Förälskelser

 

Oktobers månads bokcirkelbok i min äldsta bokcirkel, Stäppvargarna, var denna. Vi väljer böcker enligt ett rullande diktatorskap och den här boken smög sig in genom att vara en favoritbok för kärestan till en av medlemmarna.

María äter frukost på ett litet café varje dag. Där ser hon alltid ett par vilka verkar så perfekta och lyckliga. Men så en dag läser hon i tidningen att mannen blivit mördad. María närmar sig frun och blir hembjuden till henne. Där träffar hon en man, Javier, som hon sedermera inleder en relation med och hon blir indragen i ett virrvarr av känslor, lögner och misstankar.

Den här boken kom till mig i helt fel fas av livet. En sån där fas när det enda man orkar läsa typ är feelgood (är det bara jag eller blir de faserna allt längre och längre?). Efter att ha segat mig igenom första delen så skumläste jag resten av boken genom att läsa inledningsstycket noga och sen skumma resten. Det var nämligen i det stycket som det, oftast, fanns en konkret handling medan resten av kapitlet var Marías tankar, iakttagelser och svulstiga meningar.

María jobbar på ett förlag och har hand om en märkvärdig författare som bl.a. slipar på sitt tal, på svenska, som han ska hålla när han vinner Nobelpriset i litteratur. Jag kunde inte låta bli att tänka att det förmodligen var Javier Marías själv som var den där författaren. Men som sagt, den som gillar feelgood kanske är fel person att uttala sig här. Vi var tre stycken närvarande vid cirkelträffen och de andra två gillade verkligen boken och älskade språket. Medan jag bara tyckte det var alldeles för långrandigt. Som det här stycket t.ex:

Alla föremål som talade förr har blivit stumma och meningslösa, det är som om det fallit en filt över dem som tystar dem, får dem att tro att natten har kommit, eller som om också de sörjde förlusten av sin användare och genast drog sig tillbaka, underligt medvetna om att de inte längre var till nytta, och frågade sig i kör: ”Och vad ska vi göra nu? Vi får hålla oss ur vägen. Vi har blivit herrelösa. Det som väntar os är exilen eller soptunna. Uppdraget slut.”

Jag tror att Javier Marías definitivt har en chans på Nobelpriset i framtiden men han var helt enkelt inte min kopp te. Hela boken har något tema om dödlig förälskelse och anspelar på De tre musketörerna och den franska liljan som jag  inte läst. Så hade jag inte varit så illiterat hade jag kanske kunnat uppskatta boken bättre. Han ska ha pluspoäng dock, Javier Marías för något som jag fånigt nog inte insåg förrän vi satt och diskuterade boken; karaktärerna heter just Javier och María. Det tyckte jag var snyggt!

Utläst: 18 oktober 2019
Mitt betyg: 2/5
Köp på Adlibris eller Bokus

De gömda rummen

de-gomda-rummenTitel: De gömda rummen
Författare: Care Santos

Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 445
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2011)

Utläst: 15 juni 2014
Mitt betyg: 2/5

Månadens bokcirkelbok i Stäppvargarna BK var denna. Vi valde den delvis pga att vi kombinerar bokdiskussionen med restaurangbesök och det lät gott med lite tapas.

Violeta Lax är en amerikansk konstintendent och också barnbarn till den berömde men numera bortgångne katalanske konstnären Amadeo Lax. Violeta reser till Europa i två ärenden, dels vill hon besöka farfaderns hus vilket håller på att renoveras för att bli museum och hon vill hinna se den berömde fresken av hennes farmor Teresa en sista gång innan renoveringarna startar. Dels har hon fått ett brev från en kvinna i Italien som påstår att Violeta finns med i dennes nyligen bortgångne mors testamente. Under resans gång uppdagas en rad mysterier och vi får parallellt följa Violetas anhöriga 80 år tidigare men också både dessförinnan och efter vilket långsamt förklarar hela historien.

Några andra recensioner ansåg boken rörig pga att den inte utspelar sig kronologiskt men just den biten har jag själv inga problem med. Det är lätt att förstå när i tiden berättelsen utspelar sig och vilka den handlar om för tillfället. Jag tycker om de historiska referenserna och blir nyfiken på att besöka Barcelona för att utforska dess historia. Jag tycker också om att läsa om många av de olika personerna och deras relationer sinsemellan. Men, boken är alldeles för lång och den innehåller alldeles för mycket ovidkommande information. Långa stycken skummar jag då de inte tillför något till historien utan mer är till för att kanske skänka en närvarokänsla åt läsaren. Det finns många utsvävande bihistorier vilka jag anser helt onödiga och som kunde ha skippats.

I boken varvas berättelsen i nutid med berättelsen i dåtid, mejl, katalogtexter om olika tavlor samt brev. Vissa stycken är mer intressanta än andra men jag kan ändå tycka att greppet med katalogtexterna är rätt udda och de får mig att faktiskt googla på Lax trots att jag ändå vet att han inte funnits på riktigt. Jag läste för länge sedan en bok om Diego Velazquez och det var riktigt givande att kunna googla på målningarna under läsningen.

”Perfekt för dig som gillar Zafon och Allende” lovar förlaget i sin marknadsföringstext och jag har inte läst någon av dem men hoppas ändå på att de tilltalar mig mer än Santos för jag vill fortfarande läsa dem bägge.

Köp på Adlibris eller Bokus