Just nu i april 2022


Forna Kulturkollo har en efterlevande utmaning – Just nu – där man den första lördagen i månaden helt enkelt delar med sig av vad man läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter just nu.

Just nu läser jag Knäböj och Hundparken. Den första är väldigt intressant och får mig att längta till gymmet men just nu jobbar jag på att fasa in löpningen och tar babysteps tillbaka till allt. Hundparken är en bokcirkelbok och jag har inte riktigt bestämt mig om jag ska läsa eller lyssna på den. Jag började lyssna, tänkte gå över till läsa men tänker att det finns andra fördelar med att lyssna också. Vi får se.

Just nu tittar jagChicago Fire tills ögona blöder. När jag väl tittat klart på Chicago Med (även om det kommer något enstaka nytt avsnitt här och var) så har jag verkligen snöat in på Chicago Fire och tycker så mycket om alla karaktärer och det är precis en sådan lagom blandning av humor, måttfull spänning och tårdryperier som jag behöver just nu. Självfallet är jag också bänkad framför Outlanders nya säsong varje måndag.

Just nu lyssnar jag på lite Bob Hund då vi ska se dem snart. Jag har aldrig direkt lyssnat på dem men tänkte att det skulle vara kul att se dem live någon gång. Fast jag minns inte riktigt om jag redan sett dem en gång, på Hultsfred typ -93? Kanske?

Just nu längtar jag efter påsklovet såklart. Då ska jag göra allt som jag tycker är kul och lite till!

De f.d. kulturkollare som fortfarande svarar på Just nu-enkäten är LindaAnnaHelena och Ulrica. Titta gärna in hos dem och alla andra som svarar på de här frågorna idag!

En smakebit på søndag: Tuktans ljuva år

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag har minst sagt haft fullt upp de senaste två månaderna och varken haft tid eller energi att lägga på läsning. Jag har påbörjat ett antal böcker, tackat nej till bokcirklar och lagt upp ett ynka fåtal Instagrambilder. Den kommande veckan har jag återigen två bokcirkelträffar men nu har jag åtminstone en intention att delta och jag har påbörjat bägge böckerna och haft en viss läsro.

I den ena cirkeln är det Tuktans ljuva år som gäller. Fleur Jaeggy var för mig helt okänd innan den här boken dök upp på vår agenda. Den skildrar inledningsvis en flicka som växer upp på olika internatskolor som lär känna den perfekta Frédérique och hur hon verkar utveckla en smärre besatthet av denne. Jag vet dock inte vartåt det barkar då jag bara läst ca en tredjedel. Boken är för övrigt endast 110 sidor lång vilket känns som en gudagåva när man ska komma igång med läsningen igen.

 

Från allra första dagen ville jag vara med henne, och vara med henne innebar i själva verket att ikläda sig hennes själ, bli hennes medbrottsling, försmå alla andra. Ett slags blodspakt, ett systerskap. Detta från allra första dagen, från det ögonblick hon kom in för sent i matsalen. Eller också var jag tvungen att underkasta mig en rit som hon ledde. En dag sa hon till mig att hon direkt lagt märke till mig, men hon sa det bara för att göra mig glad, även om hon aldrig brukade säga någonting bara för att göra någon glad. Det är möjligt att hon en gång hade sagt att jag var vacker.

En smakebit på søndag: Eva ur spillrorna

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag skrev igår att det gick trögt med läsningen och att jag skulle försöka åtgärda det under helgen men jag vet inte, allt går lite trögt just nu. Jag kan ha lite svårt att ta mig för saker när jag liksom väntar på saker och just nu är hel mitt liv inne i ett lite väntande skede (nej, inga bebisar, den tiden är förbi). Jag brukar dock rappa på med läsningen när deadline närmar sig och nästa helg ska jag för första gången sen pandemins start, träffa min äldsta bokcirkel irl. Det ska bli superkul och vi ska ha ett aningens försenat julklappsbokbyte. 😀 Till dess ska jag ha läst klart den här boken om ett par unga vuxna på Mauritius vilken jag själv valde som vår bokcirkelbok.

 

Jag heter Sadiq. Alla kallar mig Sad.

Gränsen är tunn mellan sorg och grymhet.

Eva är mitt allt, men hon låtsas inte om det. När vi stöter på varandra ser hon bara förbi mig. Jag blir till intet.

Allt är grått här. Eller snarare gulbrunt. Troumaron gör skäl för sitt namn: en brun håla, en uppsamlingsplats för hela landets avskräde. Det är hit man förpassar dem som flytt undan cyklonerna, som blivit hemlösa efter någon tropisk storm och som tio, tjugo år senare ännu står där med fötterna i dyngan och urvattnad blick.

Just nu i februari 2022


Forna Kulturkollo har en efterlevande utmaning – Just nu – där man den första lördagen i månaden helt enkelt delar med sig av vad man läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter just nu.

Just nu läser jag Eva ur spillrorna av Ananda Devi och Brev till mannen av Bianca Kronlöf vilket är de kommande två bokcirkelböckerna i två av mina cirklar. Jag har lyckats sälja in bägge titlarna då jag har dem i min egen hylla och sådant känns alltid extra skönt. Däremot går det lite trögt med att hitta läsro för tillfället men jag ska jobba på saken under helgen tänkte jag.

Just nu tittar jagFear the Walking Dead och vi såg precis klart säsong 3 igår. Nu har vi dock äntligen införskaffat säsong 10 av The Walking Dead så vi får se vilken av serierna som vi fortsätter med först. Jag tycker fortfarande att Fear inte är lika bra som den riktiga serien men den har sina stunder och det ska bli kul att se hur Morgan inkorporeras i serien.

Just nu lyssnar jag fortfarande mest på The Limiñanas och allt det som dyker upp när skivan är slut (Spotify ni vet) eftersom att vi fixar ganska mycket här hemma och har musiken som ett jobbmantra. Anika är en av de som ofta snurrar runt efteråt och hennes Nico-röst börjar växa på mig.

Just nu längtar jag efter sportlovet såklart då jag har en del roligheter att stå i.

De f.d. kulturkollare som fortfarande svarar på Just nu-enkäten är LindaAnnaHelena och Ulrica. Titta gärna in hos dem och alla andra som svarar på de här frågorna idag!

En smakebit på søndag: Sista sommaren

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Första arbetsveckan är avklarad och det blir alltid lite utav en jobbchock att vara tillbaka efter ett lov. Jag är dock glad som gillar mitt jobb för trots att jag älskar att vara ledig och inte tillhör dem som blir uttråkade hemma så brukar jag ändå se fram emot att komma tillbaka till jobbet. Mina elever går sista terminen i trean nu och det är en hektisk men rolig termin med bl.a. nationella prov. Det är ju också vår sista tid ihop innan de går vidare upp i mellanstadiet och jag tar emot nya små stjärnor.

Hemma har jag läst litegrann, fnulat med olika projekt och tagit ett par enkla löprundor. Jag har ganska låg lägstanivå på min träning för tillfället p.g.a. en massa omständigheter och har inga mål just nu. En hel vecka bland folk utan att få omikron har jag också lyckats med och det kanske borde firas? Läst har jag inte gjort supermycket men jag läste ut Sista sommaren igår. Det var en bok som väckte läslust och som jag gladeligen plockade fram en stund en dag varje dag för att få hänga lite med Britta och Adam.

Ja, ploten är osannolik med den kriminelle unge kille som klättrar in genom ett öppet fönster i pensionären Britas sommarhus för att sova där och som sen får lov att stanna eftersom Britta behöver lite hjälp och dessutom påminner han henne om en viss person. Men den är också fin och rolig och även lite sorglig. Jag stör mig dock på att Adam och hans ”kumpaner” inte är etniska svenskar och tänker att det bara spär på myten om den kriminella invandraren. Men framförallt är det vänskapen mellan de två udda karaktärerna som är huvudsaken och den är fin.

Han låser dörren bakom dem och på Brittas inrådan rycker han häftigt  i handtaget flera gånger för att vara helt säker på att den gått i lås. När han stängt den sirliga metallgrinden bakom dem sticker hon sin arm i hans. Har svårt att komma igång med de första stegen när hon varit stilla en stund.
”Varför använder du inte en sån där rullator när du går? Då kan du ju sätta dig och vila när du vill. Jag såg att det stod en i kolkällaren.”[…]
”Är du helt tokig? Vet du hur gammal man ser ut när man går omkring med den sådan? Vilket spektakel!”
Han skrattar högt och stannar till helt. Just som hon har fått upp farten. Tittar ner på henne och ler.
”Men Britta, du är ju gammal!”

En smakebit på søndag: Tidens länkar

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Semestern är snart slut och det har varit härliga veckor. Jag har träffat nära och kära samt fått en hel del saker gjort på hemmaplan. Efter min hysteriska läsdecember har jag läst ganska lite. Både för att Time Song krävt det men också för att jag velat få undan de släpande recensionerna innan jag fyller på med nya intryck. Vi ska dock bokcirkla om Butler i veckan så jag har varit tvungen att småspeeda lite men som tur är så var den mycket mer lättläst än jag förväntat mig och jag läste i princip hela boken igår. Det var mitt förslag att vi skulle läsa den och jag är alltid lika nöjd när jag lyckas få en hyllvärmare vald som bokcirkelbok! Det gäller att vara taktisk! 🙂

Huvudpersonen Dana är en svart kvinna som bor med sin vita make i L.A. på 70-talet men plötsligt en dag kastas hon bakåt i tiden till 1800-talets Maryland med plantager och slavarbete eftersom någon kallar på henne. Jag har aldrig läst Butler förut men har velat göra det länge och kunde inte låta bli att köpa den här när den kom ut p.g.a. att jag älskar omslaget!

Jag lyfte på huvudet och upptäckte att jag inte kunde fokusera blicken på honom. ”Det är nåt fel på mig”, flämtade jag.
Jag hörde hur han närmade sig, såg ett töcken av grå byxor och blå skjorta. Och så, precis innan han skulle ha rört vid mig, försvann han.
Huset, böckerna, allt försvann. Plötsligt låg jag på knä ute på marken under några träd. Jag befann mig på en grön plats. Jag befann mig i utkanten av en skog. Framför mig flöt en bred, lugn flod och mitt i floden plaskade ett barn, skrek…
Drunknade!

En smakebit på søndag: Time Song

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

En hel veckas ledighet har svischat förbi och jag har hunnit med att träna varje dag, läsa som en galning samt fnula en hel del med saker i hemmet. Jag kan inte direkt klaga. Just nu ägnar jag mycket tid åt att pyssla med bloggens statistik och fundera kring vilka saker jag egentligen behöver ta upp där. Jag har ju statistiken för min egen skull så frågan är vad det är jag tycker är viktigt eller kul att hålla reda på. Jag håller också på att jobba på alla de recensioner jag lät bli att skriva under mitt december-läsmaraton. Som tur är har jag en veckas ledigt kvar så jag har ännu mycket tid att utnyttja.

Igår började jag läsa Time Song och jag är fortfarande inte riktigt säker på vad den här boken är men ett vet jag, den är väldigt drömsk och vacker, men ändå konkret och inte flummig som ”drömsk” kan antyda. Julia Blackburn skriver om evolutionen i kombination med anekdoter om hennes fossilsamlande och annat. Hon funderar kring Doggerland och huruvida tidens oändlighet ska tänkas framåt eller bakåt.

Jag fick ju boken av svärisarna för att vi ska se en föreställning baserat på den och det ska bli oerhört spännande att se vad för slags teater som skapats av den här boken. Det är mycket naturskildringar och då och då slår jag upp ord för att jag blir nyfiken. Så nu vet jag t.ex. att en bush baby är en galago (en primat) eller att ”the front incisor of a shrew” betyder en näbbmus framtand. Jag bjuder på två olika smakbitar ur boken.

I wonder now if it makes more sense to imagine infinity going backwards in time, rather than forwards. When you look at it that way round, you no longer have the vague dread of what the future holds, instead there is the intimation of the enormity of everything that has gone before: a solemn procession of life in all its myriad forms moving steadily towards this present moment. You can almost hear the songs they are singing.

Photo by Compare Fibre on Unsplash

I live close to the sea and the sea I live close to covers a country we now call Doggerland. This country has been through many incarnations: hot and dry, wet and marshy, cold and ice-bound, but for most of its long time it has in one way or another connected England with mainland Europe.

Just nu i januari 2022


Forna Kulturkollo har en efterlevande utmaning – Just nu – där man den första lördagen i månaden helt enkelt delar med sig av vad man läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter just nu.

Just nu läser jag Time Song av Julia Blackburn eftersom jag inom en snar framtid ska se en teaterföreställning som baseras på boken. Jag är inte riktigt säker på vad boken egentligen är då jag nyss börjat men den verkar innehålla både texter, dikter/sånger och bilder. Allt på något vis anknytet till det forntida landområdet Doggerland och kanske en önskan att förstå mer om det? Jag får återkomma när jag läst klart.

Just nu tittar jag Fear the Walking Dead som ju är en sorts prequel till Walking Dead-serien. Den visar utbrottets start medan Walking Dead ju startar ett par månader in i pandemin. Den handlar inte om samma personer förutom någon enstaka karaktär längre fram och är inte riktigt lika bra men den duger fint att stilla suget med.

Just nu lyssnar jag på olika obskyra franska artister som spelas på Spotify efter att The Limiñanas skiva Shadow People (som sambon spelar på repeat) är slut. Många låtar är riktigt bra och jag har skickat en förfrågan till min Parisboende syster om hur låttiteln La fête noire ska tolkas för jag tror inte de menar ”svartfesten”.

Just nu längtar jag efter att bara få njuta av årets första vecka som också är en semestervecka!

De f.d. kulturkollare som fortfarande svarar på Just nu-enkäten är LindaAnnaHelena och Ulrica. Titta gärna in hos dem och alla andra som svarar på de här frågorna idag!

Hett i hyllan: Slumpvandring 

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Vi har kommit fram till årets näst sista dag och den sista heta boken från dem jag införskaffade år 2020. Nu är det bara en jämförelsevis oansenlig mängd böcker kvar som jag skaffat under 2021 och sen har jag faktiskt gått igenom alla mina olästa böcker. Fantastiskt! Boken ifråga är Slumpvandring av Majgull Axelsson vilken jag fick i julklapp från svärmor i december 2020 då hon helt enkelt tänkte att jag ville ha den. Så sent som i år läste jag mitt livs första Majgull-bok och tyckte mycket om den så jag ser fram emot att läsa även denna!

En smakebit på søndag: Löparens hjärta

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag har bara varit ledig i fyra dagar men det känns som en (positiv) evighet. Jag var lite orolig när jag kollade i kalendern idag att jag bara skulle ha någon veckas semester kvar men så insåg jag just att det bara gått fyra dagar! Det har varit en lugn och fin julhelg med nära och kära och jag har läst nästan två små tunnis-böcker. Läser nog ut den andra ikväll. Jag tänker alltid att jag ska hinna läsa mer än jag gör när jag träffar folk för det blir ju lätt lite tv-häng och såna mer sociala grejer (än vad enskild bokläsning är). Vi tittade bl.a. på serien Loki och jag älskar Tom Hiddleston i rollen i Marvelfilmerna men serien var inte riktigt lika bra. Jag greppade den inte fullt men det är banne mig inte lätt när det är tidsresor och olika tidslinjer inblandade.

Jag har planer på att läsa ganska mycket under jullovet och jag har dessutom låtit mina elever gissa hur mycket jag ska läsa. De gissade på mellan 5-20 böcker och jag siktar faktiskt ganska högt. Jag har fortfarande ca 13 böcker kvar på min galna decemberlista och misstänker att jag kanske inte riktigt fixar biffen innan fredag men vi får väl se. En annan sak jag brukar göra de här dagarna är att pyssla med bloggen, städa och fixa lite, gå igenom årsstatistiken, planera nästa års utmaningar etc. Jag älskar ju planering, listor och dylikt så jag tycker det är riktigt roligt att hålla på.

Dagens smakbit kommer från Löparens hjärta där Markus Torgeby berättar om sitt liv som inte riktigt är som gemene mans. Han tillbringade bl.a. fyra år i en egenbyggd kåta i de jämtländska fjällen med en sexmånaders avstickare till Tanzania för att träna med löpare där. Han gillar att leva enkelt, har inget emot kyla (men fryser lätt) och så älskar han löpning på ett sätt jag aldrig kommer i närheten av trots att jag kan tycka det är lite skönt ibland.

När jag kommer hem till kåtan är den mörk och doftar hemtamt av renhår och rök. Jag är genomfrusen, mina läppar känns kalla och stela. Tänder och eldar på rejält. Håret torkar, läpparna mjuknar, händerna börjar fungera igen.

Tar av mig alla kläder och sitter naken på sängen. Eldar tills jag är  genomvarm.

Jag inser att vintern kommer att bli min största utmaning. Jag hoppas kunna vänja mig, men vet inte.