Brevnoveller är ett slags koncept där noveller lagom stora att skicka i ett brev ges ut. Jag har lite svårt att avgöra i dagsläget om projektet är levande eller inte men som det ser ut på hemsidan så finns det 22 st noveller publicerade. Bland författarna finns t.ex. Jonas Karlsson, Anneli Jordahl och Elise Karlsson.

För egen del så kom brevnoveller till mig genom att jag vann fyra stycken på numera avsomnade bloggen Mimmimaries böcker i januari 2013. Jag är ingen frekvent novelläsare men när jag förra året företog mig att läsa en hyllvärmare per månad så kom dessa brevnoveller väl till pass.

Begreppen av Mats Kempe
I den här novellen möter vi en man som ska på utvecklingssamtal på förskolan med sin dotter. Han verkar tycka att det är något som är annorlunda med henne medan personalen tycker att det inte är något. Jag greppar inte riktigt vad författare vill få fram men jag gillar hur novellen är skriven och tyckte om att läsa den.
Utläst: 31 mars 2019
Mitt betyg: 4/5

Riktiga flickors manifest av My Vingren
Den här novellen är skriven ungefär som ett manifest med en rad olika små påståenden/anekdoter om hur en kvinna är/tänker/agerar i olika situationer. Det är som röster från en rad olika kvinnor som får komma till tals. Det står faktiskt i slutet av novellen att den här har framförts som spoken word och det förklarar formen mycket väl. Jag tyckte den var ok och texten kommer nog till sin rätt bättre vid ett framförande.
Utläst: 31 augusti 2019
Mitt betyg: 3/5

Nära ögat av Sara Mannheimer
En ganska märklig berättelse som inleds och avlutas med flygande kor och däremellan någon som ska vara hos frisören om tjugotre minuter och trettio sekunder men sedan kommer för sent just tjugotre minuter och trettio sekunder. Den verkar handla om slumpen, att precis lyckas undfly saker samt att längta efter sådant man inte hinner med. Jag greppade den inte.
Utläst: 30 september 2019
Mitt betyg: 3/5

Ronny, hästen, myten och legenden av Eric Ericsson
Om de andra var märkliga så tar den här priset när det gäller handlingen. Fast den var lättast att förstå. En kille råkar skjuta en svan och tar hem svanen och äter upp den. Insprängt mellan den berättelsen kommer olika stycken där berättaren reflekterar över olika saker som har med SL (Storstockholms lokaltrafik) att göra; högtalarutrop, automatsspärrar och duvor. Fast på ett besynnerligt poetiskt sätt.
Utläst: 13 december 2019
Mitt betyg: 3/5

Summa summarum så var det här en brokig samling ganska udda, eller kanske konstnärliga, noveller som alla drog åt poesihållet. Jag brottas ju fortfarande med att försöka förstå mig på poesi och uppskattar i nuläget Lucia Berlins noveller långt mer än de här. Men de är ju mer som miniromaner och romaner förstår jag mig på. Oftast.