Junis bokcirkelbok med Veganbokprat. Jag började lyssna på den redan i maj men ganska snabbt pausade jag boken då jag tyckte den var fånig. I juni gjorde jag ett nytt försök men kände igen att jag inte stod ut. Som tur var testade jag istället att läsa den själv och jag vet inte om andra halvan var bättre eller om det var det faktum att den blev mycket bättre som textbok istället för ljudbok.

Edda är doktorand i biblioteksvetenskap men då hennes avhandling sågas vid fotknölarna flyr hon och tar ett sommarvikariat som bibliotekarie i Koski i Tornedalen. Hon har dock aldrig tidigare jobbat som bibliotekarie. I Koski möter hon dryga Ante men också ett gäng trevliga damer. Hemma i Stockholm lockas hon av den charmige Colin och sin bästa vän Zaima. I Koski blir hon ansatt av surgubben som klagar på allt hon gör. Ska hon fly tillbaka eller hur hanterar man egentligen livet?

Det finns två sorter av feelgood där den ena är skämtsam och ska vara putslustig hela tiden medan den andra har mer svärta och ett fint djup. Jag hade svårt för Edda och jag tyckte att första delen i Stockholm var som en sådan putslustig banal historia vilka jag inte gillar. Colins karaktär är inte vidare trovärdig. När hon väl kommer till Koski blir det bättre och när hon fick sin stuga (och jag bytte till att läsa) så blev det ytterligare lite bättre.

Det är en feelgood men det får ändå gärna finnas lite överraskningsmoment vilket jag tycker saknas här. Jag ser att det finns potential till ett djup kring Eddas bakgrund men det berör inte. Jag tycker inte heller att Rachel Mohlins inläsning är bra. Frågan är om jag uppskattat boken mer om jag läst den från början? Plus för stugan, biblioteket, Koskiborna och Ante.

Lantbiblioteket vid älven
Författare: Josefin Eman
Förlag: Norstedts (2022)
Utläst: 7 juni 2026
Mitt betyg: 3/5