Luften är fri (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det är tredje delen i serien om privatdetektiven Kouplan.

Vad handlar den om?
Kouplan har blivit hemlös och lär känna intressanta typer under bron i Skärmarbrink. Han får ett nytt fall som inledningsvis verkar handla om otrohet men visar sig vara något annat.

Vad tyckte jag? 
Det här är, som jag sagt tidigare, en deckare som inte riktigt är en deckare. Ja, Kouplan har ett fall att lösa men det är Kouplan i sig och hans utveckling som är det verkligt intressanta. Sara skriver som alltid superbra, engagerande, inkluderande och viktiga böcker!

Utläst: 29 juni 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Tjänarinnans berättelse

Efter att ha sett säsong 1 av tv-serien ville jag akut veta hur det skulle gå så jag kastade mig in på Pocket shop för att köpa denna. Föga anade jag att jag inte alls skulle få veta hur det gick.

Om nu någon missat handlingen i denna så befinner vi oss i ett framtida superkristet och konservativt USA men vid namn Gilead. Fertila kvinnor hålls som barnaföderskor, tjänarinnor, av prominenta män och deras sterila hustrur. June, numera Offred, är en av dessa tjänarinnor. Hon blev tillfångatagen vid republikens födelse och skildes åt från sin man och dotter. Istället bor hon nu hos Fred och hans fru och våldtas regelbundet i hopp om att hon ska föda dem ett barn. Men Offred vill bli fri igen och hitta tillbaka till sin familj.

Det har hänt förr att jag läst böcker först efter att ha sett deras filmatiseringar och självklart färgar det upplevelsen på exakt samma sätt som det blir när man gör tvärtom. I det här fallet så tycker jag också att tv-serien (i alla fall den första säsongen) är bättre än boken. Det blir en intressantare kontext i tv-serien när Gilead skapas i vår samtid men kanske hade jag känt annorlunda om jag läst boken först.

Boken är skrämmande aktuell fast att den skrevs 1985. Det är en miljökatastrof som gjort att fertiliteten sjunkit, precis som det stod i tidningarna om för något år sedan. Att kvinnor ses som andra klassens medborgare är ständigt aktuellt. I Gilead får de inte ens läsa och skriva utan det är förbehållet männen. Den här boken gör dig arg och frustrerad på precis samma sätt som den verkliga världen när det gäller många orättvisor.

När det gäller tv-serien har jag sett alla tre säsonger men jag börjar ledsna på de ständiga långsamma närbilderna på June/Offred och får se om jag tittar vidare. Förmodligen gör jag ändå det, jag när ändå ett hopp om att se Gilead förintas och en vackrare värld ta vid. Dessutom är det intressant att följa kampen från Kanada. Mer Atwood vill jag läsa också för det här var faktiskt min första bok av henne och jag har köpt på mig Gileads döttrar för att kanske få något slags avslut.

Utläst: 25 maj 2018
Mitt betyg: 4/5

Feminism (av Lena Gemzöe)

Feminism var nog den första kurslitteraturboken jag köpte inför genusvetenskapen. Jag började faktiskt läsa den redan på sommarlovet inför kursen då jag var nyfiken samt att jag visste att jag skulle ha sämre med tid en bit in i terminen.

Boken utkom 2002 och min nyutgåva är en uppdaterad version utgiven 2014. Det är en grundkurs i feminism som tar upp feministisk historia, feministiska ideologier, sexualitet, moderskap, intersektionalitet, queerteori, kunskap, kultur och mycket annat. Nyutgåvan innehåller ett avsnitt om 2000-talets feministiska vågor. Nu när jag bläddrar i den så blir jag sugen på att läsa om den för jag har så mycket mera kunskap idag än när jag började läsa den här boken.

Det är faktiskt en av de bästa saker jag gjort som vuxen, att läsa genusvetenskap, och jag har sparat i princip all kurslitteratur vi läste då det är böcker att återvända till flera gånger. Jag älskar kunskap och att lära mig saker men tyvärr fastnar ju inte alla ord i mitt huvud utan jag måste påminna mig själv om och om igen. Men med tiden fastnar alltid lite till och lite till.

Feminism rekommenderas till dig som vill bli mer påläst vad gäller feminismen och den är som sagt en bra grundbok att utgå ifrån. Den är lättläst, kanske inte populärvetenskapligt skriven men inte heller snårigt akademiskt. Det första kapitlet är ca 20 sidor långt och handlar om definitioner av feminism samt olika invändningar mot ordboksdefinitionen snäva mening.

Jag tillhör dem som gladeligen kallar mig feminist och tycker det är trams att inte våga göra det. Sen gäller det bara för folk att inse att feminister inte är stöpta i samma form precis som att en miljöpartist och en miljöpartist eller en bil och en bil eller ett land och ett land inte alltid är e x a k t likadana uti varenda kubikcentimeter.

Utläst: 28 september 2018
Mitt betyg: 4/5

Blybröllop (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
En bok vi läste i min feministiska bokcirkel.

Vad handlar den om?
Om en kvinna som är less på sin nedtryckande man efter många års äktenskap och bestämmer sig för att långsamt förgifta honom genom att utvinna blyet ur en massa gamla blytyngder hon har.

Vad tyckte jag?
Den här var humoristisk och underhållande om än aningens osannolik men samtidigt tänkvärd. Jag var team Irene hela vägen. En bra bokcirkelbok var det faktiskt också och det fanns många saker att prata om.

Utläst: 19 juni 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Bad Feminist

Den andra boken vi valde i min då nystartade feministiska bokcirkel blev Bad Feminist av Roxane Gay, en bok som jag lämpligen redan hade hemma och ville läsa.

Bad Feminist är en essäsamling som behandlar allt från populärkultur och sällskapspel till bantning och våldtäkter och hela tiden har hon ett ras- och genusperspektiv. Det är humor och klockrena analyser och en del tankar som jag behövde få nedstuckna i halsen som den priviligerade vita kvinna jag är. Gay skriver oerhört lättfattligt om de svåraste ämnen och hon har ett härligt direkt tilltal som fångar dig som läsare hela vägen igenom hennes resonemang.

Möjligen att jag inte fullt ut greppar det inledande myckna pratet om hennes Alfapetsturneringar eller några väldigt USA-kontextualiserade saker men det fanns så väldigt mycket bra i den här boken. Med bad feminist menar hon att hon hellre vill vara en dålig feminist än ingen feminist alls. Med andra ord att man ska göra så gott man kan för ingen är ändå perfekt. Fast självfallet kan vi alltid bli lite bättre och vill du bli en bättre feminist ska du läsa den här boken.

Utläst: 18 april 2018
Mitt betyg: 4/5

The Mothers

Jag minns inte var men någonstans läste jag inledningsmeningen till den här romanen och jag kände direkt att det här var en bok jag måste läsa. Den lyder så här:

We didn’t believe when we first heard because you know how church folk can gossip.

The Mothers handlar om Nadia, 17 år, som nyligen förlorat sin mamma i självmord och vars pappa sluter sig inom sig själv och kyrkan. Nadia åker buss, hånglar med killar och dricker drinkar på strippbarer. Men så träffar hon Luke, pastorns son, som jobbar som servitör på ett sjaskigt hak. Hon minns honom från skolan där han hade en lovande idrottskarriär men ett benbrott satte stopp för det och idag haltar han lätt. Han är fortfarande lika snygg och de inleder ett förhållande och snart upptäcker Nadia att hon är gravid men hon väljer att avsluta sin graviditet. Ett beslut som hon dock håller hemligt för alla, inklusive sin bästa vän Aubrey, utom Luke. Ett beslut som hon får bära med sig resten av livet.

Jag ångrar att jag inte skrev om den här boken när jag läst den för jag kan inte göra den rättvisa idag. Jag älskade språket och hur Bennett mejslade fram sina karaktärer och hur deras liv vävdes fram. Det kan låta som en trivial ungdomsroman men där fanns så mycket mer. De flesta kapitel inleds med rösten från ”the church ladies”, damerna i den kyrka som Nadias familj tillhör, och vi får genom deras skvaller- eller allseendeperspektiv en liten inledning eller synvinkel på händelser. Det ger hela berättelsen en särskild ton. Jag tror att jag en dag måste läsa om den för att göra den rättvisa.

Det är fyra år sen den här boken utgavs och jag läste den för ca 2,5 år sedan men den finns ännu inte översatt till svenska. Jag läste dock nyligen att Albert Bonniers kommer ge ut hennes andra bok – Hjärtlinjer, och att dess filmrättigheter tydligen också köpts av HBO. Jag ser mycket fram emot att läsa den också!

Utläst: 15 januari 2018
Mitt betyg: 5/5

Dude, you’re a fag

Läsåret 2018/2019 pluggade jag genusvetenskap på kvällstid på universitetet. Det var jobbigt såklart men också väldigt roligt och aldrig har jag haft så intressant kurslitteratur som under den här tiden. Jag är en sådan som gillar att plugga och kan tänka mig att plugga fler kvällskurser men just nu har jag en period där jag försöker tagga ner lite och fokusera på annat.

Den här boken ingick i kurslitteraturen och är en avhandling om just precis det underrubriken säger: maskulinitet och sexualitet i amerikansk high school. För dig som vill ha den långa varianten så skrev jag bl.a. så här i min tenta:

Pascoe menar att maskulinitet är en social konstruktion och inte något som är synonymt, om än associerat, med en manlig kropp. Olika maktordningar som sexualitet, kön, klasstillhörighet, ras, kroppar och olika sedvänjor samverkar när maskuliniteter skapas. Pascoe är influerad av 70-talets kvinnoforskning vilken ansåg att maskuliniteten var ett resultat av pojkars frigörelse från den fostrande och omvårdande modern. För att distansera sig från henne måste pojkar skapa ett defensivt jag och förneka femininitet hos sig själva och i sitt eget handlande. Vidare anser Pascoe att det finns flera maskuliniteter vilka förhåller sig till varandra under inverkan av olika maktstrukturer. Det finns dels olika typer av maskulinitet, dels kan vissa män gå in och ut ur olika maskuliniteter.

Maskulinitet anses synonymt med heterosexualitet. Pascoe har studerat hur tonårspojkars maskulina identiteter skapas genom olika uttryck av dominans där de exempelvis pratar om flickor och flickors kroppar som objekt samt sina egna sexuella erfarenheter på ett sätt som styrker deras heterosexualitet. De använder också homofoba ord som skällsord för att markera dominans över varandra. Den här heterosexualiteten kan ses som påtvingad eller obligatorisk och den handlar inte endast om sexuell åtrå utan upprätthåller och bekräftar maskulinitet som förknippat med dominans. Genom att styra över flickors kroppar och sexualitet gör pojkarna anspråk på maskulina identiteter. För att upprätthålla sin maskulina image känner sig en del pojkar tvingade att ha sex eller att åtminstone bete sig som om de har det genom att berätta mer eller mindre fabricerade sexuella historier. Detta kan tyckas vara oskyldigt så kallat omklädningsrumsnack men är också ett sätt att uttrycka förmågan att påtvinga en sexualiserad dominans vilket utgör den del av maskuliniteten.

Pascoe menar också att ytterligare en viktig beståndsdel av maskuliniteten är att vara åtrådd av flickor där en flickvän utgör ett bevis på att du är heterosexuell och stärker din maskulina image. Pojkar som har många sexpartners får högre status och anses mer maskulina medan flickor som gör detsamma anses som lösaktiga och får låg status.

Den maskulina dominansen uttrycktes även hos tonårspojkarna genom olika typer av könskodade interaktioner där flickor och pojkar rörde vid varandra. Pojkarna var fysiskt dominanta och hade makten medan flickorna underkastade sig detta eller gjorde svagt motstånd. Dessa interaktioner kunde förstås som allt ifrån flirtande till övergreppsliknande situationer. Intressant är att flickor hjälpte till att upprätthålla den här påtvingade heterosexualiteten genom att exempelvis betona sin fysiska svaghet vid dessa interaktioner i syfte att få och behålla pojkars uppmärksamhet och därmed höja sin egen status. Pojkarna uttryckte också sin dominans genom att fälla olika typer av implicita eller explicita sexuella kommentarer. Några flickor sa ifrån då de fick kommentarer men de flesta sa inget och några reagerade genom att le och fnissa vilket är ett uttryck för underkastelse.

Min slutsats är att Pascoes studie är högst relevant ännu idag och att en viktig del i arbetet mot jämställdhet är att trygga de osäkra tonårspojkarna för att i så stor utsträckning som möjligt förhindra att de använder sig av dominansgreppet under sitt maskulinitetsskapande. Det är också viktigt att främja en mer synlig representation av de olika maskuliniteter som finns i samhället idag för att förändra den ensidiga bild av maskulinitet som något likställt med misogyna machomän som fortfarande är i hög grad förhärskande bland gemene man och kvinna.

Fastän att boken utspelar sig i en väldigt amerikansk kontext så var den oerhört intressant och om du orkade läsa mina resonemang här ovan så är allt det här högaktuellt även i Sverige. Det är viktigt att inte glömma bort det här med olika maskuliniteter när vi jobbar för en mer feministisk framtid.

Utläst: 17 oktober 2018
Mitt betyg: 4/5

Vi kom över havet (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
En bokcirkelbok som jag läste med mina Stäppvargar.

Vad handlar den om?
Om japanska kvinnor som skickats efter som fruar av amerikanska män och deras liv i USA under andra världskrigseran.

Vad tyckte jag?
Jag hade läst mycket positivt om den här boken när den kom ut och blev glad när den föreslogs som bokcirkelbok. Somliga hade stört sig på användandet av vi men jag gillade det. Att ”postorderkvinnorna” blir lurade verkar vara mer regel än undantag och jag undrar hur många kvinnor som lämnat allt för hopp om en bättre framtid i ett okänt land med en okänd man. Och hur många som hamnat hos svin.

Historia har väl aldrig varit mitt huvudämne och det är ju dessutom ett väldigt brett område – jag hade ingen aning om hur den japanska befolkningen i USA behandlats under andra världskriget och det var nog den delen som stannat kvar hos mig längst. På samma sätt som Pachinko berättade för mig hur den koreanska befolkningen behandlades i Japan. Tänk om vi människor bara kunde vara snälla mot varandra istället.

Vi kom över havet är klart läsvärd!

Utläst: 20 maj 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Befrielsen (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Vi valde den i min feministiska bokcirkel. Jag har Hatet hemma oläst men det här var min första Sveland.

Vad handlar den om?
Om en grupp kvinnor som ledsnar på att vara rädda för en våldtäktsman och bestämmer sig för att slå tillbaka.

Vad tyckte jag?
Jag tyckte den var intressant och även om man kan ha invändningar mot att kvinnor ”gör som männen” och använder våld (precis som i Makten eller Egalia) så blir det så tydligt hur det faktiskt är att leva som kvinna idag och att man kanske måste korsa gränser ibland för att komma dit man önskar. Jag läste många negativa recensioner av den här nu när jag googlade runt lite för att påminna mig om handlingen och de flesta verkar anse att Sveland inte är en tillräckligt bra skönlitteraturskribent och att hon hellre bör skriva debattböcker. Läs den och bedöm själv.

Utläst: 6 maj 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Fiskarmännen (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag köpte den på bokrea och föreslog den sedan som bokcirkelbok när det var min tur att välja bok.

Vad handlar den om?
Om fyra nigerianska bröder som smiter iväg till en flod för att fiska. Där får de höra en spådom som kommer att så split emellan dem. Även en hel del om landets politik får vi veta.

Vad tyckte jag?
Jag gillade den men den har inte stannat så jättemycket hos mig så här i efterhand. Det var en skrock, hemskheter, politik och familjeliv i en salig blandning. Den tillhör i alla fall de böcker som fått stanna kvar hos mig och det är ett bra betyg!

Utläst: 25 april 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format