Etikett: bokcirkel

Kärlekens väg

Den Av bokdivisioneni Betyg 2, Recensioner1 kommentar

Titel: Kärlekens väg
Författare: Alain de Botton

Förlag: Volante
Sidantal: 284
Utgivningsår: 2017 (Originalupplaga: 2016)

Utläst: 4 juli 2018
Mitt betyg: 2/5

Detta var  en bokcirkelbok som tog mig lång tid att läsa. Den skildrar äktenskapet mellan Rabih och Kirsten, no more, no less, och hur de beter sig mot varandra men även varför de gör som de gör. På baksidan beskrivs boken som ”en mästerlig fusion mellan fiktion och filosofiska betraktelser” vilket nog är sant. Inledningsvis tycker jag faktiskt att det är rätt intressant att få de filosofiska och psykologiska förklaringarna till varför Rabih och Kirsten agerar som de gör. Jag är själv en människa som ofta har en vilja att försöka förstå andras människors beteenden och handlingar utifrån deras erfarenheter istället för att bara avfärda dem som dryga, galna, elaka eller vad det må vara.

En bit in i läsningen började mitt sommarlov och vårt planerade bokcirkelmöte blev framskjutet. Då la jag bara boken åt sidan och läste tre andra böcker på lovets första helg. Sen började jag på Americanah samtidigt som den här boken låg och gnagde och gav mig dåligt samvete. Till sist läste jag inte alls för det kändes fel att läsa Americanah och jag ville bara inte plocka upp denna bok. På det här viset passerade två veckors sommarlov och tänk vilket slöseri med lästid!

Igår skulle vi ha träffats och jag hade inte läst ut den, vi bestämde tredje gången gillt imorgon och jag kände ikväll att det är nu eller aldrig, ät grodan, bit i det sura äpplet etc. Jag tror att det som hindrade mig att vilja plocka upp den var just dessa filosofiska betraktelser, insprängda i kursiv stil i berättelsen. Jag fuskläste helt enkelt andra halvan genom att hoppa över alla dessa partier (så eg har jag bara läst 3/4 av boken…) och dessutom läste jag den väldigt snabbt.

Egentligen tycker jag nog att boken på sätt och vis är intressant men jag pallar ändå inte formatet. Jag hade såklart inte behövt läsa ut den men jag ville ändå eftersom det var en bokcirkelbok och vi har lovat varandra att bättra oss på utläsningsfronten.

Köp på Adlibris eller Bokus

Torsdagsbarn (måndagsmikron)

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

torsdagsbarn (1)Titel: Torsdagsbarn
Författare: Sonya Hartnett

Förlag: Atrium förlag
Sidantal: 253
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 2000)

Utläst: 7 maj 2014
Mitt betyg: 4/5

Varför läste jag den?
Detta var månadens bokcirkelbok och bakom förslaget stod jag själv. Vi behövde något lättsmält (textmässigt) efter Canada och denna passade perfekt!

Vad handlar den om?
Återigen googlar jag fram en handling. Den utspelar sig på 1930-talet i Australien. Det är landsbygd och rådande depression. Harper är vår berättare och hennes berättelse består av minnen. Harper är i mitten på en syskonskara av fem. Hennes näst yngste lillebror blir besatt av att gräva tunnlar och gräver snart ut hela marken under huset och bosätter sig där. Olika olyckor drabbar familjen gång på gång och det är en hel del elände i boken.

Vad tyckte jag?
Jag var så smart som satte betyg på mina läsupplevelser 2014 för annars skulle jag inte veta vad jag tyckt. Det är uppenbarligen ingen bok som levt sig kvar men nu när jag läser om den så blir jag lite sugen på att läsa om den. Det är en prisvinnare flera gånger om och den innehåller väldigt många spännande ämnen!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Köp på Adlibris eller Bokus

Sisterland (måndagsmikron)

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

sisterlandTitel: Sisterland
Författare: Curtis Sittenfeld

Förlag: Transworld
Sidantal: 400
Utgivningsår: 2013

Utläst: 26 januari 2014
Mitt betyg: 3/5

Varför läste jag den?
Detta var januaris månads bokcirkelbok (2015) .

Vad handlar den om?
Två synska tvillingsystrar; Violet skyltar med det och är bohem och excentrisk medan Kate döljer sin förmåga och försöker leka perfekt hemmafru. Violet siar om en jordbävning och Kate vet att det stämmer men vill inte avslöja att hon vet det. Hur ska hon göra nu?

Vad tyckte jag?
Jag har för mig att jag tyckte den var ganska bra men kanske ändå lite trist. Det fanns en hel del relationer och människoporträtt i den och sådant gillar ju jag men det var något litet extra som saknades. Jag vill dock fortfarande läsa Prep eller American Wife.

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Stäppvargarna diskuterar Rädd att flyga

Den Av bokdivisioneni Allmänt bokpratLämna en kommentar

Bokcirkeln har sammanstrålat igen och diskuterat Erica Jongs Rädd att flyga. Antingen går det utför med våra val av böcker eller så går det utför med vårt läsande men en medlem hade läst hela boken medan jag och tredje medlemmen hade läst drygt halva. Kvällens roligaste stod fjärde medlemmen för när hon bara: Vänta lite, vad har ni läst för bok egentligen? Hon var bortrest på sista träffen och vi hade uppenbarligen varit otydliga med bokvalet så hon hade läst Pottungen! Haha, hur som helst så hade vi tyvärr inte så mycket att säga om boken. Jag säger tyvärr för det känns ändå som att vi läst en av de stora feministbiblarna och vi fattar inte storheten. Kanske är det för att vi lever nu och att vi aldrig kan sätta oss in i hur det var att leva som kvinna på 70-talet? Jag, som i och för sig bara läst hälften, tycker att avsnitten om Isadora & Adrian är intressanta men att det blir för långrandigt med tillbakablicks-sidospåren. Det jag minns mest är den ohygieniske dirigent *ryser*. Är det det som ÄR grejen? Att Isadora inte bara väljer den snygga, ståtliga och perfekta mannen utan tänder på vanliga (fast i mina ögon lite excentriska) män?

Till nästa gång läser vi helt sonika Pottungen och ev. läser felboksläserskan Rädd att flyga då istället. Kommer jag själv att läsa ut den? Mja, kanske faktiskt, jag har inte bestämt mig.

Stål

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner3 kommentarer

stalTitel: Stål
Författare: Silvia Avallone

Förlag: Natur & Kultur
Sidantal: 394
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2010)

Utläst: 24 september 2014
Mitt betyg: 4/5

Lite senare än de flesta andra bokbloggare fick jag äntligen denna bok läst. Det var septembers månads bokcirkelbok i eminenta bokcirkeln Stäppvargarna BK.

Anna och Francesca växer upp i ett grått höghusområde i den italienska kuststaden Piombino. Ingen höjer på ögonbrynen när småbarnen kissar i trappan eller när ungdomarna säljer knark på gården. De flesta kvinnor är hemmafruar och männen arbetar på stålverket. På andra sidan vattnet ligger ön Elba – ett ouppnåeligt turistparadis för de fattiga Piombinoborna.

Man kan tro att det är en skildring av 1960-talets Italien men inte alls, vi rör oss kring det senaste millennieskiftet. Flickorna är 13 år och vi lär känna dem en het sommar när de tillbringar dagarna med att bada nere i viken och spela volleyboll med de något äldre killarna. På balkongen uppe i höghusen sitter Francescas pappa och spionerar på sin dotter i en gammal fiskekikare. Hans lilla flickas kropp har svällt och mognat under året och han tycker inte om sättet tonårspojkarna tittar på henne eller hur hon klär sig i sin minimala bikini.

Förutom flickorna lär vi också känna deras familjer vilka bägge sitter på stora hemligheter. Det är så mycket som sker i den här boken och jag vill inte avslöja allt för er fåtal som inte läst den. Under läsningen vände jag mig flera gånger emot den starkt sexualiserade bild av flickorna som förs fram och det krävdes en bokcirkelskollega skarpare hjärna för att jag skulle förstå att det är männens bild av dem som vi får ta del av. Avallone skriver oerhört skickligt och jag upplever den heta italienska stålstaden med nästan alla mina sinnen. Det är nästan mot min vilja för det är så mycket som försiggår där som jag inte vill veta något om. Det finns dock ljusglimtar också och läsupplevelsen är definitivt något jag rekommenderar. Men stålsätt dig innan och ta dig an boken i små portioner.

Köp på Adlibris eller Bokus

Utvandrarna

Den Av bokdivisioneni Betyg 5, Recensioner4 kommentarer

utvandrarnaTitel: Utvandrarna
Författare: Vilhelm Moberg

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 573
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1949)

Utläst: 6 september 2014
Mitt betyg: 5/5

Sommarens bokcirkelbok var Utvandrarna. Jag läste denna för kanske 25 år sedan och mindes inte mycket mer än att jag tyckte den var bra.

Om någon nu missat det så är detta historien om framförallt Kristina och Karl-Oskar men också Robert, Arvid, Danjel, Ulrika och många fler. Det är mitten av 1800-talet och platsen är Ljuders socken  i Småland. Fattigdom och elände med flera nödår på raken i kombination med personliga tragedier, öden och önskningar gör att alla dessa personer bestämmer sig för att utvandra till det stora landet i fjärran, Amerrka.

Jag har nämnt ibland att jag hade en svenskfröken i högstadiet som såg till att jag läste allsköns klassiker och jag gillade de allra flesta om inte alla vad jag minns. Men att läsa denna bok nu igen, det var en helt makalös läsupplevelse. Jag erkänner att jag tycker bitarna om kyrkan och Danjels kamp för att få predika sin religion är aningen tradiga men allt faller på plats så småningom. Det är så mycket lidande i den här boken och så mycket sorg, alltså Anna och korngröten är ju bara fruktansvärt, men det finns också kärlek, hopp och inte minst mod! Att tänka sig att människor faktiskt gjorde detta för 160 år sedan, att de lämnade sitt land, sina hem och sina nära och kära för att ge sig av mot något de knappt visste något om! Det är oerhört fascinerande läsning som skapar ett stort historieintresse hos mig.

I bokcirkeln har vi bestämt att gå och se Utvandrarna på Dramaten i början av november och den som inte har läst alla delar får göra det själv om hon vill. Jag ska definitivt göra det och satte dem  som årets Tre på tre-böcker.

Köp på Adlibris eller Bokus

De gömda rummen

Den Av bokdivisioneni Betyg 2, Recensioner4 kommentarer

de-gomda-rummenTitel: De gömda rummen
Författare: Care Santos

Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 445
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2011)

Utläst: 15 juni 2014
Mitt betyg: 2/5

Månadens bokcirkelbok i Stäppvargarna BK var denna. Vi valde den delvis pga att vi kombinerar bokdiskussionen med restaurangbesök och det lät gott med lite tapas.

Violeta Lax är en amerikansk konstintendent och också barnbarn till den berömde men numera bortgångne katalanske konstnären Amadeo Lax. Violeta reser till Europa i två ärenden, dels vill hon besöka farfaderns hus vilket håller på att renoveras för att bli museum och hon vill hinna se den berömde fresken av hennes farmor Teresa en sista gång innan renoveringarna startar. Dels har hon fått ett brev från en kvinna i Italien som påstår att Violeta finns med i dennes nyligen bortgångne mors testamente. Under resans gång uppdagas en rad mysterier och vi får parallellt följa Violetas anhöriga 80 år tidigare men också både dessförinnan och efter vilket långsamt förklarar hela historien.

Några andra recensioner ansåg boken rörig pga att den inte utspelar sig kronologiskt men just den biten har jag själv inga problem med. Det är lätt att förstå när i tiden berättelsen utspelar sig och vilka den handlar om för tillfället. Jag tycker om de historiska referenserna och blir nyfiken på att besöka Barcelona för att utforska dess historia. Jag tycker också om att läsa om många av de olika personerna och deras relationer sinsemellan. Men, boken är alldeles för lång och den innehåller alldeles för mycket ovidkommande information. Långa stycken skummar jag då de inte tillför något till historien utan mer är till för att kanske skänka en närvarokänsla åt läsaren. Det finns många utsvävande bihistorier vilka jag anser helt onödiga och som kunde ha skippats.

I boken varvas berättelsen i nutid med berättelsen i dåtid, mejl, katalogtexter om olika tavlor samt brev. Vissa stycken är mer intressanta än andra men jag kan ändå tycka att greppet med katalogtexterna är rätt udda och de får mig att faktiskt googla på Lax trots att jag ändå vet att han inte funnits på riktigt. Jag läste för länge sedan en bok om Diego Velazquez och det var riktigt givande att kunna googla på målningarna under läsningen.

”Perfekt för dig som gillar Zafon och Allende” lovar förlaget i sin marknadsföringstext och jag har inte läst någon av dem men hoppas ändå på att de tilltalar mig mer än Santos för jag vill fortfarande läsa dem bägge.

Köp på Adlibris eller Bokus

En man som heter Ove

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner4 kommentarer

Titel: En man som heter Ove
Författare: Fredrik Backman

Förlag: Månpocket
Sidantal: 347
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 2012)

Utläst: 12 oktober 2013
Mitt betyg: 4/5

Jag har svårt för hypade böcker men då bokcirkeln enades om denna som septembers bok så tänkte jag att det var väl lika bra att hugga tag i den. Jag hann dock bara läsa halva tills det var dags för diskussion och sen lade jag den på is fram till den gångna helgen.

Ove är en butter herre som blivit av med mycket som är viktigt. Han är principfast och ärlig och anses inte särskilt trevlig. En dag flyttar Parvaneh och hennes man in i ett av husen i det radhusområde där Ove bor. Parvaneh vill aldrig riktigt låta Ove vara i fred och det hela blir början på något nytt för Ove och vi får följa hans liv parallellt i nutid och dåtid.

De första sex-sju kapitlen ville jag bara lägga boken ifrån mig då den kändes överdriven. Sen började historien om Oves bakgrund att gripa tag i mig och det var den jag tyckte bäst om hela tiden. Människan Ove går inte att låta bli att tycka om och det är förmodligen det som gjort denna bok så populär.

Köp på Adlibris eller Bokus