Titel: En man som heter Ove
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Månpocket
Sidantal: 347
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 2012)
Utläst: 12 oktober 2013
Mitt betyg: 4/5
Jag har svårt för hypade böcker men då bokcirkeln enades om denna som septembers bok så tänkte jag att det var väl lika bra att hugga tag i den. Jag hann dock bara läsa halva tills det var dags för diskussion och sen lade jag den på is fram till den gångna helgen.
Ove är en butter herre som blivit av med mycket som är viktigt. Han är principfast och ärlig och anses inte särskilt trevlig. En dag flyttar Parvaneh och hennes man in i ett av husen i det radhusområde där Ove bor. Parvaneh vill aldrig riktigt låta Ove vara i fred och det hela blir början på något nytt för Ove och vi får följa hans liv parallellt i nutid och dåtid.
De första sex-sju kapitlen ville jag bara lägga boken ifrån mig då den kändes överdriven. Sen började historien om Oves bakgrund att gripa tag i mig och det var den jag tyckte bäst om hela tiden. Människan Ove går inte att låta bli att tycka om och det är förmodligen det som gjort denna bok så populär.
Det är få som lägger ifrån sig denna boken oberörda tror jag 🙂
Bara man kommer förbi början så är man nog fast.
Det här är verkligen en väldigt speciell bok. Jag älskade den!!
Onekligen omåttligt populär åtminstone!