Titel: Nybyggarna
Författare: Vilhelm Moberg
Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 677
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1956)
Utläst: 19 oktober 2014
Mitt betyg: 5/5
Tredje boken i serien och andra boken i årets Tre på tre-utmaning. Varning! Läs inte mer om du själv vill läsa serien.
Kal Oska och Krestina har nu bott i Amerrka i tre år och Karl Oskar bygger deras tredje boningshus. Fler och fler svenskar väller in, marken kring Ki-Chi-Saga blir fullbelagd, sjön byter namn till Chisago Lake och ett smärre samhälle uppstår så smått. Den egna familjen växer också och Kristinas hemlängtan är ännu stor. En dag återvänder Robert och vi som läsare får ta del av Roberts och Arvids äventyr under åren de varit borta.
Boken spänner över sju år och dessutom blickas det bakåt i tiden så det är otroligt mycket som händer och jag blir bra nyfiken på den amerikanska historian under läsningen. Det är tragiskt att läsa om Roberts liv och det är en skrämmande ton över hur också Kristinas hemlängtan övergår till en, inte direkt dödslängtan, utan hur hon, med bokens ord, försonas med sitt öde. Det är liksom någon slags ”jaha, nu är jag väl här då och det är bara att acceptera det”-känsla över det hela. Mitt förnuft säger mig att de gjorde rätt som utvandrade och det borde hennes också göra men hon kan ändå inte förlika sig med att de lämnat Sverige och sina nära och kära bakom sig. Precis som med dockan i brunnen så är Sverige henne evigt förlorat. Det är samma känsla jag haft när någon närstående gått bort, det där ofattbara att man aldrig kommer att träffa dem igen. Nu tror ju åtminstone Kristina på att de kommer att träffas i himlen igen vilket såklart är en tröst för henne.
Jag älskar språket i böckerna, hur man riktigt kan höra småländskan och hur engelskan mer och mer smyger in i svenskan. Moberg bygger sin berättelse på dagböcker från en svensk nybyggare vid namn Andrew Peterson och massor av intressant läsning om detta finns hos Andrew Peterson Sällskapet. Precis som …med näsan i en bok… undrar jag hur man gör med språket i den engelskspråkiga översättningen. Det är väl lite som att läsa Huckleberry Finn på svenska.
Med bara en bok och såklart teaterföreställningen kvar blir jag sugen på att se filmerna från 70-talet. De verkar dock vara kring 3 timmar styck så jag måste bereda mig själv rejält med tid i så fall.
Nu undrar jag såklart när jag kommer att få en chans att säga
Du har sinkat dej
till någon?
Köp på Adlibris eller Bokus