Bad Feminist

Den andra boken vi valde i min då nystartade feministiska bokcirkel blev Bad Feminist av Roxane Gay, en bok som jag lämpligen redan hade hemma och ville läsa.

Bad Feminist är en essäsamling som behandlar allt från populärkultur och sällskapspel till bantning och våldtäkter och hela tiden har hon ett ras- och genusperspektiv. Det är humor och klockrena analyser och en del tankar som jag behövde få nedstuckna i halsen som den priviligerade vita kvinna jag är. Gay skriver oerhört lättfattligt om de svåraste ämnen och hon har ett härligt direkt tilltal som fångar dig som läsare hela vägen igenom hennes resonemang.

Möjligen att jag inte fullt ut greppar det inledande myckna pratet om hennes Alfapetsturneringar eller några väldigt USA-kontextualiserade saker men det fanns så väldigt mycket bra i den här boken. Med bad feminist menar hon att hon hellre vill vara en dålig feminist än ingen feminist alls. Med andra ord att man ska göra så gott man kan för ingen är ändå perfekt. Fast självfallet kan vi alltid bli lite bättre och vill du bli en bättre feminist ska du läsa den här boken.

Utläst: 18 april 2018
Mitt betyg: 4/5

Eleanor & Park (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag fick den i ett julklappsbokbyte vilket vi alltid har med Stäppvargarna BK. Vi körde spelet boknörd som jag vann (såklart!) och då fick jag välja bok först. De var inslagna och rimmade på, jag minns inte rimmet idag men föll för denna.

Vad handlar den om? 
Eleanor och Park som möts på skolbussen någon gång på 80-talet. Hon är lite annorlunda och han nördig om jag minns rätt. De förenas i gemensamma intressen och blir kära. Tror jag? Eller åtminstone väldigt goda vänner.

Vad tyckte jag?
Jag älskade den här boken! Dels var det så fint att läsa om Eleanor och Park, dels var det så många referenser till sådan 80-talsmusik som jag gillar (Joy Division etc). Det var både kärlek och sorg och den berörde mig definitivt! Jag borde absolut läsa något mer av Rowell framöver.

Utläst: 25 juli 2016
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Ett frågetecken är ett halvt hjärta

För andra gången så nappade jag på och lyckades fånga en bok från fb-gruppen Kollektivet – en bokcirkel. Jag har länge varit nyfiken på Lundberg så det var extra kul att jag fick tag i denna!

Elin är en framgångsrik fotograf som bor i New York tillsammans med man och dotter. Hon tycks besatt av sitt arbete så till den grad att hennes man ledsnar då hon aldrig är hemma och är hon det är hon ändå inte närvarande. En dag får Elin en stjärnkarta från hennes allra bästa barndomsvän och långsamt spricker fasaden och sanningen rullas upp.

Berättelsen är parallellt berättad mellan Elins nutid i New York och hennes barndom i en fiktiv ort på Gotland. Läsaren får en bakgrund till varför Elins liv i nutid ser ut som det gör. Jag gillar verkligen hur berättelsen är uppbyggd och många av karaktärerna och relationerna är så fint, eller motbjudande, beskrivna. Jag älskar också miljöbeskrivningarna från Gotland och helt off topic är det kul att hennes pappa bor i mina kvarter. Vissa saker känns dock kanske lite otrovärdiga men å andra sidan har jag inte växt upp i en sån dysfunktionell familj som Elins och jag har heller aldrig levt med det traumat hon har. Upplösningen tycker jag också går väldigt fort och enkelt men på det stora hela så tycker jag om boken. Den kommer nog inte stanna kvar hos mig men en bra sommarläsningsbok var det dock. Omslaget på pocketutgåvan är också vansinnigt vackert och flera gånger under läsningen måste jag slå igen boken bara för att kika på blommorna!

Utläst: 25 juni 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Flickan under jorden (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag har länge sett mig som, och gör fortfarande, en sådan som inte gillar deckare. Till sist testade jag ändå en Elly Griffiths; jag menar medelålders kvinna, vindpinade sumpmarker och en katt. Då kan det väl inte bli fel?

Vad handlar den om?
Cool Ruth Galloway som är arkeolog och lyckas bli en brottslösare i samarbete med polisen. Och hon har en katt.

Vad tyckte jag?
Jag brukar gäspa så fort jag läser ”ung kvinna hittad mördad” som inledningen på en baksidestext men nu stod det ju faktiskt bara att man hittat ben på den här boken. Jag blev t.o.m. glatt överraskad av den och gillade den, troligtvis för att själva kriminalgåtan inte är hela grejen. Jag har även gillat någon av Wennstams böcker och där är det lite samma sak; karaktärerna tillåts ta plats. Nu i somras läste jag andra delen om Ruth och jag tänkte försöka läsa de andra också även om jag läser att andra ledsnat lite på henne framåt bok 8 eller så.

Utläst: 25 juli 2015
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Born to run – jakten på löpningens själ

born-to-run-jakten-pa-lopningens-sjalTitel: Born to run – jakten på löpningens själ
Författare: Christopher Mc Dougall

Förlag: Månpocket
Sidantal: 366
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2009)

Utläst: 10 september 2015
Mitt betyg: 3/5

Den här hyllvärmaren har stått i min hylla i tre år efter att jag köpte den på en sommarbokrea. Jag gillar att läsa böcker om löpning helt enkelt och det här en ju en av de mest kända i den kategorin helt enkelt.

Bokens författare, Mc Dougall, är en löpare och sportjournalist som drogs med ständiga skadeproblem. Hans sökande efter ett bot mot detta ledde honom på något sätt på spåren efter Tarahumara-indianerna, ett folk som sprang ultramaraton i bara sandaler och aldrig blev skadade, och den mytomspunne Caballo Blanco. Boken handlar om att McDougall blev involverad i att hjälpa Caballo Blanco att arrangera ett ultramaraton ute i Copper Canyon i Mexiko där bl.a. Scott Jurek och Tarahumara-indianer deltog. Den handlar också väldigt mycket om ultralöpning och (argumenterar för) barfotalöpning. McDougall menar att alla de skador som löpare får beror av vår tids uppbyggda löparskor. Om detta säger jag varken bu eller bä, jag är hitintills skadefri i mina relativt dämpade Asics men för många människor verkar det fungera med barfota/Five fingers/väldigt enkla skor etc.

Under läsningen störde jag mig ganska mycket på författarens språkliga jargong och sättet boken är skriven på. Det finns dock en hel del intressanta (verkliga) karaktärer i den vilka alla verkar vara enastående ultralöpare. Däremot får man lite bilden av att ultralöpare är ett släkte som super hej vilt, är helt wild & crazy, har gruppsexfester och så vidare. Jag tror säkert att det förekommer och visst måste man ha ett rejält pannben och enorma drivkrafter för att pressa sig själv att springa så pass långt men jag menar, kika in hos MarathonMia till exempel, nu känner jag ju inte henne men hon verkar vara en väldigt jordnära tjej som faktiskt ändå springer ultramaror. 🙂

Edit 2017: Nu känner jag Mia och hon är jordnära och supertrevlig med ett grymt pannben! 🙂

Den mest intressanta biten är de kapitel som redogör för några forskares teorier om att Homo sapiens tidiga utveckling hängde på att vi helt enkelt sprang ihjäl stora djur och fick tillgång till stora mängder kött utan att ha en massa vapen. man menar att människokroppen är byggd på ett sådant sätt att vi kan andas på ett bra sätt medan vi springer länge och att vår hårlösa kropp tillåter oss att svettas utan att bli överhettade. Om teorin är sann vet jag inte men den nyfikne kan läsa mer t.ex. här.

Summa summarum så är det en underhållande men sensationsjournalistisk bok som man nog ska ta med en nypa salt. Att läsa om löpning är dock alltid kul!

Du hittar fler böcker om löpning på min sida Löpbrigaden!

Köp på Adlibris eller Bokus

Döden på en blek häst

doden-pa-en-blek-hastTitel: Döden på en blek häst
Författare: Amanda Hellberg

Förlag: Månpocket
Sidantal: 315
Utgivningsår: 2011

Utläst: 15 juni 2013
Mitt betyg: 3/5

Jag hade hört mycket gott om Amanda Hellberg trots att jag misstänkte att hon inte skrev den typ av böcker jag ville läsa. Jag lyckades vinna den här boken i en tävling på Malins bokblogg och då kunde jag ju en gång för alla ta reda på vad jag faktiskt tyckte.

Det här är andra boken i serien om Maja Grå och den enda jag läst. Maja kommer till Storbritannien för att studera konstvetenskap vid anrika University of Oxford men också för att hennes sedan länge försvunna mamma blivit mördad i Brighton. Maja har en förmåga att se och uppleva saker som andra människor inte gör och det sker en rad övernaturliga händelser omkring henne. Hon hjälper till i utredningen kring mammans mord samtidigt som hon löser gåtor på universitet, får en sprallig rumskompis och inleder en relation med en gåtfull kille.

Redan innan jag läste den här boken var jag som sagt skeptisk till om den kunde räknas in i deckargenren. När jag läste att det skulle vara lite mer spänning och spökinslag tog nyfikenheten ändå överhanden. Tyvärr var det inte riktigt en bok för mig. Den var absolut spännande men jag blev nog besviken på den övernaturliga biten och hade kanske väntat mig något annat. Hellberg skriver utan tvekan bra men om jag ska läsa något mer utav henne så lutar det snarare åt Jag väntar under mossan än fler Maja Grå-böcker.

Köp på Adlibris eller Bokus

Revolt

revoltTitel: Revolt
Författare: Suzanne Collins

Förlag: Månpocket
Sidantal: 329
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2010)

Utläst: 15 augusti 2013
Mitt betyg: 3/5

Så, mellan ettan och tvåan dröjde det sex månader men mellan tvåan och trean väntade jag i max 5 minuter innan jag började läsningen. Det säger förmodligen en del om hur Fatta eld slutade.

Revolten är ett faktum och distrikt 12 är ödelagt. Katniss blir hämtad till distrikt 13 där rebellerna har sitt fäste och nu börjar den avgörande kampen mot den rådande regimen.

Precis som med Fatta eld så minns jag dessvärre väldigt lite av denna bok. Jag minns knappt de stora dragen och när jag nu bläddrar i den så märker jag en hel del som jag inte överhuvudtaget kommer ihåg. Problemet med den här typen av spänningslitteratur är att jag läser dem alldeles för fort just för att jag bara vill veta vad som händer sen och hur det slutar. Jag blir förvånad om inte Lego Hungerspelen släpps i samband med att Revolt går upp på biograferna nästa år då det är fantastiskt många fina tv-spelsbanor i denna trilogi. Hur som helst så ska man absolut läsa hela trilogin för att få hela bilden klar för sig och antingen nöjer jag mig med att titta på filmerna eller så läser jag om dem någon gång i framtiden.

Köp på Adlibris eller Bokus

Fatta eld

fatta-eldTitel: Fatta eld
Författare: Suzanne Collins

Förlag: Månpocket
Sidantal: 318
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2009)

Utläst: 11 augusti 2013
Mitt betyg: 4/5

Efter ett drygt halvår sedan läsningen av Hungerspelen och efter att ha sett filmen en andra gång, men nu med barnen, blev jag till sist nyfiken på vad som egentligen hände i uppföljaren. Att det sedan har tagit mig nästan 5 månader att skriva en recension tror jag främst beror på att jag tycker det är svårt att recensera serier. 

I denna bok är det dags för Katniss och Peeta att åka på en segerturné genom Panem. Katniss förhoppning var nog att allt skulle lugna ner sig för henne och hennes kära men istället ställer huvudstaden krav på henne att hon ska stävja det uppror hon har varit med att så fröet till. Dessutom är årets hungerspel det sjuttiofemte i ordningen vilket medför en extra spektakulär kvartsekelstuvning. Katniss och Peeta förbereder sig för att vara handledare men det blir inte riktigt som de har tänkt sig…

Jag tyckte bättre om den här boken än Hungerspelen då den var mer oförutsägbar och spännande. Tyvärr minns jag inte så mycket mer exakt vad det var jag gillade men i korthet så var det just handlingen i kombination med att jag gillar Katniss och så fort boken var utläst blev jag, som så många andra, tvungen att direkt plocka upp Revolt.

Köp på Adlibris eller Bokus

En man som heter Ove

Titel: En man som heter Ove
Författare: Fredrik Backman

Förlag: Månpocket
Sidantal: 347
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 2012)

Utläst: 12 oktober 2013
Mitt betyg: 4/5

Jag har svårt för hypade böcker men då bokcirkeln enades om denna som septembers bok så tänkte jag att det var väl lika bra att hugga tag i den. Jag hann dock bara läsa halva tills det var dags för diskussion och sen lade jag den på is fram till den gångna helgen.

Ove är en butter herre som blivit av med mycket som är viktigt. Han är principfast och ärlig och anses inte särskilt trevlig. En dag flyttar Parvaneh och hennes man in i ett av husen i det radhusområde där Ove bor. Parvaneh vill aldrig riktigt låta Ove vara i fred och det hela blir början på något nytt för Ove och vi får följa hans liv parallellt i nutid och dåtid.

De första sex-sju kapitlen ville jag bara lägga boken ifrån mig då den kändes överdriven. Sen började historien om Oves bakgrund att gripa tag i mig och det var den jag tyckte bäst om hela tiden. Människan Ove går inte att låta bli att tycka om och det är förmodligen det som gjort denna bok så populär.

Köp på Adlibris eller Bokus

En gåtfull vänskap

Titel: En gåtfull vänskap
Författare: Yoko Ogawa

Förlag: Månpocket
Sidantal: 351
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 2003)

Utläst: 8 juni 2013
Mitt betyg: 3/5

Det här var vårens sista bok för bokcirkeln Fika & bokprat. Vi träffades över lite japansk mat för att diskutera boken och vi hade alla i princip samma åsikter om den.

Den handlar om en japansk kvinna, vilken vi aldrig får veta namnet på, som arbetar för en hemhjälpsorganisation, dvs. som hembiträde. I början av 1990-talet blir hon utskickad för att arbeta hos en matematikprofessor som runt 15 år tidigare  råkat ut för en olycka och blivit hjärnskadad. Han minns allting som hände fram till olyckan men av nuet så kan han bara minnas 80 minuter i taget. Detta betyder att kvinnan varje morgon måste inleda att berätta vem hon är och doktorn, som hon kallar honom, har en mängd minneslappar med det viktigaste han måste påminnas om, t.ex. att han bara minns saker 80 minuter i taget. Mellan dessa två och kvinnans tioåriga som växer en vänskap fram och doktorn inviger dem i matematikens skönhet.

Det är en väldigt lättläst och trevlig roman om än lite ytlig – den snuddar liksom bara på ytan. Det allra bästa med boken är just matematiken som  finns med hela tiden och som läsare blir du nyfiken på det doktorn visar och mer än en gång plockade jag fram miniräknaren. Det sämsta med boken är de baseballmatchreferat som förekommer då både doktorn och kvinnans son är väldigt baseballintresserade. Jag kan också tycka att det är lite väl puttenuttigt emellanåt men det är ändå helt klart en stunds läsvärd, lättsam underhållning som faktiskt kan behövas ibland.

Köp på Adlibris eller Bokus