Pausfågel nr 11 – Koltrast

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 11 – Koltrast

Koltrast © Steve Dahlfors
Koltrast © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
25-26cm. En kraftig och långstjärtad trast där den äldre hanen är mycket lätt att känna igen med sin helt svarta dräkt och klargula näbb och gula ögonring. Honan är mörkbrun med ljusare strupe och med en brun ögonring. Fågeln hoppar jämfota då den rör sig på marken.

Finnes:
Koltrasten finns i trädgårdar, skogar och parker i södra och mellersta Sverige samt längs Norrlands kustland, där tätheten dock snabbt avtar.

Äter:
Frön, bär, insekter och maskar.

Läte:
 En mycket melodisk sång med djupa, vemodigt flöjtande toner, som framförs i lugnt tempo och som ofta avslutas med ett kort lågmält kvitter. Om den blir skrämd kan ett skärande smatter höras under flykten.

Häckar:
Koltrasten häckar allmänt i hela södra och mellersta Sverige upp till norra Värmland, centrala Dalarna och längs hela Norrlandskusten. Arten häckar regelbundet långt ut i kustbandet, såväl på Västkusten som i Stockholms skärgård, förutsatt att där finns växtlighet och helst även mänsklig bebyggelse. Boet placeras vanligtvis på låg höjd i täta träd eller buskar och består av strån, mossa och löv som blandas med jord.

Pausfågel nr 10 – Sånglärka

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 10 – Sånglärka

Sånglärka © Steve Dahlfors
Sånglärka © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
16-18 cm. Bröstet är gulbrunt med mörka streck. Buken är gulvit. Har en tofs. Vid flykten kan man se dess vita yttre stjärtpennor samt vita vingbakkant.

Finnes:
Hela landet, men i fjällkedjan är den dock ovanligare. Håller till vid öppna marker, såsom hagmarker, fält, hedar, åkermarker etc.

Äter:
Insekter och frön.

Läte:
Sången är mycket intensiv och kan pågå mellan 3-15 minuter i sträck. Oftast framförs sången högt upp i luften. Locklätet är ett torrt drillande.

Häckar:
Boet läggs på marken och de 3-5 äggen ruvas av honan i 11 dygn. Får två kullar, en i maj och en i slutet av juni.

Ängspiplärka © Steve Dahlfors
Ängspiplärka © Steve Dahlfors

Förväxlingsrisk:
Ängspiplärka:
Har tunnare näbb, olivgråbrun och smutsvit dräkt med längsgående mörk streckning. Har annorlunda sång och sångflykt.

Pausfågel nr 9 – Större hackspett

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 9 – Större hackspett

Större hackspett © Steve Dahlfors
Större hackspett © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
23 cm. Våran vanligaste hackspett. Har en iögonfallande vit fläck på var vinge. Hannen har svart hjässa med röd nacke, honan saknar röd nackfläck och ungfåglarna har röd hjässa. Samtliga har röda undre stjärttäckare.

Finnes:
Den mest spridda av våra hackspettar. Förekommer allmänt i hela landet norrut till Lycksele Lappmark och södra Norrbotten. Längre norrut blir den mer sällsynt och saknas helt som häckfågel i fjällbjörkskogen.

Äter:
Främst insekter, larver och andra smådjur som den hittar i trädstammarnas barkspringor eller under barken på döda och sjuka träd. På vintern lever den framför allt av barrtädens frön.

Läte:
Vanligaste lätet ett vasst ”kyck”. Trummar ofta på våren med ca. 10 snabba slag per sekund.

Häckar:
Boet hackas oftast ut i ett lövträd. Ibland börjar hanen på flera hål samtidigt innan han fullföljer ett av dem till ett färdigt bohål. Det händer ibland att den större hackspetten använder samma boträd år efter år, men hackar då upp nya bohål intill de gamla.

Pausfågel nr 8 – Storspov

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 8 – Storspov

Storspov © Steve Dahlfors
Storspov © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
50-55 cm. Vingspann ca 1 meter. Brunspräcklig med lång nedåtböjd näbb. Vit på övergumpen. Den största vadaren. I flykten syns att ”handen” på vingovansidan är tydligt mörk.

Finnes:
Häckar i hela landet utom på västkusten och i fjällen. Vanligast i norrland.

Äter:
Maskar och andra ryggradslösa smådjur.

Läte:
En karaktäristisk stark, rytmisk och drillande sång som kan upplevas som ödslig och dyster. Dess lockläte är en stark uppåtkrökt vissling.

Häckar:
På jordbruksmark, myrar och vid sjöar. Bo på marken.

Småspov © Steve Dahlfors
Småspov © Steve Dahlfors

Förväxlingsrisk: 
Småspov
Har kortare näbb, mörka hjässidband och ganska mörkt ögonsträck som inramar det ljusa ögonbrynssträcket.

Pausfågel nr 7 – Tofsvipa

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 7 – Tofsvipa

Tofsvipa © Steve Dahlfors
Tofsvipa © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken: 
28-31 cm. Har en lång nacktofs. Hanen har svart strupe och bröstband samt grönskimrande mörk rygg. Honan har något mattare färger och är oftast ljusare kring näbbroten. Honan har dessutom vita fjädrar insprängda i den svarta strupen. Har breda vingar som är ljusa på undersidan och mörka på ovansidan.

Finnes:
På åkrar, sankmarker, betesmarker och myrar över hela landet. Dess förekomst avtar dock norrut.

Äter:
Insekter, vegetabilier, sniglar och maskar.

Läte:
 Har ängsliga läten som är mycket ljudliga. De hörs även nattetid.

Häckar:
På fält, ängar och sankmarker. På senare tid även på klippiga öar i skärgården. Boet består av en grop eller en bale i en tuva. Honan står till största delen för ruvningen som varar 29 dygn.

Pausfågel nr 6 – Ormvråk

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 6 – Ormvråk

Ormvråk © Steve Dahlfors
Ormvråk © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken: 
55 cm. Upp till 128 cm mellan vingspetsarna. En av våra vanligaste rovfåglar. Ses ofta kretsa runt i cirklar upp på himlen eller så sitter den ofta öppet på en stolpe vid vägkanten och spanar. I flykten breda runda vingar med tydliga ljus fält i handflatan. Stjärt och vingundersidor tätt tvärbandade. Varierar kraftigt i teckningen från väldigt ljusa, till nästan helmörka individer.

Finnes:
I hela landet utom i de inre delarna av Norrland och i fjällkedjan.

Äter:
Lever av gnagare, ormar, grodor och maskar.

Läte:
Ett utdraget, klagande eller jamande vissling.

Häckar:
Bygger ett stort risbo, ofta i mitten, av något större träd.

Bivråk © Steve Dahlfors
Bivråk © Steve Dahlfors

Förväxlingsrisk: 
Bivråk
Har ljusare, grått huvud och klenare näbb.

Fjällvråk © Steve Dahlfors
Fjällvråk © Steve Dahlfors

Fjällvråk
Ryttlar oftare än övriga vråkar. Har vit övergump.

Pausfågel nr 5 – Storskrake

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 5 – Storskrake

Storskrake © Steve Dahlfors
Storskrake © Steve Dahlfors
Storskrake, hona © Steve Dahlfors
Storskrake, hona © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
66 cm. Långa spetsig näbb som slutar med en hake. Hannen mycket ljus med svart ryggdok och grönsvart huvud. Honan har ett skarpt avsatt brunt huvud som kontrasterar mot den ljusa halsen. Vit haklapp. I övrigt gråtecknad.

Finnes:
Häckar över större delen av landet med en viss koncentration längs med ostkusten.

Äter:
I huvudsak småfisk.

Läte:
Dels ett svagt grodlikt, upprepat kväkande och även ett vackert ringande dubbelljud som påminner om ett avlägset tranpar. Honan kan om den överraskas vid boet väsa som en orm.

Häckar:
I holkar eller ihåliga träd, under stenar eller under täta granar som finns i anslutning till någon större fiskrik sjö. I Norrland häckar den även intill större älvar.

Småskrake, hanne © Steve Dahlfors
Småskrake, hanne © Steve Dahlfors
Småskrake, hona © Steve Dahlfors
Småskrake, hona © Steve Dahlfors

Förväxlingsrisk: 
Småskrake
Hannen har en spretig tofs på det grönsvarta huvudet, röda ögon, samt ett mer allmänt mörkare intryck. Honan svårare att skilja från storskrakehonan men hon har en jämnare övergång från det bruna huvudet till den grå halsen och kroppen.

Pausfågel nr 4 – Vigg

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 4 – Vigg

Vigg © Steve Dahlfors
Vigg © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
43 cm. Hanen är den enda simfågeln med en hängande svart nacktofs, och känns även lätt igen på avstånd genom den starka kontrasten mellan den svarta översidan och de vita sidorna. Honan har en kort tofs, är huvudsakligen brun och ibland syns ett vitt band vid näbbroten. Viggen dyker ofta och kommer vanligtvis upp på samma plats som den dök.

Finnes:
Har en mycket vidsträckt utbredning från slättbygderna i Skåne till myrområderna i Torne lappmark. Förekomsterna är dock mest koncentrerade till landets östra delar.

Äter:
Små snäckor blötdjur och andra smådjur, men även frön och växtdelar.

Läte:
Hanens spelläte är en lågmäld vibrerande vissling, honan ett mer skorrande ettrigt ”err…err…err…”

Häckar:
Vid insjöar ligger bona ofta väl skyddade inne i vassen eller bland tuvor av starrgräs på fuktiga ställen intill stranden. Ute i skärgården häckar den gärna på holmar eller öar tillsamman med måsar och tärnor där den känner sig tryggare och inte behöver dölja sitt bo lika väl.

Knipa © Steve Dahlfors
Knipa © Steve Dahlfors

Förväxlingsrisk: 
Knipa
Vit med svart rygg. Huvudet svart med en vit fläck vid näbbroten.

Pausfågel nr 3 – Gräsand

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 3 – Gräsand

grasand_hane
Gräsand, hane © Steve Dahlfors
grasand_hona
Gräsand, hona © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
50-65 cm. Den största och kraftigaste bland simänderna. Hanen är från okt.-maj mycket typisk med glänsande grönt huvud, brunt bröst, grå kropp och svart gump. Stjärten är vit, men två av de mellersta stjärtpenneparen är svarta och något upprullade. Honan har mer brunaktig dräkt, men gemensamt för båda könen är en blå vingspegel kantad av smal vit bård.

Finnes:
I alla typer av vatten, från små nästan igenvuxna dammar till stora sjöar och skärgård. Trivs bäst i vatten med stora vassar och rikligt med fräken. Arten finns i hela landet, dock vanligast i de södra och mellersta delarna.

Äter:
Främst vattenväxter, men även säd, insekter och kräftdjur.

Läte:
Hanen, gräsanddraken, har ett hest, lågmält läte. Honan är mer högljudd och låter oftare höra ett snattrande läte och kraftiga kväkanden.

Häckar:
Mycket mångsidig vad gäller val av boplats och kan häcka på tak, i gamla kråkbon, i uppsatta bokorgar eller i en tuva på en mindre ö. Boet iordningställs av honan.

Snatterand © Steve Dahlfors
Snatterand © Steve Dahlfors

Förväxlingsrisk:
Snatterand
Buken är vit och på vingarna syns svarta, vita och bruna teckningar. Näbben hos hannen i praktdräkt grå, medan den hos honan är mörk med ljust orangefärgada sidor. Hannen i praktdräkt har även svart vid stjärtroten, både på ovansidan och undersidan.

Pausfågel nr 2d – Vitkindad gås

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 2d – Vitkindad gås

Vitkindad gås © Steve Dahlfors
Vitkindad gås © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
58-69 cm. Helt vitt ansikte med svart hjässa, nacke och hals.

Finnes:
I huvudsak på Gotland, Öland och längs med våra kuster. Har även börjat etablera sig i mindre kolonier längre in i landet.

Äter:
Gräs och örter.

Läte:
Ett korthugget ”kräck, kräck, kräck”. Kan på avstånd påminna om en liten hunds gläfsande.

Häckar:
I Spetsbergen och på Grönland placerar den sitt bo på hyllor i branta fjällstup, ofta långt från kusten. I Sverige häckar den ofta ute på öar eller uppe på någon äldre byggnad.

Kanadagås © Steve Dahlfors
Kanadagås © Steve Dahlfors

Förväxlingsrisk: 
Kanadagås
Betydligt större, 92 –110 cm, och med endast vita kinder, mot ett förövrigt svart huvud och hals.