Etikett: annie ernaux

Kvinnan

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner1 kommentar

Jag läste Min Far & Kvinnan efter varandra men har valt att dela upp recensionerna. Här kan du läsa om Min Far och som jag skrev där var det här två bokcirkelböcker och Kvinnan är även min tredje bok av Ernaux.

I Kvinnan är det Ernauxs mamma som står i centrum och precis som i Min Far får vi en bild tecknad över hennes liv. Bägge böckerna börjar med ett konstaterande av att föräldern är död, vi får veta lite om just detta och sen tas vi tillbaka till begynnelsen. Ernauxs mamma hade en fattig uppväxt i Yvetot och hon beskriver familjen som en klan. Det var många syskon som alla fick många barn. Ernaux beskriver sin mamma som den som var ”vildast och högfärdigast” (heter det inte mest högfärdig?) och hon hade alltid en önskan om ett finare/rikare liv samtidigt som hon framhöll att ”en ann är lika god som en ann”. Hon gifter sig med Ernauxs far, köper en affär/bar och får en flicka som inte överlever. Efter henne föds så Annie.

Jag tycker bättre om Kvinnan än Min Far då jag upplever att Kvinnan är skriven med mer värme och känslosammare. Nu när jag läst tre böcker av Ernaux så upplever jag hennes skrivande som att hon alltid är väldigt distanserad. Det känns som att hon lite torrt och sakligt redogör för händelser och sin historia men samtidigt så är det en typ av reflekterande skrivande där hon ju ser tillbaka på sitt (och andras) liv och då kanske det lätt blir så. Men i Kvinnan tycker jag alltså att det blir mer känslosamt. Om det beror på att hennes relation till modern är annorlunda (som min bokcirkelkompis trodde) eller att den mer slår an aktuella strängar hos mig själv vet jag inte riktigt. Hur som helst så blir jag berörd av Kvinnan på ett sätt jag inte blivit av de andra böckerna.

Jag har även Omständigheter kvar i hyllan att läsa nu men tror att jag nöjer mig där sen med Ernaux. Hon är definitivt inte dålig men hon väcker ingen glöd hos mig. Det kanske inte är det som är meningen med hennes litteratur heller och vi är ju dessutom alla olika när det kommer till smak och tycke. Nicolas Lunabba gillar ju Ernaux och hans bok tyckte jag bra mycket bättre om än de här. Kanske borde jag nu pröva Édouard Louis som tillstått att han är väldigt inspirerad av Ernaux?

Förlag: Norstedts
Utläst: 31 januari 2023
Mitt betyg: 4/5

Min far

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner1 kommentar

Min bokcirkel ville läsa Ernaux och inte mig emot eftersom jag ändå hade en plan på att rätt snabbt läsa mina e-böcker av Ernaux då jag vill rensa läsplattan på hyllvärmare. Nu var jag ju inte överväldigad av En flickas memoarer men jag ville gärna ge henne en ny chans och just Min far har jag sent omsider insett att jag läste på franska för drygt 20 år sedan så det var kul att läsa om den. Inte för att jag mindes något av den franska versionen…

Det tog ett tag för mig att koppla att Min Far & Kvinnan är två böcker men det är också två väldigt korta böcker vilka tillsammans är på 173 sidor. Min Far handlar således om Annie Ernauxs pappa. Han togs ur skolan tidigt och blev stalldräng för att hjälpa till att försörja familjen. Efter en sväng hos militären började han istället på fabriken där han kom att träffa Ernauxs mamma. Hon hade en dröm om en affär och de blev handlare/caféägare.

Ernaux redogör för olika epoker i sin fars liv fram till hans död. Jag tycker inte att man kommer honom riktigt nära utan fokus är på att de hade det knapert men att de skulle nöja sig med det de hade. Och att han är lantlig och enkel utav sig och inte skäms för det medan Ernauxs mamma vill vara lite förmer. Han bryr sig inte om muséer eller ett korrekt språk och förstår sig inte på Ernauxs önskan att studera vidare.

Ernaux skriver i slutet av boken: ” Nu har jag  avslutat min uppgift att föra fram i ljuset det arv som jag tvingades lämna på tröskeln till den borgerliga och kultiverade världen, när jag trädde in i den.” Och det är precis det hon gör i Min far; redogör för sin enkla bakgrund genom att beskriva människorna och byn och sin egen relation till dem. Jag tycker bättre om den här än En flickas memoarer men det är fortfarande väldigt mycket distans i hennes sätt att skriva och jag upplever henne som lite kyligt betraktande.

Förlag: Norstedts
Utläst: 30 januari 2023
Mitt betyg: 3/5

En smakebit på søndag: Min far & Kvinnan

Den Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg8 kommentarer

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har stundtals varit intensiv och uttröttande. Det händer en del just nu som gör mig trött helt enkelt. Förutom träningen och en konsert i torsdags så har jag försökt att ta det lugnt. Jag fick skippa ett av löppassen men har varit på gymmet och jag har peppar, peppar hållit i yogan i 27 dagar på raken nu. Det är rekord för mig. Jag har känt mig lite extra lugn (även om jag är känd för att vara lugn) och kanske är det yogans förtjänst. Det har varit tufft de dagar jag jobbar sent och har annan träning och någon dag nu i veckan satte jag mig vid 22 för att yoga. Men det har som sagt känts bra och jag tror inte att det är yogans fel att jag känt mig trött nu i helgen. Det tror jag har med andra saker att göra som jag inte vill ta upp här.

Jag har påbörjat Min far & Kvinnan som ju egentligen är två, väldigt korta, romaner och planen är att läsa klart dem senast tisdag. Jag läser dock inte alltid så himla mycket på helgerna, jag försöker istället att fixa veckans blogginlägg så jag ska slippa tänka på det under arbetsveckan. Jag bestämde mig ju för att haka på fyra olika bloggutmaningar eller vad vi ska kalla de här återkommande inläggen som olika bloggare kör varje vecka och där du ska komma med svar på frågor, boktips etc. Det här inlägget ingår ju i just en sådan kategori.

En anledning till att jag gillar de här utmaningarna är ju för att jag vill hålla bloggvärlden levande men jag ska erkänna att det tar sin lilla tid att hoppa runt och läsa och kommentera. Jag vill helst kommentera från datorn och måste därför vänta tills jag kommer hem och vissa kvällar blir det så sent innan jag dimper ner i soffan att jag inte riktigt orkar. Så igår ägnade jag mig också mig åt att ”kommentera ikapp”. Livet som bokbloggare är helt enkelt stundtals hårt men också roligt. 🙂

Mor kom ut i trapphallen. Hon torkade sig i ögonen med servetten som hon måtte fått med sig när hon gick upp i sovrummet efter lunchen. Hon sade uttryckslöst: ”Det är slut.” Jag minns inte de följande minuterna. Jag ser bara min fars ögon som stirrar mot något bakom mig, långt borta, och hans läppar som är uppdragna ovanför tandköttet. Jag tror jag bad mor sluta hans ögon.

En flickas memoarer

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Den allra sista boken jag läste med min feministiska bokcirkel blev En flickas memoarer. En bok där Ernaux går tillbaka i tiden till sommaren 1958 då hon upplevde något tillsammans med en ung man på ett kollo där hon arbetade som 18-åring. Han väcker något i henne och hon blir kanske inte direkt kär men mer besatt av att vara åtrådd och det är en helt ny känsla för henne. Han glömmer henne förmodligen väldigt snabbt men åren går och ännu efter 60 år kan hon inte riktigt släppa honom.

Det är svårt att veta vad man egentligen ska tycka om den unga flickan Annie. Hon är å enda sidan pinsamt desperat och verkar inte förstå att de andra gör henne till åtlöje. Å andra sidan så vill hon så himla gärna uppnå den här första känslan hon fick den där kvällen, igen. Och ju mer vi pratade på bokcirkeln desto mer insåg de flesta av oss av vi betett oss ganska likt Annie någon gång i vår ungdom.

Förutom att Ernaux berättar vad som hände så beskriver hon i detalj hur hon tänker och hur hon tänker kring vad hon ska skriva. Just de här metabitarna tycker jag blir tradiga medan andra i bokcirkeln uppskattade dem, åtminstone till en början. Överlag så kände jag mig aldrig direkt dragen till boken och jag fick tvinga mig själv att läsa klart den. Däremot var det en ganska bra bokcirkelbok som passade bra att vrida och vända på och flera gånger fick jag fundera över vad jag egentligen tyckte och hur jag tolkade henne.

Jag har tydligen läst La Place på franska för ca 22 år sedan och av den historien minns jag ingenting men jag har ett exemplar av just Min far & kvinnan och tänker faktiskt ge henne en till chans då jag inte vill avfärda henne helt. Eventuellt ger jag mig på Omständigheter också så att jag sedan kan ge ett mer rättvist omdöme av hennes författarskap.

Förlag: Norstedts
Utläst: 14 november 2022
Mitt betyg: 3/5

En smakebit på søndag: En flickas memoarer

Den Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg17 kommentarer

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag har haft höstlov/läslov den här veckan och det har varit superskönt. Så supermycket läsning har det inte blivit, jag har läst två böcker och lyssnat klart på en halv kort ljudbok och så har jag påbörjat två böcker. Förutom läsning har jag spatserat på Ströget, köpt nya vandringskängor, suttit i soffan i myskläder samt tränat två pass med PT vilken var så snäll så och sa att min teknik i alla baslyft var jättefin. Så jag har faktiskt haft ett skönt lov med mycket vila och väldigt få tråkiga hushållssysslor.

En av böckerna jag påbörjat är Ernauxs En flickas memoarer som ska bokcirkeldiskuteras om ca 10 dagar. Den handlar om hur en sommar när hon var 18 år har påverkat henne hela livet. En dryg fjärdedel in i boken tyckte jag att den emellanåt var lite omständligt skriven. Ibland skriver hon liksom om hur hon minns saker eller hur hon inte gör det och det blir så meta på något vis. Men nu har jag läst ca hälften och tycker det finns ett annat flyt.

Listan över all den sociala kompetens hon saknar skulle bli ändlös. Hon kan inte telefonera, har aldrig tagit sig vare sig dusch eller bad. Hon har ingen som helst vana vid andra samhällskretsar än sin egen, arbetarklass med bondsk, katolsk bakgrund. På det här tidsmässiga avståndet framstår hon för mig som tafatt och tillgjord, ja till och med ful i mun, och mycket osäker angående språkbruk och uppförande.

Hennes innerligaste liv finns i böckerna, som hon törstar efter alltsedan hon lärde sig läsa. Det är genom dem och damtidningarna som hon har upplevt världen.