För fyra år sedan tittade svärmor förbi och frågade om jag ville ärva den här boken. Det ville jag såklart då jag hört mycket gott om den och jag har nu i efterhand fattat att den fick både Augustpris och blev filmatiserad.

Jenna går i sjuan och tillsammans med bästa kompisen Susanna tillhör hon de där som inte syns. Hon är hemligt kär i snygg-Sakke i 9:an och hon hatar Ullis-Knullis som är poppis och jämt i centrum. Hemma hos Jenna är det inte som hos alla andra. Där bor bara mamma sen pappa drog för länge sedan och nu har mamma cancer. Riktig cancer som gör att hon behöver käpp, peruker och lösbröst och Jenna hatar det. Både att mamma inte är som alla andra och såklart att hon har cancer. Jenna brottas med så mycket och hon inser snart att andra människor också har svårigheter och hemligheter. 

Jag kunde knappt lägga ifrån mig den här boken. Den innehåller så mycket både fint, hemskt och lite pinsamt också och så vitt jag minns skildrar den högstadietiden riktigt bra. I alla fall dåtidens högstadium, jag tror inte att ungdomar idag dricker på samma sätt som förr och inga rökrutor har de heller. 

Jenna slutar rida och börjar dricka kaffe fast hon inte ens gillar det men det är ju viktigt att verka rätt. Hon blir irriterad på sin mormor fast att hon egentligen tycker så mycket om henne. Hon ska liksom vara stor och liten och stark och svag på samma gång men hon hatar att vara stark för mammas skull för hon är bara så less på den där cancern och längtar tillbaka till när hon och mamma låg i sängen tillsammans och tittade på de självlysande stjärnorna Jenna har i taket.

En riktigt bra bok som håller än idag nästan 20 år efter den skrevs även om vissa saker såklart förändrats med tiden. Men de jobbiga osäkra tonåren där allt är svartvitt och det hemska med cancer, det lär nog inte ändras inom en snar framtid.

Förlag: Natur och kultur
Utläst: 8 december 2022
Mitt betyg: 5/5