En smakebit på søndag: Quiet

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Semesterveckorna rullar på och flyter så smått in i varandra. Den här veckan har endast innehållit två konserter, den ena med Strindbergs där alla utom jag såg en säl i havet utanför lokalen som var f.d. Birkaterminalen. Kul för dem men trist för mig. Den andra var en allsångskonsert vilken inte alls är min kopp te men vi ville se Stefan Sundström så då fick man ta det onda med det goda. Det regnade och damen bredvid mig tyckte att jag skulle titta på hennes paraply eller ha det i ögonen. Tacka vet jag konserter med paraplyförbud.

I övrigt har jag äntligen kommit igång med broderandet igen. Jag köpte en sådan där förstoringsglaslampa vilken gör att jag ser vad jag håller på med! Perfekt på ett sätt men väldigt dumt är att det är en engångslampa. Som förvisso ska hålla i 20000 timmar men det går liksom inte att byta lampor i den när de tar slut. Märkligt att man inte kan göra en bättre variant men det verkade vara den här typen som finns på marknaden just nu.

Broderandet gör att jag inte läser så mycket just nu. Jag lyssnade på halva Malmstens Sista boken från Finistére en kväll men annars lyssnar vi mycket på musik när jag broderar. Jag har dock läst inledningen och första kapitlet i Quiet. Det var längesedan den här boken kom och då var det här med introvert/extrovert lite mer i ropet och det känns som att man kan en hel del om det numera men den är ändå intressant.

Den har ett amerikanskt fokus och berättar historien om hur fokus under 190-talet förändrades från en människas karaktär till dess personlighet. Ett stycke berättar också om hur man såg på blyghet som negativt och t.o.m. farligt. Som både introvert och blyg har jag dock klarat mig från alkoholism likväl som självmord. Phew!

Shyness could lead to dire outcomes, they warned from alcoholism to suicide, while an outgoing personality would bring social and financial success. The experts advised parents to socialize their children well and schools to change the emphasis from book-learning to ”assisting and guiding developing personality.”

En smakebit på søndag: Priset på vatten i Finistère

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har varit omväxlande och innehållit hela fyra konserter. Det började med att det skulle vara två konserter, sen blev det impulsivt tre, sen blev den andra (dubbelkonsert) inställd och då var det bara en. Då ändrade vi våra planer så det blev det tre i alla fall och sen plötsligt slängdes där in en till så att det blev fyra. Haha. Så nu med facit i hand har vi sett Markus Krunegård i Uppsala i tisdags, Avantgardet på hemmaplan i Stockholm i fredags och så Avantgardet + Florence Valentin i Karlstad i lördags. Jag vet inte om jag varit i Karlstad tidigare och vi hann inte se så mycket av stan heller men å andra sidan var det konserten som var vårt huvudfokus.

Eftersom resan till Karlstad innebar en ca 8 timmars bussresa tur och retur och jag ibland blir åksjuk så passade jag på att lyssna på Bodil Malmsten på resan. Det är vår nästa bokcirkelbok och som valdes p.g.a. att när vi var med bokcirkeln och lyssnade på Karolina Ramqvist så skedde samtalet i Stadsbibliotekets aula. Där inne satt en massa författarbilder och vi kunde namnge alla utom en – Bodil. Då tyckte vi att det var bäst att göra slag i saken och läsa något av henne.

Det var inte jag som valde vilken bok och jag vet faktiskt inte varför min bokcirkelvän valde just denna. Men det ska jag ta reda på när vi ses. Kanske är den mest känd för tydligen hade jag själv planer på att läsa den för något år sedan ser jag nu. Smakbiten kommer från inledningen av boken. Du som läst Bodil förr, vilket är ditt bästa Bodiltips?

Jag bor i Finistère för att jag har flyttat hit. Det är ingen slump, det finns ingen slump för en erfaren kvinna.

Den som finner sover med öppna ögon.

Ett par månader, längre tid tar det inte. Jag lämnade landet där jag levt i femtiofem år, det var dags. Berusad av frihet körde jag, sökte inte men fann Finistère. Inte långt från Brest började det brännas och sen dröjde det inte länge innan jag stod inför den bit av paradiset som är min.

En smakebit på søndag: Asfaltsänglar

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Denna kluvna känslan på semestern när ännu en vecka gått som har varit toppenfin men samtidigt så räknar den inre klockan ner mot jobbstarten. Nu tycker jag om mitt jobb och jag har ännu bra många semesterveckor kvar men någonstans vill man ändå frysa tiden så här års. Förutom att jag faktiskt gillar årstider då. 🙂

I veckan har jag hunnit med att vara på minisemester, läst, tränat, smugit runt utanför festivaler här i närområdet och tjuvkikat lite samt fått bra mycket gjort i lägenheten så att vi känner oss tillräckligt klara för tillfället. Vi har också tagit många promenader och fått många kilometer i benen vilket känns skönt nu när jag faktiskt gick och anmälde mig till maran igen här för några veckor sedan. Jag har också äntligen fått tummen ur att ta min första TBE-spruta trots att barnen vaccinerades för hundra år sedan. Till mitt försvar så har jag haft extremt få fästingar medan jag tror att det ena barnet slog rekord med nio stycken efter en vända på landet för många år sedan.

På min semester tog jag med några pockets men innan dess hade jag påbörjat Asfaltsänglar vilken jag nu ska fortsätta med. Så här skrev jag för fyra år sedan, då jag redan skämdes över att boken stått fem år i hyllan: ”En nutida googling ger vid handen att boken verkar handla om ungdomar på väg in i vuxenlivet, olika kulturer som krockar och patriarkala maktsystem. V a r f ö r har jag inte läst den för?”

Vi bor i Babels torn, det enda våningshuset i ett radhusområde. Pappa säger att myndigheterna vill placera nationens mindre lyckligt lottade där så att de trygga skattebetalarna med egna ögon ska kunna se att deras pengar blir väl använda.

I vår trappa talas det sju olika språk. Polisen gör regelbundna rundor i kvarteret och en gång var det razzia i vår trappa. Då sprang de somaliska familjerna omkring med smattrande sandaler och ropade och viftade med sina pass, men polisen förde bort dem ändå. Senare fick de komma tillbaka och då berättade Fayzad från 42B för mamma att man inte ens hade gett dem tid att leta igenom byrålådorna för att hitta sina papper innan man släpade iväg dem.

En smakebit på søndag: Kvinnomanualen

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag har gjort min hela sista arbetsvecka inför semestern och det känns så härligt att sommaren är på gång! I helgen har jag dessvärre känt mig lite märklig med någon slags konstig yrsel som jag gissar är stressrelaterad. Yrsel i sig är ju inget farligt men det är jobbigt och jag som gärna vill träna blir störd av den och vet inte riktigt hur jag ska tänka. Det är i alla fall skönt med en extra ledig dag så att det förhoppningsvis går över.

Jag har inte läst så mycket i helgen men bloggat en del. I morse började jag dock på en av bokcirkelböckerna, Kvinnomanualen. Jag känner inte direkt till Anna Björklund mer än att jag läst något om podden hon hade någon gång och jag misstänker starkt att hennes världsuppfattning skiljer sig en hel del från min. Hon verkar också ha en väldigt snäv bild av mänskligheten och utgår från sin egen privilegierade situation.

Hon skojar om att hon kanske ses som konservativ ibland men när jag börjar på det andra kapitlet blir jag arg, rädd och trött på riktigt. Att negligera alla våldtäkter förutom överfallsvåldtäkter är så trångsynt och fullkomligt respektlöst mot alla de kvinnor som dagligen blir våldtagna i hemmen av sina egna partners. Hon verkar också tycka det är ok med tonåringar som våldtar berusade sovande kompisar? Rätta mig gärna om jag missförstår henne fel för så här inskränkt kan väl ingen människa vara?

Jag har känt en våldtäktsman, en riktig. Och inte en av de där som slinker igenom, tonåringar som hållit sig framme när en tjejkompis däckat eller någon som blivit full och tallat på någon på en julfest. Utan en sådan som faktiskt använt sin fysiska storlek och till och med vapen för att tvinga ner främmande kvinnor, som hukat i en buske och planerat attacker och genomfört dem en sådan kille som tjejer gör snaskiga true crime-poddar om.

En smakebit på søndag: Scener ur hjärtat

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag kan inte klaga på den här veckan direkt då den innehållit hela fem lediga dagar. De två jobbdagarna höll jag bl.a. ca 20 utvecklingssamtal och även om det är svettigt inför dem så är det i stort sett alltid väldigt trevligt att få en pratstund tillsammans med föräldrar och elever. Nu är det bara två veckor kvar innan mina små fågelungar knuffas ur boet för att flyga vidare mot mellanstadiet!

Mina lediga dagar inledde jag med att träna så hårt på gymmet att jag haft jordens träningsvärk under resten av veckan. Idag står ett liknande pass på schemat så det blir nog ett par plågodagar till. Jag tränar efter ett program där jag lyfter tungt i fyra veckor medan femte (denna) veckan är en bodybuildingvecka med lättare vikter men fler reps och annorlunda övningar. Jag föredrar tunga skivstångslyft framför det här plågeriet alla gånger. 🙂 Förutom att träna så har jag besökt Kulturhuset och sett en krogshow fast som lunch-soppteater som hette Ginger. Den var på besök från Örebro och handlade om både mobbing och myter som vi rödhåriga möter. Den var väldigt kul, om än lite tragisk emellanåt, och jag rekommenderar den verkligen.

Sen så har jag faktiskt, kors i taket, läst! Jag inledde med att läsa Sarek då jag ville belöna mig själv med något lättläst, därpå läste jag ut Scener ur hjärtat och nästa dag klämde jag Ett eget rum vilken också bokcirklades på puben The Old Brewer (Stockholm) som jag varmt rekommenderar. Jag åt vegansk fish & chips och min ”fisk” bestod av bananblomma. Det var första gången jag åt det och det var gott!

Av alla dessa böcker har jag valt en smakbit från Scener ur hjärtat. Den är aktuell nu eftersom det ju är Stockholm+50-möte på gång här. Varje gång jag läser en bok som handlar om klimat, feminism, rasism etc. så blir jag taggad, vill lära mig mer och irriterad på omvärlden som aldrig agerar. Så även med denna även om det också är en väldigt personlig berättelse om livet med barn med npf-diagnoser.

I det citerade stycket så är Malena, Svante och Greta och träffar Kevin Anderson (en brittisk klimatforskare) och hans kollega Isak Stoddard på Institutionen för geovetenskaper, CEMUS, på Uppsala universitet och det är Kevin som pratar.

I snart 30 år har vi vetat allt vi behöver veta om klimatförändringar men under hela den tiden har vi valt att inte göra någonting åt problemen. Inte ens progressiva länder som Sverige har gjort någonting: om man räknar in flyg, sjöfart och varor som produceras utomlands så ligger Sveriges utsläpp kvar på samma nivå som är 1992 då FN:s första klimatmöte hölls i Rio. Istället har vi låtit ekonomer styra våra beslut. Vi lurar alla att tro att vi gör det vi behöver men faktum är att inget industrialiserat land i världen gör någonting som ens påminner om det som krävs. Det finns ett fantastisk svenskt ord för det: swindlee.

Svindleri, rättar Isak.

En smakebit på søndag: Knäböj

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har varit helt ok. Vi har haft det sista nationella provet med eleverna så nu är det sluträttning som gäller nästa vecka. Jag träffade några av medlemmarna i den feministiska bokcirkeln där vi diskuterade Irena Pozars Backlashen men också en hel del annat. Träningen har varit fullt acceptabel och jag har faktiskt läst litegrann.

Jag har verkligen kommit in i Knäböj vilken jag pausade ett tag. Inte pga att jag ogillade den utan det var hela tiden något annat som pockade på min lästid. Men jag älskar den verkligen! Sara skriver så bra och intressant om både träning, klass och feminism. Hon blandar filosofi, litteratur och vetenskap på ett högst läsvärt sätt.

Så som jag tränar när jag tränar tyngdlyftning använder jag nästan varenda muskel i kroppen i varje lyft. Där min rygg tidigare var en en tunn, vit yta där ingenting rörde sig finns nu kraftiga muskler, längs med sidorna, upp mot nacken. De finns där, inte för att jag tränar isolerande övningar (i alla fall inte något att tala om), utan för att jag dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år ställt mig vid skivstången och upprepat samma rörelser. Med tiden har min teknik blivit bättre så att jag har kunnat belasta mer. Och så enkelt är det att bli starkare. Det handlar verkligen bara om tålamod och tid.

En smakebit på søndag: Backlashen

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Efter två intensiva helger har den här varit betydligt mer obokad. Jag sov nio timmar igår och det var nog evigheter sen. Min vana trogen drömde jag helt bisarra drömmar, jag drömmer ofta väldigt mycket och man undrar ju ibland vad hjärnan sysslar med. Å andra sidan vet jag ju att den har fullt upp på alla plan just nu så den har definitivt mycket att sortera.

Förutom att bara vara hemma och slöa så var jag och lyssnade på Irena Pozar i samtal med Ida Östensson igår. Boken hade jag redan köpt då vi ska bokcirkla om den i veckan. Jag har påbörjat den och den är väldigt lättläst även om ämnet inte är lättsamt. Irena skriver om hur hon efter att metoo-rörelsen briserat tror att nu är dagen kommer när den feministiska revolutionen äntligen är här och lika löner har kommit för att stanna, kvinnor och män är på riktigt lika mycket värda och våldtäkt är fel i allas ögon. Men, nej:

Framåt våren stod det ingenting om våldtäkter, trakasserier och sexism på löpsedlarna. Istället möttes jag av viktminskningstips, ”dolda sjukdomar” och lönelistor när jag gick förbi ICA. Det var nästan som att ingenting hade hänt. Det pratades fortfarande om metoo, men det hade återigen blivit upp till engagerande kvinnor att föra kampen. Intresset från medierna och männen hade svalnat.

En smakebit på søndag: Den vita tigern

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Igår fick jag lite ork att pyssla med bloggen en stund. Mitt bloggande har alltid gått i perioder och mina ambitioner har pendlat mellan högt och lågt. Som jag sagt förr så vill jag dock ha kvar bloggen även om det går lite (mycket) stiltje i den emellanåt. Jag prioriterar liksom olika saker i olika faser av livet och vardagen. Efter en fin påsklovsvecka kom en kort arbetsvecka med mycket sol. Det var härligt och jag har hittat både ut i löpspåret och även in på gymmet på sistone. Jag var i behov av ett nytt gym så under påsklovet tittade jag på tre olika gym i närheten men valde till sist ett fjärde. Det kändes riktigt bra där så jag hoppas den känslan håller i sig!

Läsningen har gått trögt det här året men jag låter den göra det då huvudet är lite trögt. Under lovet försökte jag börja på Den vita tigern men tyckte den var lite tråkig och somnade hela tiden. I fredags kväll bestämde jag mig för att försöka igen och nu sögs jag in i boken och avverkade halva där på kvällen och den andra halvan på lördag morgon. Jag tyckte väldigt mycket om den så jag tänkte bjuda på en smakbit ur den fastän den är utläst. Boken handlar om Balram, en fattig indisk pojke som får jobb som chaufför åt en rik man vilket förändrar hans eget liv på både det ena och det andra sättet. Du får också en rejäl inblick i det indiska samhället med klasskillnader, orättvisor och korruption. Jag trodde först att den utspelade sig på kanske 70-talet men insåg senare att den snarare tilldrar sig i början av 2000-talet.

 

Gå till vilken pub eller bar som helst i Bangalore och ni hör samma sak: kan inte få tillräckligt med call-center folk, kan inte få tillräckligt med dataingenjörer, kan inte få tillräckligt med försäljningschefer. Det finns tjugo, tjugofem sidor jobbannonser i tidningen varje vecka.

I Mörkret är det annorlunda. Där sitter det varje morgon tiotusentals unga män på teserveringar och läser tidningen, eller ligger på en säng och nynnar på någon melodi, eller sitter i sitt rum och pratar med ett fotografi av en filmstjärna. De har inget jobb att gå till idag. De vet att de inte kommer att få något jobb i dag. De har gett upp kampen.

Det är de smarta.

De dumma har samlats på ett fält mitt i stan. Då och då kommer det en lastbil förbi, och alla männen på fältet rusar fram till den med utsträckta händer och ropar: ”Ta mig! ta mig!”

En smakebit på søndag: Hundparken

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har innehållit två bokcirklar där jag faktiskt för första gången på länge lyckats läsa ut böckerna till cirklarna! Det blev också två dagar i rad med restaurangbesök och jag blev nästan lite trött på att bli så mätt. I-landsproblem jag vet. Jag har även sprungit två korta rundor, avverkat nationella prov med mina elever på löpande band och tagit en riktigt härlig långpromenad i närområdet.

Nästa veckas bokcirkelbok är Hundparken och trots att jag så länge velat läsa Oksanen så är jag just nu inte riktigt sugen på den. Jag började lyssna men tyckte det var lite svårt att hänga med i handlingen. Så jag backade bandet och läste den istället från början och har nu kommit lite längre än så långt jag först lyssnade och en del saker har fallit på plats. Men jag har som sagt lite vårt att hitta läsro, får se om det släpper i veckan. Boken skildrar en ganska otrevlig och säkerligen sann värld med äggdonationer och surrogatmödraskap.

Planen hade tagit form i mitt huvud under bara några sekunder. Först behövdes ett friskt barn som bevis för att Darja var lämplig som donator. Efter barnets födelse skulle hon få viktigare klienter, bättre betalt, tillräckligt med besparingar i strumpan för att kunna sluta i tid. Hon skulle donera ett par gånger, inte mer, inte på några villkor mer.

En smakebit på søndag: Tuktans ljuva år

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag har minst sagt haft fullt upp de senaste två månaderna och varken haft tid eller energi att lägga på läsning. Jag har påbörjat ett antal böcker, tackat nej till bokcirklar och lagt upp ett ynka fåtal Instagrambilder. Den kommande veckan har jag återigen två bokcirkelträffar men nu har jag åtminstone en intention att delta och jag har påbörjat bägge böckerna och haft en viss läsro.

I den ena cirkeln är det Tuktans ljuva år som gäller. Fleur Jaeggy var för mig helt okänd innan den här boken dök upp på vår agenda. Den skildrar inledningsvis en flicka som växer upp på olika internatskolor som lär känna den perfekta Frédérique och hur hon verkar utveckla en smärre besatthet av denne. Jag vet dock inte vartåt det barkar då jag bara läst ca en tredjedel. Boken är för övrigt endast 110 sidor lång vilket känns som en gudagåva när man ska komma igång med läsningen igen.

 

Från allra första dagen ville jag vara med henne, och vara med henne innebar i själva verket att ikläda sig hennes själ, bli hennes medbrottsling, försmå alla andra. Ett slags blodspakt, ett systerskap. Detta från allra första dagen, från det ögonblick hon kom in för sent i matsalen. Eller också var jag tvungen att underkasta mig en rit som hon ledde. En dag sa hon till mig att hon direkt lagt märke till mig, men hon sa det bara för att göra mig glad, även om hon aldrig brukade säga någonting bara för att göra någon glad. Det är möjligt att hon en gång hade sagt att jag var vacker.