Titel: Utvandrarna
Författare: Vilhelm Moberg

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 573
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1949)

Utläst: 6 september 2014
Mitt betyg: 5/5

Sommarens bokcirkelbok var Utvandrarna. Jag läste denna för kanske 25 år sedan och mindes inte mycket mer än att jag tyckte den var bra.

Om någon nu missat det så är detta historien om framförallt Kristina och Karl-Oskar men också Robert, Arvid, Danjel, Ulrika och många fler. Det är mitten av 1800-talet och platsen är Ljuders socken  i Småland. Fattigdom och elände med flera nödår på raken i kombination med personliga tragedier, öden och önskningar gör att alla dessa personer bestämmer sig för att utvandra till det stora landet i fjärran, Amerrka.

Jag har nämnt ibland att jag hade en svenskfröken i högstadiet som såg till att jag läste allsköns klassiker och jag gillade de allra flesta om inte alla vad jag minns. Men att läsa denna bok nu igen, det var en helt makalös läsupplevelse. Jag erkänner att jag tycker bitarna om kyrkan och Danjels kamp för att få predika sin religion är aningen tradiga men allt faller på plats så småningom. Det är så mycket lidande i den här boken och så mycket sorg, alltså Anna och korngröten är ju bara fruktansvärt, men det finns också kärlek, hopp och inte minst mod! Att tänka sig att människor faktiskt gjorde detta för 160 år sedan, att de lämnade sitt land, sina hem och sina nära och kära för att ge sig av mot något de knappt visste något om! Det är oerhört fascinerande läsning som skapar ett stort historieintresse hos mig.

I bokcirkeln har vi bestämt att gå och se Utvandrarna på Dramaten i början av november och den som inte har läst alla delar får göra det själv om hon vill. Jag ska definitivt göra det och satte dem  som årets Tre på tre-böcker.

Köp på Adlibris eller Bokus