Titel: De gömda rummen
Författare: Care Santos

Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 445
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2011)

Utläst: 15 juni 2014
Mitt betyg: 2/5

Månadens bokcirkelbok i Stäppvargarna BK var denna. Vi valde den delvis pga att vi kombinerar bokdiskussionen med restaurangbesök och det lät gott med lite tapas.

Violeta Lax är en amerikansk konstintendent och också barnbarn till den berömde men numera bortgångne katalanske konstnären Amadeo Lax. Violeta reser till Europa i två ärenden, dels vill hon besöka farfaderns hus vilket håller på att renoveras för att bli museum och hon vill hinna se den berömde fresken av hennes farmor Teresa en sista gång innan renoveringarna startar. Dels har hon fått ett brev från en kvinna i Italien som påstår att Violeta finns med i dennes nyligen bortgångne mors testamente. Under resans gång uppdagas en rad mysterier och vi får parallellt följa Violetas anhöriga 80 år tidigare men också både dessförinnan och efter vilket långsamt förklarar hela historien.

Några andra recensioner ansåg boken rörig pga att den inte utspelar sig kronologiskt men just den biten har jag själv inga problem med. Det är lätt att förstå när i tiden berättelsen utspelar sig och vilka den handlar om för tillfället. Jag tycker om de historiska referenserna och blir nyfiken på att besöka Barcelona för att utforska dess historia. Jag tycker också om att läsa om många av de olika personerna och deras relationer sinsemellan. Men, boken är alldeles för lång och den innehåller alldeles för mycket ovidkommande information. Långa stycken skummar jag då de inte tillför något till historien utan mer är till för att kanske skänka en närvarokänsla åt läsaren. Det finns många utsvävande bihistorier vilka jag anser helt onödiga och som kunde ha skippats.

I boken varvas berättelsen i nutid med berättelsen i dåtid, mejl, katalogtexter om olika tavlor samt brev. Vissa stycken är mer intressanta än andra men jag kan ändå tycka att greppet med katalogtexterna är rätt udda och de får mig att faktiskt googla på Lax trots att jag ändå vet att han inte funnits på riktigt. Jag läste för länge sedan en bok om Diego Velazquez och det var riktigt givande att kunna googla på målningarna under läsningen.

”Perfekt för dig som gillar Zafon och Allende” lovar förlaget i sin marknadsföringstext och jag har inte läst någon av dem men hoppas ändå på att de tilltalar mig mer än Santos för jag vill fortfarande läsa dem bägge.

Köp på Adlibris eller Bokus