En flickas memoarer

Den allra sista boken jag läste med min feministiska bokcirkel blev En flickas memoarer. En bok där Ernaux går tillbaka i tiden till sommaren 1958 då hon upplevde något tillsammans med en ung man på ett kollo där hon arbetade som 18-åring. Han väcker något i henne och hon blir kanske inte direkt kär men mer besatt av att vara åtrådd och det är en helt ny känsla för henne. Han glömmer henne förmodligen väldigt snabbt men åren går och ännu efter 60 år kan hon inte riktigt släppa honom.

Det är svårt att veta vad man egentligen ska tycka om den unga flickan Annie. Hon är å enda sidan pinsamt desperat och verkar inte förstå att de andra gör henne till åtlöje. Å andra sidan så vill hon så himla gärna uppnå den här första känslan hon fick den där kvällen, igen. Och ju mer vi pratade på bokcirkeln desto mer insåg de flesta av oss av vi betett oss ganska likt Annie någon gång i vår ungdom.

Förutom att Ernaux berättar vad som hände så beskriver hon i detalj hur hon tänker och hur hon tänker kring vad hon ska skriva. Just de här metabitarna tycker jag blir tradiga medan andra i bokcirkeln uppskattade dem, åtminstone till en början. Överlag så kände jag mig aldrig direkt dragen till boken och jag fick tvinga mig själv att läsa klart den. Däremot var det en ganska bra bokcirkelbok som passade bra att vrida och vända på och flera gånger fick jag fundera över vad jag egentligen tyckte och hur jag tolkade henne.

Jag har tydligen läst La Place på franska för ca 22 år sedan och av den historien minns jag ingenting men jag har ett exemplar av just Min far & kvinnan och tänker faktiskt ge henne en till chans då jag inte vill avfärda henne helt. Eventuellt ger jag mig på Omständigheter också så att jag sedan kan ge ett mer rättvist omdöme av hennes författarskap.

Förlag: Norstedts
Utläst: 14 november 2022
Mitt betyg: 3/5

En smakebit på søndag: En flickas memoarer

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag har haft höstlov/läslov den här veckan och det har varit superskönt. Så supermycket läsning har det inte blivit, jag har läst två böcker och lyssnat klart på en halv kort ljudbok och så har jag påbörjat två böcker. Förutom läsning har jag spatserat på Ströget, köpt nya vandringskängor, suttit i soffan i myskläder samt tränat två pass med PT vilken var så snäll så och sa att min teknik i alla baslyft var jättefin. Så jag har faktiskt haft ett skönt lov med mycket vila och väldigt få tråkiga hushållssysslor.

En av böckerna jag påbörjat är Ernauxs En flickas memoarer som ska bokcirkeldiskuteras om ca 10 dagar. Den handlar om hur en sommar när hon var 18 år har påverkat henne hela livet. En dryg fjärdedel in i boken tyckte jag att den emellanåt var lite omständligt skriven. Ibland skriver hon liksom om hur hon minns saker eller hur hon inte gör det och det blir så meta på något vis. Men nu har jag läst ca hälften och tycker det finns ett annat flyt.

Listan över all den sociala kompetens hon saknar skulle bli ändlös. Hon kan inte telefonera, har aldrig tagit sig vare sig dusch eller bad. Hon har ingen som helst vana vid andra samhällskretsar än sin egen, arbetarklass med bondsk, katolsk bakgrund. På det här tidsmässiga avståndet framstår hon för mig som tafatt och tillgjord, ja till och med ful i mun, och mycket osäker angående språkbruk och uppförande.

Hennes innerligaste liv finns i böckerna, som hon törstar efter alltsedan hon lärde sig läsa. Det är genom dem och damtidningarna som hon har upplevt världen.