Sista brevet till Sverige (måndagsmikron)

Titel: Sista brevet till Sverige
Författare: Vilhelm Moberg

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 398
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1959)

Utläst: 26 oktober 2014
Mitt betyg: 5/5

Varför läste jag den?
Fjärde delen i en fantastisk serie där allt började med att vi skulle läsa Utvandrarna i bokcirkeln och därpå se teatern och jag läste alla för att vara förberedd. Sen var teatern bara baserad på Utvandrarna men jag ångrar mig ju inte alls!

Vad handlar den om?
Kristina och Karl-Oskar är nu gamla och vi möter dem en sista gång.

Vad tyckte jag?
Vet inte varför jag aldrig skrev en ordentlig recension av denna när jag gjorde det av de övriga tre men jag tyckte väldigt mycket om den också. Min svägerska sa häromdagen att hon läser om serien för typ sjunde gången och jag ska absolut också läsa om den igen!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Nybyggarna

nybyggarna_pocketTitel: Nybyggarna
Författare: Vilhelm Moberg

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 677
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1956)

Utläst: 19 oktober 2014
Mitt betyg: 5/5

Tredje boken i serien och andra boken i årets Tre på tre-utmaning. Varning! Läs inte mer om du själv vill läsa serien.

Kal Oska och Krestina har nu bott i Amerrka i tre år och Karl Oskar bygger deras tredje boningshus. Fler och fler svenskar väller in, marken kring Ki-Chi-Saga blir fullbelagd, sjön byter namn till Chisago Lake och ett smärre samhälle uppstår så smått. Den egna familjen växer också och Kristinas hemlängtan är ännu stor. En dag återvänder Robert och vi som läsare får ta del av Roberts och Arvids äventyr under åren de varit borta.

Boken spänner över sju år och dessutom blickas det bakåt i tiden så det är otroligt mycket som händer och jag blir bra nyfiken på den amerikanska historian under läsningen. Det är tragiskt att läsa om Roberts liv och det är en skrämmande ton över hur också Kristinas hemlängtan övergår till en, inte direkt dödslängtan, utan hur hon, med bokens ord, försonas med sitt öde. Det är liksom någon slags ”jaha, nu är jag väl här då och det är bara att acceptera det”-känsla över det hela. Mitt förnuft säger mig att de gjorde rätt som utvandrade och det borde hennes också göra men hon kan ändå inte förlika sig med att de lämnat Sverige och sina nära och kära bakom sig. Precis som med dockan i brunnen så är Sverige henne evigt förlorat. Det är samma känsla jag haft när någon närstående gått bort, det där ofattbara att man aldrig kommer att träffa dem igen. Nu tror ju åtminstone Kristina på att de kommer att träffas i himlen igen vilket såklart är en tröst för henne.

Jag älskar språket i böckerna, hur man riktigt kan höra småländskan och hur engelskan mer och mer smyger in i svenskan. Moberg bygger sin berättelse på dagböcker från en svensk nybyggare vid namn Andrew Peterson och massor av intressant läsning om detta finns hos Andrew Peterson Sällskapet. Precis som …med näsan i en bok… undrar jag hur man gör med språket i den engelskspråkiga översättningen. Det är väl lite som att läsa Huckleberry Finn på svenska.

Med bara en bok och såklart teaterföreställningen kvar blir jag sugen på att se filmerna från 70-talet. De verkar dock vara kring 3 timmar styck så jag måste bereda mig själv rejält med tid i så fall.

Nu undrar jag såklart när jag kommer att få en chans att säga

Du har sinkat dej 

till någon?

Köp på Adlibris eller Bokus

Invandrarna

invandrarna_pocketTitel: Invandrarna
Författare: Vilhelm Moberg

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 624
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1952)

Utläst: 3 oktober 2014
Mitt betyg: 5/5

Del två i serien och första boken i årets Tre på tre-utmaning. Varning! Läs inte mer om du själv vill läsa serien.

Äntligen är så utvandrarsällskapet framme i Amerrka och alla utom en kom hela vägen. Nu börjar den mödosamma resan mot Minnesota där Fina-Kajsas son har lovat att den bästa jordbruksmarken finns. Efter en lång resa hittar Karl-Oskar  äntligen sin claim vid Ki-Chi-Sagas strand och husbygget tar vid. Det är massor att göra när de ska skapa sig sitt nya hem och sommaren är olidligt het och vintern bister och hård. Karl-Oskar är tillfreds med livet emedan Kristina inte kan låta bli att längta hem, för Amerrka är ju borta och Sverige hemma i hennes hjärta. Aldrig hade väl heller Kristina kunnat tro att Gladan skulle bli hennes bästa vän och den hon vände sig till när det åter var dags att föda. Robert och Arvid tar farväl för att bege sig till Kalifornien och guldet.

Även denna del älskade jag så som den första. Det är nästan så att jag gråter när de äntligen, äntligen hittar den plats som ska bli deras nya hem. Den långa resan var till någon nytta för dem. Jag är fortfarande fascinerad av de människor som faktiskt företog sig att utvandra och jag lider med Kristina i hennes hemlängtan. Tänk om hon bara kunnat ringa ett samtal, skicka ett mejl eller ta flyget hem!

Fascineras gör jag också av alla de träd och växter som beskrivs i boken. Jag har en trädflora och jag läste biologi i våras där vi övade på träd men jag har så förbenat svårt att lära mig dessa skapelser. Det finns ju liksom inte direkt något behov för mig att göra det heller (förutom som undervisande lärare i biologi då…) medan Karl-Oskar vet precis vilket trä som är bäst för husbygge och vilket som duger åt träskor. Allihopa känner de också igen alla från Sverige bekanta träd och de förundras över de nya sorter som växer i skogarna.

Mest av allt så älskar jag den stencoola Ulrika som är så målmedveten och värd all lycka hon kan komma över.

Köp på Adlibris eller Bokus

Utvandrarna

utvandrarnaTitel: Utvandrarna
Författare: Vilhelm Moberg

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 573
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1949)

Utläst: 6 september 2014
Mitt betyg: 5/5

Sommarens bokcirkelbok var Utvandrarna. Jag läste denna för kanske 25 år sedan och mindes inte mycket mer än att jag tyckte den var bra.

Om någon nu missat det så är detta historien om framförallt Kristina och Karl-Oskar men också Robert, Arvid, Danjel, Ulrika och många fler. Det är mitten av 1800-talet och platsen är Ljuders socken  i Småland. Fattigdom och elände med flera nödår på raken i kombination med personliga tragedier, öden och önskningar gör att alla dessa personer bestämmer sig för att utvandra till det stora landet i fjärran, Amerrka.

Jag har nämnt ibland att jag hade en svenskfröken i högstadiet som såg till att jag läste allsköns klassiker och jag gillade de allra flesta om inte alla vad jag minns. Men att läsa denna bok nu igen, det var en helt makalös läsupplevelse. Jag erkänner att jag tycker bitarna om kyrkan och Danjels kamp för att få predika sin religion är aningen tradiga men allt faller på plats så småningom. Det är så mycket lidande i den här boken och så mycket sorg, alltså Anna och korngröten är ju bara fruktansvärt, men det finns också kärlek, hopp och inte minst mod! Att tänka sig att människor faktiskt gjorde detta för 160 år sedan, att de lämnade sitt land, sina hem och sina nära och kära för att ge sig av mot något de knappt visste något om! Det är oerhört fascinerande läsning som skapar ett stort historieintresse hos mig.

I bokcirkeln har vi bestämt att gå och se Utvandrarna på Dramaten i början av november och den som inte har läst alla delar får göra det själv om hon vill. Jag ska definitivt göra det och satte dem  som årets Tre på tre-böcker.

Köp på Adlibris eller Bokus

Här är årets tre på tre

Det tog mig lååång tid att bestämma vad jag skulle läsa i årets Tre på tre. Historiskt sett hitintills så kör jag vartannat år en trio som jag fixar (hej 2012 och 3 x Gardell) och vartannat år följaktligen en trio som jag inte fixar (hej 2013 och 3 x  Oksanen). I år är det alltså dags för en lyckotrio och därför har jag bestämt mig för…

3 x Utvandrarserien!

Näe, jag ska inte läsa hela serien tre gånger men så här ligger det till. Bokcirkeln hade under sommaren bestämt att vi skulle läsa Utvandrarna. Nu råkade jag få lite annat (*host* hästspel) och sådant i vägen så jag läste inte ens ut boken. Men jag bläddrade fram till slutet innan träffen och jag har faktiskt också läst den för typ 25 år sedan. Vilket inte säger så mycket för jag blev faktiskt förvånad att den slutade där den slutade (eller så läste jag mer av serien då, det minns jag inte).

Hur som helst så håller jag nu på att avsluta den (på riktigt) för jag vill läsa den och den är sjukt bra! Nu bestämde bokcirkeln, som också råkar vara en kulinarisk cirkel och vi är starkt på gång som kulturcirkel, att vi ska gå och se Utvandrarna på Dramaten i höst! Yay! Det var vansinnigt svårt att hitta en dag när alla kunde och då vi slapp sitta längst bak på tredje raden men det gick och i början av november ska vi alltså se föreställningen.

Alltså blir det perfekt för mig att läsa klart Utvandrarna nu i augusti och sen Invandrarna i september, Nybyggarna i oktober och Sista brevet till Sverige i november och därmed har jag en vinnande tre på tre-trio!

invandrarna_pocketnybyggarna_pocketsista-brevet-till-sverige