Hett i hyllan: Lappin och Lapinova

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Den tredje och sista novellen jag valde från min bokcirkelkompis utbud i januari 2020 (som jag berättat om de tidigare två veckorna) blev Lappin och Lapinova av Virginia Woolf. Jag har bara läst Mrs Dalloway men gillade den och vill läsa mer av Woolf. Nu har jag faktiskt också beställt Ett eget rum nyligen och väntar på att den ska komma hem till mig. Den här novellen handlar om en kvinna som försöker vänja sig vid sitt äktenskap genom att bygga upp en fantasivärld. Hon går allt mer upp i fantasin medan han blir allt argare.

Veckans kulturfråga v. 11

Veckans kulturfråga från enligt O lyder:

Vad läser du för att hitta läslusten?

Mitt tisdagstips igår var ju just på det detta tema. Jag gillar enkla böcker där jag inte behöver tänka så mycket och nu var det ett tag sedan jag hade en lässvacka men jag vet att Lucy Dillon räddat mig ur en av mina värsta svackor. Så feelgood är helt klart ett hett tips och annars är ungdomsböcker en bra grej. De är lättlästa och korta och att läsa korta böcker är ett annat bra tips för då lyckas du att avsluta en bok vilket stärker ditt lässjälvförtroende.

En smakebit på søndag: Konsten att vara kvinna

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Den här veckan har jag varit så där oroväckande och läskigt trött igen flera dagar. Jag försöker att verkligen fnula på exakt vad det är som gör att jag blir trött vissa dagar även om jag förstår att det ligger månader av anledningar i grunden. Jag har inte sprungit något i veckan men i alla fall gymmat lite men i första hand har jag behövt vila. Jag har sett två filmer och det var flera månader sen sist jag var så trött att jag tittade på något. Och så har jag spelat ohemult mycket Harry Potter- och tramsspel på min iPad samt beställt böcker. Vi har kommit på att man kan köpa böcker på Adlibris för sina sparade coop-poäng och har inhandlat drösvis med böcker för våra sedan åratal sparade poäng! 🙂

I måndags var det ju Internationella kvinnodagen och jag tog mig tiden att lyssna på några av Selma stories samtal på Instagram. Alla ligger kvar där (tips!) och det finns flera kvar som jag gärna lyssnar på. Ett av samtalen jag lyssnade till var Caitlin Moran, och fastän att jag t.o.m. såg henne i ett livesamtal på bokmässan 2019 så lärde jag mig först nu att hon heter ”Cättlinn” och inte ”Cejtlinn”. Oh well.

Jag har hört både bu och bä om henne under åren och det har inte blivit av att jag läst henne men nu under samtalet så sa hon några saker som verkligen talade till mig och jag blev väldigt nyfiken på hennes nyaste bok. Eftersom den är en uppföljare så tyckte jag det var lika bra att grunda med Konsten att bli en kvinna först. Jag är inte helt såld, hon har sina poänger men de försvinner lite i ivern att hela tiden vara så himla rolig. Men jag tror och hoppas att den nya boken har en lite seriösare framtoning och tror att jag kommer gilla den bättre.

Boken beskriver hennes uppväxt och lyfter olika feministiska aspekter med en hel del, låt oss säga, uppseendeväckande ord och stycken. Jag har valt ett väldigt rumsrent och inte så, för boken, representativt stycke som handlar om när Moran hittar till böckernas värld i tonåren och beskriver den där härliga bokslukarkänslan.

Böckerna tycks vara den mest verkningsfulla källan att ösa ur: varje bok är essensen av ett liv som man kan glufsa i sig på en enda dag.  Eftersom jag läser fort slurpar jag i mig liv i rasande fart, sex sju åtta stycken i veckan. Tokigast är jag i självbiografier: jag kan sätta i mig en hel människa innan solen går ner. Jag läser om walesiska bergsbönder och kvinnor som seglar jorden runt i yacht, soldater i andra världskriget och hushållerskor på herresäten i förkrigstidens Shropshire, journalister och filmstjärnor, manusförfattare, Tudorprinsar och 1600-talets premiärministrar.

Hett i hyllan: Jiroekonomi

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Förra veckan så skrev jag om hur en bokcirkelvän på en träff i januari 2020 hade med sig Novellix-noveller som vi fick välja frikostigt bland. Jag valde tre stycken och den andra av dessa är Jiroekonomi av Nina Åkestam. Jag var nyfiken på hennes bok Feministfällan (vilken kommer dyka upp här på Hett i hyllan strax) och plockade därför denna titel. Det här är en facklitterär novell och det blir enklast om jag bara kopierar in förlagets beskrivning av den:

Jiro Onos sushibar i Tokyos tunnelbana har tilldelats tre stjärnor i Michelinguiden. Om man utgår från klassiska ekonomiska resonemang borde verksamheten vara ohållbar: väntetiden är flera månader och restaurangen har endast tio sittplatser, inga riktiga bord och ingen serveringspersonal. Jiro skulle utan problem kunna expandera sin verksamhet, men väljer istället att fokusera på att göra världens bästa sushi. Vad är det som driver honom, och vad innebär det att vara en ”Jiromänniska”?

 

Veckans kulturfråga v. 10

Veckans kulturfråga från enligt O lyder:

Vilken bok skriven av en kvinna med en kvinna i huvudrollen vill du lyfta fram?

Det finns såklart massor men jag väljer idag Modet att köra: en saudisk kvinnas protest av Manal al-Sharif som vi läste i min feministiska bokcirkel för ca 2,5 år sedan. Vi hade en del spridda åsikter kring boken; någon hade inte förväntat sig en uppväxtskildring och någon gillade inte spökskrivna böcker så mycket men jag tror att vi ändå var överens om att den var intressant. Boken skildrar hur det kan vara att växa upp som kvinna i Saudiarabien i modern tid och den berättar också om Manals kamp för att få kvinnors bilkörning att bli accepterad och laglig i detta land. Vill du läsa hela min recension kan du göra det här.

En smakebit på søndag: I går

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Mitt sportlov är till ända och det är ju hopplöst det där att man aldrig hinner allt man önskat men jag har ändå tränat en hel del, läst eller läst ut sammanlagt sju böcker, köpt ny tvättmaskin och vilat. Tänk jag tycker inte att jag läst någonting under det här lovet men tydligen hade jag det.

Edit: Jag kollade fel i kalendern först och räknade fel så det var inte nio böcker utan sju. Med läst eller läst ut menar jag att några böcker var påbörjade och avslutades under lovet medan övriga lästes från början till slut.

I går läste jag I går (haha) men jag tänkte att jag ändå skulle dela en smakbit ifrån den. Det är det första jag läser av Kristóf och jag har alltså inte läst den hyllade Den stora skrivboken-trilogin. Hennes böcker är tydligen alltid korta och den här var ca 100 sidor. Hon skrev dem på franska trots att hennes modersmål var ungerska och att hon inte fullt ut behärskade franskan men det är inget jag reflekterar över i den översättning jag läser.

Boken handlar om Sandor som lämnat sin uppväxtby för ett annat land, inte mår helt psykiskt bra, jobbar på klockfabriken och drömmer om Line – hans ungdomsförälskelse. Smakbiten kommer från ganska långt in i boken men den spoilar inget så länge jag inte berättar vilka som pratar.

– Antingen åker du hem och tar tillbaka din fru. Eller så stannar du här och tänker inte mer på saken.
– Men jag älskar ju min fru! Jag älskar mina barn!
– I så fall får du fortsätta att skicka pengar till dem.
– När jag vet att den andre kommer att använda dem? Vad skulle du gjort i mitt ställe?
– Jag har ingen aning. Jag vet inte ens vad jag ska göra i mitt eget ställe.
– Och ändå är du en intelligent person. Finns det någon jag kan be om råd?
– Kanske en präst?
– Jag har redan försökt. De kan inget om livet. De säger åt oss att foga oss. Be och ha tillit. Har du något ätbart?

Just nu i mars


Forna Kulturkollo har en efterlevande utmaning – Just nu – där man den första lördagen i månaden helt enkelt delar med sig av vad man läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter just nu.

Just nu läser jag Señor Peregrino av Cecilia Samartin men jag har ärligt talat knappt påbörjat boken men jag ska. Annars fortsätter jag läsa Me and White Supremacy med min lilla minibokcirkel och vi tar oss metodiskt framåt.

Just nu tittar jag inte på något. Jag har markerat några filmer och serier som jag kan tänka mig att kolla på vid tillfälle men det där tillfället kommer aldrig. Det blir väl när jag blir sjuk nästa gång och nu har jag *peppar, peppar* hållit mig frisk sedan i december.

Just nu lyssnar jag inte heller på något men det beror mest på att jag har sportlov och att jag bara lyssnar på ljudbok när jag jobbar. Jag fortsätter nog dock med mitt lättsmälta lyssnande och ska nog lyssna på Klimatsmart och fullkomligt förvirrad nästa vecka.

Just nu längtar jag efter mer ledighet. Det låter kanske irriterande i dina öron men jag har varit väldigt trött den här veckan och inte hunnit med hälften av det jag tänkt mig. Annars ser jag fram emot våren och att min kurs Postkoloniala litteraturstudier ska dra igång!

De f.d. kulturkollare som fortfarande svarar på Just nu-enkäten är LindaAnnaHelena och Ulrica. Titta gärna in hos dem och alla andra som svarar på de här frågorna idag!

Hett i hyllan: Ett nytt Atlantis

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

I januari 2020 träffade jag en av mina bokcirklar och en av tjejerna hade haft en Novellix-kalender och ville nu skicka vidare böckerna. Det var väldigt frikostigt av henne men eftersom jag ju försöker hålla nere inflödet så valde jag ut tre stycken noveller som fick följa med mig hem. Den första av dessa tre är Ett nytt Atlantis av Ursula Le Guin. Science fiction är en genre jag läst extremt lite av, knappt något, Amatka av Karin Tidbeck kanske gills som science fiction? Jag ser hos Bokus att det tycker att både Hungerspelen och 1984 är science fiction och de har jag ju läst. Vad är då skillnaden mellan en dystopi och science fiction?

Hur som helst så är ju Le Guin ett stort namn i genren så jag tyckte det var lämpligt att en av novellerna blev den här. Den handlar om ett USA som delvis sjunkit ner i vattnet samt blivit en totalitär stat efter kapitalismens härjningar. Hoppet närs om att en fri och ny kontinent ska stiga upp ur vattnet.

 

Veckans kulturfråga v. 9

Veckans kulturfråga från enligt O lyder:

Vilken bok skriven för vuxna med barn eller unga i huvudrollen vill du lyfta fram?

Jag har precis läst ut Gun Love av Jennifer Clement som handlar om 14-åriga Pearl som växer upp i en bil utanför en trailer park med sin drömmande mamma. Samma författare har också skrivit En bön för de stulna om Ladydi som växer upp på den mexikanska landsbygden där flickor ”görs fula” så att de inte ska bli stulna av drogkartellernas män. Bägge böckerna är väl läsvärda och skildrar annorlunda och svåra uppväxter men jag håller En bön för de stulna lite högre.

En smakebit på søndag: My Sister, the Serial Killer

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Äntligen har jag kommit fram till sportlovet och jag hade tänkt att ägna helgen åt att läsa ut en massa böcker men hittills har det gått sådär så nu står hoppet till denna dag. Jag har ju förvisso hela lovet på mig at läsa men jag gillar det där med kliniska avslut och idag är ju februaris sista dag så… Det kommer en rapport ikväll om månadens läsning så får vi se hur det gick.

Veckan har varit bra med fina dagar på jobbet och en hel del kvällsjobb då jag ville jobba undan en massa saker innan lovet. I onsdags påbörjade jag också vårens första kurs, jag ska bli handledare åt lärarstudenter, så två kvällar vigdes åt att först läsa och sen deltaga i seminariet. Kursen fortsätter fram till december så den kommer gå i ganska maklig takt som tur är.

Annars har ju våren totalt överrumplat oss och jag började bli lite less på att böka på mig överdragsbyxor och hela haparajset varje morgon så det var perfekt tajming om du frågar mig. Träningen gick sådär denna vecka, två halvdana löpturer och kanske något yogapass – jag minns faktiskt inte. En pajad tvättmaskin har vi förmodligen också så det är något som måste redas ut under lovet.

En av de böcker som jag läser just nu är My Sister, the Serial Killer och jag tycker mycket om den och den har en skön humor men också ett allvar i botten. Den handlar om Korede (med ett mediokert utseende) vars vansinnigt vackra syster Ayoola just mördar, eller råkar mörda, sina pojkvänner en efter en. Korede hjälper henne att göra sig av med liken och att städa efteråt. Nu har dock Ayoola börjat dejta Tade, den läkare och kollega som Korede själv (hon är sjuksköterska) är intresserad av och det känns såklart extra jobbig och oroväckande med tanke på Ayoolas vanor.

A bouquet of violently bright orchids is delivered to our house. For Ayoola. She leans forward and picks out the card that is tucked between the stems. She smiles.
”It is from Tade.”
Is this how he sees her? As an exotic beauty? I console myself with the knowledge that even the most beautiful flowers wither and die.