Jag var nyfiken på Agrells debut, Ett halvt andetag, när den kom men läste den aldrig. När så en förfrågan om att läsa den här 80-talskaramellen dök upp tackade jag tveklöst ja och jag läser väldigt få recensionsexemplar numera.

Sara och Mia växer upp tillsammans i Öxnehaga i Huskvarna. 1988 fyller tjejerna 12 år och går i sexan. Vi följer deras dagar när de hänger i skaterampen, letar skräp i containrar att göra små säljbara konstverk av, har party, försöker finna sin plats i skolan och genomlever skarven mellan barndom och ungdom samtidigt som de drömmer om framtiden. Mia verkar ha den perfekta familjen medan Sara inte har någon pappa. Såklart har hon en men mamma vill inte prata om honom. Parallellt med tjejernas uppväxthistoria möter vi dem i nutid. Deras vänskap har bestått genom åren men en dag ringer Mia och berättar att hon gjort något oförlåtligt. Vad kan man egentligen förlåta?

1988 var jag 12 år och gick i sexan. Oj så många saker jag känner igen i den här boken. Dallastittandet, Eurythmicslysssnandet, axelvaddar, att ha party, saccosäckar, videobandspelaren och att spela in egna radioprogram på kassettband. Självklart finns här även massor som jag inte känner igen men Agrell har fångat tidskänslan riktigt fint. Även om jag var väldigt olik Sara som barn så gillar jag också hur den här sköra tiden mellan barndom och ungdom gestaltas, den enorma förväntan på framtiden (i första hand högstadietiden) och senare i livet den brutala insikten om krossade drömmar och förlorad tid.

Sweet dreams Öxnehaga är en varm och fin skildring av en barndom och vänskap men innehåller också en hel del element där barn inte längre får vara barn och vuxna som inte agerar vuxet. Nu måste jag definitivt ta och läsa Agrells debut!

Titel: Sweet dreams Öxnehaga
Författare: Anna Agrell
Förlag: Historiska media (2023)
Sidantal: 271
Utläst: 28 mars 2023
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.