Handbok för städerskor

Jag hade två halvt utlästa böcker från min feministiska bokcirkel och det här var den andra och sista. Vi diskuterade den i februari men sen tog det ett bra tag innan den blev utläst. Både för att jag hade lässvackor och mycket annat på läsagendan men faktiskt också för att det är en bok som tjänar på att intas i små tuggor.

Handbok för städerskor är en novellsamling och den bok som gav Lucia Berlin ett genombrott faktiskt först 11 år efter hennes död. Vissa av novellerna anknyter till varandra och jag gissar att det är mer eller mindre hela Lucia Berlins eget liv som porträtteras i novellerna. Kanske inte varenda detalj såklart men jag skulle bli förvånad om hon inte suttit på just de tvättomaterna hon skriver om eller dragits med missbruk och en skev familj. Vad jag förstår så flyttade hon ofta och bodde i olika delar av USA samt Mexiko och Chile under sin livstid och det är också här de olika novellerna utspelar sig.

Lucia Berlin har en förmåga att på väldigt få sidor öppna upp en hel värld och dra in dig i den. Närvaron är total från min sida. När varje novell tar slut så känns det nästan som jag läst en hel bok om det lilla som precis hände. Några få gånger finns där någon liten twist men allt som oftast slutar det bara. Lucia Berlin liksom lyfter på locket och låter oss kika in en stund och sen är det över.

Perspektiv är en intressant skriven novell  som delvis berättas genom att berättaren berättar hur hon skulle skriva en novell. Hon börjar med att fundera kring att det är lättare att ta till sig en berättelse skriven i tredje än första person.

Jag menar, om jag bara presenterade kvinnan jag håller på att skriva om nu med…

”Jag är en ensamstående kvinna som snart är sextio år gammal. Jag arbetar på en läkarmottagning. Jag åker buss hem. Varje lördag tvättar jag kläder och sedan handlar jag på Luckys och köper med söndagens Chronicle hem.” Då skulle ni säga: Men lägg av.

Men min novell börjar med: ”Varje söndag efter tvättomaten och ett besök i mataffären, köpte hon söndagens Chronicle.” Och så kommer ni att lyssna på alla de tvångsmässigt noggranna och trista små detaljerna i den här kvinnans, i Henriettas liv bara för att det är skrivet i tredje person.

och sen rätt vad det är så har hon ändå skrivit en liten novell om den här Henrietta. Alltså det är så enkelt och kunde bli klumpigt men blir istället genialiskt.

En annan novell som jag tycker mycket om är Toda luna, todo año om en amerikansk änka som är spansklärare och åker på semester till Mexiko och lär känna några mexikanska dykare och finner lite kärlek. Det är så vackert hur hon får leva upp och blomma ut.

Ett helt liv ryms i den här novellsamlingen som innehåller både kärlek, hopp, glädje och humor men också mycket sorg, missbruk, fängelsevistelser och fattigdom. Jag läste den här boken som e-bok men kan tänka mig att köpa ett ex för att då och då gå och bläddra i den och läsa om några noveller och jag är glad att jag läste ut den fastän det tog sin lilla tid. Rekommenderas!

Utläst: 31 oktober 2020
Mitt betyg: 4/5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s