Titel: En gåtfull vänskap
Författare: Yoko Ogawa
Förlag: Månpocket
Sidantal: 351
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 2003)
Utläst: 8 juni 2013
Mitt betyg: 3/5
Det här var vårens sista bok för bokcirkeln Fika & bokprat. Vi träffades över lite japansk mat för att diskutera boken och vi hade alla i princip samma åsikter om den.
Den handlar om en japansk kvinna, vilken vi aldrig får veta namnet på, som arbetar för en hemhjälpsorganisation, dvs. som hembiträde. I början av 1990-talet blir hon utskickad för att arbeta hos en matematikprofessor som runt 15 år tidigare råkat ut för en olycka och blivit hjärnskadad. Han minns allting som hände fram till olyckan men av nuet så kan han bara minnas 80 minuter i taget. Detta betyder att kvinnan varje morgon måste inleda att berätta vem hon är och doktorn, som hon kallar honom, har en mängd minneslappar med det viktigaste han måste påminnas om, t.ex. att han bara minns saker 80 minuter i taget. Mellan dessa två och kvinnans tioåriga som växer en vänskap fram och doktorn inviger dem i matematikens skönhet.
Det är en väldigt lättläst och trevlig roman om än lite ytlig – den snuddar liksom bara på ytan. Det allra bästa med boken är just matematiken som finns med hela tiden och som läsare blir du nyfiken på det doktorn visar och mer än en gång plockade jag fram miniräknaren. Det sämsta med boken är de baseballmatchreferat som förekommer då både doktorn och kvinnans son är väldigt baseballintresserade. Jag kan också tycka att det är lite väl puttenuttigt emellanåt men det är ändå helt klart en stunds läsvärd, lättsam underhållning som faktiskt kan behövas ibland.
Bokdivisionen 