Omständigheter var den fjärde boken av Ernaux jag läste och jag känner mig rätt klar med henne just nu. Hennes böcker är liksom torra och kliniska i kombination med ett ålderdomens reflekterande över det som varit. Jag vet inte varför det inte tilltalar mig. Jag älskar ju Ágota Kristóf som också skriver avskalat.

I omständigheter handlar det om en abort hon en gång gjorde och om hur svårt och förbjudet det var samt hur dyrt, farligt och sjukt det var att få den gjord. Det är ett jätteviktigt ämne som jag absolut inte vill förringa och det ör fint att hon fick det nedtecknat och utgivet. Jag har tidigare skrivit om hur jag minst av allt i hennes författarskap uppskattar de här metabitarna där hon reflekterar kring sitt skrivande och tar med det i romanen. Men utan det skulle hennes böcker ju vara superkorta (de är redan jättekorta).

Så nu har jag läst fyra titlar: En flickas memoarer, Min far, Kvinnan och den här. Det är ändå fler än vad jag läst av alla andra nobelpristagare, jag tror Ishiguro och Lagerlöf kommer på andra plats med tre lästa titlar vardera men jag har förmodligen läst mer av Selma i ungdomen. Och gills det att min pappa högläste Nils Holgersson för mig? Jag missunnar inte Ernaux Nobelpriset men hon var bara inte för mig.

Förlag: Norstedts
Utläst: 4 juli 2023
Mitt betyg: 3/5