Titel: Born to run – jakten på löpningens själ
Författare: Christopher Mc Dougall
Förlag: Månpocket
Sidantal: 366
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2009)
Utläst: 10 september 2015
Mitt betyg: 3/5
Den här hyllvärmaren har stått i min hylla i tre år efter att jag köpte den på en sommarbokrea. Jag gillar att läsa böcker om löpning helt enkelt och det här en ju en av de mest kända i den kategorin helt enkelt.
Bokens författare, Mc Dougall, är en löpare och sportjournalist som drogs med ständiga skadeproblem. Hans sökande efter ett bot mot detta ledde honom på något sätt på spåren efter Tarahumara-indianerna, ett folk som sprang ultramaraton i bara sandaler och aldrig blev skadade, och den mytomspunne Caballo Blanco. Boken handlar om att McDougall blev involverad i att hjälpa Caballo Blanco att arrangera ett ultramaraton ute i Copper Canyon i Mexiko där bl.a. Scott Jurek och Tarahumara-indianer deltog. Den handlar också väldigt mycket om ultralöpning och (argumenterar för) barfotalöpning. McDougall menar att alla de skador som löpare får beror av vår tids uppbyggda löparskor. Om detta säger jag varken bu eller bä, jag är hitintills skadefri i mina relativt dämpade Asics men för många människor verkar det fungera med barfota/Five fingers/väldigt enkla skor etc.
Under läsningen störde jag mig ganska mycket på författarens språkliga jargong och sättet boken är skriven på. Det finns dock en hel del intressanta (verkliga) karaktärer i den vilka alla verkar vara enastående ultralöpare. Däremot får man lite bilden av att ultralöpare är ett släkte som super hej vilt, är helt wild & crazy, har gruppsexfester och så vidare. Jag tror säkert att det förekommer och visst måste man ha ett rejält pannben och enorma drivkrafter för att pressa sig själv att springa så pass långt men jag menar, kika in hos MarathonMia till exempel, nu känner jag ju inte henne men hon verkar vara en väldigt jordnära tjej som faktiskt ändå springer ultramaror. 🙂
Edit 2017: Nu känner jag Mia och hon är jordnära och supertrevlig med ett grymt pannben! 🙂
Den mest intressanta biten är de kapitel som redogör för några forskares teorier om att Homo sapiens tidiga utveckling hängde på att vi helt enkelt sprang ihjäl stora djur och fick tillgång till stora mängder kött utan att ha en massa vapen. man menar att människokroppen är byggd på ett sådant sätt att vi kan andas på ett bra sätt medan vi springer länge och att vår hårlösa kropp tillåter oss att svettas utan att bli överhettade. Om teorin är sann vet jag inte men den nyfikne kan läsa mer t.ex. här.
Summa summarum så är det en underhållande men sensationsjournalistisk bok som man nog ska ta med en nypa salt. Att läsa om löpning är dock alltid kul!
Du hittar fler böcker om löpning på min sida Löpbrigaden!
Köp på Adlibris eller Bokus