Yarden av Kristian Lundberg stod i min hylla i nästan åtta år innan den blev läst. Man kan undra varför då den bara är runt 150 sidor lång.

I Yarden möter vi Lundberg själv i en slags autofiktiv roman. Bakom sig har han en lyckad författarkarriär men nu finns där ingenting kvar förutom skulder och fattigdom och Lundberg får till sist en timanställning på Yarden i Malmö hamn. Där fryser han arslet av sig tillsammans med invandrare och andra människor som liksom han själv, förpassats nästan längst ner på samhällets botten.

Det här var riktigt, riktigt bra läsning. Jag har inte läst något annat av Lundberg men det är liksom poetiskt och rakt på samma gång. Det är självrannsakande och samhällskritiskt, beskrivande och inåtblickande. Och det är mycket ångest och många tankar som blandas med den faktiska gråa kylan och det eviga flyttandet av bilar nere i hamnen. Den här boken kommer att få stå kvar i min hylla i många, många år till men nu bland guldkornen istället för bland de olästa.

Utläst: 28 december 2019
Mitt betyg: 5/5