En smakebit på søndag: Sidenkatedralen och andra texter

Den 8 januari, 20237 januari, 2023 Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg27 kommentarer

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Då var det dags för mig att hoppa på Smakebitarna igen efter att ha grottat ner mig i förra årets läsning en vecka. Jag vill så gärna att bloggcommunityn ska fortleva och tycker de här veckovisa utmaningarna där man hoppar runt och besöker varandra är roliga och viktiga. Men ibland kommer ju livet emellan och jag hinner inte alltid hoppa runt så mycket som jag önskar. Ibland halkar jag in på amerikanska bokbloggar och de kan ju ha 100 kommentarer på sina inlägg! Men visst finns det fler amerikaner i världen…

Förutom Smakebitarna tänkte jag i år äntligen haka på Ugglan och bokens Tisdagstrion, enligt O’s Veckans kulturfråga (som jag besvarat sporadiskt) och så har jag samlat på mig nya böcker så att jag kan haka på Bokföring enligt Monikas Hett i hyllan igen. Det finns såklart många fler utmaningar/veckofrågor men de här fyra är de jag bestämt mig för i nuläget. Vilka kör du?

Den här veckan har jag haft jullov och jag har ägnat en stor del åt bloggen med att skriva inlägg och recensioner men också en bra del till träning. Varje januari hoppar jag på Yoga With Adrienes januari-yoga-varje-dag-projekt men jag har aldrig lyckats att fullfölja någon. Det är såklart mycket enklare nu när jag varit ledig än en sen vardag efter jobbet och gymmet. Förra januari var första året på många som jag inte deltog och jag har inte yogat en enda gång under 2022. Detta märks nu och även om jag gymmar och springer och har mig så är jag svag i vissa poser och ben och armar skakar på mig.

Eftersom jag bloggat så himla mycket har läsningen blivit lidande men i fredags läste jag ut Sidenkatedralen och andra texter av Sara Danius. Det är en blandning av förord, sommarprat och texter ur DN om mode och fotografi. Hon är onekligen kulturell och bildad på ett sätt jag aldrig kommer bli men det har varit förvånansvärt intressant att läsa om t.ex. fotografer jag aldrig hört talas om. Jag har googlat mycket på alla hon skriver om och beslöt mig faktiskt på att gå på just en fotoutställning på Kulturhuset senare i veckan.

Det var väldigt intressant att läsa hennes berättelse om Svenska Akademien också och jag påminns om att jag ännu inte läst Klubben. Nu är ju Sara dessvärre inte med oss längre men Engdahl sitter fortfarande kvar i Akademien. Jag är inte ens i närheten av att vara ett proffs på Svenska Akademien men killgissar ändå att Sara Danius är en av de sekreterare som skött sitt arbete allra bäst och mest korrekt.

Eller som när Horace Engdahl publicerade en helsida i tidningen Expressen. Det var den 10 april, två dagar innan jag avsattes. Sara Danius, slog han fast, var den ”av alla sekreterare sedan 1786 som hade lyckats sämst med sin uppgift”. Kort sagt: Danius var sämst.

En smakebit på søndag: Tilly and the Map of Stories

Den 18 december, 202217 december, 2022 Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg13 kommentarer

Jag kände mig lite småseg förra söndagen och visst åkte jag på en förkylning. Inte så grov, jag var hemma tre dagar och är i princip frisk. Jag var i alla fall på en kul konsert med Franska Trion igår och ska springa en sväng en dag. Som tur var höll jag mig ändå relativt pigg genom hela förkylningen och jag fick både läst och bloggat en hel del. Varje år runt nyår brukar jag få en riktigt stor blogglust, dels är jag väl utvilad efter någon veckas ledighet och dels älskar jag all den statistik och planering som jag brukar ägna mig åt då. Den här blogglusten kom över mig redan nu i veckan och jag har bland annat dragit upp några planer kring bloggens framtid och skrivit ikapp alla gamla recensioner jag hade liggande.

Jag har också precis klarat min utmaning om att läsa 33 böcker ur hyllan men jag har modifierat den under året och jag behöver läsa 39 böcker för att lyckas med det jag föresatte mig. Just nu känns det som att jag kommer klara det och det känns kul! Precis som jag brukar göra så här års har jag dragit fram en hög lättlästa böcker; barn- och ungdomsböcker, serieromaner och som tur var hittade jag även ett par noveller.

Just nu håller jag därför på att läsa tredje delen om Tilly som är bokvandrare, med det menas att hon kan besöka böcker och röra sig i deras världar rent fysiskt. Jag kan varmt rekommendera de här böckerna som förströelse även till vuxna med litteraturintresse (ja, just du) men har du barn eller barnbarn i mellanstadieåldern som älskar att läsa så spring och köp de här i julklapp. Helena Dahlgren har översatt dem till svenska och HarperCollins Nordic ger ut dem. Eftersom det här är tredje delen så försöker jag att inte direkt spoila med min smakbit.

”So we say no,” Tilly said, ”That’s not so scary. What can they do if I don’t go?”
”Stop us bookwandering” said Grandad.”
”But they already have.” Tilly pointed out.
”Temporarily,” Grandad said. ”And, if that was the whole price, then we would pay it – while we worked out what to do next. But that’s not what the’re threatening.”
”If we don’t help,” Grandma explained, with a grim look on her face, ”then they’re going to stop all children from bookwanderering – forever.”

En smakebit på søndag: Hatet

Den 11 december, 202210 december, 2022 Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg13 kommentarer

Veckan har varit späckad med flera träningspass, två sena arbetskvällar, en kul konsert med Eric Palmqvist och Ulf Stureson samt ett besök hos min mamma som trillat och har bägge (!) armarna i gips. Igår var jag ute på en ca fyra timmar lång vandring längs Sörmlandsleden och på kvällen ”målade” jag lite.

Trots detta så bestämde jag mig för att en gång för alla läsa ut Under det rosa täcket. Det är inte jättebra planerat av mig att läsa den här typen av litteratur i december känner jag men vad gör man när man har läsmål man vill uppnå. Efter att den var klar så klämde jag I taket lyser stjärnorna på två kvällar och nu är jag alltså framme vid nästa feministiska bibel: Hatet.

Eftersom jag var så sen att på riktigt hoppa på det feministiska tåget så har jag inte läst alla de här böckerna när de kom och jag tror inte heller att jag tittade på dokumentären Könskriget när de begav sig. Och lika bra är kanske det för den låter som rena rama ”jag vill väcka uppståndelse”-dyngan à la amerikansk dokumentärfilmsstil. Jag är inte en sån (sd)-konspiratoriker som tycker att media är galet och bara ljuger men när det kommer stora uppseendeväckande/dramatiska/häpnadsväckande (you name it) nyheter så brukar jag ta det med en nypa salt och avvakta lite istället för att kasta mig på gottande/fördömande-tåget. Det finns ju alltid två sidor av ett mynt.

”Könskriget” sa sig vilja granska radikalfeminismens inflytande över svensk jämställdhetspolitik. De som mer än några andra personifierade radikalfeministerna, menade programmets upphovskvinna Evin Rubar, var Roks (Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer). I programmet framställdes Roks som en organisation med alltför mycket inflytande över politiker, framför allt över den före detta jämställdhetsministern Margareta Winberg. Genom hårt redigerade intervjuer där lösryckta citat från olika Roks-representanter klipptes in om vartannat målades en bild upp av en organisation som tycktes bestå av en halvtokig grupp manshatande kvinnor som såg pedofila satanistiska nätverk överallt.

En smakebit på søndag: Brott och straff

Den 4 december, 2022 Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg10 kommentarer

En lite sen smakbit denna vecka men jag var ute och sprang på förmidagen och har ägnat resten av dagen åt att bli varm under filtar samt ta en tupplur. Helgen har varit väldigt rolig vilket jag behövde. I fredags var vi och tittade på David Ritschard och igår var det konsert/föreställning med Bob hund. Bägge två var riktigt bra och roliga. Det är så härligt med artister som bjussar på sig själva och det gör verkligen de här. Igår blev det också en kort sväng förbi Stockholm bokhelgs julmarknad där jag lyssnade till Karin Tidbeck och John Ajvide Lindqvist och jag köpte med mig Karins bok hem.

Läsningen har fortsatt gå lite trögt denna vecka, jag läser mest en snutt på tunnelbanan på morgonen och ibland lite på kvällen. Jag påbörjade Brott och straff här under eftermiddagen bara för att ha en ny bok till veckans smakbit. 🙂 Det är en omläsning för mig men jag var typ 15 år när jag läste den senast och minns inte mer än att jag gillade den. Planen är att den ska vara en långsamläsningbok så att jag hinner klart lagom till föreställningen på Dramaten som jag ska gå på i mellandagarna. Smakbiten kommer från det inledande kapitlet.

Det var inte långt att gå; han visste rentav hur många steg det var hemifrån porten: exakt sjuhundratrettio. En gång, när han riktigt gått upp i sina fantasier, hade han räknat dem. Den gången hade han ännu inte alls trott på sina fantasier utan bara retat sig på deras oklara men frestande djärvhet. Nu, en månad senare hade han börjat se med helt andra ögon, och trots alla sina försmädliga monologer om vanmakt och vankelmod hade han på något sätt, rentav mot sin vilja, kommit att betrakta sina ”oklara” fantasier som någonting redan avgjort, låt vara att han fortfarande inte trodde sig om att kunna göra det. Nu var han till och med i färd med att repetera planen, och för varje steg han tog växte spänningen.

En smakebit på søndag: Ställ om

Den 27 november, 2022 Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg10 kommentarer

Arbetsveckan har varit tuff på grund av det kraftiga inledande snöfallet vi hade här i Stockholm i veckan. När vi kom till jobbet i måndags morse var det kanske 50 cm snö på hela skolgården. Snön fortsatte falla och under de kommande dagarna blev det p.g.a. rasrisk från taken först inneraster för alla elever och därefter var vi tvungna att eskortera dem ut och in från husen och till rasterna. Det kanske inte låter så farligt (och så klart bra för eleverna) men för oss vuxna blev det ett ganska stort extra arbetsmoment. Jag älskar snö men är rätt glad just nu att mycket har smält undan under veckan.

Annars har veckan varit bra även om jag varit extra trött. I torsdags såg vi Les Big Byrd spela live och det var riktigt bra. Igår var vi på en annan konsert som dock var ganska trist så jag outar inte det bandet. Läsningen däremot har nästan helt legat på is (snö, haha) då jag inte orkat. Jag är fortfarande inte klar med Under det rosa täcket och lär nu inte hinna med alla de böcker jag tänkt mig i november. Om jag ska nå mitt mål för året när det gäller att läsa hyllvärmare så måste jag göra ett enormt ryck i december. Det har jag klarat tidigare år tack vare jullovet men i år börjar det inte förrän 23 december vilket är sent.

Men eftersom jag så gärna vill dela något här idag så tänkte jag bjuda på en smakbit ur Ställ om som jag läst klart men ännu inte recenserat. Den är skriven av Maria Soxbo, en av Klimatklubbens grundare för dig som känner till den, och handlar såklart om hur vi kan ställa om mot ett mer klimatsmart leverne. Soxbo skriver att hon inte är ute efter att skamma någon utan istället ge tips på hur vi kan bygga ett annat liv och samhälle. I smakbiten pratar hon om konsumtion och såklart ska man inte ta allt bokstavligt, det är klart att det finns prylar som du verkligen behöver och jag har i mitt bagage en upplevelse som var en helikopterflygtur vilket så här i efterhand känns otroligt klimatonödigt. Men så här i juletider kan det vara smart att tänka efter en extra gång om din tänkta julklapp verkligen är nödvändig och klimatsmart.

Men forskning har visat att vi lurar oss själva. Vi tror att vi gör ett bra drag om vi köper något beständigt, en pryl, som vi sedan har i vår ägo för överskådlig framtid. Det verkar ju smartare än om vi lägger pengarna på en flyktig, tillfällig upplevelse. Men i själva verket är det precis tvärtom. Vi minns upplevelsen (konserten, resan, äventyret, restaurangbesöket) med glädje långt senare, medan vi oväntat snabbt vänjer oss vid våra nyköpta prylar och sedan inte ägnar dem särskilt mycket tankekraft eller känslor. Det dröjer inte länge (i snitt bara 5 timmar och 45 minuter, enligt en amerikansk undersökning) innan shoppingkicken lagt sig och den där nya tröjan förpassats in i den proppfulla garderobens mörker.

En smakebit på søndag: Under det rosa täcket

Den 20 november, 2022 Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg12 kommentarer

Efter ett par intensiva läsdagar där jag slukade tre böcker, eller nå ja, slukade två och tvingade mig själv att läsa klart Ernaux till bokcirkeln, så tog det stopp i läsmaskineriet. Jag har läst några sidor i Time Song på kvällarna men snabbt somnat och jag har läst några enstaka sidor i Under det rosa täcket på tunnelbanan. Båda böckerna är bra men ibland infinner sig bara inte läsron.

Det kan bero på att det i veckan har inträffat några händelser som oroat mig och då är det inte lätt att läsa. En kväll tittade jag istället på första avsnittet av Försvunna människor på svt. Den var bra men den har inte lockat mig till vidare tittande, men jag vill ju egentligen inte heller titta på något nu utan hålla mig till böckerna ett tag. Jag har också avlutat en bokcirkel, eller hoppat av, vilket jag skrev om igår och det var något som jag oroade mig lite inför men som ändå känts bra.

Dessutom har jag för första gången ever maxat på gymmet efter sex veckor av ett knäböjsprogram. Detta var jag också nervös inför och resultatet är inget att skryta om i världssammanhang och det landade där jag trodde. Jag tror jag fuskade lite med djupet på de sista försöken så det enda säkra resultatet hamnade precis där min app hade gissat. Vilket är skönt för då kan jag ju lita på appen i framtiden!

Idag står en vegansk brunch på schemat och sen hoppas jag på lite bloggfix, läsande och en löptur i snön utöver all den planering av den kommande veckan som jag numera ägnar mig åt på söndagar. Planering av livet och fritiden alltså, inte jobbet.

Veckans smakbit kommer från det första kapitlet av den här boken (från 1996) där Nina Björk reflekterar kring begreppet kvinnlighet och analyserar bl.a. modemagasinet Elle.

Att den sköna kvinnan är till för mannen antyds blott i modemagasinen mellan rader som på ytan handlar om att kvinna är värd att ägna sig åt bara sig själv ibland. Så står i Elle en text med uppmaningen ”Unna dig lyxen att bry dig om dig själv lite mer” tryckt på ett tvåsidesfoto av en kvinna som ligger på en mage i en stor obäddad säng, iklädd en svart body och med benen särade, stjärten i vädret och slutna ögon. För vem ligger kvinnan där?

En smakebit på søndag: Körsbärslandet

Den 13 november, 2022 Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg13 kommentarer

Det har varit en tung arbetsvecka, förmodligen för att man är lite ur fas efter lovet, men fritiden har varit desto mer lyckad. Jag har gjort en massa bra träningspass, läst mycket, varit på konsert och igår vandrade jag etapp 5 på Sörmlandsleden med en kompis. Söndagen kommer ägnas åt en hel del planering så att veckan flyter på och så hoppas jag på lite läsning och mer bloggande än bara det här inlägget.

Jag har läst två böcker i veckan och bägge två slukade jag. Den ena var skräckisen Yuko av svenska Jenny Milewski och den andra Körsbärslandet av tyske Dörte Hansen. Den senare ska vi diskutera på en bokcirkel i veckan och det var jag som valde den. Av den enkla anledningen att vi förut varit på väg till en tysk restaurang men glömde boka bord och det blev då något annat. Så jag tänkte att vi skulle ge det ett nytt försök och plockade den här boken från någon tipslista på nätet och bokade snabbt ett bord. Bägge de här böckerna slog Annie Ernaux med hästlängder när det gällde min lust till läsning så jag har fortfarande inte läst ut förra veckans smakebitbok En flickas memoarer vilket jag måste göra helst ikväll.

Det jag framförallt gillar med Körsbärslandet är hur den utspelar sig med ett hus i fokus, på samma sätt som jag uppskattade att Där rinner en älv genom Saivomuokta by kretsade kring älven. Jag bjuder på inledningen från boken.

Vissa nätter, när stormen kom västerifrån, stönade huset likt ett skepp som slungades hit och dit i grov sjö. Ylande vindbyar bet sig fast i de gamla murarna.

Så där låter häxor när de bränns, tänkte Vera, eller barn när de klämmer fingrarna.

Huset stönade, men det skulle inte sjunka. Det tufsiga taket satt ordentligt fast på sina bjälkar. Gröna fågelbon av mossa frodades i vassen och det sviktade bara obetydligt vid taknocken.

Färgen flagnade från korsvirkesfasaden och de ohyvlade ekbjälkarna i väggarna liknade grå benknotor. Inskriften på husgaveln var väderbiten, men Vera visste ändå vad det stod: ”Dit Huus is mien un doch nich mien, de no mi kummt, nenn’t ook noch sien.”

En smakebit på søndag: En flickas memoarer

Den 6 november, 20225 november, 2022 Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg17 kommentarer

Jag har haft höstlov/läslov den här veckan och det har varit superskönt. Så supermycket läsning har det inte blivit, jag har läst två böcker och lyssnat klart på en halv kort ljudbok och så har jag påbörjat två böcker. Förutom läsning har jag spatserat på Ströget, köpt nya vandringskängor, suttit i soffan i myskläder samt tränat två pass med PT vilken var så snäll så och sa att min teknik i alla baslyft var jättefin. Så jag har faktiskt haft ett skönt lov med mycket vila och väldigt få tråkiga hushållssysslor.

En av böckerna jag påbörjat är Ernauxs En flickas memoarer som ska bokcirkeldiskuteras om ca 10 dagar. Den handlar om hur en sommar när hon var 18 år har påverkat henne hela livet. En dryg fjärdedel in i boken tyckte jag att den emellanåt var lite omständligt skriven. Ibland skriver hon liksom om hur hon minns saker eller hur hon inte gör det och det blir så meta på något vis. Men nu har jag läst ca hälften och tycker det finns ett annat flyt.

Listan över all den sociala kompetens hon saknar skulle bli ändlös. Hon kan inte telefonera, har aldrig tagit sig vare sig dusch eller bad. Hon har ingen som helst vana vid andra samhällskretsar än sin egen, arbetarklass med bondsk, katolsk bakgrund. På det här tidsmässiga avståndet framstår hon för mig som tafatt och tillgjord, ja till och med ful i mun, och mycket osäker angående språkbruk och uppförande.

Hennes innerligaste liv finns i böckerna, som hon törstar efter alltsedan hon lärde sig läsa. Det är genom dem och damtidningarna som hon har upplevt världen.

En smakebit på søndag: Familjelexikon

Den 9 oktober, 2022 Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg12 kommentarer

Veckan har varit intensiv med optikerbesök, författarsamtal, två bokcirklar, tre gympass och tre löppass. Dessutom var det lite stressigt på jobbet i mitten av veckan men å andra sidan blev fredagen väldigt lugn och fin så det var skönt! Optikern ordinerade progressiva linser vilka jag testar just nu och därmed kan betrakta mig som tant på riktigt. Författarsamtalet var Therese Bohman och jag köpte med mig hennes Andromeda hem.

Den ena bokcirkeln avhandlade Girl, Woman, Other & Kris av Boye medan den andra handlade om Familjelexikon. Den senare bokcirkeln skulle också ha innehållit ett besök på Dramaten för att se Eld men endast tre timmar innan föreställningen fick jag ett mess om att den var inställd. Lite väl kort varsel kan tyckas och särskilt snöpligt då vi har en bokcirkeldeltagare som bor i Karlstad numera och som bara kommer hit ibland för att vara med. Som tur var hade vi supertrevligt ändå och käkade på en georgisk/armenisk vinbar där de andra drack rött, vitt och orange vin medan jag höll mig till kombucha.

De andra tre tyckte mycket om Familjelexikon medan jag faktiskt lagt den ifrån mig i veckan då jag inte fick grepp om den och det var så himla många namn som bara rapades upp hela tiden. Till saken hör att jag började kolla på This is Us igen för nån vecka sen fast jag vet att jag då har så svårt att sluta kolla. Så en knepig bok som konkurrerade med en enkel tv-serie…. Ja, ni hör ju själva vem vinnaren blev. Men jag har faktiskt läst halva boken så jag borde nog läsa klart den, men långsammare än mitt alltid så hetsiga stressläsande. Nu är det paus på bokcirkelböcker ett tag vilket är ett skönt och jag kan återgå till Lunabba som jag inte hunnit klart med.

Familjelexikon handlar om författarens uppväxt och alla människor som korsar hennes väg. ALLA människor. Typ. Smakbiten kommer från inledningen av boken där hon beskriver sin far vilken har rätt bestämda åsikter om det mesta i livet.

I mitt föräldrahem, när jag var barn, hände det att jag eller mina syskon välte omkull glaset på bordsduken eller tappade en kniv i golvet och då röt far: ”Bete er som folk!”

Om vi doppade brödet i såsen skrek han: ”Slicka inte på tallrikarna! Inget slabber! Inget söleri!”

Slabber och söleri var enligt far också allt modernt måleri, som han inte tålde.

Han sa: ”Ni har inget bordsskick! Er kan man ta inte med någonstans!”

En smakebit på søndag: Blir du ledsen om jag dör?

Den 2 oktober, 20221 oktober, 2022 Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg14 kommentarer

Veckan har runnit iväg i ett jehu och jag har inte ens packat upp allt ur resväskan från bokmässan än. Jag har gymmat, vandrat, jobbat sent, haft AW och varit på en lärarkväll och lyssnat till Edward Summanen som pratade om hur man kan arbeta med hbtqi i skolan. Men idag har jag en helt oplanerad dag som ska ägnas åt att planera (haha) nästa vecka, läsa, blogga och röja upp lite i förfallet som blir efter en fullproppad vecka.

Jag fick upp lässuget efter mässan (man blir ju så galet inspirerad!) och på resan hem lyssnade jag klart på Skrivkramp. Sen tänkte jag lyssna på Kris av Boye vilket är en frivillig bokcirkelbok men jag fick spunk på den. Försökte läsa den istället men fick lika mycket spunk och la ner. Istället började jag lyssna på Skogen där stjärnorna slocknar men ruttnade efter två timmar och la ner den. Den var så otroligt oengagerande och orealistisk förutom allt det som judarna faktiskt utsattes för. Men trots ett viktigt ämne så blev hela bokens upplägg för löjligt för min smak.

Istället började jag lyssna på Bögen är lös vilken jag gillar. Hemma läste jag ut Bländverk samtidigt som jag påbörjade en av bokmässeböckerna: Blir du ledsen om jag dör? De fem minuter jag lyssnade till Lunabba gjorde ett stort intryck på mig och jag kunde inte tänka mig något annat än att läsa boken. Den väcker motstridiga känslor för som jag skrev igår verkar Lunabba både hård och omtänksam på en och samma gång. Men jag har bara läst ca 70 sidor än så länge. Lunabba jobbar med utsatta barn och ungdomar men går en dag steget längre och låter en pojke som har en alkoholiserad mamma flytta in hos sig.

När jag vaknade igår morse, din första morgon i mitt hem, var det med ångest. Jag hade suttit uppe till fem och skrivit. Men det var först när jag fem timmar senare slog upp ögonen som jag förstod vad jag hade gjort.

Jag hade inte tänkt på det som våld. Men att jag medvetet avstått från att ge dig mat, tillhandahålla sängkläder och en ren handduk, samtidigt som jag var hård och inåtvänd, var att göra våld på din person.