marguerite duras – Bokdivisionen

I bokcirkeln Stäppvargarna läste vi den här boken som årets sista bokcirkelbok. Det blir en hel del klassiker i den cirkeln då två av medlemmarna ofta föreslår sådana.

Älskaren är Duras egen berättelse av hur hon minns sin barndom i Franska Indokina och den kinesiske älskare hon där hade som 15-åring. Det står inte uttalat att den är självbiografisk men hon berättar på det viset och hon refererar till många händelser som inträffat i hennes liv. Sen är det säkert lite tillspetsat här och var. Så i centrum står alltså en 15-årig flicka som lever i Franska Indokina där hennes föräldrar arbetade på en skola. Fadern har dött och modern och storebrodern verkar tämligen psykiskt instabila. De lever under ganska påvra förhållanden och en dag när flickan åker över floden på väg till skolan träffar hon en kinesisk affärsman som är runt 27 har jag för mig.

Han blir besatt av henne och de inleder en relation som från vissa håll beskrivs som en passion men jag fick mer en känsla av att han utnyttjar henne. Det är aldrig tal om att de ska bli något seriöst då varken hennes familj eller hans vill veta av den andre parten. Förutom när den kinesiske affärsmannen bjuder flickans mor och bröder på restaurang. Då går de dit minsann men de talar inte med en kines, nä nä.

Någon i bokcirkeln lade ändå fram att ett argument för flickan att vara med mannen var att det blev en slags frigörelse och fristad från hennes dysfunktionella familj och så må det vara men jag tycker ändå att det är en obehaglig relation de har och den skaver i mig.

Duras blandar minnen från ungdomen med minen från äldre år när hon är tillbaka i Frankrike igen. Hon återkommer gång på gång till händelsen vid flodpassagen och det ger onekligen hennes text en väldigt speciell stil. Det är fängslande och frustrerande på samma gång. Det är en kort roman men hon får med väldigt mycket på de få sidorna och du lär känna flickan och hennes familj väldigt väl på ett sätt. Det är också en historisk inblick i det koloniala samhället vilket är ett område jag bestämt mig för att lära mig mer om. Däremot blir jag inte sugen på att läsa mer av Duras.

Utläst: 22 november 2020
Mitt betyg: 3/5

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Fyra veckor kvar till julledighet nu, november har verkligen rullat på. Veckan har varit fin, jag var väldigt trött tisdag och onsdag så jag såg till at min torsdag och fredag blev lugna och sköna. Läst har jag inte gjort så mycket, jag vet faktiskt inte om jag läst överhuvudtaget nu när jag tänker efter. Vi skulle haft bokcirkel i måndags för att prata om Älskaren men en av deltagarna var sjuk så vi sköt på den. Jag har en liten bit kvar i boken så jag la den ifrån mig när vi ställde in och har inte plockat upp den än. Men ska göra det ikväll.

En kväll ägnade jag åt att vänta på en matleverans som blev allt senare och senare tills jag avbokade den. Nu har jag tillfälligt gjort slut med just den affären och prövar en annan men de hade mer ont om tider så den maten kommer först nästa vecka. Nu kan vi ju gå till butiken och handla men vi försöker undvika så långt som möjligt. En annan kväll har jag också lagt på att ändra 80 lösenord då ett gammalt, allt för väl använt, lösenord hade läckt. Jag har vetat om det i en månad men eftersom jag bara använder det lösenordet till oviktiga sajter så har jag inte prioriterat det. Nu är det skönt att det gjort. En del ställen som lösenordet varit kopplat till går inte ens att logga in på längre så jag har verkligen använt det länge. 🙂

Hjälpt ena sonen att göra om lite i rummet har jag också gjort och sen har jag för första gången på typ 2 år köpt kläder. Jag beslöt mig för att våga prova Sellpy så nu har jag två kartonger kläder i sovrummet att testa mig igenom. När jag väl en gång köpte så kunde jag lika gärna köpa mycket på en gång liksom. Jag har i princip haft en väldigt liten kapselgarderob under de här två åren men nu kände jag mig lite trött på de typ fyra-fem tröjor jag varvar vintertid och kanske lägger undan dem några år.

Älskaren handlar om en femtonårig flicka, jag vet inte om det är Duras själv men mycket av det hon skriver om verkar vara hennes riktiga liv, som blir älskare åt en kinesisk affärsman i 27-års åldern tror jag. Läser man om boken så beskrivs det som en ”passionerad affär” men jag får ärligt talat rätt dåliga vibbar av den och tycker att han groomar och utnyttjar henne. Det ska bli intressant att bokcirkla om den i alla fall. Boken är inte direkt kronologisk utan hon hoppar fram och tillbaka i berättelsen. Smakprovet kommer ifrån ett av de stycken som handlar om när hon åkte över floden vilket var första gången hon träffade den kinesiske mannen.

Jag stiger ur bussen. Jag går fram till relingen. Jag ser på floden. Min mor säger ibland att aldrig i hela mitt liv kommer jag någonsin att få se så vackra floder som de här, så breda och vilda, som Mekong och alla dess flodarmar som strömmar ner mot havet, dessa vattenriken på väg att försvinna i oceanernas hålrum. Över låglandet, som sträcker sig så långt ögat når går floderna snabbt, de rinner som om marken lutade.