism:

Men skillnaden är ändå stor: båda utgår från att det i dag finns skillnader mellan könen, men då livmoderfeminismen åberopar dessa skillnader som ett argument mot individens frihet att leva sitt liv utan könsmanus, gör den politiska feminismen tvärtom: för att vi imorgon ska få ett samhälle där individen i högre grad fritt kan välja livsinriktning, måste vi idag betrakta kvinnor som ett kollektiv och män som ett annat. Det handlar om mål och medel.

Livmoderfeministerna menar att kvinnor ÄR på ett visst sätt medan de politiska feministerna menar att vi drillats in i det av omgivningen och samhället och att vi måste få en chans att välja andra vägar än de vårt biologiska kön stakar ut åt oss. En distinktion inom rörelsen som ör högst levande än idag.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när Björk beskriver hur forskarna sedan århundraden tillbaka försökt hitta bevis för den kvinnliga hjärnans underlägsenhet. (Resonemanget är omformulerat med mina ord)

– Den största hjärnan måste vara den smartaste!
– Fast då vore ju elefanter och valar smartast?
– Men om vi tittar på hjärnans vikt i förhållande till kroppen?
– Då blir ju kvinnor smartare?
– Just det, men det är nog den främre delen som förklarar intelligensen och kvinnors är säkert mindre!
– Nej, den är större.
– Men NU vet jag, hjässloben är ju faktiskt mindre hos kvinnor, det måste vara DÄR intelligensen sitter!

Vidare går Björk igenom den allmänna åsikten om ”att vara kvinna är att vara mor” och ve den kvinna som väljer ett barnfritt liv. Hon reflekterar kring Virgina Woolfs Orlando i relation till begreppet kvinna och hon analyserar några olika verk (t.ex. Thelma and Louise) med cynismfeminism, d.v.s. den stenhårda feminism där kvinnor bokstavligen talat slaktar män.

I kapitlet Mannen utan kön handlar det om kvotering som var en het nyhet när boken skrevs. Då var antalet manliga professorer i Sverige 93%, 2021 var det 68% så en förändring har skett på den fronten. Många män anser att kvinnor visst har rättigheter, åtminstone så länge de inte inkräktar på männens tillskansade makt. 

Hela boken är väldigt lättläst och Björks analyser och resonemang är enkla att följa även om jag får googla på några av de människor som var heta då. Det sista kapitlet är för mig det minst tillgängliga. Det handlar om Beauvoir och jag vet inte om det är för att jag hetsläser boken med en trött skalle mot slutet eller att jag tycker att det är lite extra akademiskt utformat. Det här är hur som helst en väldigt intressant bok som jag kan tänka mig att återvända till i framtiden och djupdyka lite extra i.

Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 5 december 2022
Mitt betyg: 4/5