Titel: Vegetarianen
Författare: Han Kang
Förlag: Natur och kultur
Sidantal: 213
Utgivningsår: 2017 (Originalupplaga: 1997)
Utläst: 10 augusti 2018
Mitt betyg: 3/5
Den här boken införskaffade jag på årets bokrea då jag hört så mycket gott om den. När det blev min tur att föreslå bok i en av mina bokcirklar så valde jag den.
I berättelsens centrum står Yeong-Hye som efter drömmar fyllda av kött och blod bestämmer sig för att bli vegetarian. Hennes man och familj tycker att det är ett vansinnigt beslut och försöker med alla medel få henne att äta kött igen men hon vägrar. Så långt är jag överens med de som skrivit baksidestexten. Därefter anser denne att:
… hennes envishet sätter igång en spiral av tvång och våld. Kampen står inte bara kring hennes kropp och vad hon väljer att äta, utan handlar om hennes sexuella och intellektuella frihet. Vad händer med den som ständigt måste föra en kamp mot tillvaron? Vilka medel står till buds och när når en människa bristningsgränsen?
Jag anser inte att den här boken handlar om någon som vill bli vegetarian och som kämpar för det utan snarare en psykiskt sjuk kvinna som drömmer underliga drömmar och därefter blir mer eller mindre psykotisk medan hennes familj behandlar henne illa och [spoiler alert!] hennes systers man våldtar henne. Jag är inte av den uppfattningen att det är en rationellt fungerande kvinna som aktivt fattar en massa beslut.
Boken har ett fint språk och är definitivt välskriven men innehållet är obehagligt och jag hade nog förväntat mig något helt annat. Trots allt vann den ju Man Booker Prize 2016 så läs den för all del om du vill, det är absolut inte en dålig bok!
Blev nyfiken på att läsa den när jag först hörde talas om den men mer och mer avskräckt ju fler utlåtanden jag läser/hör…
Om du kan vänta ett tag så kan du gärna få mitt ex när vi ses så kan du ju göra en egen bedömning! 🙂
Åh, vad snällt, men jag har så mycket att läsa nu att jag gör mitt bästa för att undvika att skaffa mer. Men tack i alla fall!
Jag tyckte också at den var oerhört otäck, kvinnan blir allt mindre människa och allt mer ett skal av en människa. Att kontrollera sitt liv blir en avstängningsstrategi och hon gör allt för att inte leva – bara existera.
Ja, och ingen ser det heller utan de lägger fokus på helt fel grejer.
Pingback: Kulturkollos veckoutmaning: 2018 i listformat | Bokdivisionen