De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Julen är över och även om den inte alls varit lika hektisk som andra år så är det lite skönt att det är avklarat. Jag älskar förväntan på julen men också det sköna lugn som infaller efteråt. Vi firade bara vi fyra på julafton och sen firade vi igen bara vi fyra den ena sonens 18-årsdag på juldagen. Kanske inte ett firande värdigt en sådan speciell födelsedag men vad ska man göra.

Förutom att slå in paket i gamla coop-kassar och rulla fikonbollar så har jag ägnat veckan åt promenader, läsning och att blogga. Jag har haft ett sådant galet läsflyt i december som såklart beror på pandemi och att jag var sjuk och inte kunnat göra något annat. Nu började recensionerna att skriva att staplas på hög och jag började dra mig för att läsa fler böcker då jag ville vässa av skrivandet om de andra först. Igår blev jag klar med det vilket jag genast firade med att läsa två nya titlar och idag började jag på en tredje.

Jag fick en idé om hur jag skulle lägga upp en läsutmaning nästa år och hade en kristallklar plan, tills jag insåg att jag ägde tre böcker fler än jag först trott. Så pga det kände jag mig nödgad att läsa tre titlar till innan årets slut. Haha, fyrkantig? Nej då, inte alls men visst är 130 en snyggare siffra att jobba med än 133? 😉 Mer om mina utmaningar kommer på bloggen efter nyår.

Så igår läste jag först ut Kvinnor och makt av Mary Beard och hon refererade en del till två titlar av Charlotte Perkins Gilman vilket fick mig att bli sugen på att läsa en tredje titel av just henne. Så den här lilla novellen (som jag fyndade för typ 30 kr på bokrean på SF-bokhandeln och som kostar nästan 200 kr på bokus just nu) påbörjade jag igår och läste ut i morse men jag vill ändå bjuda på ett smakprov ur den för den var väldigt bra.

Den här novellen skrev Charlotte i smyg när hon led av en förlossningspsykos och tillbringade mycket tid i ett rum med en speciell gul mönstrad tapet.

Det finns ett återkommande ställe där mönstret hänger och dinglar som en bruten nacke och två utstående ögon stirrar på en upp och ner.

Jag blir riktigt arg på dess evinnerliga oförskämdhet. Uppåt och neråt och åt sidan krälar det, och de där löjliga stirrande ögonen förekommer överallt. Det finns ett ställe där två våder inte stämmer och det sitter ögon längs hela skarven, det ena lite högre upp än det andra.